torsdag 31 december 2009

Lucka nummer 31

I dagens lucka nummer 31 ryms, förutom en champagnefylld afton med goda vänner och luxuös mat, även ett paket från Wittlocks.se som har en mellandags-REA värt namnet. Jag kollade in hemsidan lyfte på luren och pratade med en mycket trevlig ung man vid namn Jon. Han lät ung i alla fall och kunnig. Han delade med sig av egna erfarenheter och bekräftade mina aningar om att ett par Guideline Alta är ett mycket bra val av vadarbyxor. Och när han lovade mig att jag skulle få dem levererade innan lucka 33 så var saken klar. Jag har gått med ett par halvläckande vadare alldeles för lång tid och jag tyckte det var dags att lägga ner lite resurser på ett par bra vadare.
Jag beställer per telefon ett par Alta vadare och ett par Streamwalker vadarkängor, båda från Guideline. Dagen efter får jag ett SMS om att jag har ett paket att hämta på "Posten". Det var snabba puckar! Jag hade inte provat varken byxorna eller kängorna innan, ej heller sett dem i verkliga livet så det var med lite bävan jag hämtade ut mitt paket. En bävan som var som bortblåst när jag öppnade paketet och såg hur det strålade om byxorna och kängorna som dessutom passade perfekt. Vilken skillnad på mina basicprylar jag traskat runt med hittills. Särskilt gillar jag blixtlåsen som kommer underlätta när man ska slå en 7:a. Extra bra är det när det är så här års och man har hundra lager kläder som ska av innan man kan knäppa upp vanliga vadare. Som ni kanske kan läsa mellan raderna är jag ganska nöjd med mitt köp. Och jag är också nöjd med bemötandet jag fick hos Wittlocks! Tack ska ni ha!
Nu är det inte många dar kvar. Bara ett par! Och ni som ska ut i morgon redan önskar jag ett riktigt skitfiske.
Gott nytt år och ta det nätt med nyårslöftena!

onsdag 30 december 2009

Lucka nummer 30

I lucka 30 är det dags att bli lite praktisk. Jag fick tips om "Animated Knots by Grog". En alldeles eminent hemsida där all världens knutar och knopar finns. De är alla animerade, vilket gör det hela väldigt pedagogiskt och överskådligt.
Nu använder ju jag egentligen bara två knutar till mitt flugfiske. Det är Kirurg-knuten och Uni-knuten. Kirurg-knuten använder jag till att skarva tafsmaterial och Uni-knuten till att knyta på flugorna. Uni-Uni-knuten är bra om man behöver skarva ihop en tafs eller nylonlina mitt i. Jag använder i och för sig även nål-knuten men den använder man ju så sällan.
Någon sa att Albright-knuten var bäst om man ska skarva nylon och fluorocarbon. Men den är apsvår att knyta, särskilt i de tunna dimensioner som det handlar om i en tafsspets. Jag provade med en kirurgknut och det verkade hålla. Nu får vi se om jag svär vid första hugget på den tafsen eller om den håller.

tisdag 29 december 2009

Lucka nummer 29

I dagens lucka 29 lyser flitens lampa och den första rundan av "Magnusar" strl. 6 hänger på tork. Det ska bli 12 sexor och fem åttor, vilket för övrigt låter som en snapsbeställning i en Piratenbok. Det lär räcka för premiärdagarna. I alla fall när det gäller "Magnusar".

måndag 28 december 2009

Lucka nummer 28

I lucka nummer 28 tänker vi lite extra på alla värnlösa barn. För idag är det just "Värnlösa barns dag". Ja, jag vet "Menlösa barns dag" var roligare, för vissa i alla fall, för hur många gånger har man inte hört någon überlustig som gratulerat på namnsdagen. Drygt skämt visst, men vi gillar drygt i alla fall när det kommer till väderleken. Och kan vinden vara lite värnlös som på bilden från sydkusten här ovan så lär det bli en bra premiär. Dream on! Prognosen för lördag nästa vecka är -1 och 10 m/s ostlig.

söndag 27 december 2009

Lucka nummer 27

I dagens lucka, nummer 27, kan man åter skymta barmarken. Å andra sidan har det börjat blåsa rejält. Veckan som är kvar till premiären bjuder på en vankelmodig vind som kommer från väster till på måndag då den skiftar till nordvästlig för en dag för att sen dunka Österlenkusten skummigt vit med hårda ostliga vindar på 10-14 m/s. Ostkusten lär inte vara stället för en kustöringspremiär. Även om det skulle mojna på nyårsdagen (vilket det inte ska) så lär "gammal sjö" göra vadning och fiske vanskligt för såväl spinn- som flugfiskare. Så det blir till att fokusera på väst och sydkust. Och det är ju inte så att det är ont om rev att välja på. Det är bara det att jag har mina favoriter och de är tyvärr inte särkilt många till antalet. Samtidigt är de desto bättre och framförallt så brukar vissa av dem helt tomma på fiskare vilket jag uppskattar. I dagens lucka finns även ett litet tips, köp sjökort på kuststräckorna du brukar fiska på. På dessa är rev utsatta och framförallt ser man var djupkurvorna går, vilket kan vara bra när man vill ha djupt vatten nära land.

lördag 26 december 2009

Lucka nummer 26

I dagens lucka, nummer 26, tänkte jag svära i kyrkan. Jag tänkte nämligen påstå att Pelle Klippinge har fel! "Va?! Vad är det han säger? Har Klippinge fel." Jo, faktiskt, det är kanske ingen stor sak och det kan säkert vara så att det stämmer med hans erfarenheter. Men jag tycker nog att det är viktigt att utmana en av de största och vanligaste "sanningarna" om kustöringen. I höstnumret av Allt om Flugfiske bidrar Pelle Klippinge med en i övrigt mycket bra och intressant artikel om hur man tar kustöringen. I den skriver han att om det inte finns vind eller ström som "skapar rörelser i vattnet så kan man glömma havsöringsfisket. Havsöringen är alldeles för skygg för att gå på en fluga under dessa förhållanden." Och det är den gamla sanningen om att havsöringen skulle vara så skygg som jag inte är beredd att skriva under på.
Min gode vän filmfotografen teoretiserar hemskt gärna kring vind-, väder-, grumlighet- och temperaturförhållanden men han landar alltid i att han har fått fisk under alla förhållanden. Alla! Och det är en sanning som jag är mer beredd att skriva under. Jag har nämligen fler än en gång fångat havsöring när det varit helt vindstilla och spegelblankt. Jag skulle nu drista mig till att påstå att jag haft några av mina bästa fiskestunder vid just sådana förhållanden. Jag har visserligen även gått bom dagar som dessa men som sagt man ska nog inte lägga ner fisket pga "ingen vind". Visst är den skygg emellanåt men den är långt ifrån omöjlig att locka till hugg. Jag skulle snarare föreslå att man sätter sig vid strandkanten häller upp en kopp av valfri dryck och spanar intensivt ut över havet. För det är dagar som dessa som man kan få uppleva ett adrenalinframkallande fiske. Särkilt tidig vår och sen höst när havsöringen går grunt går det att få syn på fisken när den jagar på ett par decimeter djupt vatten. Sen är det bara att närma sig fisken som man skulle en vakande öring i en å, med ett försiktigt kast. Linan ska landa tyst men flugan får gärna bjuda på ett "plopp" när den landar.
Jag minns en gång, vädret var i och för sig allt annat än vindstilla, när linan kollapsade i motvinden och ringlar plaskande ihop sig som en huggorm på en solvarm klippa. Sist singlade flugan ner och landade i mitten av denna "hög" av fluglina och tafs. Då kommer hugget hårt och aggressivt. Den gången och andra gör att jag snart kan drista mig till att lansera "kustöringssanningen", att kustöringen blir aggressiv när den blir skrämd och tar ut sin aggression på intet ont anande bytesdjur eller flugor som råkar finnas i närheten. Jag har visserligen några årtionden kvar innan sanningen är redo för lansering. Men jag lovar att höra av mig när den är mogen. Tills dess får den funka som en empirisk halvsanning, som förhoppningsvis ger hopp när du kommer till kusten och havet ligger stilla som skogstjärn.

fredag 25 december 2009

Lucka nummer 25

Nu är det paus i tomtens verkstad Och här hänger krokarna och väntar på rad Däst efter julmat, snaps och glögg drömmer jag om den "stora" som högg på krokar med något mer på kroppen Än dessa spinkisar med bara ögon i toppen.

torsdag 24 december 2009

Lucka nummer 24

Idag kommer tomten över fältet med fina paket Hoppas att han har koll på strömmen i mjölkbondens staket Undrar vad han har för fint i sin säck Hoppas på nya vadare för de gamla sprang ju läck Men jag tror nog inte den önskan slår in men kanske den där håven av ädel pinn finns bland gåvorna under granen den snea Om inte får jag köpa den själv på mellandags-REA
God Jul på er alla bloggläsare där ute. Ha en riktigt skön julafton och glöm inte bort Karl Bertil Jonssons julafton klockan sju.

onsdag 23 december 2009

Lucka nummer 23

I dagens lucka, nummer 23, är det "Lillejulafton" och i andra sammanhang pratar man ju om "dan före dopparedan" men i den här adventskalendern låter "dopparedan" vänta på sig. Den är tio dagar bort. Men det finns ändå anledning att uppehålla sig lite vid dopp trots att vädret inte direkt inbjuder till ett par avkopplande simtag. Även om de alldeles säkert hade varit uppfriskande. Anledningen är att min vintriga promenad längs ån igår, bland annat tog mig till höljan ovanför den gamla vattenkvarnen i Brösarp. Brösarp i Vollsjö socken alltså och inte det med backarna. När kvarnen var i bruk var höljan betydligt djupare och barnen som gick i Brösarps gamla skola, som ligger alldeles bredvid, hade simskola här. Något som fortsatte lång tid efter det att skolan lades ner. Traktens barn använde höljan som bad långt in på 1970-talet. Något som vår granne här ute på landet, mjölkbonden, kan vittna om. Han lärde sig simma här på tidigt 70-tal. En tid då vågmaskiner och äventyrsbad bara fanns i USA och i framtidsskildringar. Å andra sidan så är ett dopp i Vollsjöån precis lika mycket, om inte mycket mer av ett äventyr en ett dopp på Aquakul. För här simmar ju, enligt Piraten, hornålen tillsammans med kräftorna som inte är fåtaliga och förutom åns öringar finns här ju en hel del gäddor. Och skulle inte det kvalificera som ett äventyr så kan man ju alltid dra av sig kängorna och termobyxorna och ta ett dopp idag, dan som alla andra kallar för "dan före dopapredan".

tisdag 22 december 2009

Lucka nummer 22

Bakom lucka 22 döljer sig barmarken. För där ute ligger snön vit och djup och drömmen om en vit jul i Skåne ser ut att besannas. Och det är ju faktiskt himla trevligt och fantastiskt ovanligt. Men djupt där under snön ligger drömmen om en optimal kustöringspremiär begravd.
Men det pendlar snabbt mellan snö och tö här nere i söder. Kanske kan man för en gångs skull få både och. En vit jul och en is- och snöfri premiär.
Här ringlar Vollsjöån fram i en allt smalare ränna. Med -15° så krymper ån snabbt och åns öringar lär få det trångt i de djupare delarna av ån, som är få till antalet så här högt upp i systemet.
I de sista tio luckorna kan det nog bli ganska mycket fokus på vädret i denna adventskalender. Enligt prognosen så ska det vara två plusgrader i Kåseberga på Juldagen. Men jag förbereder mig ändå på en "hard core super icy freezing blizzard fishing day". Så mest för att inte bli besviken får jag intala mig att jag inte räds det värsta.
"So bring it on Kung Bore, bring it on! See if I care!"

måndag 21 december 2009

Lucka nummer 21

I lucka 20 rundar vi Sandhammaren och landar i Kåseberga. Kåseberga "mon amour", dessa vatten hyser mer än man tror. Och det är ju det som är så fantastisk med att flugfiska efter kustöring. Man står utvadad och allt man ser är vatten. Man knyter på en liten räkimitation och kastar ut i miljontals kubikmeter av vatten. Vilka är oddsen undrar man? Var finns fisken i allt det här vattnet?
Och det är ställen som dessa, som inte har några synliga stenar som skvallrar om rev, som kan förvåna en mest. De bjuder på en smått osannolik känsla när den där trekilosöringen smäller på.
Det är ju trots allt det som finns under vattenytan som betyder mest för om där finns fisk eller inte. Man blir lite begränsad om man bara letar lokaler smed stora stenar. Och det är åter dags att nämna hur viktigt det är att hålla koll på vattnet. Lika väl som en laxfiskare läser av ett vattendrag för att bilda sig en uppfattning om var fisken står kan en kustöringsfiskare läsa av åtskilligt genom att studera vattnet.
Var går bränningarna som högst? Finns det lugnare partier mellan bränningar och dyningar? Där vågorna byggs upp och bryter där är det grundare och kanske går det ett rev där. Och i de lugnare delarna utan bränningar är det oftast djupare. Så ta tid till att studera vattnet så ofta du kan. Och då menar jag inte bara när du kommer till ett nytt ställe. Dina "gamla vanliga" fiskeställen har inte berättat allt för dig, det finns alltid mer lära.

söndag 20 december 2009

Lucka nummer 20

Fyra dagar innan jul
kommer en önskan så liten
för traditionalisten låter det inget kul
men nu sitter vi i skiten
Lyssna inte på lobbyism och felaktiga fakta
Utan läs på lite mer om saken
Det finns så mycket mer vi måste beakta
Om vi inte vill få det hela om baken
Så snälla rara
låt ålen vara
I alla fall ett år eller flera
så den får ro och vi vet lite mera.

lördag 19 december 2009

Lucka nummer 19

Så här får de gärna se ut när man ska behålla en havsöring.
Det skånska silvret är vackert och dyrbart
och att ta upp allt man får är sällan försvarbart.
För i början på säsongen är många fula och svaga
då kallas de ofta för Besa, Slips eller Raga.
Att återutsätta en dylik borgar för framtida vak
och det visar även på hög klass och god smak.
Men att ta upp den för att den utlekta fisken döda
Det gör man bara en gång för den är otjänlig som föda.

fredag 18 december 2009

Lucka nummer 18

I lucka 18 är vi åter på Österlen men den här gången är vi norr om Stenshuvud. Norr om Vitemölla, närmare bestämt på stranden nedanför Havängs Sommarby mitt i mellan Klammersbäcks och Verkaåns "fredningsområde". Detta är en gudomligt vacker plats och som alla vackra ting är de inte helt okomplicerade. Hela den här sträckan, från Vitemölla och norrut, är det uteslutande sandstrand och reven är få. Å andra sidan så är de få reven bra fiskmagneter och kan om man har tur hysa en stark koncentration av havsöring. 
Du fiskar snabbt av dessa rev och känner du, eller ser ingen aktivitet föreslår jag att du sätter dig ner öppnar din termos och njuter av en varm kopp kaffe, en macka och den fina naturen. Håll dock fokus på vattnet. Det lär man sig massor av. Kolla in bränningarna för att lokalisera och bekanta dig med revets form, var det är djupare och var det blir grundare. Och med ögonen på vattnet är chanserna att se fisk stora. Och då är det dags att ge revet ett nytt försök. Men händer det inget, så sitt inte för länge, för om du fiskar i januari har du inte direkt dagsljuset på din sida. Och även om jag inte alls är någon förespråkare av att rusa från rev till rev, för att hitta fisk, så kan just denna lokal kännas hopplöst tom. Och då är det bättre att bege sig till en "större" lokal med större variation.

torsdag 17 december 2009

Lucka nummer 17

Idag är det dags för lucka 17 och den är lite av en multilucka, som rymmer lite av varje. Till att börja med vill jag dela med mig av ett filmtips. Det här är en film som inte bara är för oss sentimentala och småfilosofiska flugfiskare. Robert Redfords "A river runs through it" eller "Där floden flyter fram" som den heter på svenska är en film som fängslar alla som uppskattar bra foto, bra musik och en gripande berättelse. Filmen fick en Oscar för bästa foto och var dessutom nominerad till bästa manus och Mark Ishams fantastiska soundtrack var nominerat till bästa musik. Filmmusik är ju som det är ibland men på denna platta går det att lyssna på alla spåren. Det är inte så lätt att köpa denna CD nuförtiden, så jag passade på att önska titelspåret på Musikhjälpen 2009. En önskan som garanterat uppfyller något bra, för det visar sig att bra musik även kan stoppa malaria. Så önska en låt du också.
Denna fantastisk film gjordes 1992, dvs för 17 år sen. Men det var inte det enda fantastiska som gjordes det året. Min äldste son, Emil, föddes just detta år, på just denna dag. Det är tamejsjutton värt att fira. Grattis på 17-årsdagen Emil!
Then in the Arctic half-light of the canyon, all existence fades to a being with my soul and memories and the sounds of the Big Blackfoot River and a four-count rhythm and the hope that a fish will rise. Eventually, all things merge into one, and a river runs through it. The river was cut by the world's great flood and runs over rocks from the basement of time. On some of those rocks are timeless raindrops. Under the rocks are the words, and some of the words are theirs. I am haunted by waters.
Norman Maclean

onsdag 16 december 2009

Lucka nummer 16

I lucka nummer 16 rullar jag ut en blogg som har vuxit lite, blivit lite mer permanent på något vis. Det började med en halvvinglig blogger-adress, atankar.blogspot.com, men efter några månader har bloggen äntligen fått sitt riktiga namn i adressraden.
Sneglar stolt på namnet i adressraden och det känns lite som att bloggen har fyllt "moppe". Och att den likt en identitetssökande tonåring hittat hem. Tänk att en egen domän kan göra en så blödig, lekmannafilosofisk och resultera i så mycket kvasintellektualiserande. Nåja vi flugfiskare är nog lagda lite åt det filosofiska om än i varierande djup. Det är kanske som havsöringen. De går ju grunt i början på säsongen, blir något djupare på senvåren, går riktigt djup på sommaren för att försvinna upp i åarna, djupt in i fastlandet, på hösten.
Bara för att man har en .se-adress betyder det uppenbarligen inte att man inte kan svamla. Eller?
Svammel eller ej, så är ni hjärtligt välkomna hit till bloggen nu med ett Å och ett .se. Åtankar.se, ett mognare namn på en fortfarande ganska omogen blogg.

tisdag 15 december 2009

Lucka nummer 15

Där bredvid Magnus i den svarta lilla asken
Som jag har med mig ut, istället för masken
Där gapar det tomt, jag måste binda flera
för nu är det hög tid, att asken komplettera
Jag menar, vem vill stå där på premiären
utan att ha försäkrat sig mot misären
Att inte ha en enda kvar, är inget kul
Så jag lär binda ett tiotal i jul.

måndag 14 december 2009

Lucka nummer 14

Bakom lucka 14 efterlyser jag lite hjälp med mitt beslutsfattande. Jag har de senaste åren uteslutande använt tafsmaterial av fluorocarbon. Det är lite känsligare när man ska knyta det men jag tycker nog att jag har fått mer fisk sen jag gick över från vanlig nylon. Jag har dessutom knutit och taperat mina egna tafsar vilket har inneburit att jag gått omkring med en massa dyra tafsmaterialspolar. Spolar som många leverantörer hävdar är "färskvara". Mina "färskvaror" har nu en fem - sex år på nacken och det börjar bli dags att köpa nytt. Trots att jag bara "naggat" vissa dimensioner i kanten och har ganska mycket lina kvar på spolarna.
Nu är min fråga följande: Ska man köpa färdigtaperade tafsar och bara köpa en eller två olika dimensioner med tafsmaterial för att "fylla på" spetsen?
Eller ska man köpa de sex, sju tjocklekarna som behövs för att knyta egna tafsar?
Vilket blir billigast? En färdigtaperad nio-fots Guideline Egor-tafs kostar ca 119:- och en tolv-fots kostar ca 135:-.
En spole med 50 meter tafsmaterial av samma märke kostar 159:-, upp till 199:- för de tjockare dimensionerna som då bara rymmer 30 meter.
En färdigtaperad tafs kan en blåsig dag få ta rätt mycket stryk. Och på kusten kan man om det vill sig illa få vindknutar långt upp på tafsen, vilket gör att den förmodligen är helt rökt lagom till nästa tur.
Med tafsmaterial på spole är man aldrig utan och kan även om det är drygt knyta en ny tafs på plats vid vattnet. Å andra sidan så lär man inte utnyttja många metrar av de tjockaste dimensionerna.
Vad tycker ni? Jag behöver som sagt var hjälp med att bestämma mig.

söndag 13 december 2009

Lucka nummer 13

Foto: Familjen Persson
Jag har alltid trott att Lucia-sången var en hyllning till det Sicilianska skyddhelgonet Sankta Lucia. Den heter ju Santa Lucia på italienska. Men det är inte helgonet som besjungs i originalet. Något som inte framgår i de svenska versionerna.
Arvid Roséns "Natten går tunga fjät" och Sigrid Elmblads version "Sankta Lucia" är ju inte direkt texttrogna originalet Santa Lucia. Inte heller den dagisförenklade "Ute är mörkt och kallt" från 1970-talet är i närheten korrekt översatt.
Denna neapolitanska visa från mitten av 1800-talet handlar visserligen om hur vacker stadsdelen Santa Lucia i Neapel är sett från havet. Men med lite färgad och partisk tolkning så visar det sig när man rotar lite, att det inte är något annat än en hyllning till havsöringen.
Sul mare luccica
l'astro d'argento
placida è l'onda
prospero è il vento
Som på svenska blir ungefär:
Glittrande havets
silverne stjärna.
lugna är vågorna
ökande är vinden
Och vad är då havets silvriga stjärna om inte en "blänkare" på en sådär tre, fyra kilo!? Och har vi inte alla varit med om att man kommit till kusten i januari och jublande sett hur lugnt havet varit för att i samma ögonblick som man sätter vadarskorna i vattnet så ökar vindarna. Stadsdel... icke! Santa Lucia är från och med nu en metafor för havets silver, havsöringen.

lördag 12 december 2009

Lucka nummer 12

Akvarell: Peter Larsson
I lucka 12 blir det ett konst-igt resonemang. Min gode vän konstnären, författaren och numer alltför sällan fiskekamrat Peter Larsson har gjort denna akvarell som han hävdar inte är särskilt bra. Jag tycker han är alltför blygsam och tycker den fångar ett ögonblick man ibland kan känna i ett sjätte sinne men som man aldrig någonsin kommer att få se med egna ögon. Aldrig. Ögonblicket innan havsöringen tar flugan är greppbart på något märkligt sätt. I alla fall om man sätter sig ner och försöker dra sig till minnes hur alla hugg man fått har känts.
Men även om det är ett speciellt ögonblick så slår det inte själva hugget. Denna fantastiska känsla som finns i lika många varianter som antalet havsöringar som simmar där ute i havet.
Det är det försiktiga, det desperata, det aggressiva, det tvehågsna, det skeptiska, det...
Ja ni fattar.

fredag 11 december 2009

Lucka nummer 11






















I lucka 11 finns tips på julklapp för såna som jag.
Det fins även en del 1 för dig som fiskar med drag. 
I havsöringens värld du inblick får
Och följa de som utvadade i vatten står.
Här kan du köpa klappen så lätt
Håll koll på språken så det blir rätt
Sen är det bara att för dig att vänta
På att mottagaren kommer hem med havets ränta

torsdag 10 december 2009

Lucka nummer 10



För sjutton år sen eller så
jag en flugkastningskurs tänkte gå.
Och att lära av en världsmästare måste vara bra.
Jag lyssnade noggrant på allt han sa.
Han pratade om linor och handleder
flättafsar, linbågar och flugfiskeseder.
Ja, den gode Stävmo lämnade inget åt slumpen
han förklarade i detalj meningen med klumpen.
Och efter dagens långa och givande session
fick jag ett häfte som fortsatte hans lektion.
Det har jag burit med mig ända sedan dess
det har varit en del av min inlärningsprocess.
Så tack Leif för denna riktigt goda start
för att du lärde mig snabbt och i en rasande fart.

onsdag 9 december 2009

Lucka nummer 9

Att binda en fluga är ganska så lätt
Men att göra en egen som ingen har sett...
Jag tittade längtansfullt på alla de där fina
som jag kan binda men inte kalla mina.
De visade vägen till denna kreation
som visat sig fylla en viktig funktion
För "Hotet från Hörte" som jag döpt den till
den fångar fisk som gillar märlor snarare än krill.

tisdag 8 december 2009

Lucka nummer 8

I dagens lucka tar vi en len tur österut, till Vik där vi riktar blicken norrut. Och där borta i vinterdiset ligger han, Sten. Med huvudet vilande i Hanöbukten utgör han ett välkänt landmärke för alla kustöringsfiskare. På båda sidor om denna nationalpark hittar men klassiska havsöringslokaler. Och nämner du platser som Klockstapeln, Idrottsplatsen eller Karakås så vet en insatt precis vad du pratar om. De vet att de här platserna förmodligen är några av Sveriges bästa för kustöringsfiske. De vet också att Östersjön är mäktig och att "gammal" sjö kan ställa till det för en vadande fiskare.
Och snart är det dags att stå där igen, ödmjuk inför vädrets makt och havets kraft.

måndag 7 december 2009

Lucka nummer 7

Foto: Mats Lund (Från Jan Boris-Möllers eminenta matjulkalenderbok "Julens Goda"
Om du lilla nasse från julbordet vill rädda
Så gör som i Roslagen och servera en gädda.
Nyfångad på julaftonsmorgonen helst med sax
En tradition genuinare än odlad lax

söndag 6 december 2009

Lucka nummer 6

Bakom lucka sex döljer sig en lite längre Itzak-krönika som kanske kan passa en andra advent som förhoppningsvis rymmer lite tid för att läsa ett lite längre blogginlägg.
Alla års "årets julklapp"
En åtanke signerad Itzak, f
rån Fiske för allas julnummer, 1999
Det är juletid och granriset och de kulörta lyktorna har hittat sin väg in i våra varuhus. Och det är svårt att undgå att denna vår mest traditionsstyrda helg är i antågande. Påminnelserna börjar redan i november, med tidningsreportage om “Årets julklapp” flankerade av bjällerklangsannonser för dessa produkter. Sedan fortsätter det i ett stegrande tempo med halvkändisar som kröner lucior i varuhusen runt om i landet, artärförtjockande julbord och dessa eviga glöggfester. Men det som för en del ses som god framförhållning, blir för mig bara en förlängd stressperiod. Jag blir påmind i god tid, visst, men det hjälper inte. Intentionen att börja finns där, men julförberedelserna förhalas, övervakade av ett stressframkallande dåligt samvete.

Ursäkta, men vi stänger nu...

Det här året får julfirandets basuner rejäl konkurrens av millenniumskiftets. Ett skifte som förmodligen kommer vara förvillande likt ett vanligt årsskifte. Har ni förresten hört att det är i stort sett omöjligt för spötillverkarna att få tag på kvalitetskork på grund av den extra stora produktionen av champagnekorkar. Men trots basuner och påminnelser om julens ankomst, veckotidningarnas kanonader av tips om vad man skall köpa till sina nära och kära, står jag ändå på någon stormarknad – tio i stängningsdags – dagen innan julafton. Jag känner paniken bubbla upp och paralyserat stirrar jag ner på listan som jag gjorde i november, med kolumner, förtryckta namn och rutor att kryssa i, för varje avverkat julklappsinköp. Rutor som nu gapar tomma. Trots goda intentioner har jag återigen svikit löftet som jag heligt gav mig själv dan före dopparedan förra året — löftet om att aldrig mera vara ute i sista minuten. Men ”sista-minuten-shopping” är kanske en jultradition så god som någon? I alla fall inte mindre stressig.

Jamen inte ska väl jag ...

Det kan också vara en svår och pressande uppgift att i all ödmjukhet försöka att komma på vad man själv önskar sig i julklapp när de närmaste frågar. Min kära mor börjar redan i oktober att kräva in önskelistor, med ett bifogat hot om att det inte blir några klappar om listan inte är ifylld och inlämnad innan ”deadline” på allhelgonadagen. Men vid det laget har hon redan köpt en ansenlig mängd gåvor till hela familjen. Julklappsinköp är nämligen en helårsaktivitet för min mor, vilket har sina risker. Det har nämligen hänt mer än en gång att hon köpt “klappar” i augusti, gömt undan dem och sen glömt bort dem lagom till julafton. En trettondagsafton fick jag en fiskekniv och ett par torgvantar. Undangömda julklappar som modern hittade när hon letade efter en duk i linneskåpet. Och när jag på min födelsedag i mars, för några år sen, frågade henne varför ett av paketens papper hade motiv med tomtar och julbockar, påstod hon att det var det enda omslagspappret hon kunde hitta. Eftersom det är min mor godtog jag artigt hennes förklaring. För egen del löste sig önskelist-problemen den dag jag började fiska på allvar. Fiske är som du vet en sysselsättning med ett aldrig sinande behov av tillbehör och nuförtiden kan man hitta nästan alla mina önskningar i en och samma fiskebutik.

Alla gör det — nästan

Statistiska Centralbyrån redovisade för några år sedan en undersökning som visade att 4,5 miljoner svenskar fiskar någon gång under året. Detta borde innebära, att om man köper julklappar i form av fiskeprylar så har man 50 % chans att ge bort något som någon verkligen vill ha och behöver. Men nu råder jag ingen att köpa julklappar enbart baserade på statistik, det krävs också lite sund uteslutningsteknik. Gamla faster Agda som är 89 år känner nog inte ens 50 % glädje när hon får ett fiskespö, även om hon artigt deklarerar, att detta var precis vad hon hade önskat sig. Att köpa ett fiskespö till sin fru eller flickvän är inte heller tillrådligt då det lätt kan uppfattas som en komplettering av ens egen utrustning. Och presenter som kan anses vara något som man själv vill ha skall man akta sig noga för. Vilken av det här årets utnämnda ”Årets julklapp” kan skryta med att den passar hälften av Sveriges befolkning? Och vilken av dessa har hälften av Sveriges befolkning råd att köpa? Bakmaskinen som var ”Årets julklapp” för några år sedan var inte speciellt billig och har väl sedan dess inte heller vunnit någon större framgång. För priset av ett TV-spel kan man utrusta sina barn med en komplett fiskeutrustning och även om man kanske får stå ut med ilskna blickar resten av julhelgen så kommer de tacka en i slutändan, förhoppningsvis. Ett fiskespö kan man väl också tröttna på men är då inte lika skrymmande som en wok, fonduegryta eller ett raclettjärn. Så med risk för att tala i egen sak utnämner jag härmed fiskeprylar till ”Årets julklapp” för all tid och evighet.

Klassikern vanlig

Finns det några speciella fiskeprylar som går extra bra inför jul, några mönster som upprepar sig varje år? Efter en rundringning till några fiskebutiker visade det sig att julklappsinköparna inte kommer in och improviserar. De har en lista med exakta uppgifter om vad som önskas. Vilket får tolkas som att vi fiskare är duktiga på att skriva detaljerade och välformulerade önskelistor. Den vanligast förekommande önskningen på dessa listor är bl.a. Ambassadeur-rullar, stora wobblers och exklusiva flugaskar.

Manipulativ = kreativ

Det finns oändliga möjligheter att hitta julklappar i fiskebutiker. Gör en liten undersökning bland de som du skall köpa julklappar till – var inte rädd för att ställa ledande frågor – och vid minsta indikation av fiskeintresse, tveka inte, utan gör dig själv en tjänst och köp fiskeprylar. En lyckad lobbyverksamhet för fiske som hobby, bland familj och vänner resulterar i att alla framtida julklapps- och presentinköp kommer att förenklas väsentligt. Allt du behöver då är en välsorterad fiskebutik och du kan hinna med dina julklappsinköp tio i stängningsdags dagen innan julafton.

God Jul, Eder Itzak.

lördag 5 december 2009

Lucka nummer 5

Bild: Annelie Svanström
Den är mytomspunnen den där Anguilla anguilla
Och på sistone har den farit riktig, riktigt illa
Men i år har äntligen krögare fattat
Att uttaget har varit alltför hårt skattat
Men det finns en och annan fåne
Och som alltid är de vanligast i Skåne
som fortfarande tror
att rikligheten är stor
Av denna underbara delikatess
men det är en tro helt utan ackuratess

fredag 4 december 2009

Lucka nummer 4


Bakom lucka nummer fyra hittar vi ett ställe där det är jul året runt. Här ankrade James Cook upp utanför en lagun den 24:e december 1777. Det var ju jul, så han döpte ön till Julön. C-vitaminbrist och annat hade väl börjat tära på fantasin och Cook-öarna var ju redan upptaget. Det namnet hade han ju värkt fram fyra år tidigare. Och han tänkte väl, att om holländaren Jakob Roggeveen kunde kalla en ö för Påskön så...
Jag läser gärna Peter Kaminskys berättelse om Julön i Val Atkinsons fotobok "På fluga i fjärran vatten" och en resa dit står på önskelistan, i år igen. Det har det gjort varje år sen den julen då jag fick boken.
Under tiden får jag njuta av berättelserna i denna fantastiska bok, som för övrigt är en gjuten julklapp till någon med minsta lilla flugfiskeintresse. (Den är slut på förlaget men går att hitta på antikvariat. Se länken ovan.)

