lördag 20 mars 2010

Tålamodskrävande och svavelosande fiske.

Notera gärna att den rostbruna räkan nu fått en orange kompis.
Jag hade gett några tips till en av min dotters kompisars pappa, som därmed gick från pappa till fiskekompis. En riktigt bra övergång. Tips som på torsdagskvällen tog honom ut till Öresund för en kvällstur. Rapporterna senare på torsdagskvällen var glädjande, en tappad och en landad på 2,5 kilo. På en kvarts fiske! Sedär då var ännu en fast i ett garanterat beroende.
Och med ens tänkte jag, att nu har även sundet vaknat. Och hur jag har längtat efter detta. Sydkusten och Österlen i all ära men att köra västerut till Öresund tar för mig bara 20 minuter och har gett mig många fina och intensiva eftermiddags- och kvällspass. Det blir ju mer av en heldag när man väljer Österlen eller sydkusten. Vilket med fyra barn innebär att sådana turer blir mer sällan.
Dagen började bra med en trevlig fika och ett väljande och vrakande ur en på papperet stark ask. Den innehåller beprövad skicklighet men där finns även några ungdomliga och oprövade talanger. Inte en enda given bänknötare, alla är potentiella kandidater i en startelva.
Det blåste en stark sydvästlig vind men det gick ändå att kasta hyfsat långt med vinden i sidan. Men den starka vinden rörde om en massa i det grunda vattnet och även om det var klart vatten så var där en himla massa "ålagräs" som flöt omkring. Ett problem som inte är helt nytt för oss kustöringsfiskare. Jag lät mig dock inte avskräckas och fortsatte att fiska av strandpartiet från söder till norr. Det pirrade i kroppen. Sundet hade ju vaknat. Positivt tänkande var "prio 1". Och vinden med all sin styrka och annan problematik tryckte säkert in en massa "varmt" vatten och därmed fisk, in på grundbottnarna.
Även om kanske fisken var där så är jag tveksam att de hugger på en fluga som är full med 30 cm långa bitar av ålagräs. Och jag överdriver inte när jag säger att det fastnade skit vid varje kast. Jag la ut linan precis där jag ville ha den och började ta hem flugan bara för att på andra hemtaget känna att flugan var full med skräp.
Orange, en klassisk kallvattenfärg. Och därmed ett måste en vinter som denna.
Det positiva tänkande nöttes med effektivitet och kirurgisk precision ner till ett fint pulver som for i väg i den starka vinden. Och med det positiva tänkande borta med vinden, så stod all världens obsceniteter och besvärjelser snart vid tröskeln och bad att få komma in. "Inte riktigt än", sa jag efter ett kast utan ålagräs. Inte heller någon fisk. Men man blir ju så lätt glad åt det lilla i motgångens stund. I alla fall en kort stund. För vid nästa kast bjöd jag raskt in det svavelosande gänget och lät nejden höra, att just nu så går det inte så bra för mig.
Behöver jag säga att det inte blev någon fisk? Nä, tänkte väl det. Men det blev en hel del svordomar och ramsor. Ramsor som hade fått Kapten Haddock att framstå som Gullan Bornemark.

3 kommentarer:

  1. ser ut att vara bra flugask du har. Dom flugorna funkar nog mycket bra här jag fiskar :D

    SvaraRadera
  2. Fint dä. Nu är det 10 dagar kvar tills vi börjar här uppe i gbg. Jag följer spänt vatten temperaturen utanför grötö (som börjar krypa upp mot 3°C). Fråga kolon. Vad är badtemperaturen nere hos er?

    Mvh
    /emil
    http://www.feskebloggen.com/

    SvaraRadera
  3. @Jarko: Ja den håller måttet! Nu ska bara fiskarna dyka upp.
    @Emil: Badvattnet är inte direkt behagligt. Runt 4 på sydkusten och 2-3 i sundet! Men salthalten är ju lägre än hos er vilket sätter gradtalet i ett annat perspektiv. Dock ännu för kallt för att fisket ska komma igång.

    SvaraRadera