Tre fiskar och fyra dödssynder.

Det blev en tur på sydkusten idag tillsammans med filmfotografen. Vi har ynnesten att kunna ta fiskedagar mitt i veckan. Och det måste ju utnyttjas. Det var riktigt lågt vatten och vinden friskade i efter hand. Alla vanliga hot spots var nästan torrlagda, nästan. Och det gick bara att kasta i en riktning, typ. Svor en hel del först och satte dessutom en fluga i vadarna.
    Bara att försöka vända skutan och bli lite kreativ, vilket lönade sig. Hittade ett ställe som såg riktigt hett och kastbart ut. Första kastet nöp det till lite i flugan, tång? Ett kast till så nyper det igen, stannar hemtagningen en sekund och låter fisken kliva på. En halvhjärtad fight och jag krokar av 65 cm raga och låter den simma vidare. Repar ut linan igen lägger ett kast på sammat ställe. Fisk nummer två hänger med utan några större åthävor. Backar bort från platsen för att störa så lite som möjligt och kan ganska snabbt släppa denna ragan på 60 cm. Ställer mig i läge för nästa kast, kast nummer tre. Det suger till men ingen fisk. Tar hem och kollar flugan, den har hakat upp sig och "simmar" baklänges. Nåja man kan ju inte få på varje kast. Men nästan för vid nästa kast sitter fisk nummer tre. Hämtad ur samma "källa" på fyra kubikmeter. Den här är ännu lite mindre men över måttet och jag noterar 55 cm raga. Förutom längden så var de nästan identiska i färg och kondition. Provade ett fjärde och ett femte kast men inte fan högg det mer. Segt.
    När man tar tre fiskar på fem kast så är det inga problem att checka in flera av dödssynderna. Det blev frosseri, girighet, vällust och en släng av högmod också. Hade inte filmfotografen varit en sån fin kille hade det kunnat bli lite avund och vrede också. Den enda dödssynden som aldrig infinner sig när jag flugfiskar kustöring är likgiltighet. Men det blir ofta någon av de andra. Hade velat säga vällust men sanningen är nog att det är en ganska jämn blandning av det där som ger evig förbannelse.