torsdag 3 december 2009

Lucka nummer 3

Lycklig är den vars nöjen är simpla
Tänk att få sitta på en is och pimpla
Solen gnistrar i pudersnö
på en lugn och stilla, stelfrusen sjö
Man väljer en plats och borrar ett hål
börjar sen pimpla men först, en skål

onsdag 2 december 2009

Lucka nummer 2


Det finns en överhängande risk
att en stor och ståtlig fisk
som en gång simmade i sundet
utrotas på grund av sin goda kurs i pundet
Men nu får den hjälp från välkänd fransk mästerkock
Som efter träget arbete lyckats samla en större flock
med chefskockar runt om i hela världen
som är villiga att följa Olivier på färden.

tisdag 1 december 2009

Lucka nummer 1

Denna lucka är allra längst bort
I en almanacka som ska göra väntan kort
Väntan på silvret och väntan på bruset
från svallande vågor som dämpas av ruset
av att återigen få lägga ut en grå Magnus så diffus
i ett vatten som blänker i blåkallt ljus.

En helt ny sorts adventskalender

Jag älskar julen. Men det är dock ett kärleksförhållande som bleknar något för varje år som går och ju längre bort från barndomens tindrande ögon och pirrande kropp man kommer. Men något som jag ser fram emot lika mycket som när jag först upplevde det är premiären för kustöringsfisket den 1:e januari. Nu är det ju så att min mellersta son fyller år den förste, vilket innebär att mitt premiärfiske är något förskjutet och infaller som tidigast den 2:e januari istället.
Så därför tänkte jag göra min egen lilla adventskalender som istället för herrens ankomst räknar ner till premiärens ankomst. Så bered er på en ny sorts julkalender, en med 33 luckor. Och vad som döljer sig bakom luckorna, ja det får vi se.

torsdag 26 november 2009

Hur ser en klumpfiskfluga ut?

Fiskekompisen och fotografen Johan Persson var ute och strosade längs stranden i Barsebäck för några dagar sedan och fick syn på detta märkliga kadaver. En klumpfisk! I Barsebäck! Inte varje dag en dylik fisk dyker upp i sundet. Om en sån hade tagit en torskpilk under någon av sundets alla turbåtar så lär fiskaren ha sett sin lina lämna rullen för att aldrig mer komma tillbaka. Förmodligen hade väl både rulle och spö sagt adjö och farväl. 
    Men det sätter ju faktiskt igång fantasin och man kan ju inte annat än undra hur den optimala klumpfiskflugan skulle se ut. Eftersom de, trots sin storlek, mestadels äter små bytesfiskar, larver och plankton, borde det inte vara omöjligt att binda en fluga som en klumpfisk kan tänkas ta på. 
      Fantasin skenar lätt när havsöringsabstinensen är som störst, jag vet.

tisdag 17 november 2009

Att fiska ska vara behagligt.

En lång "slips" på Sydkusten, tidigt på säsongen. Fångad med fluga och inte med snaps.
Min gode vän filmfotografen brukar kalla mig för snobb och flugnörd för att jag inte fiskar havsöring med spinnspö, eller ens har med haspelutrustningen till kusten, fast det blåser som attan. Han tycker det är helt uppåt väggarna att flugfiska när det blåser 10 m/s. Och det har han alldeles rätt i. Det är helt galet. Han har också den sunda inställningen, att det ska vara behagligt att fiska annars är det inte kul. Och han tycker det är behagligare att spinnfiska när vädret och vindet inte är på ens sida.
Jag håller helt med honom. Men... det finns alltid ett men. Jag har aldrig fångat en havsöring med spinnspö. Jag har ofta haft spinnutrustningen med mig men den har alltid blivit kvar i bilen. Så i ärlighetens namn har jag inte gett det en ordentlig chans. Men de få gångerna jag provat så har jag i alla fall aldrig fått ett endaste litet hugg. Så nu vågar jag jag inte prova. Det är inte så att jag inte tycker det är fint nog. Jag tror inte på mig själv, jag tror inte att jag vet hur man gör. Väck mig mitt i natten, ge mig mitt flugspö och jag vet precis hur jag ska göra för att fånga en kustöring. Utom då fisken vakar 50 meter ut och filmfotografen når ut till fisken med sina silvriga "snaps-dag". (Tror att han bara har en sorts drag. ) Men jag har gett mig den på att kunna bemästra alla sorters väder och i den strävan finner jag det ganska behagligt att flugfiska med stormen rytande och hånskrattande i mitt vindpinade ansikte.

tisdag 10 november 2009

Laxblunder

Har ni sett Polarbröds senaste reklamfilm? Den är väl fin. Eller? Den är gjord av Saatchi & Saatchi i Stockholm. Filmen börjar i vackert norrländskt landskap och snart får vi se en ståtlig havsörn svepa ner och plocka en fisk ur vattnet. Klipp till en ekorre som hittar en kotte. Sen är vi vid en fors där vi ser en lax hoppa i sin strävan för att nå lekbottnarna längre upp i älven. Eller? Men vänta lite nu! Vad är det där som flyger i bilden. Är det en slända? Ja, det är en slända och nu fångar laxen sländan! WTF.
Jag gillar Polarbröd skarpt och vi har alltid deras bröd hemma. Dottern har ännu inte lärt sig uppskatta mitt surdegsbröd. Men om Polarbröd nu vill vara det naturliga brödet, varför animerar man då in en slända som fångas av en lax. Mer onaturligt kan det ju knappast bli.
Jag frågade mina söner om de visste varför laxen hoppar i forsarna. Båda sa direkt "för att kunna simma upp och para sig". Och då är de inte världens mest naturintresserade. Men ändå har de tydligen bättre koll än Saatchi i Stockholm.
Nu tror ju inte jag att gemene man kommer att reagera på sländan. Den syns ju knappt och folk ser nog bara en lax som hoppar. Men som copywriter blir jag störd när en idé är slarvigt och hafsigt genomförd. Och som flugfiskare och naturälskare stör jag mig på när man inte tar naturen på mer allvar än att man kan fixa och trixa med den för att det ska passa ens ändamål. Och om man vill profilera sig som den naturliga brödproducenten och ta den positionen, så är det ju bra om man gör det utan att konstla till det.
Naturen är full av fantastiska, helt naturliga fenomen som det är.

En salig röra bland krok & fjäder.

Då var det dags att ta ett rejält tag i flugbindningslådan. En inventering för att sålla ut det som inte behövs och sortera det jag vill ha kvar. Det blir ju så mycket roligare att sätta sig ner bakom bindstädet om man vet att det inte väntar kaos när man öppnar lådan.
Sen är det ju bra att inventera lite då och då. Annars är det lätt hänt, att som jag köpa dubbelt av en massa. "Jag har nog inte rosa marabou" så köper man det fast det ligger driver av rosa marabou längst ner i lådan.
Men nu blir det ordning och reda. Ja lite bättre i alla fall. Om det är någon som har ett smart sätt att förvara sitt flugbindningsmaterial så dela gärna med er.

söndag 8 november 2009

Fars dag – inte bara slipsar och "soap-on-a-roap"

Lyhörda och kreativa barn vill väl alla ha. För då kan man som jag bli
väckt av dottern på Fars dag med ett paket och en teckning.
Teckningen av hela familjen är jättefin. Ingen högoddsare då vi
får ett par teckningar per dag, minst. Däremot var innehållet i
paketet något mer oväntat. En ny sax till flugbindningen. Men är det
dottern som har koll eller är det hennes ömma moder som hört mig
svära över min slöa gamla sax?
Oavsett så var det den perfekta Fars dag-presenten.

lördag 7 november 2009

Första, andra tredje! Paketet går till den långe mannen i rutig keps.

Tradera är faktiskt inte så dumt. Igår kom två paket. Ett med 40 speyhackel i fyra olika färger och ett med 20 plasttuber, 10 brass bottle-tuber, 20 coneheads och en instruktions-DVD. Allt till det facila priset av 338:- inkl. frakt. På väg är också 30 heavy coneheads och tolv bitar rävpäls i olika färger för 50:-. Så nu ska det bindas tubflugor!

fredag 6 november 2009

Binda eller knyta!

Jag kan inte riktigt bestämma mig om det heter binda flugor eller knyta flugor. Hela min skribenthjärna säger "binda". Det är lite mjukare och något mer passionerat än "knyta" som är ganska kantigt. Pedro Almodòvars film heter ju "Bind mig älska mig" av en anledning. Hade Fassbinder gjort den hade den kanske hetat "Knyt mig älska mig".
Säger man "binda" skiljer man ju på, att knyta på en fluga på tafsen och binda en egen fluga vid bindstädet. För det heter väl inte knytstäd. Men vad hjälper det jag vet ju att det heter binda en fluga men jag säger lika ofta att jag "knutit" en ny fluga. Spelar det någon roll? Förmodligen inte. Bara man kan göra sig förstådd!

tisdag 3 november 2009

Tubes in the pipe

Efter några lyckade turer till Tradera, så har jag lite material på väg hit. Tuber och coneheads typ Frödins FITS-system, Speyhackel-fjädrar och lite brass bottles-tuber. Så nu blir det snart dags att binda lite tubflugor. Om någon har förslag på vassa mönster så tar jag tacksamt emot dem.

måndag 2 november 2009

Nytt nummer av This is fly

Nya numret av This is Fly är ute. Alltid lika frisk och frejdig i sin layout och alltid lika orädd i sin strävan efter att vara äkta i sina artiklar. Kanske lite väl frejdig ibland när text hamnar över ansikten men det tror jag är något HTML-misstag eller nått.
Jag läste med glädje April Vokey:s artikel om hennes Steelhead-eskapader i Smithers, British Columbia. Ett äventyr som fick henne att färga håret mörkt. April är en av tjejerna bakom Flygal Ventures, ett flugfiskeföretag som specialiserat sig på flugfiskeresor och guidade turer och flugfiskekurser.

Jag länktar till Thailand!

Vad sägs om att stilla den värsta öring- och laxfiskeabstinensen med en tur till Thailand och lite exklusivt och unikt flugfiske. Min gode vän Jonas Nyqvist som arrangerar flugfisketurer, djupt in i Thailands djungel, på jakt efter stor Mahseer, är precis klar med sin nya hemsida, Flyfishing in Thailand. Jonas är en hängiven fiskare som har guidat fiskare i Thailand sen 80-talet. Det var Jonas som arrangerade Abu Garcias och Fiskejournalens fantastiska Drömresa till Andamanska öarna 2001. Nu har han fått exklusiva tillstånd att fiska Mahseer i några av Thailands bästa floder för detta fiske. Chanserna att få en vilt fajtande Mahseer på över 20 kilo är stor i dessa vatten. Och ryktet gör gällande att denna fantastiska fisk är världens hårdast fajtande sötvattensfisk.
Allt fiske är "catch & release" och Jonas ambition är att hans arrangemang inte ska lämna några som helst spår efter sig. Under dagarna i djungeln bor du bokstavligt talat på floden, så vill du ha en äkta exotisk naturupplevelse, med fantastiskt fiske och underbar mat så är det här något för dig. Gå in på Flyfishing in Thailand och läs mer om denna hetaste och senaste flugan. (Jonas låter meddela att fotogalleriet är lite försenat men är snart på väg upp.)

tisdag 27 oktober 2009

Meningslös livsviktighet

En åtanke signerad Itzak, från Fiske för alla, 2000


Jag funderar ofta vad det är som är så fascinerande med fisket. Och i likasinnades sällskap fortsätter funderingarna och vi höjer gärna fisket till närmast andliga höjder. Men så plötsligt stöter man på människor som undrar varför man fiskar. Jag fick en sån fråga av en kvinnlig arbetskamrat häromdagen. ”Om du inte dödar fisken och äter upp den, varför fiskar du då?” Hennes fråga hade inga som helst moraliska värderingar om huruvida vi har rätt att döda fisk eller inte. Hon tyckte bara att det verkade meningslöst att fiska om man ändå släppte tillbaka fisken. Något överrumplad av hennes krassa inställning till min stora passion här i livet kunde jag stammande bara leverera några lama svar som att det är kul, roligt, bla, bla, bla.
Jag funderade en stund och sen frågade jag kollegan om hon bara gör saker som är absolut nödvändiga och meningsfulla. För det är ju faktiskt så, att det som är roligast i livet och som man helst gör, ofta är fullständigt meningslöst. I alla fall om man skall se till vad som är nödvändigt för att överleva.
Hon verkade inte riktigt vilja förstå mitt resonemang. Så då frågade jag henne om man bara skall ha sex i barnproducerande syfte. Ett i mina ögon dystert scenario, som skulle inskränka de flesta svenskars kärleksliv till drygt två herdestunder per liv. Vissa hade säkert kommit upp i fyra, fem tillfällen men nog tycker jag att det verkar vara i snålaste laget. Kollegan verkade nu vara mer villig att följa mitt sätt att resonera. För hur trist vore inte livet om vi bara gjorde saker för att det var absolut nödvändigt. Bye, bye musik, sång och dans. Hej då kärlek, hockey-VM och fotbollskväll, ja all idrott och all TV för den delen. Men så är det ju tack och lov inte och alla dessa så kallade meningslösa ting är ju faktiskt livsnödvändiga för oss människor. Vi har fått en hjärna att tänka med och en kropp att känna med. Vi är en av få arter som kan känna saker och veta varför. Det är därför vi läser böcker, lyssnar på musik och söker fisken i floden fast vi inte behöver det. Vi kan ju alltid gå till frysdisken och köpa ett block ishavstorsk för vår överlevnad. Men vi har under årtusenden varit tvungna att fiska och jaga för att överleva. Och det raderar man inte bort ur genbanken på de futtiga år som djupfryst fisk funnits i snabbköpens frysdiskar. (Notera att denna krönika skrevs innan det blev känt hur illa ställt det är med fisken i haven.)
Vi har alltid samlat och jagat vår föda, så när den serveras färdigstyckad i frigolitlådor, infinner det hos vissa av oss ett otillfredsställt behov. Och jag vill hävda att vårt behov att fiska förmodligen är lika basalt och djupt rotat i oss människor som vårt behov att fortplanta oss. Men det lär ju ändå alltid finnas de som hellre stillar sina behov, sin lust och passion med halvfabrikat.
Jag är inte en av dessa.
Eder Itzak

