I lucka 20 rundar vi Sandhammaren och landar i Kåseberga. Kåseberga "mon amour", dessa vatten hyser mer än man tror. Och det är ju det som är så fantastisk med att flugfiska efter kustöring. Man står utvadad och allt man ser är vatten. Man knyter på en liten räkimitation och kastar ut i miljontals kubikmeter av vatten. Vilka är oddsen undrar man? Var finns fisken i allt det här vattnet?Och det är ställen som dessa, som inte har några synliga stenar som skvallrar om rev, som kan förvåna en mest. De bjuder på en smått osannolik känsla när den där trekilosöringen smäller på.
Det är ju trots allt det som finns under vattenytan som betyder mest för om där finns fisk eller inte. Man blir lite begränsad om man bara letar lokaler smed stora stenar. Och det är åter dags att nämna hur viktigt det är att hålla koll på vattnet. Lika väl som en laxfiskare läser av ett vattendrag för att bilda sig en uppfattning om var fisken står kan en kustöringsfiskare läsa av åtskilligt genom att studera vattnet.
Var går bränningarna som högst? Finns det lugnare partier mellan bränningar och dyningar? Där vågorna byggs upp och bryter där är det grundare och kanske går det ett rev där. Och i de lugnare delarna utan bränningar är det oftast djupare. Så ta tid till att studera vattnet så ofta du kan. Och då menar jag inte bara när du kommer till ett nytt ställe. Dina "gamla vanliga" fiskeställen har inte berättat allt för dig, det finns alltid mer lära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar