onsdag 31 mars 2010

Tidig påsktradition!

Resultatet från förra årets Skärtorsdagstur, en knallblank på 3,2 kg.
Nu är påsken snart här och det är dags att ge sig ut i "konstrundetrafiken" för att stångas med konstintresserade och havsöringsfiskare. Jag väljer dock att fokusera på att fiska tidigt på Skärtorsdagens morgon. Tänkte rulla in på parkeringen vid Klocktornet vid sex-tiden. (solen går upp ca 06.40) För att njuta av lugnet och ensamheten. Få några timmars lugnt och stilla fiske. För sen kommer Österlen- och sydkusten att explodera och under resten av påskhelgen lär det stå fiskare, om inte med armbågs lucka, så med 20 meters mellanrum där mellan Kivik och Vitemölla.
Min tidiga Skärtorsdagsmorgon vid Klocktornet har blivit lite av en tradition och jag har nästan alltid varit helt ensam. Förra året blev succé med sex landade och tre tappade. Sen lär det väl ändå bli en eller två turer till under påskledigheten, man lär ju få svårt att låta bli. Men då får man verkligen vara uppe med tuppen, så man slipper den värsta trängseln och rusningen.

fredag 26 mars 2010

En bra premiärdag vid Mörrumsån

Först vill jag tacka Olle på Abu Garcia för att jag fick komma och fiska på deras sträckor idag. Det känns alltid som en ynnest att få fiska dessa fina platser.
Dagen började med solsken och jag hade mina aningar om att Skrea Hage skulle leverera idag. Varför jag hade dessa aningar vet jag faktiskt inte. Det grundar sig i alla fall inte på statistik, för jag har aldrig någonsin fått fisk på den här sträckan. Och jag har tampats med denna ABU-sträcka åtskilliga gånger. Många andra har tagit fisk här men jag har alltid gått bom där. Nu undrar du säkert varför jag envisas med att återvända. Titta på bilderna, eller ännu hellre, åk dit och ta en promenad längs med ån, så förstår du varför jag gillar stället. Där är så himla vackert. Och det är den sträckan som passar bäst för flugfiske. Dessutom är det nästan aldrig någon där så man får hela sträckan för sig själv och man kan inta bara njuta av lugnet, man kan låta vattnet "vila" precis som man vill för att sedan fiska av dem igen. Nere på Kronolaxfisket är det en dag som gårdagen en omöjlighet.
Att lägga upp dagens strategi tar för en ovan strömvattenfiskare något längre tid och kan lätt misstas för "en titt på utsikten"
Jag började längst uppe vid kröken och tog några kast från bryggan. Men min "Spey-teknik" är inte något jag skryter med och att stå en meter över vattenytan hjälpte inte direkt. Med 28 kubikmeters vattenföring så var det plötsligt möjligt att vada, vilket vid "normala" vårar med vattenföring på över 40 är helt omöjligt. Och att vada underlättar för en kass Spey-kastare som jag. Å andra sidan så står havsöringen ofta precis invid kanten i det lugnare vattnet. Men där var strömmen nu nästan obefintlig så det hade ändå inte gått att flugfiska av kanten.
Jag hade en intermediate-lina och satte på en "extra super fast sink-spets". Den var något för snabbsjunkande, vilket resulterade i att jag fångade mycket grenar på botten. Flugan för dagen var en "Candy Fair" på mässingstub. Den väger 1,8 gram och det var den tunga spetsen och den tunga flugan som gjorde det svårt att kasta. Det och det faktum att jag förmodligen gör helt fel när jag kastar.
Det tredje kastet som jag gör när jag vadar, 09.45, verkar också fasta i botten. Jag står och fundera på om jag inte ska byta till en lättare spets när det plötsligt tar stopp, för att sen dra till i linan. FISK! Inget hopp, inget upp och vältra sig i ytan utan det är bara nedströms i en rasande fart som gäller. Tre snabba rusningar rakt ut i det snabbaste vattnet och nu har jag mycket lina ute känns det som. Fortfarande inga hopp. Pulsen hårt och adrenalinet sprutar ur öronen. Jag får in lite lina, sen rusar den igen för att kort därefter stiga av. På darrande ben och med en ekorres puls staplar jag upp på strandkanten och pustar ut. Det är sannerligen något speciellt med kombinationen stor fisk och strömmande vatten.
Jag tar en lång paus och passar med darrande händer på att byta spetsen till en "fast sink". Jag kliver ner i vattnet efter en halvtimme eller så och fortsätter att fiska mig nedströms. Precis innan det snabba vattnet går in i ett lugnare sel finns det tre alar vid strandkanten och strömmen har bra fart där, även ganska när strandkanten. Det ser hett ut tänker jag, novisen och försöker få till några bra kast som ska svinga in i "Hot spotten". Jag låter flugan ha sin gång och när det kommer in och stannar i det lugna vattnet känner jag botten, eller? Nä, det är ju fisk! Den här gången uteblir rusningarna och den går nästan direkt upp och vältrar sig, precis samma beteende som "besorna" på kusten har. Inte så konstigt kanske. Jag får snart upp fisken där den mäts till 74 cm och fotograferas för att sedan få simma vidare.
En 74 cm lång havsöringhanne och en glad fiskare
Klockan är 11.05 och jag har fått fisk vid Skrea Hage! Efter alla dessa år det är ju en sensation. En välförtjänt fikapaus och ett sms till laxlängtaren Markus som fiskar nere på Kronolaxfiskets premiär. Ett sms som kommer att oroa tills han läser "öring 74 cm". Jag undrar om den jag tappade kanske var en lax.
En 58 cm havsöring och en ännu gladare fiskare
Efter pausen gör jag samma repa en gång till. Kasten går OK ibland sämre något oftare och ibland blir allt bara pannkaka. När jag kommer ner till alarna 12.45 så är det dags igen. Några meter nedströms från där den förra fisken högg, hugger det så där försiktigt igen. Den går upp och vältrar sig och det råder inga tvivel om att det är en havsöring. Den här är dock mindre. Den mäter "bara" 58 cm. Ett foto och sen tillbaks i ån med den.
5-minuterspoolen i Åkeholm
Går samma repa en gång till men den här gången utan resultat. Jag bestämmer mig för att åka upp till Åkeholm och "5-minuterspoolen" Uhro Kekkonens favoritpool. Inte heller där har jag fått någon fisk och undrar därför om den heter som den heter för att man får fisk inom fem minuter eller om den tar fem minuter att fiska av. Den fisnke presidenten var ingen flugfiskare och han stod på bryggan och kastade in mot djuphålorna vid landsvägsbron. Klart han tog fisk på fem minuter. Men dit når i alla fall inte jag med flugspö.
Jag kommer dit och på andra sidan står det tre, fyra spinnfiskare. Jag hejade och de hälsade att de inte hade fått något. Det är ganska smalt där man börjar fiska så jag misstänkte att den fisken som eventuellt fanns där nu var skrämd.
Ett enda spö utanför Abu-stugan en vacker dag i april och det är mitt.
Jag gav poolen fem minuter sen åkte jag ner till Abu-stugan för att kolla in poolen rakt nedanför stugan där jag en gång tog en ganska stor laxhona på fluga. Men det var ingen hemma på den delen av ån som jag nådde, för nu kastade jag riktigt illa. Det gjorde dock inte så mycket för minken som försökte dra upp en död fågel uppför ett lutande isflak stod för underhållningen. Den bytte taktik och simmade uppström mot mig med sitt byte och drog upp den på gräskanten precis bredvid mig. Helt orädd.
Skrea Hage, som nu hade fått vila i ett par timmar, lockade så jag åkte upp dit igen. Jag fick två vändor till på denna fina sträcka, dock utan fler hugg, innan min axel och övriga kropp sa stopp. Och jag avslutade faktiskt med ett par, tre helt godkända kast.
Det var en fantastisk dag och jag har äntligen landat fisk vid Skrea Hage, vilket ger mig ännu en anledning att längta tillbaka dit. Men det dröjer inte så länge tills dess, jag är tillbaks med ett par av mina irländska fiskekompisar den 12:e april. Det blir fint.

Öring #2 är landad!

Havsöring 58 cm. Den högg nästan på samma ställe som den första. Det verkar bli en bra dag det här.

Dagens första!

Öring 74cm.

Jaaaaa! Va härligt!

Spöböj och bendarr!

09.45 Skrea hage hugger det och rusar och rusar och rusar för att sen stiga av. Helt darrig i benen den var stor! Måste pausa!

Krutrök och potentater!?