onsdag 21 oktober 2009

En vinnare eller försvinnare!?

Att hitta på nya, originella och unika flugmönster är inte det lättaste nuförtiden. Det känns nästan som om alla mönster är mer eller mindre släkt med varandra. Men det finns ju alltid utrymme för förbättring. Så med risk för vidare inavel så ville jag prova lite "nya" grepp. Jag tog mig an uppgiften lite som en femåring. En ohämmad kreatör som fantiserar om att blanda allt de tycker är gott i samma delikata kreation och bara njuta av pannkaka med Ahlgrens bilar, våfflor, maräng, popcorn, Plopp, glass, chips, kolasås och vispgrädde. Mums!?
Vad blev då resultatet av mina "originella" tankar? Jo jag var något mindre vulgär i tanken och gifte ihop en Glimmerreje med Magnus. Jag menar, två av de mest effektiva kustöringsflugorna borde ju bli dubbelt så bra i en kombination, eller? Det kan bara framtiden utvisa. Rapport kommer tidigt i januari nästa år.
Det man kan konstatera redan nu är att, denna kreation inte blev världens snyggaste. Den blev ganska vulgär. Ja, på gränsen till motbjudande.
Men vem vet, kanske blir denna Frankensteins Magnus ett ess som lockar till hugg när alla de "vackra" flugorna går bet.
Frågan är om jag vill att den ska vara effektiv, ett ess. Ska man nu bli känd för något så blir man väl hellre känd för att man skapat något vackert, även om det innebär att det tullar på effektiviteten.
"It's alive, it's alive, it's alive!

Bara 73 dagar kvar

Nu har det snart gått en tredjedel av havsöringens fredningstid! Och det är ynka 73 dagar kvar tills man kan dra på sig vadarna, som för övrigt har börjat läcka igen! Men de ska väl hinna få lite omsorg innan det är dags att vada ut i det iskalla januarihavet. Tills dess blidkar vi vädergudarna och hoppas på att premiären blir lika fin som på bilderna från detta finna rev vid Vikhög.

söndag 18 oktober 2009

Koldioxidbov

Jag läser vidare i Tyst hav, att varje trålat kilo havskräftor genererar 32 kilo koldioxid, vilket är dubbelt så mycket som när ett kilo nötkött produceras. Fråga efter burfångade havskräftor nästa gång du känner att du bara måste ha havskräftor. De är bättre för miljön och en bur förstör inte bottnen som en trål gör.

Undrar varför!

2002 infördes ett ensidigt laxfiskestopp. Yrkesfiskare kompenserades ekonomiskt. Men det blev ändå ett ramaskri utan dess like. Kompensationen grundade sig på deras deklaration och det var inte alls bra tyckte de berörda yrkesfiskarna. Undrar varför?

lördag 17 oktober 2009

Det måste bli ett slut innan det tar slut!

Charles Clovers film "The end of the line" har svensk premiär på måndag, vilket du kan läsa mer om på Svenska Dagbladet. I samma artikel uttalar sig Henrik Svenberg, ordförande i SFR, Sveriges Fiskares Riksförbund. Och han tycker så klart att yrkesfiskarna sköter sig och vet vad som är bäst för framtiden.
"Den svenska fiskerinäringen har alltid varit mån om sin egen framtid. Sedan tillförde politikerna subventioner som åsidosatte marknadskrafterna."
Att det krävdes subventioner för att fiskeflottan skulle vara lönsam borde ju vara en stor, fet varningsklocka. Nu håller all världens fiskeflottor på att tömma haven på fisk. Och då åsidosätter man inte bara marknadskrafterna, man åsidosätter hela marknaden. Och jag ställer mig högst frågande till om det är att "vara mån om sin egen framtid" .

fredag 16 oktober 2009

Höstmelankoli av grötrimmande amatörpoet

På stranden sitter jag och mår
tänker att det nu är långt till vår
jag sitter på en sten för jag har ingen stol
i vattnet blänker en strimma iskall sol
tankarna far likt molnen i skyn
skrynkliga tår är ingen vacker syn
det blir dem när vadarna läcka
slutar nu skalda, för nu får det räcka

onsdag 14 oktober 2009

Nordanvinden får en att drömma sig bort

Nu har nordanvinden plågat oss i snart en vecka och den råa och fuktiga skånska luften gör det inte bättre direkt. Solen skiner i alla fall och det är väl tur det. Denna bitande kyla gör att man gärna drömmer sig söderut till varmare trakter, större fiskar och vildare fighter. 
På väg ut på Persiska viken går mäktiga Burj Al Arab och dess 321 meter från att vara ett "vulgohotell" till att vara ett praktiskt landmärke. 
Idag hamnade jag i Emiratet Dubai som var målet för Abu Garcia och Fiskejournalens Drömresa 2002. I Persiska viken, utanför Dubai, hittar man världens tredje bästa fiske efter Pacific Sailfish. På fyra dagar landade vi 36 sailfish varav de största vägde runt 45 kg och var en sisådär 180 cm långa. Ett bra facit på en resa som verkligen pendlade mellan ytterligheterna. Ena sekunden kan du shoppa guldsmycken för en kvarts miljon i lyxiga shoppingcenter för att i nästa vara ute på Persiska viken med en vilt rusande och hoppande sailfish i andra ändan av linan.  Att fiska sailfish med lagom stor utrustning gör fighten jämnare.
En sailfish är ingen långdistanslöpare direkt. Mer som Usain släpper den, under en kort tid, loss allt den har och en fight tar inte mer än kanske tio minuter.
I Dubai kan man köpa med sig ett nätt litet smycke till sin käresta. Dessa modesta exemplar som hängde i skyltfönstret kostade mellan 170- och 250 000 kronor. Det fick bli en parfym och en flaska Baileys.