onsdag 23 november 2011

Ekologisk mångfald eller girig enfald?

När man ser en sån här film om hur man efter nästan 100 år släpper floden Elwha fri känner i alla fall jag, förutom glädje, någon slags förståelse inför människans innovations- och utvecklingskraft. En förståelse för det som med dagens kunskap framstår som ekologisk galenskap. För hundra år sen var naturen lika mycket kopplad till död som till överlevnad. Där fanns djur att jaga, fisk att fånga, vatten att dricka. Och allt man behövde fanns i till synes outsinliga mängder. Men det fanns också mörker, vilda djur, kända och okända faror. Naturens kraft är stor och det var inte så konstigt att människan kände ett behov att kontrollera den. Man ville tämja naturen, allt för att den skulle kunna utnyttjas i människans tjänst. För detta krävdes uppfinningsrikedom och innovationer. Vildmarken var så stor och så oöverskådlig att tystandet av några forsar, tämjandet av några floder inte skulle göra någon skillnad. Och det var ju för mänsklighetens framåtskridande. Något som den nordamerikanska ursprungsbefolkningen inte direkt höll med om.
Det är denna strävan att utvecklas som tagit oss hit, som gjort oss till dom vi är idag. Att bara förakta och ta avstånd från detta vore som att älska biffen på tallriken men hata bonden som fött upp kon. Så det är inte helt okomplicerat med mänsklighetens utveckling. För utan utvecklingen hade många mindre lyckade "framåtskridande" fortfarande stått och stampat. Det vi måste göra är att dra nytta av dåtidens både bra och dåliga lösningar och sträva efter ett bättre sätt. Här får du lära dig mer om vattenkraftens effekter på naturen.
Vår kunskap är ju så mycket större än för hundra år sen. Och vi vet nu att vattenkraft, förvisso fortfarande är en klimatsmart energikälla, också är en ekologisk katastrof. Trots detta vill kraftbolag fortsätta att tämja och tysta våra forsar och stoppa våra lekvandrande fiskar från att föröka sig. Och det innan de ens tagit ansvar för de kraftverk som redan finns. Färre än 3 % av Sveriges vattenkraftverk har fungerande vattenvägar för lekvandrande fisk. Och det är inte i mänsklighetens framåtskridandes tjänst de vill göra detta. Utan av girighet. Och om det inte är för klimatets skull de vill bygga ut vattenkraften och om det står mellan ekologisk mångfald och girig enfald så är det inte längre särskilt komplicerat. Och att göra på samma sätt som för 100 år sen är ju direkt korkat.

2 kommentarer:

  1. Bra skrivet, Thomas! Mångfacetterat och tänkvärt, jag gillar mer reflekterande texter om "straffsparks-ämnen" som detta. Världen är inte bara svart och vit, snarare 100 nyanser av gråtoner. Det som sker i vattnet har helt enkelt inte samma prioritet än det som sker på land. Att vi till exempel bara har en marin nationalpark i Sverige är en symbolisk sammanfattning av hur vi värderar den marina resursen. Samtidigt som vi själva skulle kunna engagera oss mycket mer än vad vi gör i frågor som för oss framstår som viktiga och betydelsefulla. Själv har jag valt vindkraftsel till huset och det värmer i alla fall mig på ett sätt som handlar om mycket större värden än den kortsiktiga tillfredsställelsen av att lyckats hitta billigaste priset.

    SvaraRadera
  2. Tack Nicolas! Nyanserna måste fram om vi ska kunna nå den breda massan. För detta måste bli en fråga som engagerar fler än oss fiskare.

    SvaraRadera