Vad är en forell?

Jag såg på Sveriges Mästerkock på TV4 igår. Ett kul program tycker jag. Och efter att ha startat originalformatet troget, med stränga och hårda påhopp från domartrion, har det nu blivit en ganska varm, respektfull och positiv anda i programmet. Leif Mannerström, Markus Aujalay och Per Morberg är på många sätt mina idoler och jag hyser stor respekt för deras kunnande. Men jag måste ändå undra när Markus Aujalay presenterar förrätten, laxtartar med forellrom. Vad är forellrom??? Vad är en forell? På tyska heter öring forell men det finns inget som heter forell på svenska. Är detta bara något som restaurangbranschen hittat på för att det låter godare? Kanske men jag tycker nog att öring låter godare än forell. Och att kalla det för forell känns lika daterat som att ställa fram en burk Aromat istället för en skål med flingsalt. Så jag ber, kan vi inte enas om att fiska ut ordet forell från de svenska restaurangerna?

Snålheten bedrar visheten men trägen vinner och den som spar han har.

Jag beställde en ny lina till mitt nya Loop Opti 13'2" från Atkins Angling i England. Det var en Rio Powerspey Versitip 9/10 och den kostade ju bara 1100:-. Här hemma kostar den 16-1700:-. Det tog ganska lång tid innan den dök upp och när den kom fanns det inga versitips i asken, bara huvudlinan "bellyn". Meh! Jag fick kontakt med Atkins och de beklagade självfallet det inträffade och bad att få återkomma. När de återkom menade de att ingen av de Rio Versitip-linor som de hade fått från Rio hade några spetsar. En ganska osannolik historia. Men de var välvilliga och benägna att lösa situationen. Det var ju nya linor på väg från Rio och det var ju ändå någon vecka kvar till min premiär i Mörrum. Men när måndagen innan premiären kom och ingen lina hade dykt upp, den hade inte ens kommit till Atkins Angling började jag bli lite nervös för mitt premiärfiske. Nerverna låg nästan på ytan, intermediate-nerver. Jag hade vägarna förbi Fly Fishing Masters i Malmö och stack inom för att bunkra upp med lite trekrokar. När jag sitter där på huk och letar krokar så känner jag mig lite iaktagen. Jag tittar upp och det är en Rio Sjunk 4 som hänger där och glor på mig. Prislappen måste vara fel för det står ju 279:-. Men det stämmer och enligt René är den perfekt för 40 m3 på Dahlboms sträcka. Lina inhandlas och nerver lugnas, för nu kan jag ju fiska på lördagen även om Atkins Angling inte lyckas få fram min lina. Den kom inte. Och Rory på Atkins Angling ber generat om ursäkt för fadäsen och erbjuder mig pengarna tillbaka. Vilket var väl för när jag pratar om min linproblematik med "minkarna från norr" utbrister de unisont att en Rio Powerspey inte är en lina att satsa på. Den har en alldeles för lång klump. Köp en AFS. Det kunniga gänget från norr berättar också att en Rio Sjunk 4 motsvarar alla andra fabrikats Sjunk 2. Vilket vore bra om han som sålde den till mig hade vetat. När jag kom hem från Mörrum började jag leta efter en lämplig lina för springer-fisket i Dee. Och det verkar vara svårt, ja nästan omöjligt för mig att gå in i en butik och betala normalpris för något. Så jag började scanna nätet och på ebay.co.uk hittade jag Anglers Choice i Dundee som hade linan jag letade efter på REA, endast £39.99. Hemma kostar den 595:-. Jag beställde den och lite annat i torsdags och det kom idag. Det var snabbt! Öppnar snabbt paketet och suckar. Jag trodde att jag hade beställt en 9/10 men jag fick en 8/9. Den väger i och för sig 34 gram så med en polyleader på 3 gram och en fluga så lär det bli ganska perfekt. En 9/10 hade nog blivit för tung.

Så nu har jag allt jag behöver för nästa veckas fiske i Skottland och River Dee, det tog lite tid och energi. Kanske lite för mycket energi. Men jag betalade inte normalpris! Jag gjorde ett klipp och då är allt bra. Eller? Bor det kanske en skotte i mig som bedrar visheten men är trägen och vinner och som spar och har. Eller är det bara tävlingsinstinkten som får mig att jaga bästa priset, för sporten skull. Oavsett blir det till en eller två pints extra på puben i Banchory.

Då var årets första kustöringar landade.

Njä, även om det ser så ut var det inte badväder idag.

Enligt alla visa, kloka och "förstå-sig-påare" så var vädret idag alldeles för fint för att ödsla på fiske efter havsöring. Det var strålande sol, inte ett moln på himlen och en svag frånlandsvind som ibland la sig helt. Men nu var det så att min fiskebästis Palle för en gång skull hade en jobbledig lördag. Då kan petitesser som strålande fint vårväder inte få stå i vägen. Det fanns en tid då våra gemensamma turer var betydligt mer frekventa och när det nu ges tillfälle så är det bara hugga till.

En fulladdad flugask är inte alltid avgörande för om man får fisk. ;-)

Vattnet var riktigt kallt, runt 3°, men jag valde ändå bort de färgglada "kallvattenflugorna" och knöt på en Itzak's Rusty. Började på lite djupare vatten men där var inte mycket vegetation så efter en kopp te gick jag längre bort där det var betydligt mer tång och samtidigt lite grundare. Vadade ut några meter, repade ut hela fluglinan, nästan. Kastade ut, dock långt ifrån hela linan, och började ta hem linan. Ett tag, två tag, slurp. Ett försiktigt hugg och årets första kustöring var krokad. Det är en bra pjäs men inte mycket energi i den. Så jag kan snart landa den på stranden, kroka av den, mäta den, knäppa ett kort och sätta tillbaka den. Om någon vecka eller så lär den vara lite blankare. Frågan är om den hinner bli längre än de 71 cm den var idag. Klockan var halv elva när den högg.

71 cm halvblank slips.

Fika är viktigt och den här fikapausen gick åt att konstatera att "Pattegrisen" från Flugor.se som Palle försöker knyta på tafsen äter knutar. Då är ju inte jag sen att lobba lite för Itzak's Rusty. Palle hittar en i sin ask och snart går vi båda mot vattnet med flugan som "garanterar" fisk. Väl ute i vattnet så dröjer det inte länge förrän min fluga är borta. Jag passade på att byta garantiflugan mot en annan som alltid betyder säkra leveranser, en Magnus. Jag gör ett kast med Magnus. (Kul mening förresten! Låter som jag är i en brottarring.) Och det hugger direkt, nu med mer energi och kraft och det hoppar och far där längst ute på linan. Och det blänker fint i solskenet. Det såg ut att vara årets första blänkare på gång. Och jag blir alltid extra glad de få gånger som jag får blank fisk. Efter en energifull kamp landade jag 59 cm silver! En finfin fisk i kanonkondition.

Årets första blänkare! Undrar hur mycket dioxin det finns i den här skönheten?

Och den är säkert full av dioxin men eftersom jag bara snittar på en hemtagen fisk per år så är det nog ingen fara. För den här blänkaren valde jag att behåll. Har en tre- och en sjuåring hemma som börjat undra varför jag aldrig har fisk med hem. Och det blev självklart succé när jag kom hem och la upp öringen på köksbordet. Och om barnen inte luktar fisk efter deras handfasta nyfikenhet så jag inte. Vi rensade fisken tillsammans och vi kollade maginnehållet. Jag blir alltid lika fascinerad över deras diet av små, små märlor. Räkfrossa i miniatyr. Så trots att det var en alldeles underbar dag med helt fel förhållande så blev det en mycket lyckad dag. Men man undrar om vårt kära ställe har blivit känt för den breda massan av havsöringsfiskare, för idag kunde vi räkna till 10 fiskare på en plats där man nästan alltid varit själv. Men finns det hjärterum...

Salus per aquam

En frostnuppet vacker morgon med sångsvan och vår i luften.

Det har varit en mycket trög förhandspremiär i Mörrumsån och även vid gårdagens premiär i Em vittnas det om få landade fiskar. Vad det beror på kan man bara spekulera i och jag tror att det är den senaste tidens kalla men snölösa väder som sänkt tempen i marken och ända långt ner i åarnas "märg". Och därför gjort att premiärfisket stelnade lite. Men till den "riktiga" premiären på fredag lär graderna i vattnet ökat lite till och då blir det lite mer fart i vattnet.

Med van hand landar herr Wiklund havsöringen själv.

Men att fisket skulle vara kallt, trögt och stelt verkar inte hindra en som Christer Wiklund, laxminken från Gävle, som är nere i ABU-stugan med Anton från ABU och branschkollegorna Andreas och Kim. Christer fiskar inte länge förrän han är i en riktig bjässe. En som dock valde att kliva av en hållplats innan Wiklund. Men han får snart sin revansch och under morgonen och förmiddagen tar han tre öringar, varav jag lyckades bevittna två.

Att landa, kroka av och sätta tillbaka fisk när det bara är 1° i vattnet är kallt, särskilt när man som vissa landar, krokar av och sätter tillbaka många fiskar.

Efter lunch tog jag och Christer upp till Skrea, uppströms Svängsta där Anton och Kim hade tagit tre laxar på morgonen. Men nu måste det varit trögt på riktigt för Christer hade inte ett känn på hela sträckan. Det hade inte jag i heller men det behövde jag nästan inte berätta.

Andreas sträcker ut.

Det blev en repa till ovanför stenbron vid stugan innan jag styrde hemåt efter tre fina dagar vid ån. Och jag är trots allt mycket nöjd med denna "SPA-helg", att få se att trögt inte är detsamma som omöjligt. Något mer oroväckande är att man har en mycket lång väg kvar innan man är så skicklig, som minkarna från norr, att man kan smörja upp det tröga. Men tålamod lär ju vara en dygd. Tack Olle för att jag fick komma och tack Anton för gästfriheten! Tack Christer för alla goda tips och råd. Ibland blev det komplicerat men jag lägger det i kunskapsbanken så kanske det kommer till nytta i framtiden. Nu ska jag ut och träna med tvåhandsspöet, det har jag ju lovat.

Kungen till Em?!

Det ryktas om att Zlatan ska fiska Em på premiären. Men han var inte där idag. Kanske dyker han upp i morgon. Jag hade också tagit ett rött kort och avstängning om jag hade en inbjudan till Emåns premiär. En premiär som enligt en kort rapport, var en mycket köldslagen och trög historia.

Den laxen satt långt inne

Gårdagen var trög och de sex som fiskat på Dahlboms sträcka under lördagen hade inte haft ett hugg på hela lördagen. Efter att ha skrapat rutorna kändes det inte direkt som dagen skulle bli mindre trög. Men humöret var på topp och vi riggade spöna och jag och Christian begav oss till den nedre delen av sträckan. Lugnstryket såg hett ut trots det nollgradiga vattnet. Klockan var kvart över nio när jag plötsligt får känna ett mycket försiktigt hugg. En fisk, jag har fisk på! Att jag skulle ta första fisken kändes ganska otippat men så var det och när fisken började gå nedströms började pulsen öka och benen darra. Efter en ganska stillsam men stram kamp och habil landning av Christian kunde jag begrunda och mäta skönheten, en laxhona på 89 cm. Lika lång som min treårige son Bille! Dock inte lika tung. Hon fick gå tillbaka och nu var det kollektiva självförtroendet i gruppen åter på topp. För då visste vi ju inte att min fisk skulle bli dagens ända. Tack Allan för att du hanterade min kamera så fint.

Men det var en fin dag och det känns i ansiktet att solen har förgyllt denna fina vårsöndag. Just nu sitter jag på Urho Kekkonens stol vid matbordet i ABU-stugan och skriver ett blogginlägg och väntar på att minkarna från norr ska dyka upp. Mäktigt. Det ska bli mycket intressant att se hur de hanterar det tröga fisket. Lita på att jag ska observera dessa kunniga fiskare mycket ingående.

Bendarr i Mörrumsån

09.15 Lax på 89 cm

Trög start

Vackert men ack så kallt. 0-gradigt i vattnet.

Dagen var en vacker dag. Solen sken och värmde en vinterfrusen natur med sina strålar. Det hjälpte dock inte och jag gick bom på ABU-sträckorna. Vännerna som fiskade Valhalla-sträckan blev också utan idag. Däremot var det ett gäng på ABU:s vatten som fick lite spöböj. Två tappade varav en stooor och så en laxhona uppe vid Skrea. Imorgon fiskar jag Valhallas sträcka. Då lossnar det kanske.

Tobias med en laxhona innan hon fick gå tillbaka.

Dags att lägga teorierna åt sidan

Det har varit mycket med det fiskepolitiska på sista tiden. Kanske för mycket tycker en del. Jag tycker nog att det är bra att saker debatteras för det är bara när två infallsvinklar möts som man kan hitta en ny. Men nu är det dags att packa väskorna, spöna och rullarna för lite mer handfasta aktiviteter. Det har redan varit premiär på Mörrumsåns privatsträckor och det verkar som det har varit bra fiske, något som bådar gott för de nästkommande dagarnas fiske. I morgon har jag fått den stora äran att fiska på ABU Garcias sträckor, uppströms och nedströms Svängsta. På lördagkvällen möter jag upp med gänget som fiskat på Valhallasträckan för övernattning på Hotell Valhalla och fiske på hotellets sträcka i Svängsta på söndagen. Därefter blir det övernattning i ABU-stugan för fiske på måndagen med ett gäng storöringsminkar från Sundsvall, Gävle och Falun. Då ska jag passa på att suga ut så mycket kunskap som det går. För de här killarna är grymma. Har dessutom ett nytt spö som jag är mycket spänd på att få prova. Låter det här som en OK helg? Jag tycker det. Och jag ska försöka rapportera här på Åtankar så gott det går.

Inte direkt giftig argumentation

Som sig bör har nu ordföranden, Joakim Ollén och generalsekreteraren, Stefan Nyström i Sportfiskarna (förbundet) gått ut med en debattartikel i Aftonbladet. Det är ju deras uppgift att föra sportfiskarnas talan och efter dokumentärfilmen "Den siste kustfiskaren" var vi nog några som väntade oss ett agerande. Och nu har agerandet kommit i form av en debattartikel som vinklar sig helt på att regering bör ta bort undantaget som gör att vi i Sverige kan sälja Östersjölax som människoföda. Något som på grund av fiskens höga dioxinhalter är förbjudet i resten av EU. De vill stoppa yrkesfisket efter lax och istället satsa på sportfisket.

Det vill jag också. Och jag har många gånger hävdat att man, sett ur ett nationalekonomiskt perspektiv skulle lägga ner yrkesfisket. I alla fall det storskaliga. För jag är helt övertygad om att småbåtarna och de lokala fiskarna bidrar till att människor får en naturligare koppling till och förståelse för havet, fisken och kretsloppet. Och ett totalstopp av laxfiske i Östersjön hade säkert varit bra för laxen som förhoppningsvis hade fått lite andrum. Och de uppfinningsrika småfiskarna skulle säkert hittat något bra alternativ till laxen. Så långt är allt frid och fröjd. Men att hävda laxens dioxininnehåll som anledning till detta laxfiskestoppet känns lite för "listigt" och beräknande för att det ska vara rätt väg att gå. För så länge herrarna Ollén och Nyström inte är beredda på att kräva "No Kill" och "Catch & Release" på all lax så finns det stor risk för att denna "listiga" debattvinkling snabbt snurrar runt och biter dem där bak. För frågan: "Varför ska det vara OK för sportfiskare att ta upp och äta lax men inte för andra?" kommer att komma som ett brev på posten. Och om de ändå drev igenom C&R på all lax, så är jag helt övertygad om att det skulle komma ett ramaskri även från de egna leden. För alla är faktiskt inte "fina" fiskare som bara fiskar för upplevelsen och naturen. Visst det finns väldigt många men det finns också en stor skara som fiskar för frysen. Jag menar att denna debattartikel är illa genomtänkt och konsekvenserna av den riskerar i förlängningen att splittra sportfiskarna. Borde inte Ollén och Nyström varit mer eftertänksamma än så? Två svingar, två missar. Nu har Ollén har bara en strike kvar. Men det här är bara min åsikter mina åtankar.

Den siste kustfiskaren.