Hur det är med storfräsarna och potentaterna nuförtiden vet jag inte men kanon avfyras idag klockan nio och premiären och uppståndelsen är i full gång. Strax före nio räknar jag med att rulla in på parkeringen vid ABU Garcias sträcka vid Skrea Hage. Räknar med att vara ganska ensam där. Och att få gå och "påta" där själv en dag som denna är det inte mycket som slår.
Mot Svängsta, mot Mörrumsån!

onsdag 24 mars 2010

Bèsame mucho!

Åter dags för en tur till sydkusten. I bagaget en sprillans ny Guideline Coastal. Kom fram och det blåste en nätt liten vind från sydost. Bra vindriktning för oss högerhänta flugfiskare. Jag började fiska där jag tog "årets första" förra veckan. Det visade sig snart att den däringa fluglinan inte direkt bjöd på kärlek vid första kastet. Inget riktigt "skjut" i den. Det blev många bak-kast innan den stack iväg. Om det beror på mig, linan eller mitt spö har jag inte riktigt kunnat utröna. Misstänker att jag skulle behöva gå upp en klass. Någon aha-känsla bjöds det i alla fall inte på. Däremot var den mjuk och smidig och inte det minsta tendens till "telefonsladd". Sen hade jag knutit på en 12' färdigtaperad tafs som inte lirade med räkimitationen jag började fiska med. Mina förväntningar var ju skyhöga och när det dessutom inte var mycket liv i vattnet kunde jag konstatera att dagen inte börjat särskilt tillfredsställande.
Bytte fluga från den orangea räkan till Glimmerrejen som var så lyckosam förra veckan. Den är ju väl förtyngd, med såväl kulkedjeögon som tungstenstråd och plötsligt gick det något bättre att kasta. Men jag bröt för fika och flyttade mig västerut.
Det riktigt grumliga vattnet, "kaffesumpen", längst in gjorde att jag valde att fiska grundpartiet som börjar en bit ut. Och nu är det bra att vara bekant med en havsöringslokal, för det är inte stenarna man ser som spelar den viktigaste rollen. Det är stenarna som inte syns men ligger en bit under ytan som man vill åt. Det dröjde inte många kast förrän det försiktigt sög till i linan. Först trodde jag att det var en liten fisk men den gick direkt upp och vältrade sig i ytan och blottade en rejäl stjärtfena. Ganska typiskt besa-beteende. Jag backade in mot land och den följde ganska villigt med. Krokade av den och mätte den till hela 71 cm. Snabb bild och sen tebax med den. Vi ses om en månad! Firade med lite fika och lät stället vila lite.
Upprepade samma runda efter fikan men det hände inget på "huggplatsen" så jag fortsatte att fiska av där revet övergår till ett djupare parti med många stora stenar under ytan. Tyckte jag såg lite virvlar i ytan men inget hugg. Ibland kan vågorna och vindarna spöka till det på ytan. Kastade igen och den här gången sög det till ordentligt i linan. Och som skjuten ur en kanon kommer det en riktigt stor och fet havsöring. Det är bara det att den hoppar 1,5 meter från där linan pekar och drar! Det var inte den som hade huggit! Det var en liten rackare på prick 50 cm som snuvade sin större kusin på min rosa räka. Den var något piggare än den förra men den hade ungefär samma proportioner som den på 71 cm.
Dagen som började sådär avslutades med "Väl Godkänt". Och linan då? Jo, jag blev väl lite mer vän med den och med två fiskar på sitt samvete får man väl gen den ett par chanser till. Nu stoppar jag undan kustprylarna och packar för en tur till Mörrumsån på fredag. Mina generösa vänner på ABU Garcia har förärat mig med ett kort på deras sträckor, vilket plötsligt öppnar ett fönster att ta en lax före allas vår laxlängtare Markus. Det blev därför en panikbeställning av lite färgglada tubflugor hos flugor.se. Nu får vi se om de hinner komma fram, de brukar ju vara grymt snabba.

tisdag 23 mars 2010

Lina ger lusta!

Så kom den äntligen, min nya Guideline Coastal. Beställd från pojkarna på EL-GE i GBG. Trevliga typer det där, kunniga och nytänkande. Och nu har man även blivit med i deras kundklubb. Jag väljer att kalla det för VIP-kort.
Nu är frågan bara vilken rulle som ska föräras med denna nya pärla. Det får nog bli min gamla Fenwick F-Series 6-8. En gedigen rulle med en fantastisk broms. Jag hade säkert rullat på den på min Creative VLA, som jag köpte på Fly Fishing Masters i höstas om den hade hållit måttet. En fin rulle, att titta på i alla fall. Men att drilla fisk mot bromsen var inte att rekommendera. Den borde heta "wipe out". Och efter ett 15-tal fisketurer som alla avslutats med att jag sköljt rullen i sötvatten låter det och känns riktigt illa i kullagret. Så det får bli Fenwick-rullen, trots att det inte är en storspole-rulle i modernare snitt. Får väl investera i en bättre och modernare rulle framöver.
Väderleksrapporten säger att min nya lina ska blötas på sydkusten i morgon.

söndag 21 mars 2010

Dags att göra din röst hörd.

