söndag 20 mars 2011

Den laxen satt långt inne

Gårdagen var trög och de sex som fiskat på Dahlboms sträcka under lördagen hade inte haft ett hugg på hela lördagen. Efter att ha skrapat rutorna kändes det inte direkt som dagen skulle bli mindre trög. Men humöret var på topp och vi riggade spöna och jag och Christian begav oss till den nedre delen av sträckan. Lugnstryket såg hett ut trots det nollgradiga vattnet. Klockan var kvart över nio när jag plötsligt får känna ett mycket försiktigt hugg. En fisk, jag har fisk på! Att jag skulle ta första fisken kändes ganska otippat men så var det och när fisken började gå nedströms började pulsen öka och benen darra. Efter en ganska stillsam men stram kamp och habil landning av Christian kunde jag begrunda och mäta skönheten, en laxhona på 89 cm. Lika lång som min treårige son Bille! Dock inte lika tung. Hon fick gå tillbaka och nu var det kollektiva självförtroendet i gruppen åter på topp. För då visste vi ju inte att min fisk skulle bli dagens ända. Tack Allan för att du hanterade min kamera så fint.
Men det var en fin dag och det känns i ansiktet att solen har förgyllt denna fina vårsöndag. Just nu sitter jag på Urho Kekkonens stol vid matbordet i ABU-stugan och skriver ett blogginlägg och väntar på att minkarna från norr ska dyka upp. Mäktigt. Det ska bli mycket intressant att se hur de hanterar det tröga fisket. Lita på att jag ska observera dessa kunniga fiskare mycket ingående.

4 kommentarer:

  1. Bra jobbat Thomas!
    Finfin uppvärmning innan Dee!

    SvaraRadera
  2. Ja, fast varmt var det sannerligen inte. Nu ska jag jaga lina till Dee. Tips?

    SvaraRadera
  3. Rios Scandinavian Spey Versitip? :-)

    SvaraRadera
  4. Jamen eller hur!? Jag hade ju en sån en gång och billig var den. Sen ville jag inte ha den. Nu vill jag ha den igen. Pyttelite velig.

    SvaraRadera