Då var årets första kustöringar landade.

Njä, även om det ser så ut var det inte badväder idag.

Enligt alla visa, kloka och "förstå-sig-påare" så var vädret idag alldeles för fint för att ödsla på fiske efter havsöring. Det var strålande sol, inte ett moln på himlen och en svag frånlandsvind som ibland la sig helt. Men nu var det så att min fiskebästis Palle för en gång skull hade en jobbledig lördag. Då kan petitesser som strålande fint vårväder inte få stå i vägen. Det fanns en tid då våra gemensamma turer var betydligt mer frekventa och när det nu ges tillfälle så är det bara hugga till.

En fulladdad flugask är inte alltid avgörande för om man får fisk. ;-)

Vattnet var riktigt kallt, runt 3°, men jag valde ändå bort de färgglada "kallvattenflugorna" och knöt på en Itzak's Rusty. Började på lite djupare vatten men där var inte mycket vegetation så efter en kopp te gick jag längre bort där det var betydligt mer tång och samtidigt lite grundare. Vadade ut några meter, repade ut hela fluglinan, nästan. Kastade ut, dock långt ifrån hela linan, och började ta hem linan. Ett tag, två tag, slurp. Ett försiktigt hugg och årets första kustöring var krokad. Det är en bra pjäs men inte mycket energi i den. Så jag kan snart landa den på stranden, kroka av den, mäta den, knäppa ett kort och sätta tillbaka den. Om någon vecka eller så lär den vara lite blankare. Frågan är om den hinner bli längre än de 71 cm den var idag. Klockan var halv elva när den högg.

71 cm halvblank slips.

Fika är viktigt och den här fikapausen gick åt att konstatera att "Pattegrisen" från Flugor.se som Palle försöker knyta på tafsen äter knutar. Då är ju inte jag sen att lobba lite för Itzak's Rusty. Palle hittar en i sin ask och snart går vi båda mot vattnet med flugan som "garanterar" fisk. Väl ute i vattnet så dröjer det inte länge förrän min fluga är borta. Jag passade på att byta garantiflugan mot en annan som alltid betyder säkra leveranser, en Magnus. Jag gör ett kast med Magnus. (Kul mening förresten! Låter som jag är i en brottarring.) Och det hugger direkt, nu med mer energi och kraft och det hoppar och far där längst ute på linan. Och det blänker fint i solskenet. Det såg ut att vara årets första blänkare på gång. Och jag blir alltid extra glad de få gånger som jag får blank fisk. Efter en energifull kamp landade jag 59 cm silver! En finfin fisk i kanonkondition.

Årets första blänkare! Undrar hur mycket dioxin det finns i den här skönheten?

Och den är säkert full av dioxin men eftersom jag bara snittar på en hemtagen fisk per år så är det nog ingen fara. För den här blänkaren valde jag att behåll. Har en tre- och en sjuåring hemma som börjat undra varför jag aldrig har fisk med hem. Och det blev självklart succé när jag kom hem och la upp öringen på köksbordet. Och om barnen inte luktar fisk efter deras handfasta nyfikenhet så jag inte. Vi rensade fisken tillsammans och vi kollade maginnehållet. Jag blir alltid lika fascinerad över deras diet av små, små märlor. Räkfrossa i miniatyr. Så trots att det var en alldeles underbar dag med helt fel förhållande så blev det en mycket lyckad dag. Men man undrar om vårt kära ställe har blivit känt för den breda massan av havsöringsfiskare, för idag kunde vi räkna till 10 fiskare på en plats där man nästan alltid varit själv. Men finns det hjärterum...

Bèsame mucho!

Åter dags för en tur till sydkusten. I bagaget en sprillans ny Guideline Coastal. Kom fram och det blåste en nätt liten vind från sydost. Bra vindriktning för oss högerhänta flugfiskare. Jag började fiska där jag tog "årets första" förra veckan. Det visade sig snart att den däringa fluglinan inte direkt bjöd på kärlek vid första kastet. Inget riktigt "skjut" i den. Det blev många bak-kast innan den stack iväg. Om det beror på mig, linan eller mitt spö har jag inte riktigt kunnat utröna. Misstänker att jag skulle behöva gå upp en klass. Någon aha-känsla bjöds det i alla fall inte på. Däremot var den mjuk och smidig och inte det minsta tendens till "telefonsladd". Sen hade jag knutit på en 12' färdigtaperad tafs som inte lirade med räkimitationen jag började fiska med. Mina förväntningar var ju skyhöga och när det dessutom inte var mycket liv i vattnet kunde jag konstatera att dagen inte börjat särskilt tillfredsställande.

Bytte fluga från den orangea räkan till Glimmerrejen som var så lyckosam förra veckan. Den är ju väl förtyngd, med såväl kulkedjeögon som tungstenstråd och plötsligt gick det något bättre att kasta. Men jag bröt för fika och flyttade mig västerut.

Det riktigt grumliga vattnet, "kaffesumpen", längst in gjorde att jag valde att fiska grundpartiet som börjar en bit ut. Och nu är det bra att vara bekant med en havsöringslokal, för det är inte stenarna man ser som spelar den viktigaste rollen. Det är stenarna som inte syns men ligger en bit under ytan som man vill åt. Det dröjde inte många kast förrän det försiktigt sög till i linan. Först trodde jag att det var en liten fisk men den gick direkt upp och vältrade sig i ytan och blottade en rejäl stjärtfena. Ganska typiskt besa-beteende. Jag backade in mot land och den följde ganska villigt med. Krokade av den och mätte den till hela 71 cm. Snabb bild och sen tebax med den. Vi ses om en månad! Firade med lite fika och lät stället vila lite.

Upprepade samma runda efter fikan men det hände inget på "huggplatsen" så jag fortsatte att fiska av där revet övergår till ett djupare parti med många stora stenar under ytan. Tyckte jag såg lite virvlar i ytan men inget hugg. Ibland kan vågorna och vindarna spöka till det på ytan. Kastade igen och den här gången sög det till ordentligt i linan. Och som skjuten ur en kanon kommer det en riktigt stor och fet havsöring. Det är bara det att den hoppar 1,5 meter från där linan pekar och drar! Det var inte den som hade huggit! Det var en liten rackare på prick 50 cm som snuvade sin större kusin på min rosa räka. Den var något piggare än den förra men den hade ungefär samma proportioner som den på 71 cm.

Dagen som började sådär avslutades med "Väl Godkänt". Och linan då? Jo, jag blev väl lite mer vän med den och med två fiskar på sitt samvete får man väl gen den ett par chanser till. Nu stoppar jag undan kustprylarna och packar för en tur till Mörrumsån på fredag. Mina generösa vänner på ABU Garcia har förärat mig med ett kort på deras sträckor, vilket plötsligt öppnar ett fönster att ta en lax före allas vår laxlängtare Markus. Det blev därför en panikbeställning av lite färgglada tubflugor hos flugor.se. Nu får vi se om de hinner komma fram, de brukar ju vara grymt snabba.