Såg "Den siste kustfiskaren", Per Anders Rudelius dokumentär om Jim Svensson, yrkesfiskaren som kämpar mot hot, orättvisor och myndigheter. En dokumentärfilm som inte ger några svar. Framförallt gör den inget för Östersjölaxen. Det kan bero på att hela filmen fokuserar på Jims svårigheter att få ha sina garn ifred och få fånga sin fisk som han gjort i nästan hela sitt vuxna liv. Ett fokus som en filmare kan tillåtas göra. Och hans fokus, om än lite ensidigt, blir ändå intressant, för när man ser och lyssnar på de som kommer till tals blir i alla fall jag triggad att objektivt syna polemiken. Utan att falla i Rudelius "sympatiskaparfällor". Vinklingen är uppenbar och det är att det är sportfiskarna som är problemet. Och sportfiskarna, med Joakim Ollén i spetsen, målas med illa vässad penna. För att inte tala om de ljusskygga typerna som saboterar Jims redskap. Visste man inte bättre så skulle man kunna tro att alla sportfiskare antingen är arroganta stroppar, aggressiva översittare eller lynchmobbiga hillbillies. Denna polarisering mellan Jim och Sportfiskarna har inga vinnare, bara förlorare. Vilket man nästan kan skönja i Percy Assarssons uppgivna, ja nästan apatiska ansiktsuttryck. För han verkar vara den som insett att den största förloraren i det hela är laxen och i förlängningen även bygden. Och det är oroväckande lite som handlar om laxen och dess drastiska minskande. Istället är den största sorgen och tragedin i filmen att Jim inte ska få fortsätta att göra det som han älskar. Inte att Mörrumslaxen är nere för räkning. Tänk om man gjorde samma film men om mannen eller kvinnan som sedan barnsben fiskat med spö i Mörrumsån och som de senaste åren fått det svårare och svårare att få en lax att hugga. Vinkla det gärna att det är näten i Pukaviksbukten som saboterar för spöfiskaren och som hotar att han kanske inte ska få göra det han alltid gjort och som han älskar. Undrar var sympatierna hamnat efter en sån film. Jag känner verkligen med Jim och jag vill att han ska få vara kvar. Men det kanske är läge för en kompromiss, kanske måste han finna sig i att fredningszonerna intill Mörrumsåns mynning blir större. För det känns inte relevant att hävda sin rätt från dokument som är 300 år gamla. Då fanns det helt andra förutsättningar för fasta redskap i Pukaviksbukten. Jim hävdar att han på ett år får ca 450 laxar. Och tillsammans med de två andra som har fiskerätt i mynningsområdet pratar vi om nästan 1500 laxar per år. En summa som känns obarmhärtigt hög för Mörrumsåns sköra laxstam. Betänk då också att Mörrumsån var helt oexploaterad och helt utan vandringshinder på 1700-talet, vilket innebar att det rymdes betydligt mer lax i ån. Jag tror inte att det är Jim som står för den markanta nedgången av lax i Mörrumsån. Han har såklart del i att de få individer som finns kvar skattas extremt högt. Men jag tror att långrevsfiskaren Bengt Larsson kan ha en poäng i att en del lax blir bifångster i skarpsillstrålarna. Och/eller att skarpsillen fiskas så hårt att balansen mellan laxen och dess stapelföda har rubbats. Vi vill nog alla ha kvar det småskaliga och kustnära fisket. För vem vill inte kunna ta sig ner till hamnen eller till torget för att köpa en fisk av den lokala fiskaren. Om man förbjöd de stora industritrålarna och bara tillät lokala mindre båtar med begränsad räckvidd så hade detta varit möjligt. För dessa lokal båtar kommer aldrig att kunna skatta ut ett helt bestånd av fisk. Så istället för att ensidigt ta den ena eller andra sidan så borde sportfiskare och de lokala, mindre yrkesfiskarna ta gemensamma grepp mot den stora industrifiskemaffian som har sina långa och smutsiga lobbyfingrar långt in i storpolitikens borgar. Trots journalistisk frihet hade man ändå önskat att filmen på ett mer initierat sätt hade behandlat det faktum att en industri/yrkesfiskad fisk bara är värd åtta kronor/kg. När jag läste Isabella Lövins "Tyst hav" tror jag att det handlade om fyra kronor kilot. Och att sportfisket generar så mycket mer pengar (1250:-/kg). Istället vinklas det till "att varför måste det alltid bara handla om pengar". En vinkel som gör, att när Ollén kallt och beräknande konstaterar att alla inte får plats, ja då förstår jag om sympatierna hamnar i Jims båt. Sympatier som egentligen borde ligga hos de få laxar som fortfarande kläcks, växer upp och leker i Mörrumsån.

Dagens Traderafynd

Det var väl kanske inte världens klippigaste Tradera-klipp men de var ganska fina. Sen går vi se om de levererar. Mörrum bara 10 dagar bort.

Världens största arapaima på fluga!?

Fick ett mail från min gode vän Jonas i Thailand. Han har precis haft besök av två unga svenska flugfiskare, Sandra och Martin (Punkarn på El-Ge?). De hade ett ganska bra fiske första kvällen men andra kvällen lär nog Sandra minnas ett tag. Efter att ha sett något stort och kastat efter det, smäller det på något riktigt stort. Fisken spolar henne nästan och det tar en timme att landa fisken, en gigantisk arapaima (en av världens största sötvattensfiskar). Fisken uppskattades till 110-120 kg innan den sattes tillbaka. Något som kan vara bra att veta för alla som känner sig sugna på att åka ner och fiska med Jonas Läs mer här på Jonas hemsida.