torsdag 25 februari 2010

REA är bra!

Var förbi Södra Esplanaden igår för att köpa mer Hends-dubbing till min "fabrik". Då visar det sig att det var halva priset på allt flugbindningsmaterial! Vilken fest! Nu är det väl inte sådär jättevälsorterat men jag hittade ändå material för 189:-. Det blev en hel del matnyttigt, framförallt dubbing som jag på sistone blivit storkonsument av.
Och på tal om REA så har även vännerna på EL-GE Sportfiske stor REA i sin Göteborgsbutik. Så har ni vägarna förbi Sveriges framsida så finns det läge för kap!

tisdag 23 februari 2010

Itzak i räkfabriken

Det finns två varianter av flugbindning för mig. Det är dels den innovativa och lustfyllda "nu-ska-jag-göra-något-kul-med-fjädrar-och-krok-varianten". Dels är det "fabriksvarianten". Jag sitter just nu mitt uppe i "fabriksvarianten" och gör en massa räkor. Momenten är uppdelade i två och på bilden ser ni flugorna efter första momentet. De ser faktiskt inte helt ofiskbara ut. En "Skinny Shrimp" kanske är en variant som kan visa sig framgångsrik. Får spara en och prova. När det blir har jag slutat spekulera i. Den här vintern tär hårt på oss kustöringsfiskare. Och för att inte bryta ihop helt så får man bara försöka förtränga eländet genom att försätta sig i "factory-mode" bakom bindstädet.
Namnförslag på den röda Pattegrisen trillar in. Vissa är riktigt bra. Men det finns nog fler bra förslag där ute. Så var inte blyga...

torsdag 18 februari 2010

Jag tror jag är emot.

Foto: Phil Collins
När man får en fisk så brukar lyckan vara total. Man är glad, kanske lättad och riktigt upprymd över sin fångst, över att man vunnit duellen mot kombattanten på andra sidan linan. I denna eufori är det lätt att man gör överilade saker eller i alla fall sånt som man borde ha tänkt igenom bättre innan. Som till exempel kyssa fisken! Ett tilltag som jag tror en bufflig, skramlig och ibland överförfriskad australiensisk fiskeprogramledare var först med att göra till sitt signum. Man ser det ibland på fiskebilder och jag har ibland inte brytt mig och ibland konstaterat, att det där är inget jag någonsin kommer att hänge mig åt.
Jag har alltid varit noggrann med att behandla en fisk försiktigt och värdigt, särskilt om den ska återutsättas vilket är mer regel än undantag för mig. Ska den med hem så ska den avlivas så fort som möjligt. Tjusning med att fiska är ju att försöka överlista fisken och få den att hugga. Att decimera den och behandla den ovärdigt är detsamma som att nedvärdera sig själv.
Men nu tillbaka till att kyssa fiskar. Jag har bestämt mig för att jag är mot detta tilltag. Sportens värld har visat mig vägen och såhär i OS-tider så blir det så uppenbart att detta beteende är helt fel. Det är boxningsmatch, tungviktskillarna har kämpat sig blodiga i tolv ronder när boxaren i röd ringhörna fintar och får in en högerkrok som sänker motståndaren så att han ligger kvar, även efter att domaren räknat till tio. Vill vi då se vinnaren sätta sig på huk bredvid den sänkta killen, lyfta upp huvudet och ge honom en kyss rakt på munnen, allt i en kaskad av fotoblixtar. Nä, precis, trodde inte det.
Lika lite som vi vill se följande: Längdskidåkaren som leder femmilen står i målfållan och väntar på att värste konkurrenten ska komma i mål. Två tiondelar efter guldtiden faller han utpumpad över mållinjen. Vinnaren tar tag i den utpumpade och för att riktigt förnedra silvermedaljören, håller han upp honom för fotografen och kysser honom överlägset på huvudet, han vill nog undvika "skäggsnortapparna". Ett dylikt beteende hade nog fördömts av en enig och global tittarskara.
Av samma anledningar vill jag inte förnedra fisken genom att ge den en kyss. Jag vann och bör därför vara en god sportsman och stor i segerns stund. Nu kan man så klart diskutera huruvida fiskar har känslor som kan såras. Men det är inte därför jag behandlar en fångad fisk varsamt och värdigt. Det är för att visa respekt till det som fisken representerar nämligen naturen och de rikedomar som den låter oss berika oss med.
Nu kommer jag dock inte att döma "fiskkyssare" särskilt hårt framöver och det var sannerligen inte meningen med detta inlägg. Däremot har mina funderingar gjort mig något mer klar över hur och varför jag gör vissa saker. Och att lägga en tanke, om än så liten och ansenlig, till sin fiskefilosofi är alltid lika tillfredsställande.

fredag 12 februari 2010

Spetsar ögonen och tar in posten.

I posten låg resultatet av mitt senaste traderabesök, 50 st Fiery Brown-färgade Speyhackel. Fiery Brown är det nya Grisrosa. Dessa hackel ska nu bli 25 räkimitationer. Måste hitta på ett namn för dessa roströda skapelser. Pattegrisen heter väl så för att den är rosa, eller? Bra förslag på namn mottages gärna. Rusty Nail kanske, det hade nog kompisen Johan, som skriver på drinkbloggen Tockasvansen, tyckt var ett passande namn. Men som sagt har du ett bra förslag så droppa det i en kommentar.
Till dessa räkor så behövs ju även lite ögon. Man kan ju köpa dessa färdiga men det känns onödigt när man gör egna så lätt och billigt. En grov nylonlina, en tändare, en svart spritpenna och flugbindningslack är allt du behöver. När jag smält nylonlinan målar jag kulan svart och doppar den till sist i lacken. Sen får den torka i mitt egenhändigt specialdesignade torkställ! Det blev två varianter en med 0.48-lina och en med 0.76. Jag gjorde 22 av de tjocka och tio av de tunnare. Det hade kostat ca 140:- i butiken.
Vänta nu, 22!?! Ska jag göra 25 räkor behöver jag ju 50 ögon! Tyckte väl att det såg lite ynkligt ut i burken. Ja, det är väl bara att plocka fram tändaren igen.

måndag 8 februari 2010

Från söder till Söder.

Jag har varit i Stockholm för lite möte och träff med goda vänner. Fredagen bjöd på gnistrande solsken och under en ledig stund passade jag på att ta en uppfriskande promenad från Kungsholmen över Västerbron till Söder. Utsikten från Västerbron var fantastisk men den är hög den där bron och med en släng av akrofobi blev det svårt att njuta helt av vädret och utsikten.
Målet för promenaden var Stockholms Flugfiskecenter. "Sportfiskebutiken utan drag". Med denna tagline skulle man kunna tro att den låg i Göteborg. Men nej, även stockholmare kan drista sig till en ordvits eller två. I alla fall på Söder.
Jag skulle inte shoppa något speciellt, jag tycker bara det är kul att besöka fiskebutiker för att se om de har något nytt, speciellt eller annat som ens lokala butik inte har. Jag började snart samtala med mannen bakom disken som hade ganska dystra nyheter när jag frågade hur havsöringsfisket i Stockholmstrakten är. "Det är inte som förr" sa han. "Då fick man alltid fisk och fick man inte det så såg man i alla fall alltid fisk. Nu kan man åka ut tio gånger och kanske få en eller två". Trista att höra att havsöringen inte hittat rätt och lyckats etablera ett självreproducerande bestånd.
Strax efter det kliver det in en man och hans hund och förutom att han berättar att han mycket snart ska till Nya Zeealand berättar han om sina laxtrollingsplaner till sommaren. Med fluga! Jo, han var mycket entusiastisk och berättade att han redan lyckats kroka lax på flugtrolling utanför Landsort. Jag tyckte det lät mycket spännande. Bara synd att jag inte tog reda på hans namn, det skulle vara kul att få reda på mer om hur det går i sommar.
Jag blir alltid lika imponerad av folk som har tålamodet att hitta på nya och spännande sätt att fiska. Jag kämpar på med att låta tålamodet göra mig till en hyfsad kustöringsfiskare. Jag skulle varken ha tiden eller tålamodet att prova på något helt nytt och obeprövat. Så all heder till alla er som bryter ny mark och förnyar fisket.
Fast ibland kan många av dessa nya fiskesätt bara kännas som konstruerade och långsökta påfund. Med all respekt Martin Falklind men jag tycker nog att fiska Marlin från kajak är ett sådant påfund. Vad är nästa steg, att fiska från flytväst?
Förutom en god stund av alltid lika inspirerande fiskesnack, trots att början var något dyster, hittade jag något jag behövde, en rulle bindtråd. Så jag lämnade Zinkensdamm och Söder en trådrulle och flera fiskehistorier rikare. Något jag glatt tar mig med ner till hemmet i söder.

söndag 7 februari 2010

Naturen - Yrkesfiskarna 1-0

Att vi spöfiskare har haft stora problem att fiska den här vintern är inget nytt. Nu har även yrkesfiskarna problem att fiska, vilket känns bra då bland annat torsken ska leka snart och nu får lite skydd av Kung Bore. Tyvärr är det bara de små fiskebåtarna som inte kommer ut på havet. De stora båtarna, industrifiskarna, har dock inte några svårigheter att gå ut och göra det de gör bäst, att dammsuga och förstöra våra fiskbestånd. De frireligösa indistrifiskarna med sina jättebåtar hävdar sin gudatro men beter sig som djävulens hantlangare. Inget nytt alltså.

tisdag 2 februari 2010

Art by accident!

När jag började binda "Pattegrisen" hade jag som kanske en del noterat inte allt material som krävdes. Och det jag hade matchade dåligt med varandra i färg. Det rosa originalmönstret har jag satt på vänt, för jag har fortfarande för lite rosa. Jag har i och för sig köpt rosa dubbing men saknar fortfarande rosa speyhackel. Därför kompletterade jag istället med dubbing som skulle passa de Fiery Brown-färgade hackel som jag redan hade. Jag fastnade för Hends Metalic Dubbing #45. Och när den första "grisen" nu är färdig så får jag säga att det var bra att jag inte fått tag på rosa. Och att jag inte hittade rostbrunt antrongarn. Jag har istället använt dubbingen till ryggskölden, vilket funkade alldeles ypperligt. Denna rödbruna färg tror jag kommer att fungera lika bra längs den skånska havsöringskusten som den rosa, om inte bättre. Men om oturen och bristen på material skapat konst lär vi bli varse när pimpelsäsongen är över längs kusten. Tror det släpper nu!

måndag 1 februari 2010

Att gilla läget och att göra riktigt runda hål.

Lyckades lura med mig Elias ut på Vombsjöns is.
Om det nu är så att vintern även i fortsättningsvis ska hålla oss sörlänningar i ett järngrepp så är det inget annat att göra än att foga sig och investera i den där isborren som man varje vinter det blivit lite is saknat. Sagt och gjort det blev en tur till fiskebutiken för inköp av denna så sällan saknade isborr. Väl där investerade jag även i två pimpelspö á 39:-. Överkomligt med tanke på att balanspirken, som också slank med i påsen, kostade 69:-!
Tänk att ett fiskespö kan kosta mindre än ett vanligt fiskedrag. 39:-!
Söndagen bjöd på lagom lite vind och -4 grader. Kvällen och natten innan hade bjudit på -15, vilket verkade ha gjort abborrarna lite köldstela. Elias som ännu inte jobbat upp en fiskares tålamod tröttnade snart på det tröga fisket och blev lite inaktiv och kall. Men humöret och temperaturen lyftes snabbt av ett par snabba ruscher, ett Dubbel-Dajm och en termos med varm choklad.
Isborren gjorde runda och fina hål och gav mig träningsvärk som nu märks i armar och axlar.
Vi fick bara två små abborrar och det verkade som om resten av sjöns pimpelfiskare också hade problem att lura upp den randiga ur hålen i isen. Men isen var hela 30 cm tjock så det lär väl bli läge att få prova på detta rofyllda men för mig så ovana fisket någon mer gång innan islossning.