måndag 21 september 2009

En solskenshistoria

Så var man hemma igen, efter två härliga dagars fiske vid Mörrumsåns FVO:s sträcka vid Ebbamåla bruk. Bruket ligger precis bredvid Ebbemåla. Ebbe och Ebba var förmodligen bygdens ledande och tongivande personligheter på sin tid. Eller så är det någon på Lantmäteriet som inte ser genusskillnaden på de båda namnen. Sträckan från bruket upp till Fridafors, 3,5 kilometer norrut, är så långt som lax och havsöring når i Mörrumsån. Men så har det inte alltid varit. Det var så sent som i slutet av mars 2004 som fiskvägarna förbi Hemsjö övre och nedre kraftverk invigdes. Två fiskvägar, 100 respektive 60 meter långa, ökade plötsligt åns reproduktionslokaler för lax och havsöring med nästan 50 %. Och efter fem år ser det nu ut som om fisken på allvar hittat upp till brukets vatten. Redan förra året hade laxen och havsöringen etablerat sig så bra att spöfisket efter de båda arterna kunde inledas. Och i år har 800 fiskar stigit förbi räkneverket i Hemsjö. I fjor vid denna tiden hade 1000 fiskar passerat men med lite mer regn och mindre sol så lär årets siffra öka.
Mattias guidar oss vid pool 2.
Ett fantastiskt gemytligt sällskap på 7 fiskare inledde lördagen med en guidad tur av poolerna. Kunskapen och erfarenheten stod Mattias Holmquist från Flugfiskeguiden Mörrumsån för. Solen sken starkare och ljusare än någon annan septemberhelg och vattennivån var nere på 11 kubik. Det tillsammans med nollgradigt på natten och 19-20 grader på dagen gjorde att förutsättningarna för fisket inte var det bästa. Det till trots fångades ett par havsöringar, en lax, några brunöringar och en massa abborrar och gäddor. Så det var under omständigheterna en lyckad helg inramad på ett fantastiskt sätt av Markus på Laxlängtan.
Själv fick jag nöja mig med en gädda och en pytteliten bäcköring. Men det kändes ändå mäktigt att få fiska på en sträcka där man för några år sen inte hade sett en lax eller havsöring på nästan 100 år. Och vem vet förnuftet kanske även skapar en passage förbi kraftverken i Fridafors och Granö också. Och då hade ju denna solkskenshistoria blivit ännu bättre.
Kanske inte vad jag hade tänkt mig när jag knöt på den svarta havsöringsflugan för skymningsfisket.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar