Ensam, ja en stund i alla fall!

Soluppgång i Kivik

Premiär för västkustfiskarna, högtid för practical jokers, inledningen på påskhelgen och den traditionella påskturen till Kivik. Jag rullade in på parkeringen vid klocktornet en kvart över sex på morgonen och stod som bäst och njöt av att vara först på plats, riggandes mitt spö när två bilar rullar in. Det var två trevliga gentlemän från Trelleborg som jag inte skulle ha några problem med att trängas med. Med vinden i ryggen börjar jag fiska längst ut på udden utan att känna något under de första timmarnas fiske. Men det gjorde inget för att för varje kast jag gjorde kände jag hur jag och min nya coastal-lina började komma överens. Riktigt väl överens måste jag säga. Och jag har på känn att det här kommer att bli en mycket lång och givande vänskap.

Lugnet före stormen

Jag förflyttade mig in mot bukten och även om det blåste så gjorde solen sitt bästa att värma upp såväl vatten som fiskare. Vinden kom nu rakt från höger, vilket inte är kul men jag har ju fått fisk här förr så jag härdade ut med flugan vinande oroväckande nära huvudet ett par gånger.

Jag pausar medan gentlemännen från Trelleborg nöter på.

Jag fiskade över ett ganska djupt parti så jag lät linan sjunka innan jag började ta hem flugan, som nu var en rosa Glimmerreje, (jag började med en orange räka) så långsamt jag någonsin kunde. Jag hade mer eller mindre bara linan sträckt, allt för att linan skulle sjunka ännu mer. Det gav resultat direkt och jag hade snart en übersprallig blänkare på kroken. Och som den for i kring. Den körde tre varv under ytan, hoppar rakt upp, körde tre varv under ytan och sen rakt upp igen. Den är inte särskilt stor så jag den var snart i håven. Den är knallblank och i mycket fin kondition. Jag mäter den till exakt 50 cm. Jag har en bit eltejp runt spöklingan och från ändbutten markerar den en halv meter. Praktiskt när man snabbt vill bedöma storlek. Jag satte tillbaka fisken och gick upp för att ta en fika.

Årets första blänkare och årets sämsta fiskbilder.

Klockan var väl en kvart över nio när jag fick fisken och det var strax efter som det ramlar ut en fyra fem ganska högljudda figurer ur husvagnen som hade stått parkerad uppe vid parkeringen. Samtidigt kommer det två yngre killar och en äldre man. Den ene killen ställer sig där jag precis fångat fisk. Min paus är slut och det stora antalet tillkomna fiskar gör plötsligt att jag måste byta plan. Jag går därför norrut och börjar fiska mot Vitemölla, fast utan resultat.

Kameran ville inte som jag och jag ville ha tillbaka fisken i vattnet så fort som möjligt.

Jag tar några ord med gentlemännen från Trelleborg när en av de yngre killarna verkar ha fisk på. Vi är dock lite osäkra för han har spötoppen nästan rakt mot fisken. Jag går närmre och ser honom bogsera in en ärkebesa upp på land. "Grattis", säger jag och han tackar. "Det är min första havsöring någonsin och på ett hemmagjort drag". Jag kan bara gratulera till ett havsöringsminne han aldrig kommer att glömma.

Kompisgänget från husvagnen sprider ut sig i bukten och trots att avståndet mellan dem är ganska stort så hindrar det inte dem från att konversera. Jag räknar till tolv fiskare, 13 med mig och jag börjar undra vad som hänt. Förra året var här inte en kotte på hela skärtorsdagen. Nåja, jag ger det en timme till innan jag beger mig hemåt för att fira påsk med familjen. Årets första blänkare är landad och jag ser fram emot nästa.

Bèsame mucho!

Åter dags för en tur till sydkusten. I bagaget en sprillans ny Guideline Coastal. Kom fram och det blåste en nätt liten vind från sydost. Bra vindriktning för oss högerhänta flugfiskare. Jag började fiska där jag tog "årets första" förra veckan. Det visade sig snart att den däringa fluglinan inte direkt bjöd på kärlek vid första kastet. Inget riktigt "skjut" i den. Det blev många bak-kast innan den stack iväg. Om det beror på mig, linan eller mitt spö har jag inte riktigt kunnat utröna. Misstänker att jag skulle behöva gå upp en klass. Någon aha-känsla bjöds det i alla fall inte på. Däremot var den mjuk och smidig och inte det minsta tendens till "telefonsladd". Sen hade jag knutit på en 12' färdigtaperad tafs som inte lirade med räkimitationen jag började fiska med. Mina förväntningar var ju skyhöga och när det dessutom inte var mycket liv i vattnet kunde jag konstatera att dagen inte börjat särskilt tillfredsställande.

Bytte fluga från den orangea räkan till Glimmerrejen som var så lyckosam förra veckan. Den är ju väl förtyngd, med såväl kulkedjeögon som tungstenstråd och plötsligt gick det något bättre att kasta. Men jag bröt för fika och flyttade mig västerut.

Det riktigt grumliga vattnet, "kaffesumpen", längst in gjorde att jag valde att fiska grundpartiet som börjar en bit ut. Och nu är det bra att vara bekant med en havsöringslokal, för det är inte stenarna man ser som spelar den viktigaste rollen. Det är stenarna som inte syns men ligger en bit under ytan som man vill åt. Det dröjde inte många kast förrän det försiktigt sög till i linan. Först trodde jag att det var en liten fisk men den gick direkt upp och vältrade sig i ytan och blottade en rejäl stjärtfena. Ganska typiskt besa-beteende. Jag backade in mot land och den följde ganska villigt med. Krokade av den och mätte den till hela 71 cm. Snabb bild och sen tebax med den. Vi ses om en månad! Firade med lite fika och lät stället vila lite.

Upprepade samma runda efter fikan men det hände inget på "huggplatsen" så jag fortsatte att fiska av där revet övergår till ett djupare parti med många stora stenar under ytan. Tyckte jag såg lite virvlar i ytan men inget hugg. Ibland kan vågorna och vindarna spöka till det på ytan. Kastade igen och den här gången sög det till ordentligt i linan. Och som skjuten ur en kanon kommer det en riktigt stor och fet havsöring. Det är bara det att den hoppar 1,5 meter från där linan pekar och drar! Det var inte den som hade huggit! Det var en liten rackare på prick 50 cm som snuvade sin större kusin på min rosa räka. Den var något piggare än den förra men den hade ungefär samma proportioner som den på 71 cm.

Dagen som började sådär avslutades med "Väl Godkänt". Och linan då? Jo, jag blev väl lite mer vän med den och med två fiskar på sitt samvete får man väl gen den ett par chanser till. Nu stoppar jag undan kustprylarna och packar för en tur till Mörrumsån på fredag. Mina generösa vänner på ABU Garcia har förärat mig med ett kort på deras sträckor, vilket plötsligt öppnar ett fönster att ta en lax före allas vår laxlängtare Markus. Det blev därför en panikbeställning av lite färgglada tubflugor hos flugor.se. Nu får vi se om de hinner komma fram, de brukar ju vara grymt snabba.