Morgonen började på Commonty och till skillnad från förra gången jag var där så var det inte mycket fisk uppe och visade sig. Jag började allra längst ner men utan någon större framgång. Mikhael som hade fått en trippel på Commonty dagen innan verkade vara vän med denna fina sträcka för det dröjde inte länge förrän han var i fisk. Snacka om ketchup-effekt.
Tunn koppling mellan man och lax
Ingenting på fyra dagar, sen fyra laxar på två. Han drillade och återutsatte fisken precis sådär lugnt och rutinerat som man gör om man har fått hundratals laxar. Själv passade jag på att låta kameran jobba.
Alla laxar i Dee måste sättas tillbaka och den här hade bråttom iväg.
Efter lunchen på Potarch Hotel tog jag en desillusionerande runda längst upp på Commonty. Vinden och en för tung klump försatte humöret på en gnällspik som trängde längre och längre in i min slitna kropp och fisklösa självförtroende. Att fiska från 9-21 varje dag tar på krafterna.
Just som vinden och det faktum att jag inte fått någon lax på fem fiskedagar gjorde sitt bästa för att få mig att tappa sugen. Och gnugga bort det där fåniga leendet som jag haft under hela veckan, träffade jag Dennis nere vid Loop Pool (är det kanske världens enda pool som är ett palindrom?). Ett litet snack och jag bestämde mig för att så här ska det banne mig inte få sluta. En kanonvecka ska inte få förstöras bara för att jag inte kan koncentrera mig några timmar efter middag.
Dennis försvinner bort efter en upplyftande pratstund
Dennis gick uppströms och jag klev ner i Loop Pool för att ganska raskt ge det hela en ny chans. Jag repade ut linan och gjorde ett dubbelt Spey-kast med full koncentration och linan vände ut fint över den snabba forsen. Flugan svingade in fint, i rätt hastighet. Ja, allt gick plötsligt bra igen. Innan det sitter i muskelminnet så är koncentration högst väsentligt när det kommer till flugfiske. Jag hade bra tempo genom Loop Pool och var snart nere i slutet på The Bend. Det är fiskar uppe och visar sig hela tiden, mest snett bakom mig. Jag vadar djupt, så djupt att jag kan konstatera att jag har ett hål i vadarna i höjd med höger skinka. Härligt tänker jag men är åter inne i min positiva bubbla och vadar vidare.
Sista sträckan att fiska av för den här veckan
Jag kliver upp på ett par stenar och har ett kast kvar innan poolen är slut. Linan seglar ut över älven, landar och efter en mendning går linan i fin sving. Precis innan linan når en sten suger det till hår och aggressivt i linan, jag släpper öglan perfekt men i ren förskräckelse, lyfter spöet och känner att fisken är kvar i andra änden. Vilken glädje, vilken rusch hugget gav och så lycklig jag är. Jag skriker och skrattar om vartannat, okontrollerat och ohejdat. Jag ropar på Mikhael som är uppe vid Loop Pool, kände att jag behövde hans rutin närvarande.
Inte bara Mikhaels rutin var närvarande, även hans kamera fanns till hands.
Fisken går runt i poolen och stimmar upp massa fisk och det börjar hoppa lax lite här och var. Sen går den nedström och det är bara att låta den gå. Den är stark. Mitt i euforin börjar jag så smått fundera på hur jag ska landa fisken, det går inte att göra det på stenen där jag står. Jag inser att jag måste ta mig iland för att inte få fisken på för kort tafs.
Det är något speciellt med att höra en flugrulle när fisken rusar
Efter sex, sju minuter bestämmer jag mig för att ta mig ner för stenen och upp på strandkanten. Ett beslut som var rätt men feltajmat. Jag har full kontroll på fisken när jag kliver ner i vattnet och allt går som planerat. Men när jag är på väg upp på strandkanten så börjar fisken simma in mot mig. Och jag vevar in samtidigt som kliver upp på sttranden. Puh, jag är uppe på land och fisken är kvar. Men då fortsätter den in och hamnar ovan på en platt sten som ligger precis under ytan, där får den väl panik och hoppar och hamnar på sidan ovanför mig, på kort lina.
Stenen jag står på är platsen som blev så fel
Det kunde bara sluta på ett sätt, det blev en ”quick release”. Jag skulle gissa att den vägde en 5-6 kilo, vilket är en bra storlek. Jag fylldes med en tomhet men den hade inte en chans mot den tillfredsställelse jag kände över att ha lyckats lura en lax till hugg. Och att få uppleva det hugget! Fantastiskt. Det hade ju varit kul med en bild men det känns inte som om det är så himla viktigt. Och vad som räknas som landad fisk bryr jag mig inte heller om.
Så istället för att tappa sugen och börja planera att sätta in en annons på blocket, fick den här veckan en alldeles utom ordentlig avslutning. Och känslan när laxen tog flugan kommer jag aldrig att glömma. Och jag vill uppleva det igen. Och igen och igen.
Veckan resulterade i fjorton laxar och några kelts. Jonas fick fyra, Mikhael likaså, Dennis 3, Dennis 2, Mattias 1.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar