Älvräddarna i manifestation för Arjeplogs strömmar

Älvräddarna som är en ideell och partipolitisk obunden samorganisation av lokala älvräddarorganisationer från hela landet manar nu till aktion för att rädda Arjeplogs Strömmar från utbyggnad. Kraftverksplanerna kommer, om de genomförs, innebära stora konsekvenser för Arjeplogsöringen. Konsekvenser som kan betyda att denna stam försvinner helt. Kan man inte vara med och manifestera på plats i Arjeplog den 2:e juli, går det bra att bidra genom att köpa T-shirten. Då visar du att du lever 2011 och vet att vattenkraft inte är en särskilt naturvänlig energikälla!

Artikel hämtad från The Arjeplog Times

Påskfynda på Tradera!

Köpte en lina som var lite för tung! Nu slumpas den bort på Tradera! Med tanke på att de kostar 595:- i butiken så lär det bli ett rejält kap.

Export av vassa verktyg!?

I morgon är det ett år sedan oljekatastrofen i Mexikanska Golfen. En tragisk händelse som parallellt drev världsmästerskap i "pudel"! Man trodde att huvudpersonen hade lärt sig något... Men om man läser hans senaste uttalande i aftonbladet blir det ganska tydligt att det är lika få pommes frites på tallriken, att alla hästarna inte är i stallet, att det är tänt men ingen hemma och att han inte är det vassaste redskapet i skjulet. Vad är dessa män i glansiga kostymer bra på? Vad är det som gör att de tjänar dessa enorma summor pengar? Vad är deras talang? Lite pinsamt är det allt att omvärlden tror att det här är det bästa vi har. En tanke: Varför inte casta BP:s ordförande till nästa säsong av Big Brother? Det hade blivit succé och löpsedelsmakarna hade förmodligen jublat.

Från Dee via Wounded Knee tillbaka till "Bee".

En minibesa på 45 cm

Då var man tillbaka i hemmavattnet igen. Efter en utflykt till Skottland och en artroskopi i knäet förra onsdagen så stapplade jag ut i Barsebäck denna stilla och fina vårkväll. Hade förhoppningar om att få se öringar i ytan både här och där men jag fick nöja mig med att få se en hoppa hundra meter bort. Så det var bara att bege sig till stället som alltid levererar och börja blindkasta. Det dröjde inte många kast förrän det satt en mycket tunn och liten "slips" på min Magnus. Det är nog den minsta "besan" jag fått. När de är i den storleken brukar de alltid vara i fin kondition. Men det verkar som denna har varit uppe och lekt. Förmodligen för första gången. Förhoppningsvis inte den sista. Påsklovsveckan börjar bra och fortsätter ännu bättre? Jag kommer som traditionen bjuder hänga vid Klockstapeln på skärtorsdagen. Vi ses kanske där? Jag kommer dit med solen.

I am haunted by Commonty

På verandan utanför Ghillie-stugan på Commonty står det en bänk. En skön träbänk som är behaglig att slå sig ner på en stund för t ex en te-paus. På denna bänk sitter en minnesplakett över Jonathan Gordon 29/1 1977 - 2/7 2006. Och på plaketten finns ett citat från Norman Macleans "A River Runs Through It". Jonathan som bara blev 29 år var en kille från trakten som brukade fiska Commonty. Och enligt Ian, vår ghillie, fiskade han gärna i The Boat Pool med sitt enhandsspö, sittande på en stol. Men tragedin var ett faktum, han drabbades av en elakartad hjärntumör och denna unga fisketokiga man blev inte ens 30 år. Och för att hedra hans minne har någon placerat denna bänk på första parkett vid The Garden Pool.

Jag undrar lite hur bunden Jonathan var eller hur besatt han var av floden som rinner genom Commonty? För om följande händelse verkligen hände så är han fortfarande ganska bunden till platsen...

Det var onsdag kväll och klockan var väl runt sex, halv sju. Solen hade dalat ner bakom träden och ljuset började lämna dalgången. Jag tänkte passa på att kvällsfiska The Garden Pool. Mikhael syntes inte till, han var uppströms. Dennis var inte heller där, han var nog också uppe på Commonty:s övre del. Han hade i alla fall inte slutat för dan för hans väska och spötub var kvar på soffan vid verandan. När jag bara har ett par kast kvar på The Garden Pool ser jag, i det skumma ljuset, någon komma på vägen ovanför ghillie-stugan. Det är väl Dennis, tänker jag, som kom för att hämta sina grejor innan han skulle bli upphämtad av sina fiskekompisar Thomas och Göran. Han slår sig ner på soffan och vinkar bort till mig. Jag vinkar tillbaka. Det är säkert inte mer än 100 meter mellan oss men det svaga ljuset gör att jag inte kan urskilja ansiktsdragen. Jag kastar tre kast till, är då längst ner i poolen och vevar in. Jag tänkte gå upp och snacka lite med Dennis, höra hur det gått för honom på eftermiddagen. På förmiddagen hade han ju fått en fin springer i The Boat Pool. Jag traskar upp till stugan men då är han borta. Han är kanske runt hörnet och slår en sjua? Nä, ingen där. Jag kollar överallt men ingen Dennis. Märkligt, har han kanske blivit upphämtad utan att jag märkt det? Men hans väska och spötub är ju kvar. Mycket märkligt. Och att han gått uppströms igen utan sina prylar verkar osannolikt. Men vem var det som satt på bänken vinkade då? I det skymmande ljuset tänker jag en tanke som jag gör mitt bästa för att sluta tänka. Var det kanske Jonathan Gordon som hade vinkat.

Nä, det var nog Dennis som varit förbi och gått igen, intalar jag mig och går ner till The Loop Pool för den sista mörkervändan. Det är beckmörkt och jag kan inte sluta grubbla över vem det kan ha varit där på bänken. Håren reser sig i nacken och jag har svårt att koncentrera mig på fisket där jag står utvadad i älven, omsluten av det kolsvarta, suggestiva mörkret. Jag gör så gott jag kan för att tänka rationellt, man vill ju inte vara en sån som ser spöken, avslutar min vända och beger mig upp till bilen vid stugan, där Mikhael väntar. Dennis saker är borta och enligt Mikhael har han åkt för länge sen...

På lördagen är det åter dags för fiske på Commonty och äntligen ska jag få tillfälle att fråga Dennis om det var han som kom gående på vägen och som vinkade till mig på onsdagskvällen. Jag blev lite snopen när han bestämt sa att inte hade varit vid stugan mer än för att hämta sina saker. Och då hade de kört med bilen dit. Jaha... nu letade jag febrilt efter vettiga förklaringar och kan bara komma fram till att det varit någon i allra högsta grad levande person från trakten som varit ute på sin kvällspromenad, slagit sig ner på bänken och vinkat till mig. Så har det ju såklart gått till! Eller?

Fjorton kunde varit femton

Mikhael, eller "The king of Commonty" drillar fisk nr fyra i The Bend.

Morgonen började på Commonty och till skillnad från förra gången jag var där så var det inte mycket fisk uppe och visade sig. Jag började allra längst ner men utan någon större framgång. Mikhael som hade fått en trippel på Commonty dagen innan verkade vara vän med denna fina sträcka för det dröjde inte länge förrän han var i fisk. Snacka om ketchup-effekt.

Tunn koppling mellan man och lax

Ingenting på fyra dagar, sen fyra laxar på två. Han drillade och återutsatte fisken precis sådär lugnt och rutinerat som man gör om man har fått hundratals laxar. Själv passade jag på att låta kameran jobba.

Mikhael knäckte koden för Commonty efter fyra dagar.

Alla laxar i Dee måste sättas tillbaka och den här hade bråttom iväg.

Efter lunchen på Potarch Hotel tog jag en desillusionerande runda längst upp på Commonty. Vinden och en för tung klump försatte humöret på en gnällspik som trängde längre och längre in i min slitna kropp och fisklösa självförtroende. Att fiska från 9-21 varje dag tar på krafterna.

Just som vinden och det faktum att jag inte fått någon lax på fem fiskedagar gjorde sitt bästa för att få mig att tappa sugen. Och gnugga bort det där fåniga leendet som jag haft under hela veckan, träffade jag Dennis nere vid Loop Pool (är det kanske världens enda pool som är ett palindrom?). Ett litet snack och jag bestämde mig för att så här ska det banne mig inte få sluta. En kanonvecka ska inte få förstöras bara för att jag inte kan koncentrera mig några timmar efter middag.

Dennis försvinner bort efter en upplyftande pratstund

Dennis gick uppströms och jag klev ner i Loop Pool för att ganska raskt ge det hela en ny chans. Jag repade ut linan och gjorde ett dubbelt Spey-kast med full koncentration och linan vände ut fint över den snabba forsen. Flugan svingade in fint, i rätt hastighet. Ja, allt gick plötsligt bra igen. Innan det sitter i muskelminnet så är koncentration högst väsentligt när det kommer till flugfiske. Jag hade bra tempo genom Loop Pool och var snart nere i slutet på The Bend. Det är fiskar uppe och visar sig hela tiden, mest snett bakom mig. Jag vadar djupt, så djupt att jag kan konstatera att jag har ett hål i vadarna i höjd med höger skinka. Härligt tänker jag men är åter inne i min positiva bubbla och vadar vidare.

Sista sträckan att fiska av för den här veckan

Jag kliver upp på ett par stenar och har ett kast kvar innan poolen är slut. Linan seglar ut över älven, landar och efter en mendning går linan i fin sving. Precis innan linan når en sten suger det till hår och aggressivt i linan, jag släpper öglan perfekt men i ren förskräckelse, lyfter spöet och känner att fisken är kvar i andra änden. Vilken glädje, vilken rusch hugget gav och så lycklig jag är. Jag skriker och skrattar om vartannat, okontrollerat och ohejdat. Jag ropar på Mikhael som är uppe vid Loop Pool, kände att jag behövde hans rutin närvarande.

Inte bara Mikhaels rutin var närvarande, även hans kamera fanns till hands.

Fisken går runt i poolen och stimmar upp massa fisk och det börjar hoppa lax lite här och var. Sen går den nedström och det är bara att låta den gå. Den är stark. Mitt i euforin börjar jag så smått fundera på hur jag ska landa fisken, det går inte att göra det på stenen där jag står. Jag inser att jag måste ta mig iland för att inte få fisken på för kort tafs.

Det är något speciellt med att höra en flugrulle när fisken rusar

Efter sex, sju minuter bestämmer jag mig för att ta mig ner för stenen och upp på strandkanten. Ett beslut som var rätt men feltajmat. Jag har full kontroll på fisken när jag kliver ner i vattnet och allt går som planerat. Men när jag är på väg upp på strandkanten så börjar fisken simma in mot mig. Och jag vevar in samtidigt som kliver upp på sttranden. Puh, jag är uppe på land och fisken är kvar. Men då fortsätter den in och hamnar ovan på en platt sten som ligger precis under ytan, där får den väl panik och hoppar och hamnar på sidan ovanför mig, på kort lina.

Stenen jag står på är platsen som blev så fel

Det kunde bara sluta på ett sätt, det blev en ”quick release”. Jag skulle gissa att den vägde en 5-6 kilo, vilket är en bra storlek. Jag fylldes med en tomhet men den hade inte en chans mot den tillfredsställelse jag kände över att ha lyckats lura en lax till hugg. Och att få uppleva det hugget! Fantastiskt. Det hade ju varit kul med en bild men det känns inte som om det är så himla viktigt. Och vad som räknas som landad fisk bryr jag mig inte heller om.

Så istället för att tappa sugen och börja planera att sätta in en annons på blocket, fick den här veckan en alldeles utom ordentlig avslutning. Och känslan när laxen tog flugan kommer jag aldrig att glömma. Och jag vill uppleva det igen. Och igen och igen.

Veckan resulterade i fjorton laxar och några kelts. Jonas fick fyra, Mikhael likaså, Dennis 3, Dennis 2, Mattias 1.

Idag lax men mer om det senare

Håll till godo med denna bild av Potarch Bridge som skymtar i bakgrunden sålänge.

Sex laxar i en...

Idag var en mycket bra dag vår del av gänget tog faktisk sex laxar idag. Mikael tog tre! Jonas två och Dennis en. Mattias och jag är fortfarande fisklösa den här veckan. Men trots det går jag omkring och mår oförskämt bra. Jag känner att jag vet vad jag gör, man ser fisk, det fångas fisk, vädret är fint, naturen underskön, sällskapet är bra. Det är rogivande och trots motgångar med inställda flyg, för lätt lina och ingen lax, är allt bara bra. Maken till helande semester...

Jag fick låna Jonas spö och plötsligt nådde jag över hela älven. Koncentrerad...

Blanklax.

Jonas med sin första lax för kvällen.

Laxen på väg igen, något överraskad men vid god vigör.

In på Boat Inn för ett nummer, till Jim, Ghillien

Vi nollade idag, nästan.

The Water of Feugh är River Dees största biflöde. Här rinner det ut i Dee

Idag inleddes andra halvan av vår fiskevecka, vilket innebar att jag var tillbaka för fiske på Banchory. Det kändes himla bra och jag började nedanför "The Water of Feughs" utlopp i Dee. Det var massor av fisk uppe och visade sig men det var fisk "på väg" och svår att få till hugg. Jonas hade en dragning där precis innan lunch. Jag fiskade Summer Pool ett par repor på eftermiddag och hade ett litet, litet nyp. Sena rapporter gör gällande att Dennis i andra gruppen återigen varit lyckosam uppe på Commonty. Grattis.

Walter Ghillie på Banchory

Lunch på Douglas Arms Hotel

Busy Banchory.

Ghillie-stugan i kvällsljus igen.

Jonas på jakt i mörket

Att blanklaxfiske är svårt visste jag sedan innan men att det var så här svårt... Det visar sig fisk hela dagen men ingen vill ta hand om våra flugor som garanterat ser olika ut och fiskas på en rad olika djup och med ett flertal hastigheter. Ändå inget. Men solen skiner och det är vår i luften och jag kommer får kanske en springer ändå. Har två dagar kvar ju, Nu sen middag (som vanligt), en 300-grams entrecote med sallad och rostade rotsaker. Det blir fint att gå och lägga sig på. Imorgon är det dags för Aboyne Water med finfina Lummels.

Commonty ett litet paradees.

Är det det här som kallas "jordtoner"?

Idag fiskade jag Commonty som är en lååång sträcka med många och varierande pooler inbäddat i underskön natur. Naturen bestod idag även av riktigt mycket vind och det var ganska svårfiskat till en början, Men när jag hade släppt tanken på att vänta på att vinden skulle lägga sig såg jag helt enkelt till att jobba fram en kastteknik som funkade i vinden. Ni kanske tycker jag är lite känslig nu men faktum är att det blåste 15-20 m/s byarna. Och jag höll bokstavligt talat på att blåsa i älven.

Det svårt att inte vara nöjd när man är i Royal Deeside

Men det var varmt idag trots vinden och man blir glad över ynnesten att få vistas på en så vacker plats. En plats som dessutom bjöd på en Springer idag. Det var inte jag som fick den. Det var Dennis från andra gruppen i vårt gäng. Även Jonas tog en riktigt fin springer nere i summer pool på Banchory. Se bild på fiskebloggen.se

Jag fick den här lille öringen och en dragning på kvällen i kolmörkret.

Huset på andra sidan har ett, kan man säga, ganska bra läge.

Lunch på Potarch Hotel.

En kelt är också en lax, en ful lax.

Idag blev det fisk. En utlekt laxhona eller välmatad slips. Bara att välja.

Nåja ovanför sträckan som jag fick Kelten ligger en pub. Och det är mycket praktiskt när man är törstig och ska fira att man fick en fisk. Hunden Robbie höll sällskap.

Bron i Aboyne.

Lummels

Första dagen i Dee

Dagen började ju inte direkt optimalt med bagage på villovägar. Men att få vara på plats i Banchory och direkt på morgonen få höra att väskan är på väg över Nordsjön gjorde ändå att fortsättningen på dagen blev ganska bra. Efter åtskilliga samtal till British Airways bagage claim åkte jag upp till huset för att invänta budbilen som skulle komma vid lunchtid, vilket innebar att jag faktiskt stod utvadad i älven klockan ett. Jag skulle kunna hävda att en halv fiskedag var förlorat men eftersom vi fiskade till nio på kvällen är det inte helt sant. När jag var i huset och väntade på väska, lyckades Jonas landa en springer nere på Banchory.

Uppe på Aboyne Water där Dennis och Mattias fiskar har vinden ställt till det ordentligt, 15 m/s rakt mot en är aldrig bra. Men, Dennis hade ändå två tappade på förmiddagen och en landad i mörkerfisket. Jag har mest gått och njutit av fisket och om jag får säga det själv så har kasten blivit både längre och bättre. Och så har jag ju mitt bagage!

Nya tag imorgon!

En låååååång dags färd mot gonatt!?

Så sitter man här i gate C26 och väntar på att få borda planet till Aberdeen. Kan inte låta bli att spana över rummet för att se om det kanske finns fler som ska till Dee och fiska lax. Det sitter en äldre man men grön jacka och lårfickor på byxbenen. Kanske är han en sån som jag? Nu trillade det in ett gäng som med klingande göteborgska hälsar på ett annat stort gäng. Märkligt men många av de flugfiskare som jag känner kommer från Göteborg. De har väldigt stooora klockor som ser väldigt vattentäta och stöttåliga. En låter som han var ifrån Karlskrona. Militärer? Eller är det killar som ska ut på oljeriggarna i nordsjön. Kan man inte få en namnbricka från Fiskeresor.nu så man kan tjöta med rätt snubbar.

Ja, här sitter man och fantiserar som bäst när en tjomme med ytterjacka tar micken för att meddela att det är ett problem med kommunikationsanläggningen mellan kabinpersonal och cockpit. Planet som dessvärre är det enda tillgängliga skall dock få lite handpåläggning av teknikerna. De ger det en hel till timme sen ger de upp och ställer in planet. Det blev rask marsch till transferdiskarna för ombokning. Jag var tvåa i kön men nackdelen med att vara snabb är att då har systemet inte hunnit bearbeta min bokning. Ombads att stiga åt sidan. Artig och väluppfostrad lydda jag självfallet. Lika väluppfostrad var inte den lille skotske mannen från Perth som hade mycket svårt att förstå varför det inte gick fler flyg mellan Cph och Aberdeen. Nåja efter ca en timme var han klar… Då var det åter min tur. Jag hade hört hur folk hade fina val som att vänta till i morgon och flyga till Stavanger och därifrån till Aberdeen. Eller sätta sig på väntelistan för direktflyget 08.50. Var lite skeptisk till hur min resa skulle utveckla sig men det blev ganska bra när mannen bakom disken sa att jag skulle flyga till London och därifrån till Aberdeen. Helt plötsligt kände som om jag hade vunnit på Lotto eller nått. Jag meddelar mig till Jonas som har ett gäng gäster som inte kommer hem. Just det, de skulle flyga med planet jag skulle ha kommit med. Han kommer att hämta mig vid flygplatsen vilket är bra då jag kan fortsätta behandla min flygrädsla.

Nu sitter jag på planet till Heathrow för byte till ett flyg till Aberdeen. Och istället för att landa 15.50 kommer jag att anlända 21.50. Sex timmars försening är enligt SAS värt 50 danska kronor! Det är hårda pix i flygbranschen nuförtiden.

Nu har jag förärats min andra säkerhetsgenomgång för dagen, nu på Heathrow. Något mer avslappnad stil på personalen här i London jämfört med Köpenhamn. Nåja jag var fortfarande ”piip-fri” och sitter nu ombord på nästa flyg som ska ta mig till Aberdeen. Där väntar Jonas och en högerstyrd hyrbil som jag ska ratta till Banchory. Att ratta till höger har jag gjort många mil.

Jag undrar när jag ska åka till London på riktigt. Har bara sett flygplatserna hittills. Och alla gångerna på väg till fiske. Tillhör inte det allmänbildningen att ha varit i London?

Efter alla dessa flighter och efter att ha varit på gång sedan tolv undrar jag hur effektiv jag kommer vara i älven i morgon. Älven som enligt Jonas är klädd i sin mest gynnsamma skrud!

Men vafan! Var är mitt bagage? Framme i Banchory men utan bagage. Tack för det British Airways. Börjar bra det här! Gonatt nu ska jag ta ut mina linser, inte!

Dee time!

Så, nu är förhoppningsvis allt packat inför en vecka i Skottland. Enligt rapporterna så "sprutar det upp lax i älven". Hur det blir när jag väl står där utvadad återstår att se. Läs gärna om förra veckans fiske på Fiskebloggen.se. Om det blir som i fjol så var v. 13 bra men v. 14 var fantastiskt! Nu bär det av till Kastrup och sen vidare mot Aberdeen och sen Banchory!

Itzaks Rusty – The Dee Springer Edition

Om nu Pattegrisens är en variant av en Spey Shrimp och Itzaks Rusty är en variant av Pattegrisen, då vore det ju inte en dum idé att göra en Itzaks Rusty för fisket i Dee nästa vecka. Jo jag vet det kanske är ett "långskott" men jag har Black & Yellow och Black & Orange med mig och så har jag bundit upp några Sunray Shadows. Och tänk, bara tänk om jag skulle få en springer på en "Rusty". Legendariskt! Tror jag binder några till!