måndag 14 mars 2011

Den siste kustfiskaren.


Såg "Den siste kustfiskaren", Per Anders Rudelius dokumentär om Jim Svensson, yrkesfiskaren som kämpar mot hot, orättvisor och myndigheter. En dokumentärfilm som inte ger några svar. Framförallt gör den inget för Östersjölaxen. Det kan bero på att hela filmen fokuserar på Jims svårigheter att få ha sina garn ifred och få fånga sin fisk som han gjort i nästan hela sitt vuxna liv. Ett fokus som en filmare kan tillåtas göra. Och hans fokus, om än lite ensidigt, blir ändå intressant, för när man ser och lyssnar på de som kommer till tals blir i alla fall jag triggad att objektivt syna polemiken. Utan att falla i Rudelius "sympatiskaparfällor". Vinklingen är uppenbar och det är att det är sportfiskarna som är problemet. Och sportfiskarna, med Joakim Ollén i spetsen, målas med illa vässad penna. För att inte tala om de ljusskygga typerna som saboterar Jims redskap. Visste man inte bättre så skulle man kunna tro att alla sportfiskare antingen är arroganta stroppar, aggressiva översittare eller lynchmobbiga hillbillies. Denna polarisering mellan Jim och Sportfiskarna har inga vinnare, bara förlorare. Vilket man nästan kan skönja i Percy Assarssons uppgivna, ja nästan apatiska ansiktsuttryck. För han verkar vara den som insett att den största förloraren i det hela är laxen och i förlängningen även bygden. Och det är oroväckande lite som handlar om laxen och dess drastiska minskande. Istället är den största sorgen och tragedin i filmen att Jim inte ska få fortsätta att göra det som han älskar. Inte att Mörrumslaxen är nere för räkning. Tänk om man gjorde samma film men om mannen eller kvinnan som sedan barnsben fiskat med spö i Mörrumsån och som de senaste åren fått det svårare och svårare att få en lax att hugga. Vinkla det gärna att det är näten i Pukaviksbukten som saboterar för spöfiskaren och som hotar att han kanske inte ska få göra det han alltid gjort och som han älskar. Undrar var sympatierna hamnat efter en sån film. Jag känner verkligen med Jim och jag vill att han ska få vara kvar. Men det kanske är läge för en kompromiss, kanske måste han finna sig i att fredningszonerna intill Mörrumsåns mynning blir större. För det känns inte relevant att hävda sin rätt från dokument som är 300 år gamla. Då fanns det helt andra förutsättningar för fasta redskap i Pukaviksbukten. Jim hävdar att han på ett år får ca 450 laxar. Och tillsammans med de två andra som har fiskerätt i mynningsområdet pratar vi om nästan 1500 laxar per år. En summa som känns obarmhärtigt hög för Mörrumsåns sköra laxstam. Betänk då också att Mörrumsån var helt oexploaterad och helt utan vandringshinder på 1700-talet, vilket innebar att det rymdes betydligt mer lax i ån. Jag tror inte att det är Jim som står för den markanta nedgången av lax i Mörrumsån. Han har såklart del i att de få individer som finns kvar skattas extremt högt. Men jag tror att långrevsfiskaren Bengt Larsson kan ha en poäng i att en del lax blir bifångster i skarpsillstrålarna. Och/eller att skarpsillen fiskas så hårt att balansen mellan laxen och dess stapelföda har rubbats. Vi vill nog alla ha kvar det småskaliga och kustnära fisket. För vem vill inte kunna ta sig ner till hamnen eller till torget för att köpa en fisk av den lokala fiskaren. Om man förbjöd de stora industritrålarna och bara tillät lokala mindre båtar med begränsad räckvidd så hade detta varit möjligt. För dessa lokal båtar kommer aldrig att kunna skatta ut ett helt bestånd av fisk. Så istället för att ensidigt ta den ena eller andra sidan så borde sportfiskare och de lokala, mindre yrkesfiskarna ta gemensamma grepp mot den stora industrifiskemaffian som har sina långa och smutsiga lobbyfingrar långt in i storpolitikens borgar. Trots journalistisk frihet hade man ändå önskat att filmen på ett mer initierat sätt hade behandlat det faktum att en industri/yrkesfiskad fisk bara är värd åtta kronor/kg. När jag läste Isabella Lövins "Tyst hav" tror jag att det handlade om fyra kronor kilot. Och att sportfisket generar så mycket mer pengar (1250:-/kg). Istället vinklas det till "att varför måste det alltid bara handla om pengar". En vinkel som gör, att när Ollén kallt och beräknande konstaterar att alla inte får plats, ja då förstår jag om sympatierna hamnar i Jims båt. Sympatier som egentligen borde ligga hos de få laxar som fortfarande kläcks, växer upp och leker i Mörrumsån.

