"And the crack was good."

Lika vackert och mäktigt som vanligt vilar stens huvud i Östersjön

Efter en veckas fiske tillsammans med irländare kan man bara konstatera att umgänget har varit rikligare än mängden landad fisk. Och då fick vi ändå en del fisk. Ray Sheehan var mycket nöjd med sin kanonfina havsöring på 77 cm som han landade i Mörrumsån på onsdagen. Garrett hade en fisk på uppe i "Five minutes pool". Och fick därmed känna på fisk för första gången på två besök i ån. Rory hävdade att han landade åns kanske minsta lax och Trevor hade ett skenande tåg på i några minuter. Så visst landades fisk. Men som sagt skratten, gliringarna och historierna fyllde med råge sin "bag limit" varje dag. Och även om vi inte lyckades ta någon kustöring av någon storlek så fick "gubbarna" några minnesvärda dagar på Österlenskusten. Tidvis fantastiskt väder och jag lyckades "sätta" gänget på stor vakande fisk. De ville inte hugga men alla var imponerade över våra svenska havsöringar, dess storlek och omgivningarna som de uppehåller sig. Sen hjälpte det ju inte att en fiskare kom och lade ut ett nät precis där fisken vakat. Det dog och sen hände inget mer.

Tackar Hotell Maritim i Simrishamn för ett fint och trevligt bemötande. De gillar flugfiskare där.

Tack också till Syster Karin, den svenska sjukvården och Simrishamns sjukhus som tog emot och grävde ut fästinghuvudet ur Ray på mindre än 15 minuter. Det var med saknad och vemod som jag sa hej då för den här gången. Och jag hoppas att jag får nöjet att fiska med detta glada gäng snart igen.

Cathal Walsh, Bill Holmes, Garrett Byrne, Ray Sheehan och Rory Sheehan.

Ska det verkligen vara så här?

Att fisken har det svårt i Östersjön är ingen nyhet. Och det krävs ju inte ett geni för att räkna ut att det även måste påverka de som livnär sig på fisket. Det är tydligen så illa att yrkesfiskarna behöver lika mycket bidrag som de får för sin fångst, för att överleva. Det skriver Södermanlands Nyheter. Och enligt miljöorganisationen Oceana så är dessa bidrag betydligt större än vad EU tidigare rapporterat. Det här är galenskap och en bransch på land hade aldrig fått dessa bidrag och subventioner. Inte ens bönderna. Dags att vakna nu!

Sill i Kivik och tji havsöring i Vik.

Mer dramatik på himlen än i vattnet.

Det har varit några märkliga dagar när det gäller vädret. Störtskurar, åskmuller, solsken och kraftiga vindar om vartannat. Lite skotsk väder och som man säger i Skottland "om du inte gillar vädret i här, vänta i fem minuter.". Efter en fin men fisklös morgon i Mörrumsån lämnade vi ABU-stugan och ber att få tacka för den här gången. På vägen till Simrishamn och Hotell Maritim stannade vi till i Kivik och åt nystekt sill på Buhres. Cathal ville ha rökt sill och pommes frites, en beställning som tjejen i luckan höjde inte så lite på ögonbrynen åt. Han fick dock sina rökta sillar och var nöjd men förundrad att hans "kippers" inte var varma. Men är det inte konstigt att ett ställe som Buhres hanterar och säljer så många rödlistade fisk- och skaldjurarter? Bättring där Buhres. Sillen var för övrigt fantastisk. Efter lunchen kommer vi till Maritim där vi möts av glada leenden lite kaffe och fina rum. Men var är parkeringen Maritim? Man kan inte be sina gäster att ställa sig på parkeringen på andra sidan Hotell Svea. Efter en tvåtimmars tupplur åkte vi norrut till vik där Rays kära klippor skulle återses. Regnet öser åter ner men slutar snart och en gigantisk regnbåge väntar ute på Östersjön när vi kommer ner på klipporna. Och då menar jag inte en sån med fenor. Det är stilla på havet och jag hoppas på att vi snart ska se fisk i ytan. Det är ett par fiskar som hoppar, inga stora, men det fins ändå indikation på att det är fisk där. Efter ett par vändor upp och ner längs stranden för att ge tips och råd till våra "noviser" satte jag mig ner för att spana vatten lite. Såg en liten virvel och vadade ut. Ingen hemma i virveln men andra kastet resulterade i en liten pjodd! Så små räknas knappt. Men det är ändå en havsöring. Och kvällens ända. En kväll som inte blir lika lång som önskat då hotellrestaurangen väntar oss 21.30. Vi hoppas på gryningen. Och vi hoppas på fisk till mina irländska vänner.

Inte så stor direkt.

Spridda skurar och ösregn.

Idag hade naturen bestämt sig för att tömma hinkar över alla glada fiskare längs ABU:s sträckor. Men om den trodde att det skulle ta ner stämningen så hade den fel. Sällan har väl ett dylikt spöregn ignorerats på så många plan. Även denna morgon blev tidig. Till och med lite tidigare än gårdagen. En snabb kopp te och sen bar det iväg. Gissa var? Precis, "Five minutes", poolen som lovar runt och håller tunt. Rory börjar och han fiskar sig en bra bit ner mot vägbron och det är på nacken där som en liten lax på 55 cm kliver på. Var är havsöringarna som ska stå under ekarna? Nåja vi kämpar på under hela dagen. Garrett åker söderut för att prova på Kronolaxfiskets vatten och jag och Rory håller flugfiskefanan högt i Åkeholm. Det hjälper dock inget.Däremot ringer Ray halv sju för att berätta att han landat en 25-30 lbs havsöring. Han låter mycket exalterad och det smittar av sig. Det är ju nästan en 12-kilosöring. Grymt tänker jag och fortsätter att fiska den fisklösa poolen. Väl tillbaka i stugan ser vi den böjda håven som inte tålde vikten av den stora öringen. Efter lite ingående studier av bilden på Rays fisk så kunde vi uppskatta fisken till 77 cm vilket innebär att den vägde ungefär 6-6,5 kg. Även Bill var i kontakt med fisk men den vill inte alls vara med så den tog linan innan Bill hann säga "Wow den var stor!". Imorgon bitti fiskar vi i ån. Efter lunch rullar vi söderut till Simrishamn för lite kustöringsfiske. Och då får vi hoppas att fiskarna inte är lika spridda och att regnet inte är lika "ösigt".