fredag 14 mars 2014

Smolt i glädjebägaren!

Jag och filmfotografen behövde snacka ihop oss lite om turen till Mörrum om två veckor. Vännerna på ABU Garcia har lika generöst som vanligt bjudit till fiske på deras två sträckor norr och söder om Svängsta. Och dylika äventyr kräfva bra snack. Och var gör man det bäst? Jo på kusten, utvadad i knädjupt vatten, femtio meter ifrån varandra, med skygga och ljudkänsliga kustöringar i närheten. Men eftersom vädret blev så oförskämt bra och vinden mojnade och det kristallklara vattnet bara gav ifrån sig två fiskar på morgonen blev det lite planeringsprat ändå. Fast på stranden i solen. 
     För det blev en makalös dag och det verkade nästan som att kusten och havet drog ett djupt och lugnt andetag inför de hårda vindarna som utlovats till helgen. Efter att de senaste turerna huserat på sydkusten var det dags att prova närmare hemmaplan i väst. Det blåste ca 5 m/s när vi kom och vattnet var, som det varit ganska länge nu, riktigt lågt och idag var det dessutom helt kristallklart. Och sjukt många knölsvanar. Det blev till att söka sig längre ut, utanför där man normalt fiskar och det var där ute, efter att ha fiskat av en 30 meter, som det sög till i flugan. En silvrig projektil bryter omedelbart ytan och en för detta ställe så vanlig 35-centimetrare visar sig. Aha tänkte jag finns det en, finns det massor. Men det fanns det inte. De brukar gå i stim och det brukar gå att kroka både en, två och sex på kort tid. Men ICKE! Så kul ska vi inte ha det, sa ödet och lätt mig reda ut en trasslig tafs istället. 
Med otrasslig tafs fortsätter jag fiska trettio meter till när jag får ett hugg som jag missar. En virvel uppstår och jag gör två små hemtag till och där kommer ett hugg till. Ett typiskt besahugg, lite okoncentrerat, lite ovant, lite taffligt. Lite som när en finnig sjuttonåring ska kyssa en flicka. Det behövs liksom två försök för att få till det. Nåja, nu satt den där och dansen som följde var kort och oengagerad. Klockan var nu 9.30 och det var de enda fiskarna den här dagen. Vi fiskade mycket täckte av mycket vatten men inget mer. Men det var en riktigt fin dag på kusten och glädjen och tillfredsställelsen jag känner efter en dag tillsammans med havet, solen och en god vän fyller min glädjebägare till bredden. Det enda som grumlade dagen var det att filmfotografen inte verkar vilja tälta när vi ska till Mörrum. Jag vill ju tälta, elda, grilla korv och tälja på en pinne.

torsdag 13 mars 2014

Tell us Tellis!

När jag började binda flugor så fanns inte Youtube. Det fanns inte heller alla de fina bindmaterial som finns nu. Tellis, som jag har haft äran att få träffa och fiska med, har skapat nya smarta sätt att binda flugor på. Sätt som snabbar upp och förenklar avsevärt. No more vaxa bindtråd vid dubbing. Det och fler tips får man i hans fina och informativa youtube-filmer. Kolla in och bli inspirerad när Tellis berättar och förklarar!


tisdag 11 mars 2014

Gör det du älskar. Älska det du gör!

Som flugfiskare, livsnjutare och kvasifilosof älskar man ju när man råkar på "visdomsord" på coola ställen som tex Mission i San Francisco. Och genast tycker man ju att det stämmer preeeecis in på mig och mitt passionerade förhållande till sakerna och människorna jag älskar. Men förutom romantisk filosof kan jag även betitla mig som skeptisk och anal pragmatiker. Komplex? Ja, lite. Så när det romantiska skimret lagt sig så kan man ju börja fundera på om det kommer hända något vid nästa fisketur. Ska ju till Mörrumsån i slutet av mars och vårfisket innebär ofta ganska mycket vatten och vansklig vadning. Kommer jag halka på en sten, tappa fotfästet, få vattenfyllda vadare och kommer jag föras med åns kalla humusfärgade vatten till en mörk och djup håla för en sista vila? Förmodligen inte.  Jag kommer nog anlända hem i ett enda stycke salig över att ha fått en dag då jag gjort det jag älskar.
Väggmålningen hittade jag i Clarion Alley, Mission District,
San Francisco. Bilden som har både Malcom X och
Fred Hampton i sig har förmodligen en något mer
allvarlig innebörd än den jag tolkar. Konstnär: Skubalisto

torsdag 6 mars 2014

Tre fiskar och fyra dödssynder.

Det blev en tur på sydkusten idag tillsammans med filmfotografen. Vi har ynnesten att kunna ta fiskedagar mitt i veckan. Och det måste ju utnyttjas. Det var riktigt lågt vatten och vinden friskade i efter hand. Alla vanliga hot spots var nästan torrlagda, nästan. Och det gick bara att kasta i en riktning, typ. Svor en hel del först och satte dessutom en fluga i vadarna.
    Bara att försöka vända skutan och bli lite kreativ, vilket lönade sig. Hittade ett ställe som såg riktigt hett och kastbart ut. Första kastet nöp det till lite i flugan, tång? Ett kast till så nyper det igen, stannar hemtagningen en sekund och låter fisken kliva på. En halvhjärtad fight och jag krokar av 65 cm raga och låter den simma vidare. Repar ut linan igen lägger ett kast på sammat ställe. Fisk nummer två hänger med utan några större åthävor. Backar bort från platsen för att störa så lite som möjligt och kan ganska snabbt släppa denna ragan på 60 cm. Ställer mig i läge för nästa kast, kast nummer tre. Det suger till men ingen fisk. Tar hem och kollar flugan, den har hakat upp sig och "simmar" baklänges. Nåja man kan ju inte få på varje kast. Men nästan för vid nästa kast sitter fisk nummer tre. Hämtad ur samma "källa" på fyra kubikmeter. Den här är ännu lite mindre men över måttet och jag noterar 55 cm raga. Förutom längden så var de nästan identiska i färg och kondition. Provade ett fjärde och ett femte kast men inte fan högg det mer. Segt.
    När man tar tre fiskar på fem kast så är det inga problem att checka in flera av dödssynderna. Det blev frosseri, girighet, vällust och en släng av högmod också. Hade inte filmfotografen varit en sån fin kille hade det kunnat bli lite avund och vrede också. Den enda dödssynden som aldrig infinner sig när jag flugfiskar kustöring är likgiltighet. Men det blir ofta någon av de andra. Hade velat säga vällust men sanningen är nog att det är en ganska jämn blandning av det där som ger evig förbannelse.