12 kommentarer:

  1. Tack för en välformulerad beskrivning av programmet som var så väl vinklat att jag först kände en viss olust över att vara en av "dom" sportfiskarna! Men sedan så insåg jag precis det du skriver att i detta program handlade det inte om fisken utan om människan, och som alltid är det tyvärr tredje part som drabbas nämligen laxen! Och vi står kvar på ruta ett!
    Tack Thomas!

    SvaraRadera
  2. Tack för de snälla orden. Har funderat en del sen jag skrev inlägget och kan konstatera att man skulle kunna göra hur många filmer som helst som vinklar mänskliga tragedier om laxen försvinner. Gå runt i Mörrum och hör hur många som skulle kunna eller vilja vara utan den inkomst de får ifrån sportfiskarna. Men mest har jag funderat på hur Joakim Ollén kan vara så medie-oslipad. Han borde ju vara van att uttrycka sig offentligt. Men det här var ju katastrof. Som ordförande och representant för sportfiskarna borde han vara mer nyanserad än han var.

    SvaraRadera
  3. Tack för denna utormodentligt riktiga beskrivning av problmet. Naturligtvis är det fisken och miljön som skall vara i focus inte Jim eller sportfiskare! Låt dina visa ord bli hörda bland de som skall besluta.
    Du borde ersätta Ollen innan ännu störe skada i sportfiskarnas anseende sker.
    Mvh Kenth

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Hej Kenth och tack för din kommentar, den fick mig nästan att rodna. Har dock inga planer på att överta rollen från Ollén. Tror jag. ;-)

    SvaraRadera
  6. Har sett denna 2 gånger Jim Svensson har mina fulla sympatier, Dessa stroppar vid mörrumsån som kallar sig sportfiskare! Förlöjligar ju alla andra som verkligen är sportfiskare, Har själv sett mig som en men får nog kalla mig hobby-fiskare fortsättningsvis. För så som de bär sig åt så får man ju skämmas att kalla sig sportfiskare. Stå där i finkläder och kasta lite fluga vid ån och klaga på 1! Yrkesfiskare som fiskar i så pass liten skala otroligt... Och sedan se dessa komunnissar i mörrum också komma och fjutta lite vid ån gud så fånigt. Själv fiskar jag inte med nät utan med spön på alla sorters vis, men som sagt för denna yrkesfiskare blir man ju faktiskt sorgsen av att se hur denne blir behandlad. Det här fisket vid mörrum har aldrig varit något för mig, och har således aldrig heller brytt mig om det, Men nu när man ser hur stropparna som står där i sina fåniga utstyrslar och kallar sig sportfiskare beter sig mot denne man så mår man ju illa!

    SvaraRadera
  7. Hej Danne!

    Jag ser mig själv som "lustfiskare" tycker det låter som du också skulle kunna använda dig att detta epitet.

    Hils

    SvaraRadera
  8. Jag är yrkesfiskare och den fisk som jag fiskar upp skall generera pengar så att mina barn får mat på bordet. Jag fiskar lång ifrån Jim, men har också problem med stölder och sabotage. Så jag tror att det är ett ganska normalt beteende för vissa sportfiskare, inte en vinklad film.

    Jag hoppas verkligen att spöfiskare börjar fundera kring hur de behandlar hårt arbetande människor. Ni kan även fundera på hur det hade känts om någon skulle tagit bort er lön och ert arbete för att utöva ett fritidsintresse.


    När det gäller Mörrum så vet de som tänker vad som är problemet är. Säl. Fast det är tabu att prata om.

    SvaraRadera
  9. Ge inte en stackars säl skulden för att laxen minskar i antal! Har sett mindre än 10 sälar inne i bukten under de sista 30 åren och jag vistas mycket på dessa farvatten.
    Förr var det så vanligt med säl här att den aktivt jagades, ändå fick drängarna skriftligt på att inte behöva äta lax jämt!
    Det fanns yrkesfiskare som styrde mot trollingbåtar och körde av paravanlinor, rötägg finns bland alla sorters människor.
    OBS, de flesta yrkesfiskarna är trevliga samma är nog fallet med sportfiskare.
    Kenth

    SvaraRadera
  10. Nu undrar jag lite om den anonyme yrkesfiskaren har läst mitt blogginlägg? För om man läser det kan man läsa att jag tycker att det småskaliga yrkesfisket måste finnas kvar!

    SvaraRadera
  11. Tjena Thomas, väl skrivet! Även jag har gjort ett litet inlägg i debatten, dock inte lika djuplodande. Ta gärna en titt på lustfiske.blogspot.com

    /Erik

    SvaraRadera