Visar inlägg med etikett Napp och Nytt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Napp och Nytt. Visa alla inlägg

söndag 30 augusti 2009

Åtankar – nu med lite naket

Häromdagen efterlyste jag expertisens råd bland vännerna på Facebook. Jag ville veta hur man bäst sprider sin blogg. Jag blev inte direkt överöst av goda råd. Men efter "goda" råd som "man släpper helt enkelt ut den i cyberspace." hörde vännen Anders Mildner och tillika experten på sociala medier av sig. Han bjöd in på middag för att under den berätta allt om hur man bäst marknadsför sin blogg.
Tills middagen är avklarad och jag är något mer upplyst, tar jag vara på ett annat "gott" råd jag fick. "Bloggar sprids bäst med naket". Jag grävde lite i arkiven och det här är vad "naket" jag hittade. Nu får vi se om det blir någon "kioskvältare".
Mannen på klippan är tagen från Napp och Nytt 1962.
Männen på båten är hämtade från Napp och Nytt 2001 (foto: Mats Persson)

fredag 28 augusti 2009

Fisketripp!?

Napp och Nytt har genom åren fått sin framsida prydd av många kända konstnärer som Gunnar Brusewitz, Åke Arenhill och Per Åhlin. 1979 var det Tjeerd Ackema:s tur att illustrera omslaget. Och tja, vad ska man säga... Tjeerd Ackema är från Holland, vilket kanske förklarar en del. Oavsett så är hans illustration i alla fall en av mina favoriter. Han har verkligen gjort sin grej av det och jag skulle ge vad som helst för att få vara med när bilden presenterades för folket i Svängsta. Men skön är den och det händer mycket spännande saker i bilden. Precis som när man är på en riktig fisketripp.

onsdag 26 augusti 2009

På samma tron...

Första gången jag besökte Abu-stugan slogs jag över den kungliga och statsmannamässiga andan som fanns inrökt i timmerstocksväggarna. Och det är kanske inte så konstigt med tanke på hur många gånger kungen och andra statsöverhuvuden har besökt stugan i Ekeberg. Att bastun i källaren dessutom är designad av självaste Urho Kekkonen gör inte stugans aura mindre. Men när jag förra veckan var tillbaka, så slogs jag av hur denna aura börjat falna. Abu:s stolthet känns inte lika stolt längre. Väggskåpet med alla Guldrullarna var borta, saker var trasiga och känslan var så där allmänt dyster. Och chanserna att Kronprinsessan kommer att ta dit med sin Daniel för fiske och lite kunglig romans är nog inte så stora. Jag vet att fabriken och kontoret i Svängsta har decimerats rejält de senaste åren och det finns förmodligen inte resurser att hålla efter stugan, som därför, ledsamt nog, har fått en oförtjänt låg prioritet. Finns det då ingen fiskeintresserad Christian von Koenigsegg? Någon som kan köpa tillbaka Abu, blåsa nytt liv i fabriken i Svängsta och ta hand om den förut så stolta pärlan i skogen vid Mörrumsån.
Under tiden får jag nöja mig med att åter roas över tanken, att jag åtskilliga gånger suttit på samma "tron" som både Kungen och Silvia.
(Bilderna är hämtade ur Napp och Nytt 1977)

söndag 23 augusti 2009

Varför ännu en blogg?

Det är i dessa dagar en högst berättigad fråga. Är det verkligen nödvändigt med en till som beskriver sina egna personliga tankar? Nä det är det inte, men om man bara skulle göra det som är nödvändigt så blev livet snart ganska trist. Mitt liv består av en rad meningslösa livsviktigheter. Fiske är en sån meningslös livsviktighet. En livsviktighet som jag delar med miljontals andra. Något som jag blev varse när jag under flera år hade förmånen att skriva Abu Garcias legendariska Napp och Nytt. Jag märkte snart att det jag skrev, mina texter, mina tankar spreds vidare till fiskare runt om i Europa. Då tänker jag inte på produkttexterna som beskrev den "nya smidiga slirbromsen" på den senaste Ambassadeuren, utan på historierna från våra fisketurer runt om i världen. En något overklig känsla, att vara den som skrev berättelserna i Napp och Nytt. Det var ju dessa berättelser man själv växte upp med och inspirerades av. De och "Huggtabellen". Och när man nu kan publicera sina tankar så här lätt och smidigt så tyckte jag att det var en bra idé att dokumentera mitt fiske och sprida lite tankar, tips, inspiration och passion. Och jag vet ju hur jag själv uppskattar att läsa om andras upplevelser vid vattnet. Därför tror jag att det kanske finns någon där ute, förutom mina närmaste sörjande, som är intresserad av mina Åtankar om fiske och andra livsviktigheter.