lördag 26 mars 2011

Då var årets första kustöringar landade.

Njä, även om det ser så ut var det inte badväder idag.
Enligt alla visa, kloka och "förstå-sig-påare" så var vädret idag alldeles för fint för att ödsla på fiske efter havsöring. Det var strålande sol, inte ett moln på himlen och en svag frånlandsvind som ibland la sig helt. Men nu var det så att min fiskebästis Palle för en gång skull hade en jobbledig lördag. Då kan petitesser som strålande fint vårväder inte få stå i vägen. Det fanns en tid då våra gemensamma turer var betydligt mer frekventa och när det nu ges tillfälle så är det bara hugga till.
En fulladdad flugask är inte alltid avgörande för om man får fisk. ;-)
Vattnet var riktigt kallt, runt 3°, men jag valde ändå bort de färgglada "kallvattenflugorna" och knöt på en Itzak's Rusty. Började på lite djupare vatten men där var inte mycket vegetation så efter en kopp te gick jag längre bort där det var betydligt mer tång och samtidigt lite grundare. Vadade ut några meter, repade ut hela fluglinan, nästan. Kastade ut, dock långt ifrån hela linan, och började ta hem linan. Ett tag, två tag, slurp. Ett försiktigt hugg och årets första kustöring var krokad. Det är en bra pjäs men inte mycket energi i den. Så jag kan snart landa den på stranden, kroka av den, mäta den, knäppa ett kort och sätta tillbaka den. Om någon vecka eller så lär den vara lite blankare. Frågan är om den hinner bli längre än de 71 cm den var idag. Klockan var halv elva när den högg.
71 cm halvblank slips.
Fika är viktigt och den här fikapausen gick åt att konstatera att "Pattegrisen" från Flugor.se som Palle försöker knyta på tafsen äter knutar. Då är ju inte jag sen att lobba lite för Itzak's Rusty. Palle hittar en i sin ask och snart går vi båda mot vattnet med flugan som "garanterar" fisk. Väl ute i vattnet så dröjer det inte länge förrän min fluga är borta. Jag passade på att byta garantiflugan mot en annan som alltid betyder säkra leveranser, en Magnus. Jag gör ett kast med Magnus. (Kul mening förresten! Låter som jag är i en brottarring.) Och det hugger direkt, nu med mer energi och kraft och det hoppar och far där längst ute på linan. Och det blänker fint i solskenet. Det såg ut att vara årets första blänkare på gång. Och jag blir alltid extra glad de få gånger som jag får blank fisk. Efter en energifull kamp landade jag 59 cm silver! En finfin fisk i kanonkondition.
Årets första blänkare! Undrar hur mycket dioxin det finns i den här skönheten?
Och den är säkert full av dioxin men eftersom jag bara snittar på en hemtagen fisk per år så är det nog ingen fara. För den här blänkaren valde jag att behåll. Har en tre- och en sjuåring hemma som börjat undra varför jag aldrig har fisk med hem. Och det blev självklart succé när jag kom hem och la upp öringen på köksbordet. Och om barnen inte luktar fisk efter deras handfasta nyfikenhet så jag inte. Vi rensade fisken tillsammans och vi kollade maginnehållet. Jag blir alltid lika fascinerad över deras diet av små, små märlor. Räkfrossa i miniatyr. Så trots att det var en alldeles underbar dag med helt fel förhållande så blev det en mycket lyckad dag. Men man undrar om vårt kära ställe har blivit känt för den breda massan av havsöringsfiskare, för idag kunde vi räkna till 10 fiskare på en plats där man nästan alltid varit själv. Men finns det hjärterum...

4 kommentarer:

  1. Grattis till de fina premiärfiskarna... :)

    SvaraRadera
  2. Tack Jeanette! Nu har våren kommit på allvar så nu blir det fart i vattnet!

    SvaraRadera