Så var detta årets premiär avklarad. Fast när jag kom över krönet och mötte synen ovan så blev jag lite orolig att den skulle frysa inne helt. Men en bit söderut var det någotsånär isfritt och jag gick tillbaka för att vänta på Markus och dra på mig mina nya vadare.
Det blev många fikastunder i det bitiga vädret och den snåla vinden. Men jag höll ändå värmen bra och det var ett bra drag att ha dubbla underställ och dubbla fleecebyxor. Det var också förvånansvärt varmt om fötterna. Något som Markus inte riktigt kunde hålla med om. Att bara ha ett ynka par strumpor är ett misstag han inte gör om nästa gång.
Glimmerrejen såg efter några kast mer ut som en isglass än en havsöringsfluga. Solen värmde något så spöringarna höll sig ganska isfria. Man fick sänka ner spöet under ytan med jämna mellanrum för att tina upp dem. Solen hjälpte också lite med att värma fingrarna som stack ut ur "torgvantarna"
På vissa ställen fick man agera isbrytare för att kunna komma ut till öppet vatten. Bisarr känsla att gå på bågnande is. Tur att man vet att det bara är knädjupt vatten som väntar när man trampar igenom.
Att havsöringen hade "bangat" premiären blev snart ganska tydligt. De har väl sökt upp några plusgrader under språngskiktet på djupare vatten eller sökt efter mindre energikrävande sötvatten i åarna. Vilket som, kunde inte vi komma i kontakt med dem.
När solen var på väg ner märkte vi snabbt hur mycket solskenet hade bidragit med. Och på sista stället jag ville visa Markus blev det riktigt kallt i de våta vantarna. Promenaden till revet värmde dock. När vi kom fram försökte jag med all kraft intala mig att det förmodligen fanns fisk utanför iskanten 30 meter ut. Jag lyckades med högst ovetenskapliga argument föra fram budskapet om, att här måste fisken ha samlats i massor. Att det var här de har varit hela dagen. Om jag hade fel? Så in i! Lika tomt som på de andra ställena. Men det hade varit närmast brottsligt att inte lägga ut flugan i så vackra omgivningar. Och man kommer att minnas "isbrytningen" lång tid framöver. Och för oss som lever i det trygga Sverige 2010 så är äventyr och strapatser alltid välkomna, oavsett adrenalingrad, oavsett om "risken" bara innebär stelfrusna fingrar och tår.
Trots att det inte blev någon fisk så har det varit en helt fantastisk dag med strålande sol, många, långa och härliga samtal om havsöringsfiske, laxlängtan, fiskevård, fiskeprofiler och så en hel del ditt och datt. Med andra ord en bra dag vid vattnet. Och som vanligt så längtar man till nästa gång redan nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar