onsdag 21 september 2011

"And the crack was good."

Lika vackert och mäktigt som vanligt vilar stens huvud i Östersjön
Efter en veckas fiske tillsammans med irländare kan man bara konstatera att umgänget har varit rikligare än mängden landad fisk. Och då fick vi ändå en del fisk. Ray Sheehan var mycket nöjd med sin kanonfina havsöring på 77 cm som han landade i Mörrumsån på onsdagen. Garrett hade en fisk på uppe i "Five minutes pool". Och fick därmed känna på fisk för första gången på två besök i ån. Rory hävdade att han landade åns kanske minsta lax och Trevor hade ett skenande tåg på i några minuter. Så visst landades fisk. Men som sagt skratten, gliringarna och historierna fyllde med råge sin "bag limit" varje dag. Och även om vi inte lyckades ta någon kustöring av någon storlek så fick "gubbarna" några minnesvärda dagar på Österlenskusten. Tidvis fantastiskt väder och jag lyckades "sätta" gänget på stor vakande fisk. De ville inte hugga men alla var imponerade över våra svenska havsöringar, dess storlek och omgivningarna som de uppehåller sig. Sen hjälpte det ju inte att en fiskare kom och lade ut ett nät precis där fisken vakat. Det dog och sen hände inget mer.
Tackar Hotell Maritim i Simrishamn för ett fint och trevligt bemötande. De gillar flugfiskare där.
Tack också till Syster Karin, den svenska sjukvården och Simrishamns sjukhus som tog emot och grävde ut fästinghuvudet ur Ray på mindre än 15 minuter. Det var med saknad och vemod som jag sa hej då för den här gången. Och jag hoppas att jag får nöjet att fiska med detta glada gäng snart igen.
Cathal Walsh, Bill Holmes, Garrett Byrne, Ray Sheehan och Rory Sheehan.

tisdag 13 september 2011

Ska det verkligen vara så här?

Att fisken har det svårt i Östersjön är ingen nyhet. Och det krävs ju inte ett geni för att räkna ut att det även måste påverka de som livnär sig på fisket. Det är tydligen så illa att yrkesfiskarna behöver lika mycket bidrag som de får för sin fångst, för att överleva. Det skriver Södermanlands Nyheter. Och enligt miljöorganisationen Oceana så är dessa bidrag betydligt större än vad EU tidigare rapporterat. Det här är galenskap och en bransch på land hade aldrig fått dessa bidrag och subventioner. Inte ens bönderna. Dags att vakna nu!

torsdag 8 september 2011

Sill i Kivik och tji havsöring i Vik.

Mer dramatik på himlen än i vattnet.
Det har varit några märkliga dagar när det gäller vädret. Störtskurar, åskmuller, solsken och kraftiga vindar om vartannat. Lite skotsk väder och som man säger i Skottland "om du inte gillar vädret i här, vänta i fem minuter.". Efter en fin men fisklös morgon i Mörrumsån lämnade vi ABU-stugan och ber att få tacka för den här gången. På vägen till Simrishamn och Hotell Maritim stannade vi till i Kivik och åt nystekt sill på Buhres. Cathal ville ha rökt sill och pommes frites, en beställning som tjejen i luckan höjde inte så lite på ögonbrynen åt. Han fick dock sina rökta sillar och var nöjd men förundrad att hans "kippers" inte var varma. Men är det inte konstigt att ett ställe som Buhres hanterar och säljer så många rödlistade fisk- och skaldjurarter? Bättring där Buhres. Sillen var för övrigt fantastisk. Efter lunchen kommer vi till Maritim där vi möts av glada leenden lite kaffe och fina rum. Men var är parkeringen Maritim? Man kan inte be sina gäster att ställa sig på parkeringen på andra sidan Hotell Svea. Efter en tvåtimmars tupplur åkte vi norrut till vik där Rays kära klippor skulle återses. Regnet öser åter ner men slutar snart och en gigantisk regnbåge väntar ute på Östersjön när vi kommer ner på klipporna. Och då menar jag inte en sån med fenor. Det är stilla på havet och jag hoppas på att vi snart ska se fisk i ytan. Det är ett par fiskar som hoppar, inga stora, men det fins ändå indikation på att det är fisk där. Efter ett par vändor upp och ner längs stranden för att ge tips och råd till våra "noviser" satte jag mig ner för att spana vatten lite. Såg en liten virvel och vadade ut. Ingen hemma i virveln men andra kastet resulterade i en liten pjodd! Så små räknas knappt. Men det är ändå en havsöring. Och kvällens ända. En kväll som inte blir lika lång som önskat då hotellrestaurangen väntar oss 21.30. Vi hoppas på gryningen. Och vi hoppas på fisk till mina irländska vänner.
Inte så stor direkt.

onsdag 7 september 2011

Spridda skurar och ösregn.

Idag hade naturen bestämt sig för att tömma hinkar över alla glada fiskare längs ABU:s sträckor. Men om den trodde att det skulle ta ner stämningen så hade den fel. Sällan har väl ett dylikt spöregn ignorerats på så många plan. Även denna morgon blev tidig. Till och med lite tidigare än gårdagen. En snabb kopp te och sen bar det iväg. Gissa var? Precis, "Five minutes", poolen som lovar runt och håller tunt. Rory börjar och han fiskar sig en bra bit ner mot vägbron och det är på nacken där som en liten lax på 55 cm kliver på. Var är havsöringarna som ska stå under ekarna? Nåja vi kämpar på under hela dagen. Garrett åker söderut för att prova på Kronolaxfiskets vatten och jag och Rory håller flugfiskefanan högt i Åkeholm. Det hjälper dock inget.Däremot ringer Ray halv sju för att berätta att han landat en 25-30 lbs havsöring. Han låter mycket exalterad och det smittar av sig. Det är ju nästan en 12-kilosöring. Grymt tänker jag och fortsätter att fiska den fisklösa poolen. Väl tillbaka i stugan ser vi den böjda håven som inte tålde vikten av den stora öringen. Efter lite ingående studier av bilden på Rays fisk så kunde vi uppskatta fisken till 77 cm vilket innebär att den vägde ungefär 6-6,5 kg. Även Bill var i kontakt med fisk men den vill inte alls vara med så den tog linan innan Bill hann säga "Wow den var stor!". Imorgon bitti fiskar vi i ån. Efter lunch rullar vi söderut till Simrishamn för lite kustöringsfiske. Och då får vi hoppas att fiskarna inte är lika spridda och att regnet inte är lika "ösigt".

tisdag 6 september 2011

Fem minuter räcker inte till när det kommer till "five minutes pool".

Vi var uppe tidigt idag. Trots den sena men ack så pratglada morgondagen. Vi körde upp till "Five minute pool" poolen där det bara ska ta fem minuter att fylla sin "bag limit". Det är en ganska kort sträcka att fiska av. Det var jag, Rory och Garrett som halv sju gjorde oss redo att ge denna underbart vackra pool fem minuter av vårt liv. Garrett var första man ut och det gick som det oftast går när man försöker bekanta sig med en ny sträcka. Inget. Nästa man ut var Rory som begick fem-minutaren utan någon lycka. För att korta ner historien lite så kunde jag fortsatt sitta på åkanten med min termos med te och mina åtankar. Vi lät vattnet vila för att göra ännu en vända. Inte heller den ville leva upp till poolens namn. Efter en lunchpaus i ABU-stugan begav Garrett och jag oss åter upp till den där pollen med det kaxiga namnet. Mitt på eftermiddagen är inte den bästa tiden på dygnet men det var trots det då som Garrett hade fisk på. Nu ville inte den här fisken detsamma som Garrett så därför klev den av efter ett par minuter. Återigen lät vi vattnet vila och åkte bort till Skrea Hage där de andra fiskade. Bara för att planera en "rematch" lite senare. Men det var inte riktigt idag som det bara skulle ta fem minuter att fånga en fisk. Väl tillbaka i ABU-stugan väntar ett glatt gäng och Cathal, den pensionerade veterinären, verkar ha skolat om sig och serverar oss alla åtta en fantastisk tallrik med biff, lök, irländska prinskorvbar och black pudding. Stadig mat efter en stadig och lång fiskedag. Som avrundades med fem svenska fotbollsmål. Imorgon lär jag ge fem minuter, kanske rentav 10, vid poolen med garanterat störst "feeling". En känsla som mycket väl kommer att revideras efter morgondagen.

måndag 5 september 2011

64 cm 5 minuter

Ibland blir man förvånad hur lyckligt lottad man är. Eller rättare sagt så blir man förvånad hur lätt man glömmer. Men så fort man träffar sina irländska fiskevänner sköljer tacksamheten och kom-ihåget över en. För visst är det underbart att träffa ett gäng irländare som är allt från 29 till 79 år och där känna att man har en del att säga och framförallt en massa att lyssna på och njuta av av konversationen. Nu är klockan mycket och vi har haft en bra första dag. Kanske inte när det gäller fisket men maten drycken och historierna som susade kring middagsbordet ha varit en lisa för själen. För vad kan man säga om när Bill, änkemannen Bill, berättar om hur han sju år efter sin frus död får uppleva lyckan av kärlek igen. Det sätter fiskelyckan lite i perspektiv. Och jag inser genast hur stor del av fisket det är som innebär gemenskap, bra historier och ärlighet. Och det är så mycket viktigare än att jag fångade dagens ända fisk. Precis nedanför ABU-stugan. En lax/hybrid på 64 centimeter. Det var svårlandat och jag var tvungen att "spela" fisken länge innan jag kunde landa den. Det innebar att jag fick kämpa en del del innan jag kunde släppa tillbaka den. Men vilken tillfredsställelse det är att få en "sliten" fisk att repa sig och för egen maskin ta sig ut och simma vidare i den mäktiga Mörrumsån. Jag tackar alla inblandade för dagens fina upplevelse! Imorgon är det dags för nya utmaningar och jag hälsar eder alla från anrika ABU-stugan, där jag sitter och skriver på en stol med drottning Silvias plakett. Godnatt och på återhörande. Just det, det blir inga bilder på fisken för förutom att jag glömde mitt kustöringspö, så glömde jag också att ladda batterierna till kameran.