tisdag 17 januari 2012

Personligt rekord på kustöring!

Tack farbror i grön verkstadsoverall, för hjälp med foto.
 Ett inställt möte gjorde en lucka i kalendern och efter en titt på klart.se så begav jag mig ner till sydkusten. Jag var där i söndags men då satte gammal sjö och "kaffesumpsvatten" käppar i hjulet. Att sitta i bilen i nästan två timmar och fiska en kvart är aldrig bra för själen eller för fiskesuget som inte stillades. Det förvärrades dessutom när Martin ringer och berättar att de hittat fiskbart vatten och att en fiskare hade fått en knallblank på 72 cm. Så det var med tillförsikt jag riggar spö och beger mig till det där gamla vanliga revet som man gått och nött i snart 20 år. Det var fortfarande högt vatten men det var halvklart och ganska optimalt. Lagom grumligt blandat med klara stråk är alltid bra. Provar i bägge ändar av revet men där var ingen hemma. Träffar en lokal förmåga som också nött revet under 20 års tid. Skillnaden är vår fångststatistik. Han menar på att "ett bra år så får man en sådär 90 - 100 havsöringar." !?!? Förra året var kass, då fick han bara nio och året därpå var också kass, då fick han bara runt 20 st. !?!? Jag tröstar mig med Mammas gamla devis, att om man får chokladpudding varje dag så är det inte lika kul med chokladpudding. Fast trots all den "chokladpuddingen" såg han allt annat än blasé ut. Jag berättade om ett ställe jag varit på i söndags som jag tyckte såg "hett" ut. Han bekräftade mina aningar och jag blev plötsligt sugen på att öka på min fångststatistik, så jag sa hej och körde vidare.

Var är dom? Där, där, där det bular upp sig!
Väl framme såg det ännu hetare ut än i söndags. För ett otränat öga kan det kanske bara se ut som ett stort plant hav. Men om man studerar vågorna och ser var de "bular" upp sig eller bryter så kan man lokalisera var reven finns även om man inte ser några stenar. Det är dessa som är mina favoritlokaler. Ställen med sten massa sten som sticker upp gör det inte för mig. Hävdar med bestämdhet att det är stenarna under ytan som gör mest nytta.

Klockan är strax efter 13.00 när jag slår mig ner på stranden och spanar ut över vattnet. Mycket vatten är det där ute. Jättemycket. Det är jämngrått men nästan vindstilla dagar med 4 plusgrader i januari är man inte bortskämd med. Lunchmackan smakar extra gott och teet lika så. Vill börja fiska men har under åren lärt mig hur viktigt det är med pauser, då man tillåter sig att stanna upp, njuta en stund och bara ta in omgivningarna. Ni hör hur man blir när man fångat personbästa, mjuk, finstämd, sentimental och inte så lite naturromantisk. Nåja, det får ni liksom ha överseende med.
       Jag stänger ryggsäcken slänger upp den på ryggen och tar några kliv ut i vattnet. Har sikte på en sten som vid var tredje dyning avslöjar sin position. Jag börjar kasta och jag har kanske fiskat mig fem, tio meter västerut när det plötsligt tar stopp i hemtaget. Jag lyfter spöet, gör mothugg och löslinan fullständigt fräser genom mina fingrar. Jag har glömt spänna bromsen på rullen så jag kan inte bedöma storleken på fisken när den drar ut lina från rullen. Jag spänner bromsen något och får då känna gunget i spöet. Precis då bryter fisken ytan, 25 meter ut. Och ur mig kommer ett genuint förvånat "HELVETE!!!". Jag inser direkt hur stor fisken är och pulsen dubbleras. Fisken rusar i sidled och hoppar igen. Återigen kommer det ett "HELVETE!!!". Börjar bli lite orolig att den nog kan bli svår att få stopp på. Ännu ett hopp där den visar sig. Gissa vad? Ja, det blir ett "HELVETE!" till, fast nu bara med ett utropstecken. Känner mig plötsligt som Mikael Nyqvist i Millenniumtrilogi-filmerna. Det trista med stora rekordfiskar (tror jag, har inte fått så där jättemånga) är att man oroar sig mer för att tappa dem än man njuter av att ha något stort på. Det är synd.
     Den gör några rusningar till men sen blir den så där havsöringsslö och därmed ganska medgörlig. Ja, nästan väldresserad för den tar riktning rakt upp mot land och synen av strandade valar dyker upp i mitt adrenalinstinna huvud. Landningen blir odramatisk och jag lägger den i den våta tången. Jag tar fram måttbandet och sträääääcker ut det över fisken. Från stjärt till nos mäter den 82 centimeter. 82! Jamen fatta vilken fisk alltså. Och det är inte direkt en besa. Bra kondition, ganska fet men långt ifrån blank och med liten skada på stjärtfenan. Och det var med full vigör som den spratt iväg när jag satte tillbaka den.
      Har ni några kvalificerade uppskattningar av vikten så varsågod att kommentera. Jag vill också passa på att tacka den snälla förbipasserande farbron i den knallgröna verkstadsoverallen som hjälpte mig att ta en bild på mig och min personbästa kustöring.
Behöver jag säga att jag inte var helt fokuserad när jag fortsätter fiska efter en liten paus. Det blir en kort vända med ett fånigt leende på läpparna som enda resultat.
Kolla in fisken. Och notera gärna 50 cm-tejpen på spöet.


12 kommentarer:

  1. Stort grattis till en härlig Januari-öring! Hade det varit i Augusti så hade den väl vägt 7kg+. Nu kanske 5,5?
    Dock tycker jag att vi ska strunta i vikter helt och hållet och istället bara fokusera på längder. Endast då kan vi få fler personer att sätta tillbaka riktigt fina fiskar =)

    SvaraRadera
  2. Tack Pontus. Hade jag fått den i augusti hade jag nog gjort på mig! :-)

    SvaraRadera
  3. Grattis till stor öringen! :-) jag fick en lika lång ungefär igår runt 80cm :-) skoj med såna stora öringar på fluga.. // jarkko flugfiskesnack

    SvaraRadera
  4. Härlig fisk. Grattis!
    Fick 82 cm för 2 år sedan på samma plats som jag fick ett ofrivilligt dopp i vågorna med Pontus i lördags. Min var inte tillnärmelsevis lika blank som Din. Men den hade längden och jag fick en tjurrusning innan den kunde simma igen efter snabb fotografering.
    Får nog ta mig tillbaka till samma plats på lördag - grymt fiskesugen nu.

    Mvh/Anders L

    SvaraRadera
  5. Magiskt att det simmar såna bjässar där ute. Mycket vill ha mer. Tveksamma vindar i helgen. Men kanske blir det en tur på söndag.

    SvaraRadera
  6. Tog en välmatad öring under sommaren i älven, prick 84 cm och vikten var 7 kilo! Mitt livs fisk!
    Grattis till din!

    /Tony

    SvaraRadera
  7. Hej Tony och tack!
    Jag har en 85:a från Mörrumsån. Men på kusten är den här den finaste än så länge. Har fått många runt 70 cm på kusten men de har alla varit "slipsar".

    SvaraRadera
  8. Underbar berättelse till ett minnesvärt ögonblick i en fiskares liv.. Grattis!!

    -Ett litet obs bara..
    Tycker att det är "jobbigt att läsa texten... Fick anstränga mig att se texten..
    Vet inte om det är åldern o dåliga läsglasögon men jag tror att ett annat gränssnitt eller annan färg på texten kan hjälpa till.. Mvh Tony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Tony!

      Nu har jag fibblat lite med grad och färg på texten. Hoppas det blev bättre.

      Radera
  9. Grattis Thomas!
    Är sugen på en guidning snart!

    SvaraRadera