I helgen ägnade jag mig åt en annan favoritsysselsättning, att baka surdegsbröd. Något som jag började med för snart ett år sen, när jag var pappaledig. Jag ser en hel del likheter med att binda flugor och att baka surdegsbröd. Inte många men en del. Framförallt är likheten att det handlar om tålamod. Likt hela flugfisket är det något man inte kan skynda på. Man får ha tålamod och man måste läsa på en hel del för att lyckas. Och så måste man prova, testa, förkasta, misslyckas, våga, göra om och framförallt inte tappa sugen när det inte blir som man tänkt.
Min start som surdegsbagare hade inte blivit av om inte Martin Johanssons blogg Pain de Martin hade funnits. Den och en god väns jourmässiga råd via Facebook klockan halv tolv på kvällen var ovärderliga för att komma igång.
Precis som med flugor kan man köpa färdigt. Och nuförtiden går det faktiskt att köpa gediget bakat och fantastiskt gott surdegsbröd i vissa affärer och bagerier. Men tillfredsställelsen med att plocka ut ett eget nybakat bröd ur ugnen en lördagsmorgon är det inte mycket som slår. Det är lite som att landa en fisk på en fluga man bundit själv. Särskilt tillfredsställande är det dessutom om det är en fluga man komponerat själv.
En annan likhet, i alla fall när det gäller mig själv, är att jag är noggrann när det kommer till de olika momenten. Men jag har åtskilligt kvar när det gäller, att ens komma i närheten av, den "finish" som proffsbindarna och proffsbagarna har på sina kreationer. Mina blir något mer "rustika" när de är klara. Däremot ligger jag inte långt bakom vad gäller brödens smak och flugornas fångstbarhet. Och det är väl ändå det som är det viktigaste.
Ser grymt bra ut. Och ditt resonemang är knivskarpt.Underbart.
SvaraRadera