torsdag 6 oktober 2011

Naturintresse, inget för förortsbor?

Jag vet att man inte ska uppröras av aftonbladet.se men när jag läser Jan Guillous uttalande om Zlatan och hans jakt- och naturintresse så blir jag inte bara upprörd. Jag blir förbannad, irriterad, förvånad och börjar leta tecken på att han blivit felciterad. SÅ korkat var det han sa. Vad sa han då när han fick höra om Zlatans jaktintresse?
– Zlatan? Söte Jesus. Det verkar kolossalt pinsamt. Han har inget naturintresse, ingen anknytning till jakt och kan säkert ingenting om saken. Sådant är alltid pinsamt.
– Jag tror inte att Zlatan har ett genuint jaktintresse. Han har vuxit upp i en förort med mycket begränsad tillgång till natur och har haft fotboll som sitt stora intresse. Det är lika absurt som att Zlatan plötsligt skulle få för sig att han var svampplockare.
Man dånar, eller hur?! Spontant skulle jag vilja säga att det kanske just är avsaknaden av vildmark och natur som gör att han vill utforska det nu. Han har ju dessutom de ekonomiska förutsättningarna att ta igen det han missade i förorten. Menar Jan Guillou på fullaste allvar att om man är uppväxt i förorten så kan man, eller får man inte ha ett naturintresse utan att vara pinsam?
Att bege sig ut och njuta av naturen är kanske inte det första man tänker på när livet man lever är ansträngt på alla möjliga sätt. Och jag undrar om inte det där med natur är en klassfråga.
Tror det är många i förorten som skulle tycka det skulle vara hur spännande som helst att hänga med på jakt eller på en fisketur.
Man kanske skulle hålla flugfiskekurser där bara "asfaltsblommor" är välkomna. Tror jag ska börja leta en sponsor med en gång. Så se upp Guillou snart är vildmarken full av killar och tjejer med konstigare efternamn än dig, med spö i hand och kanske till och med med något så absurt som en svampkorg.

lördag 1 oktober 2011

Det där med att "stänga" ån.


Höst i paradiset.
Säsongens sista dagar i Mörrumsån är speciella. Speciellt på så vis att man vet att ingen, inte en endaste en kommer att fiska här förrän i mitten på mars nästa år. Lugnet sänker sig över ån och dess innevånare får lov att sköta sig själv i 4,5 månader. Men lugnet är bara på ytan. Där nere i det höstmörka vattnet råder en ständig kamp för överlevnad. En kamp mycket längre och allvarligare än den som utkämpas när en fiskare lyckats lura en lax eller en öring till hugg. Under ytan bråkas det om ståndplatser, lekbottnar och det kämpas om honornas gunst. Allt i fortplantningen och överlevnadens namn. Säsongen må vara slut men bara för oss fiskare. För andra året i rad fick jag den stora ynnesten att bli medbjuden att "stänga" ån tillsammans med Jonas Runnberg (Fiskeresor.nu) och hans vänner på en privat sträcka av Mörrumsån. Och med sträckan kommer en fin liten röd stuga alldeles invid ån. En stuga med alla tänkbara bekvämligheter, inklusive en helt ny "relaxavdelning" med duschar och bastu. Mycket fint. Jag kommer upp till Svängsta strax efter åtta på onsdagskvällen. Bengt från Öland har varit där sedan sex och Ingolfur David, islänningen från Trelleborg, som fiskat Vittskövle under onsdagen, håller precis på att lasta ur sin bil. Jonas blev kvarhållen på jobbet och är lite sen. "Jonas! He is always late! Always!" Konstaterar Ingolfur David med ett stort leende. Han dyker dock upp efter lite late night frukostshopping i Karlshamn och vi hjälps åt att plocka fram kvällsmaten. Lyxmiddagen är en något mer rättvisande beskrivning, för vad sägs om ostron, havskräftor, krabba, musslor, musselsoppa och färska räkor. Väl värt väntan. Både Bengt och Ingolfur David är nya bekantskaper för mig och efter den lyxiga middagen bekantar vi oss lite mer och Bengt bjuder på Dalmore's Spey Dram. Det blir sent som sig bör och vi intalar oss att gryningsfisket är överskattat och jag ställer klockan på "sena" 07.00.