I am haunted by Commonty

På verandan utanför Ghillie-stugan på Commonty står det en bänk. En skön träbänk som är behaglig att slå sig ner på en stund för t ex en te-paus. På denna bänk sitter en minnesplakett över Jonathan Gordon 29/1 1977 - 2/7 2006. Och på plaketten finns ett citat från Norman Macleans "A River Runs Through It". Jonathan som bara blev 29 år var en kille från trakten som brukade fiska Commonty. Och enligt Ian, vår ghillie, fiskade han gärna i The Boat Pool med sitt enhandsspö, sittande på en stol. Men tragedin var ett faktum, han drabbades av en elakartad hjärntumör och denna unga fisketokiga man blev inte ens 30 år. Och för att hedra hans minne har någon placerat denna bänk på första parkett vid The Garden Pool.

Jag undrar lite hur bunden Jonathan var eller hur besatt han var av floden som rinner genom Commonty? För om följande händelse verkligen hände så är han fortfarande ganska bunden till platsen...

Det var onsdag kväll och klockan var väl runt sex, halv sju. Solen hade dalat ner bakom träden och ljuset började lämna dalgången. Jag tänkte passa på att kvällsfiska The Garden Pool. Mikhael syntes inte till, han var uppströms. Dennis var inte heller där, han var nog också uppe på Commonty:s övre del. Han hade i alla fall inte slutat för dan för hans väska och spötub var kvar på soffan vid verandan. När jag bara har ett par kast kvar på The Garden Pool ser jag, i det skumma ljuset, någon komma på vägen ovanför ghillie-stugan. Det är väl Dennis, tänker jag, som kom för att hämta sina grejor innan han skulle bli upphämtad av sina fiskekompisar Thomas och Göran. Han slår sig ner på soffan och vinkar bort till mig. Jag vinkar tillbaka. Det är säkert inte mer än 100 meter mellan oss men det svaga ljuset gör att jag inte kan urskilja ansiktsdragen. Jag kastar tre kast till, är då längst ner i poolen och vevar in. Jag tänkte gå upp och snacka lite med Dennis, höra hur det gått för honom på eftermiddagen. På förmiddagen hade han ju fått en fin springer i The Boat Pool. Jag traskar upp till stugan men då är han borta. Han är kanske runt hörnet och slår en sjua? Nä, ingen där. Jag kollar överallt men ingen Dennis. Märkligt, har han kanske blivit upphämtad utan att jag märkt det? Men hans väska och spötub är ju kvar. Mycket märkligt. Och att han gått uppströms igen utan sina prylar verkar osannolikt. Men vem var det som satt på bänken vinkade då? I det skymmande ljuset tänker jag en tanke som jag gör mitt bästa för att sluta tänka. Var det kanske Jonathan Gordon som hade vinkat.

Nä, det var nog Dennis som varit förbi och gått igen, intalar jag mig och går ner till The Loop Pool för den sista mörkervändan. Det är beckmörkt och jag kan inte sluta grubbla över vem det kan ha varit där på bänken. Håren reser sig i nacken och jag har svårt att koncentrera mig på fisket där jag står utvadad i älven, omsluten av det kolsvarta, suggestiva mörkret. Jag gör så gott jag kan för att tänka rationellt, man vill ju inte vara en sån som ser spöken, avslutar min vända och beger mig upp till bilen vid stugan, där Mikhael väntar. Dennis saker är borta och enligt Mikhael har han åkt för länge sen...

På lördagen är det åter dags för fiske på Commonty och äntligen ska jag få tillfälle att fråga Dennis om det var han som kom gående på vägen och som vinkade till mig på onsdagskvällen. Jag blev lite snopen när han bestämt sa att inte hade varit vid stugan mer än för att hämta sina saker. Och då hade de kört med bilen dit. Jaha... nu letade jag febrilt efter vettiga förklaringar och kan bara komma fram till att det varit någon i allra högsta grad levande person från trakten som varit ute på sin kvällspromenad, slagit sig ner på bänken och vinkat till mig. Så har det ju såklart gått till! Eller?

Första dagen i Dee

Dagen började ju inte direkt optimalt med bagage på villovägar. Men att få vara på plats i Banchory och direkt på morgonen få höra att väskan är på väg över Nordsjön gjorde ändå att fortsättningen på dagen blev ganska bra. Efter åtskilliga samtal till British Airways bagage claim åkte jag upp till huset för att invänta budbilen som skulle komma vid lunchtid, vilket innebar att jag faktiskt stod utvadad i älven klockan ett. Jag skulle kunna hävda att en halv fiskedag var förlorat men eftersom vi fiskade till nio på kvällen är det inte helt sant. När jag var i huset och väntade på väska, lyckades Jonas landa en springer nere på Banchory.

Uppe på Aboyne Water där Dennis och Mattias fiskar har vinden ställt till det ordentligt, 15 m/s rakt mot en är aldrig bra. Men, Dennis hade ändå två tappade på förmiddagen och en landad i mörkerfisket. Jag har mest gått och njutit av fisket och om jag får säga det själv så har kasten blivit både längre och bättre. Och så har jag ju mitt bagage!

Nya tag imorgon!

Dee time!

