lördag 3 april 2010

Ensam, ja en stund i alla fall!

Soluppgång i Kivik
Premiär för västkustfiskarna, högtid för practical jokers, inledningen på påskhelgen och den traditionella påskturen till Kivik. Jag rullade in på parkeringen vid klocktornet en kvart över sex på morgonen och stod som bäst och njöt av att vara först på plats, riggandes mitt spö när två bilar rullar in. Det var två trevliga gentlemän från Trelleborg som jag inte skulle ha några problem med att trängas med. Med vinden i ryggen börjar jag fiska längst ut på udden utan att känna något under de första timmarnas fiske. Men det gjorde inget för att för varje kast jag gjorde kände jag hur jag och min nya coastal-lina började komma överens. Riktigt väl överens måste jag säga. Och jag har på känn att det här kommer att bli en mycket lång och givande vänskap.
Lugnet före stormen
Jag förflyttade mig in mot bukten och även om det blåste så gjorde solen sitt bästa att värma upp såväl vatten som fiskare. Vinden kom nu rakt från höger, vilket inte är kul men jag har ju fått fisk här förr så jag härdade ut med flugan vinande oroväckande nära huvudet ett par gånger.
Jag pausar medan gentlemännen från Trelleborg nöter på.
Jag fiskade över ett ganska djupt parti så jag lät linan sjunka innan jag började ta hem flugan, som nu var en rosa Glimmerreje, (jag började med en orange räka) så långsamt jag någonsin kunde. Jag hade mer eller mindre bara linan sträckt, allt för att linan skulle sjunka ännu mer. Det gav resultat direkt och jag hade snart en übersprallig blänkare på kroken. Och som den for i kring. Den körde tre varv under ytan, hoppar rakt upp, körde tre varv under ytan och sen rakt upp igen. Den är inte särskilt stor så jag den var snart i håven. Den är knallblank och i mycket fin kondition. Jag mäter den till exakt 50 cm. Jag har en bit eltejp runt spöklingan och från ändbutten markerar den en halv meter. Praktiskt när man snabbt vill bedöma storlek. Jag satte tillbaka fisken och gick upp för att ta en fika.
Årets första blänkare och årets sämsta fiskbilder.
Klockan var väl en kvart över nio när jag fick fisken och det var strax efter som det ramlar ut en fyra fem ganska högljudda figurer ur husvagnen som hade stått parkerad uppe vid parkeringen. Samtidigt kommer det två yngre killar och en äldre man. Den ene killen ställer sig där jag precis fångat fisk. Min paus är slut och det stora antalet tillkomna fiskar gör plötsligt att jag måste byta plan. Jag går därför norrut och börjar fiska mot Vitemölla, fast utan resultat.
Kameran ville inte som jag och jag ville ha tillbaka fisken i vattnet så fort som möjligt.
Jag tar några ord med gentlemännen från Trelleborg när en av de yngre killarna verkar ha fisk på. Vi är dock lite osäkra för han har spötoppen nästan rakt mot fisken. Jag går närmre och ser honom bogsera in en ärkebesa upp på land. "Grattis", säger jag och han tackar. "Det är min första havsöring någonsin och på ett hemmagjort drag". Jag kan bara gratulera till ett havsöringsminne han aldrig kommer att glömma.
Kompisgänget från husvagnen sprider ut sig i bukten och trots att avståndet mellan dem är ganska stort så hindrar det inte dem från att konversera. Jag räknar till tolv fiskare, 13 med mig och jag börjar undra vad som hänt. Förra året var här inte en kotte på hela skärtorsdagen. Nåja, jag ger det en timme till innan jag beger mig hemåt för att fira påsk med familjen. Årets första blänkare är landad och jag ser fram emot nästa.

1 kommentar:

  1. Bra läsning Thomas!
    Det är sådana dagar som gör att jag inte kan njuta av fisket. Att se 10-15 andra som står och sliter, svingar, svettas och vrålar i vikar och längs med älvar.... nej nej inget för mig. Jag väntar på min öringpremiär och jag vet att öringen väntar på mig =)

    Kul att andra får fisk iallafall, det verkar dessutom vara en bra premiär i år?

    Ha det gott!
    /Johan

    SvaraRadera