tisdag 15 september 2009

Drömmen om Em, inte så långt bort längre?

Jag hålller på att läsa om Pelle Klippinges eminenta bok om Emån. Denna fantastiska småländska å med så mycket unikt längs strandkanterna och i vattnet. Utter, mal lax och kanske världens största havsöringar hittar man i eller bredvid Emån.

Men oj vad mycket skit den stackars ån har fått utstå genom åren. Från att ha varit en 15 mil lång, stolt och stark jätte, har Emån genom åren fått se sina kraftfullla och livgivande forsar decimeras i takt med människans aningslösa dumhet. Men det är svårt att döma dessa entreprenörer, dessa utbyggare och tämjare av naturen som medvetet ondskefulla. De var barn av industrialismen och det var odelat positivt att vinna kraft ur naturen. Att naturen skulle fara så illa av ingreppen hade de ingen aning om.

Det är andra tider nu och vi har helt andra kunskaper nu. Så det man gjorde på Högsbyplatån 1988-90 ter sig därför ännu mer obegripligt. Nästan sju kilometer av ån vallades in, rätades ut och blev, med dynamit och grävskopor, en kastrerad kanal. Ett ingrepp som har påverkat hela ån menligt. Och här kan man ju inte skylla på industrialismen och 1800-talets aningslöshet. Det är ju nu detta har skett!

Och det är därför så skönt att läsa om familjen Ulfsparres ständiga kamp för ån. En kamp som ibland har verkat gå förlorad. Men passionen för ån och dess havsöringar har gjort att de hela tiden fortsatt kampen för naturen och mot dumheten.

Jag har varit och fiskat i Emån två gånger, båda gångerna uppe vid Fliseryd. Och båda gångerna var jag lika vilse som havsöringsfiskare. Och jag behöver väl inte säga att man inte fångar havsöring i Emån om man är minsta lilla vilsen.

Men ån har alltid fascinerat och jag har alltid drömt om att få fiska vid åns nedersta sträcka innan utloppet i Östersjön, på Familjen Ulfsparres vatten vid Ems Herrgård.

Jag har bara läst om detta mytomspunna fiske, där bara särskilt inbjudna får komma till och då efter att ha skrivit ett välformulerat brev där man ödmjukast ber om att få besöka ån med spö i hand.

Detta brev har ännu inte formulerats, i alla fall inte av mig. För jag har alltid trott att, "jag är inte värdig", eller att "jag kommer ändå aldrig att få en inbjudan". Men när min granne berättade att han skulle till Emån, kändes plötsligt Ems herrgård lite närmare, lite mindre omöjlig. Så nu har jag bestämt mig, jag ska skriva det där brevet till Göran Ulfsparre. Och be om det omöjliga, be att han gör min dröm sann, be ödmjukast om att få fiska Home, Sea, Stone, Barrett eller någon av de andra världskända poolerna.

Tills dess är det bara att fortsätta drömma.

5 kommentarer:

  1. Jag har exakt samma tanke. Vi får ägna pauserna i helgen åt att formulera BREVET!

    SvaraRadera
  2. Mina herrar. Glöm inte (fattar inte att jag ger er det här tipset men..) att kolla in herrgårdens hemsida där dom listar vakanta platser; först till kvarn... Så har jag kommit in på våren... :)

    http://www.emsherrgard.com/SE/Lediga_fiskeplatser.asp?page=1&subPage=8

    Just nu ser det inte så ljust ut med vattenflödet ändå...
    http://www.eman.se/autovattenfloden/Emsfors_F.jpg

    SvaraRadera
  3. Tack Richard!!!

    Alla tips som tar mig närmare Em emottages gärna och tacksamt! Har du varit där mycket?

    SvaraRadera
  4. Nej, jag har varit vid herrgården två ggr, men sedan har jag varit vid Emsfors sträckor och i Fliseryd flera gånger.

    Jag har lovat Markus att vi ska dit till våren - kanske följa med?

    SvaraRadera
  5. Ahh du känner Markus! Klart man hänger på!

    SvaraRadera