Bom i kaffesumpen.

Bara för att isen är borta betyder det inte att sydkusten är så värst vidare fiskbar. Det var inte isen och det var inte vinden som var problemet denna fantastiska vårvinterdag. Vi kom fram vid halvtiotiden, det var isfritt och vinden var inte allt för besvärlig. Den begränsade kastvinklarna något men det gick. Det var däremot en uppstormad sörja som likt kaffesump guppade omkring på det grunda vattnet. Kaffesumpen kan ibland vara bra om man kommer åt där det grumliga vattnet möter klart. Men denna dag var det grumligt så långt vadarna räckte och lite till.

Jag och grannen Christoffer gav det ändå ett seriöst menat försök. Det var lite kallt om tårna och om man ska klara en hel dag utvadad så är täta pauser ett måste. Det var behagligt att sitta där med sin mugg och njuta av det milda tövädret. Solen började till och med att tränga sig fram mellan molnen.

Den nya rullen fick inte visa vad den gick för men de känns ju så fin och jämn när man drar av lina. Men den lär väl tids nog få visa vad den går för. Och en som visade vad han går för är Laxlängtan-Markus som inte kunde hålla sig från kusten denna soliga dag. Med i följet hade han sonen Truls och hunden Tobbe. IHan hade även med sig en grill som han genast satte igång. Måste säga att fisket i kaffesumpen bara lockade sådär. Men det blev en kort runda innan det var dags för en galant lunch. En varm lunch. Något jag aldrig varit med om vid kustöringsfiske. Men det lär väl inte bli den sista för det var extremt trevligt.

Trötta på sumpen drog vi oss västerut för att hitta klarare vatten men det enda vi hittade var dimma. Kraftig sådan. Vi fiskade en halvtimme till innan vi gav upp och konstaterade att vår premiärtur blivit en bomtur. Men det kommer fler gånger och om vädret får fortsätta vara så här milt så ser jag an på denna säsong med tillförsikt.