Först vill jag tacka Olle på Abu Garcia för att jag fick komma och fiska på deras sträckor idag. Det känns alltid som en ynnest att få fiska dessa fina platser.
Dagen började med solsken och jag hade mina aningar om att Skrea Hage skulle leverera idag. Varför jag hade dessa aningar vet jag faktiskt inte. Det grundar sig i alla fall inte på statistik, för jag har aldrig någonsin fått fisk på den här sträckan. Och jag har tampats med denna ABU-sträcka åtskilliga gånger. Många andra har tagit fisk här men jag har alltid gått bom där. Nu undrar du säkert varför jag envisas med att återvända. Titta på bilderna, eller ännu hellre, åk dit och ta en promenad längs med ån, så förstår du varför jag gillar stället. Där är så himla vackert. Och det är den sträckan som passar bäst för flugfiske. Dessutom är det nästan aldrig någon där så man får hela sträckan för sig själv och man kan inta bara njuta av lugnet, man kan låta vattnet "vila" precis som man vill för att sedan fiska av dem igen. Nere på Kronolaxfisket är det en dag som gårdagen en omöjlighet.
Att lägga upp dagens strategi tar för en ovan strömvattenfiskare något längre tid och kan lätt misstas för "en titt på utsikten"
Jag började längst uppe vid kröken och tog några kast från bryggan. Men min "Spey-teknik" är inte något jag skryter med och att stå en meter över vattenytan hjälpte inte direkt. Med 28 kubikmeters vattenföring så var det plötsligt möjligt att vada, vilket vid "normala" vårar med vattenföring på över 40 är helt omöjligt. Och att vada underlättar för en kass Spey-kastare som jag. Å andra sidan så står havsöringen ofta precis invid kanten i det lugnare vattnet. Men där var strömmen nu nästan obefintlig så det hade ändå inte gått att flugfiska av kanten.
Jag hade en intermediate-lina och satte på en "extra super fast sink-spets". Den var något för snabbsjunkande, vilket resulterade i att jag fångade mycket grenar på botten. Flugan för dagen var en "Candy Fair" på mässingstub. Den väger 1,8 gram och det var den tunga spetsen och den tunga flugan som gjorde det svårt att kasta. Det och det faktum att jag förmodligen gör helt fel när jag kastar.
Det tredje kastet som jag gör när jag vadar, 09.45, verkar också fasta i botten. Jag står och fundera på om jag inte ska byta till en lättare spets när det plötsligt tar stopp, för att sen dra till i linan. FISK! Inget hopp, inget upp och vältra sig i ytan utan det är bara nedströms i en rasande fart som gäller. Tre snabba rusningar rakt ut i det snabbaste vattnet och nu har jag mycket lina ute känns det som. Fortfarande inga hopp. Pulsen hårt och adrenalinet sprutar ur öronen. Jag får in lite lina, sen rusar den igen för att kort därefter stiga av. På darrande ben och med en ekorres puls staplar jag upp på strandkanten och pustar ut. Det är sannerligen något speciellt med kombinationen stor fisk och strömmande vatten.
Jag tar en lång paus och passar med darrande händer på att byta spetsen till en "fast sink". Jag kliver ner i vattnet efter en halvtimme eller så och fortsätter att fiska mig nedströms. Precis innan det snabba vattnet går in i ett lugnare sel finns det tre alar vid strandkanten och strömmen har bra fart där, även ganska när strandkanten. Det ser hett ut tänker jag, novisen och försöker få till några bra kast som ska svinga in i "Hot spotten". Jag låter flugan ha sin gång och när det kommer in och stannar i det lugna vattnet känner jag botten, eller? Nä, det är ju fisk! Den här gången uteblir rusningarna och den går nästan direkt upp och vältrar sig, precis samma beteende som "besorna" på kusten har. Inte så konstigt kanske. Jag får snart upp fisken där den mäts till 74 cm och fotograferas för att sedan få simma vidare.
En 74 cm lång havsöringhanne och en glad fiskare
Klockan är 11.05 och jag har fått fisk vid Skrea Hage! Efter alla dessa år det är ju en sensation. En välförtjänt fikapaus och ett sms till laxlängtaren Markus som fiskar nere på Kronolaxfiskets premiär. Ett sms som kommer att oroa tills han läser "öring 74 cm". Jag undrar om den jag tappade kanske var en lax.
En 58 cm havsöring och en ännu gladare fiskare
Efter pausen gör jag samma repa en gång till. Kasten går OK ibland sämre något oftare och ibland blir allt bara pannkaka. När jag kommer ner till alarna 12.45 så är det dags igen. Några meter nedströms från där den förra fisken högg, hugger det så där försiktigt igen. Den går upp och vältrar sig och det råder inga tvivel om att det är en havsöring. Den här är dock mindre. Den mäter "bara" 58 cm. Ett foto och sen tillbaks i ån med den.
5-minuterspoolen i Åkeholm
Går samma repa en gång till men den här gången utan resultat. Jag bestämmer mig för att åka upp till Åkeholm och "5-minuterspoolen" Uhro Kekkonens favoritpool. Inte heller där har jag fått någon fisk och undrar därför om den heter som den heter för att man får fisk inom fem minuter eller om den tar fem minuter att fiska av. Den fisnke presidenten var ingen flugfiskare och han stod på bryggan och kastade in mot djuphålorna vid landsvägsbron. Klart han tog fisk på fem minuter. Men dit når i alla fall inte jag med flugspö.
Jag kommer dit och på andra sidan står det tre, fyra spinnfiskare. Jag hejade och de hälsade att de inte hade fått något. Det är ganska smalt där man börjar fiska så jag misstänkte att den fisken som eventuellt fanns där nu var skrämd.
Ett enda spö utanför Abu-stugan en vacker dag i april och det är mitt.
Jag gav poolen fem minuter sen åkte jag ner till Abu-stugan för att kolla in poolen rakt nedanför stugan där jag en gång tog en ganska stor laxhona på fluga. Men det var ingen hemma på den delen av ån som jag nådde, för nu kastade jag riktigt illa. Det gjorde dock inte så mycket för minken som försökte dra upp en död fågel uppför ett lutande isflak stod för underhållningen. Den bytte taktik och simmade uppström mot mig med sitt byte och drog upp den på gräskanten precis bredvid mig. Helt orädd.
Skrea Hage, som nu hade fått vila i ett par timmar, lockade så jag åkte upp dit igen. Jag fick två vändor till på denna fina sträcka, dock utan fler hugg, innan min axel och övriga kropp sa stopp. Och jag avslutade faktiskt med ett par, tre helt godkända kast.
Det var en fantastisk dag och jag har äntligen landat fisk vid Skrea Hage, vilket ger mig ännu en anledning att längta tillbaka dit. Men det dröjer inte så länge tills dess, jag är tillbaks med ett par av mina irländska fiskekompisar den 12:e april. Det blir fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar