Lika vackert och mäktigt som vanligt vilar stens huvud i Östersjön
Efter en veckas fiske tillsammans med irländare kan man bara konstatera att umgänget har varit rikligare än mängden landad fisk. Och då fick vi ändå en del fisk. Ray Sheehan var mycket nöjd med sin kanonfina havsöring på 77 cm som han landade i Mörrumsån på onsdagen. Garrett hade en fisk på uppe i "Five minutes pool". Och fick därmed känna på fisk för första gången på två besök i ån. Rory hävdade att han landade åns kanske minsta lax och Trevor hade ett skenande tåg på i några minuter. Så visst landades fisk. Men som sagt skratten, gliringarna och historierna fyllde med råge sin "bag limit" varje dag. Och även om vi inte lyckades ta någon kustöring av någon storlek så fick "gubbarna" några minnesvärda dagar på Österlenskusten. Tidvis fantastiskt väder och jag lyckades "sätta" gänget på stor vakande fisk. De ville inte hugga men alla var imponerade över våra svenska havsöringar, dess storlek och omgivningarna som de uppehåller sig. Sen hjälpte det ju inte att en fiskare kom och lade ut ett nät precis där fisken vakat. Det dog och sen hände inget mer.
Tackar Hotell Maritim i Simrishamn för ett fint och trevligt bemötande. De gillar flugfiskare där.
Tack också till Syster Karin, den svenska sjukvården och Simrishamns sjukhus som tog emot och grävde ut fästinghuvudet ur Ray på mindre än 15 minuter.
Det var med saknad och vemod som jag sa hej då för den här gången. Och jag hoppas att jag får nöjet att fiska med detta glada gäng snart igen.
Cathal Walsh, Bill Holmes, Garrett Byrne, Ray Sheehan och Rory Sheehan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar