Jag tror jag är emot.

Foto: Phil Collins

När man får en fisk så brukar lyckan vara total. Man är glad, kanske lättad och riktigt upprymd över sin fångst, över att man vunnit duellen mot kombattanten på andra sidan linan. I denna eufori är det lätt att man gör överilade saker eller i alla fall sånt som man borde ha tänkt igenom bättre innan. Som till exempel kyssa fisken! Ett tilltag som jag tror en bufflig, skramlig och ibland överförfriskad australiensisk fiskeprogramledare var först med att göra till sitt signum. Man ser det ibland på fiskebilder och jag har ibland inte brytt mig och ibland konstaterat, att det där är inget jag någonsin kommer att hänge mig åt.

Jag har alltid varit noggrann med att behandla en fisk försiktigt och värdigt, särskilt om den ska återutsättas vilket är mer regel än undantag för mig. Ska den med hem så ska den avlivas så fort som möjligt. Tjusning med att fiska är ju att försöka överlista fisken och få den att hugga. Att decimera den och behandla den ovärdigt är detsamma som att nedvärdera sig själv.

Men nu tillbaka till att kyssa fiskar. Jag har bestämt mig för att jag är mot detta tilltag. Sportens värld har visat mig vägen och såhär i OS-tider så blir det så uppenbart att detta beteende är helt fel. Det är boxningsmatch, tungviktskillarna har kämpat sig blodiga i tolv ronder när boxaren i röd ringhörna fintar och får in en högerkrok som sänker motståndaren så att han ligger kvar, även efter att domaren räknat till tio. Vill vi då se vinnaren sätta sig på huk bredvid den sänkta killen, lyfta upp huvudet och ge honom en kyss rakt på munnen, allt i en kaskad av fotoblixtar. Nä, precis, trodde inte det.

Lika lite som vi vill se följande: Längdskidåkaren som leder femmilen står i målfållan och väntar på att värste konkurrenten ska komma i mål. Två tiondelar efter guldtiden faller han utpumpad över mållinjen. Vinnaren tar tag i den utpumpade och för att riktigt förnedra silvermedaljören, håller han upp honom för fotografen och kysser honom överlägset på huvudet, han vill nog undvika "skäggsnortapparna". Ett dylikt beteende hade nog fördömts av en enig och global tittarskara.

Av samma anledningar vill jag inte förnedra fisken genom att ge den en kyss. Jag vann och bör därför vara en god sportsman och stor i segerns stund. Nu kan man så klart diskutera huruvida fiskar har känslor som kan såras. Men det är inte därför jag behandlar en fångad fisk varsamt och värdigt. Det är för att visa respekt till det som fisken representerar nämligen naturen och de rikedomar som den låter oss berika oss med.

Nu kommer jag dock inte att döma "fiskkyssare" särskilt hårt framöver och det var sannerligen inte meningen med detta inlägg. Däremot har mina funderingar gjort mig något mer klar över hur och varför jag gör vissa saker. Och att lägga en tanke, om än så liten och ansenlig, till sin fiskefilosofi är alltid lika tillfredsställande.