Dee gick inte att säga nej.

I Spey blev det nej.

Redan förra året frågade Jonas Runnberg på Fiskeresor.nu om jag ville följa med till Skottland och river Dee v. 13. Jag funderade lite på det men jag tackade nej. Ett beslut som grundade sig lite på att jag hade en ganska ökenmässig fisketur till Spey fyra år tidigare. Tre fiskedagar och inte så mycket som en dragning.

Här såg Palle en fisk i ytan.

Fel tid, fel plats, fel ghillie och för min det även fel mängd kunskap om laxfiske. Sällskapet var oklanderligt så turen till Spey var inte helt bortkastad. Men beslutet att stanna hemma visade sig vara ett ganska bra beslut då förra årets galna vecka hade skapat ganska mycket bekymmer. Och jag hade inte klarat en dålig vecka till mentalt. Istället för att åka till Skottland i fjol var jag, vid ett flertal gånger under våren, i Mörrum där jag hade ett, för mig, mycket bra fiske. Och det gav mig det självförtroende som gjorde att när Jonas i år frågade om jag ville med till Dee, kände att jag skulle kunna hålla min egen och rent av lyckas landa en skotsk springer. Så nu är flyget bokat och även den här gången blir det fiske i oklanderligt sällskap. Hinner dessutom med att testa mitt nya Loop Opti och min Rio Powerspey-lina i Mörrum den 20:e mars då det blir årspremiär för mig, som tillsammans med Markus Lindsjö och ett glatt gäng ska fiska Valhallasträckan. Det ser ut att bli en fin vår det här! Riktigt fin. De e bra dee.