Jag funderar ofta vad det är som är så fascinerande med fisket. Och i likasinnades sällskap fortsätter funderingarna och vi höjer gärna fisket till närmast andliga höjder. Men så plötsligt stöter man på människor som undrar varför man fiskar. Jag fick en sån fråga av en kvinnlig arbetskamrat häromdagen. ”Om du inte dödar fisken och äter upp den, varför fiskar du då?” Hennes fråga hade inga som helst moraliska värderingar om huruvida vi har rätt att döda fisk eller inte. Hon tyckte bara att det verkade meningslöst att fiska om man ändå släppte tillbaka fisken. Något överrumplad av hennes krassa inställning till min stora passion här i livet kunde jag stammande bara leverera några lama svar som att det är kul, roligt, bla, bla, bla.
Jag funderade en stund och sen frågade jag kollegan om hon bara gör saker som är absolut nödvändiga och meningsfulla. För det är ju faktiskt så, att det som är roligast i livet och som man helst gör, ofta är fullständigt meningslöst. I alla fall om man skall se till vad som är nödvändigt för att överleva.
Hon verkade inte riktigt vilja förstå mitt resonemang. Så då frågade jag henne om man bara skall ha sex i barnproducerande syfte. Ett i mina ögon dystert scenario, som skulle inskränka de flesta svenskars kärleksliv till drygt två herdestunder per liv. Vissa hade säkert kommit upp i fyra, fem tillfällen men nog tycker jag att det verkar vara i snålaste laget. Kollegan verkade nu vara mer villig att följa mitt sätt att resonera. För hur trist vore inte livet om vi bara gjorde saker för att det var absolut nödvändigt. Bye, bye musik, sång och dans. Hej då kärlek, hockey-VM och fotbollskväll, ja all idrott och all TV för den delen. Men så är det ju tack och lov inte och alla dessa så kallade meningslösa ting är ju faktiskt livsnödvändiga för oss människor. Vi har fått en hjärna att tänka med och en kropp att känna med. Vi är en av få arter som kan känna saker och veta varför. Det är därför vi läser böcker, lyssnar på musik och söker fisken i floden fast vi inte behöver det. Vi kan ju alltid gå till frysdisken och köpa ett block ishavstorsk för vår överlevnad. Men vi har under årtusenden varit tvungna att fiska och jaga för att överleva. Och det raderar man inte bort ur genbanken på de futtiga år som djupfryst fisk funnits i snabbköpens frysdiskar. (Notera att denna krönika skrevs innan det blev känt hur illa ställt det är med fisken i haven.)
Vi har alltid samlat och jagat vår föda, så när den serveras färdigstyckad i frigolitlådor, infinner det hos vissa av oss ett otillfredsställt behov. Och jag vill hävda att vårt behov att fiska förmodligen är lika basalt och djupt rotat i oss människor som vårt behov att fortplanta oss. Men det lär ju ändå alltid finnas de som hellre stillar sina behov, sin lust och passion med halvfabrikat.
Jag är inte en av dessa.
Eder Itzak