Det har nu kommit in så pass många namnförslag på den roströda versionen av "Pattegrisen" att det börjar bli dags att rösta fram det vinnande förslaget. Lägg din röst på din favorit i spalten till höger. Omröstningen är igång tills efter påsk. Och då presenteras namngivaren och vinnaren.

lördag 20 mars 2010

Tålamodskrävande och svavelosande fiske.

Notera gärna att den rostbruna räkan nu fått en orange kompis.
Jag hade gett några tips till en av min dotters kompisars pappa, som därmed gick från pappa till fiskekompis. En riktigt bra övergång. Tips som på torsdagskvällen tog honom ut till Öresund för en kvällstur. Rapporterna senare på torsdagskvällen var glädjande, en tappad och en landad på 2,5 kilo. På en kvarts fiske! Sedär då var ännu en fast i ett garanterat beroende.
Och med ens tänkte jag, att nu har även sundet vaknat. Och hur jag har längtat efter detta. Sydkusten och Österlen i all ära men att köra västerut till Öresund tar för mig bara 20 minuter och har gett mig många fina och intensiva eftermiddags- och kvällspass. Det blir ju mer av en heldag när man väljer Österlen eller sydkusten. Vilket med fyra barn innebär att sådana turer blir mer sällan.
Dagen började bra med en trevlig fika och ett väljande och vrakande ur en på papperet stark ask. Den innehåller beprövad skicklighet men där finns även några ungdomliga och oprövade talanger. Inte en enda given bänknötare, alla är potentiella kandidater i en startelva.
Det blåste en stark sydvästlig vind men det gick ändå att kasta hyfsat långt med vinden i sidan. Men den starka vinden rörde om en massa i det grunda vattnet och även om det var klart vatten så var där en himla massa "ålagräs" som flöt omkring. Ett problem som inte är helt nytt för oss kustöringsfiskare. Jag lät mig dock inte avskräckas och fortsatte att fiska av strandpartiet från söder till norr. Det pirrade i kroppen. Sundet hade ju vaknat. Positivt tänkande var "prio 1". Och vinden med all sin styrka och annan problematik tryckte säkert in en massa "varmt" vatten och därmed fisk, in på grundbottnarna.
Även om kanske fisken var där så är jag tveksam att de hugger på en fluga som är full med 30 cm långa bitar av ålagräs. Och jag överdriver inte när jag säger att det fastnade skit vid varje kast. Jag la ut linan precis där jag ville ha den och började ta hem flugan bara för att på andra hemtaget känna att flugan var full med skräp.
Orange, en klassisk kallvattenfärg. Och därmed ett måste en vinter som denna.
Det positiva tänkande nöttes med effektivitet och kirurgisk precision ner till ett fint pulver som for i väg i den starka vinden. Och med det positiva tänkande borta med vinden, så stod all världens obsceniteter och besvärjelser snart vid tröskeln och bad att få komma in. "Inte riktigt än", sa jag efter ett kast utan ålagräs. Inte heller någon fisk. Men man blir ju så lätt glad åt det lilla i motgångens stund. I alla fall en kort stund. För vid nästa kast bjöd jag raskt in det svavelosande gänget och lät nejden höra, att just nu så går det inte så bra för mig.
Behöver jag säga att det inte blev någon fisk? Nä, tänkte väl det. Men det blev en hel del svordomar och ramsor. Ramsor som hade fått Kapten Haddock att framstå som Gullan Bornemark.

torsdag 18 mars 2010

Dagens självklarhet!?

Hur vet man att man stressar när man fiskar av ett rev? Jo, när man kliver upp på stranden igen så är man ANDFÅDD och SVETTIG!

tisdag 16 mars 2010

Nollan är spräckt!

Solen sken och vinden ven. Vattnet var rekordlågt vid mitt kära gamla rev. Skulle det göra mig besviken även denna gång? Det har det ju gjort några gånger redan den här konstiga vintern. Vattnet hade bra fart och färgen var ganska optimal. Inte kristallklart och inte helt grumligt. Så det kändes inte helt hopplöst när jag vadade ut och började fiska av revet på samma sätt som jag gjort så många gånger förr. Det var ingen hemma på det knädjupa vattnet så jag började fokusera på "hålan" i början på revet.
Strax efter 12.00 kom det, det förlösande suget i linan. Ett nätt och försiktigt hugg. Jag lyfte spöet och hade äntligen den där kustöringen som jag jagat nu i mer än tre månader.
Men njutningen och lättnaden förbyttes snart mot stress och en släng av ångest. Skulle jag landa den? Skulle jag lyckas att dokumentera den? Det var lite som när domaren blåser straff i en fotbollsmatch, då jublar alla. Men snart byts glädjen mot något annat när bollen läggs på straffpunkten. Ska det bli mål? Ska han bomma?
Jodå, den satt rakt upp i nättaket! Efter en ganska pigg insats insåg den snart att det inte var lönt att kämpa mer. Bilderna blev kanske inte världens bästa men... Här är den i alla fall, årets första. 52 cm blank fisk, om än något slank, blev det.
Och nä, det var inte den roströda som gjorde det. Det var kallvattensmästaren Glimmerrejen som levererade.
Nu ska vi dock inte dra för stora växlar på detta. Vattnet är fortfarande kallt och det är fortfarande minusgrader på nätterna. Men om en vecka eller så lär sydkusten explodera. Och då är jag självfallet där.

lördag 6 mars 2010

Bom på skjutfältet.

Gnistrande och värmande solsken. En strålande dag om än ganska kallt och blåsigt. Solen gjorde sitt bästa för att värma upp mark och vatten men den kämpade mot en envis motståndare. Det såg således bra ut på ytan. Men under den så var det kliniskt rent på smådjur, sjögräs och tång. Och det är förmodligen därför som kustöringen inte uppehåller sig på kustens grundare partier.
Jag gjorde ett par tre nedslag längs kusten och det var egentligen bara vid Kåseberga som vattennivån var normal. Längre västerut var det fortfarande extremt lågt av någon anledning. Jag träffade ett par spinnfiskare men ingen hade sett eller känt något.
Hur gick det då för mig? Jo, som ni säkert räknat ut så blev jag ganska solbränd i fejjan. Jag hade även förmånen av att hitta ett spöställ på stranden och så blev det ytterligare en dag då jag inte skattade något ur havets skafferi. Så jag hoppas fortfarande. Främst att vissa inte ska hinna före.

fredag 5 mars 2010

Från ax till ask.


Det börjar bli trångt i asken.En hel rad med "vildsvin" har det blivit. Nu ska de bara leverera.
Tillfredsställelsen med egenbunden fluga blir inte fullt komplett förrän den har lockat en fisk till hugg. Därför har jag bestämt mig för att köra med denna rödbruna Pattegris tills den levererar. Hittills har det inte gått särskilt bra. Men det är något konstigt med den här säsongen, i alla fall har fisket i Öresund varit stendött. För mig alltså. Men jag har inte heller hört att andra fått något.
Min gamle kollega tog fem havsöringar i Kivik förra helgen och det är kanske därför som jag inte tagit säsongens första än. Jag har inte fiskat ost- och sydkusten alls och där brukar det inte vara svårflörtat tidigt på säsongen. Eftersom jag inte gör något annorlunda från i fjor så får jag väl skylla utebliven fångst på vädret. Det är fortfarande riktigt kallt i vattnet i Öresund vilket man kan se här.
Men visst känns detta som en "hetare" färg än rosa.
Det är bara att fortsätta att nöta. Mars brukar inte vara en höjdarmånad men eftersom allt är förskjutet i år så får vi hoppas det inte stämmer för jag har planerat att fiska mycket den här månaden. Det kanske blir så att man får döpa om bloggen till "Kustsöringslängtan". För längtan börjar nu bli riktigt svår.
Den ser ju ännu "hetare" ut när den är blöt.
Och apropå längtan så har Markus på Laxlängtan börjat stressa mig och han verkar nu se en möjlighet att ta en kustöring före mig. Skulle inte tro det Markus. Men, "game on, salmon boy! Han är ganska stursk den där adepten.
Jag ser med stor tillförsikt fram emot morgonens tur till Kåseberga. Hoppas att det lossnar då. Hoppas att ordningen då är återställd. Oj vad jag hoppas nu. Hoppas det går över snart.