Så, nu är förhoppningsvis allt packat inför en vecka i Skottland. Enligt rapporterna så "sprutar det upp lax i älven". Hur det blir när jag väl står där utvadad återstår att se. Läs gärna om förra veckans fiske på Fiskebloggen.se. Om det blir som i fjol så var v. 13 bra men v. 14 var fantastiskt! Nu bär det av till Kastrup och sen vidare mot Aberdeen och sen Banchory!

Snålheten bedrar visheten men trägen vinner och den som spar han har.

Jag beställde en ny lina till mitt nya Loop Opti 13'2" från Atkins Angling i England. Det var en Rio Powerspey Versitip 9/10 och den kostade ju bara 1100:-. Här hemma kostar den 16-1700:-. Det tog ganska lång tid innan den dök upp och när den kom fanns det inga versitips i asken, bara huvudlinan "bellyn". Meh! Jag fick kontakt med Atkins och de beklagade självfallet det inträffade och bad att få återkomma. När de återkom menade de att ingen av de Rio Versitip-linor som de hade fått från Rio hade några spetsar. En ganska osannolik historia. Men de var välvilliga och benägna att lösa situationen. Det var ju nya linor på väg från Rio och det var ju ändå någon vecka kvar till min premiär i Mörrum. Men när måndagen innan premiären kom och ingen lina hade dykt upp, den hade inte ens kommit till Atkins Angling började jag bli lite nervös för mitt premiärfiske. Nerverna låg nästan på ytan, intermediate-nerver. Jag hade vägarna förbi Fly Fishing Masters i Malmö och stack inom för att bunkra upp med lite trekrokar. När jag sitter där på huk och letar krokar så känner jag mig lite iaktagen. Jag tittar upp och det är en Rio Sjunk 4 som hänger där och glor på mig. Prislappen måste vara fel för det står ju 279:-. Men det stämmer och enligt René är den perfekt för 40 m3 på Dahlboms sträcka. Lina inhandlas och nerver lugnas, för nu kan jag ju fiska på lördagen även om Atkins Angling inte lyckas få fram min lina. Den kom inte. Och Rory på Atkins Angling ber generat om ursäkt för fadäsen och erbjuder mig pengarna tillbaka. Vilket var väl för när jag pratar om min linproblematik med "minkarna från norr" utbrister de unisont att en Rio Powerspey inte är en lina att satsa på. Den har en alldeles för lång klump. Köp en AFS. Det kunniga gänget från norr berättar också att en Rio Sjunk 4 motsvarar alla andra fabrikats Sjunk 2. Vilket vore bra om han som sålde den till mig hade vetat. När jag kom hem från Mörrum började jag leta efter en lämplig lina för springer-fisket i Dee. Och det verkar vara svårt, ja nästan omöjligt för mig att gå in i en butik och betala normalpris för något. Så jag började scanna nätet och på ebay.co.uk hittade jag Anglers Choice i Dundee som hade linan jag letade efter på REA, endast £39.99. Hemma kostar den 595:-. Jag beställde den och lite annat i torsdags och det kom idag. Det var snabbt! Öppnar snabbt paketet och suckar. Jag trodde att jag hade beställt en 9/10 men jag fick en 8/9. Den väger i och för sig 34 gram så med en polyleader på 3 gram och en fluga så lär det bli ganska perfekt. En 9/10 hade nog blivit för tung.

Så nu har jag allt jag behöver för nästa veckas fiske i Skottland och River Dee, det tog lite tid och energi. Kanske lite för mycket energi. Men jag betalade inte normalpris! Jag gjorde ett klipp och då är allt bra. Eller? Bor det kanske en skotte i mig som bedrar visheten men är trägen och vinner och som spar och har. Eller är det bara tävlingsinstinkten som får mig att jaga bästa priset, för sporten skull. Oavsett blir det till en eller två pints extra på puben i Banchory.

Dee gick inte att säga nej.

I Spey blev det nej.

Redan förra året frågade Jonas Runnberg på Fiskeresor.nu om jag ville följa med till Skottland och river Dee v. 13. Jag funderade lite på det men jag tackade nej. Ett beslut som grundade sig lite på att jag hade en ganska ökenmässig fisketur till Spey fyra år tidigare. Tre fiskedagar och inte så mycket som en dragning.

Här såg Palle en fisk i ytan.

Fel tid, fel plats, fel ghillie och för min det även fel mängd kunskap om laxfiske. Sällskapet var oklanderligt så turen till Spey var inte helt bortkastad. Men beslutet att stanna hemma visade sig vara ett ganska bra beslut då förra årets galna vecka hade skapat ganska mycket bekymmer. Och jag hade inte klarat en dålig vecka till mentalt. Istället för att åka till Skottland i fjol var jag, vid ett flertal gånger under våren, i Mörrum där jag hade ett, för mig, mycket bra fiske. Och det gav mig det självförtroende som gjorde att när Jonas i år frågade om jag ville med till Dee, kände att jag skulle kunna hålla min egen och rent av lyckas landa en skotsk springer. Så nu är flyget bokat och även den här gången blir det fiske i oklanderligt sällskap. Hinner dessutom med att testa mitt nya Loop Opti och min Rio Powerspey-lina i Mörrum den 20:e mars då det blir årspremiär för mig, som tillsammans med Markus Lindsjö och ett glatt gäng ska fiska Valhallasträckan. Det ser ut att bli en fin vår det här! Riktigt fin. De e bra dee.