Hellre "hycklare" än gammalmodig kvasifilosof

Allt om Flugfiske damp ner i brevlådan häromdan och jag satt mig genast ner och ögnade igenom tidningen. Jag fastnade på uppslaget där en duell skulle utspela sig. En duell mellan en som är för Catch & Release (Ingemar Kristell) och en som var emot (Reidar Winerö). Mycket spännande tänkte jag och började genast läsa vad "motsidan" hade för argument. Snacka om att jag lyfte på båda ögonbrynen, högt, mycket högt, när han inleder med att citera en "jägare och filosof". (Mer källanvisning än så fick vi inte.)

"Den som njuter av en vacker melodi utan att vilja lära sig den, av en vacker kvinna utan att vilja äga henne, eller av ett magnifikt villebråd utan att vilja skjuta det – hans hjärta är inte mänskligt"

Som sagt står det inte vem som sagt detta men det luktar lite Izaak Wallton, ni vet han som skrev "Den fulländade fiskaren". Om än en klassiker i genren lustfiskelitteratur och full av tänkvärda tankar, är denna bok full av faktafel när det gäller fiskar, fåglar och natur. Hur kan det komma sig? Jo, den skrevs 1653 och den enkla förklaringen är, att man inte visste bättre då. Nuförtiden vet vi att man inte kan "äga en kvinna". Och det är väl just denna del av citatet som får mig att sluta ta Reidars argument på allvar. Saker och ting förändras och det som var "sanning" för 40 år sen är det förmodligen inte längre. Jag fortsätter ändå läsa för att se om det finns något som kan få mig över på hans sida. Men så skriver han:

"För att lyckas krävs planering, erfarenhet, förfarenhet och slughet och när hjorten faller för skottet, eller när öringen är bärgad och mött "the priest", så är allt fullbordat. Fiske, liksom jakt, är en "blood sport" och då finns bara två alternativ: att ta bytet eller låta det vara helt och hållet. Något mellanting finns inte."

Men Reidar, det är ju precis det som skiljer fisket från jakten. En fiskare har ofta ett alternativ till att låta fisken träffas av prästen. Alternativ som grundar sig på frågor som: Är den i fin kondition? Är det "rätt" fisk? Är fisken stor nog? När jag fiskar efter kustöring händer det att jag får en besa och den vill man inte äta. Det händer även att man får en id på flugan. Och väldigt ofta får jag havsöringar som är under 50 cm. Detta gör att jag väljer alternativet återutsättning. Och att upplevelsen först är "fullbordad" när fisken är död är ju bara någon slags morbid kvasifilosofisk dynga. Till skillnad från jakt så kan man ju inte alltid se sitt byte innan man har det på kroken. Hur gör Reidar om han får en fisk som är under minimimåttet? Eller om det är en fridlyst fisk som hugger på hans fluga? Sätter han tillbaka den då? Och påståendet att man ägnar sig åt "skadeskjutning" av fisken när man återutsätter en fisk är en tankevurpa jag inte riktigt hänger med på. I så fall är ju det Reidar sysslar med också att skadskjuta. Eller? Han utsätter ju fisken för samma "lidande" som den som sätter tillbaka fisken. Men med skillnaden att efter lidandet väntar ett något mer fatalt slut för fisken. Han avslutar sen med att fråga och svara på om C&R, där man fångar och sätter tillbaka fisk efter fisk för att bekräfta sin skicklighet:

"Är det ett respektfullt sätt att behandla levande varelser i naturen? Naturligtvis inte!"

Nähä!? Är det mer respektfullt att döda varelsen? Undrar ifall varelserna håller med? Nä du Reidar, även om det kanske känns omvälvande att kvinnor inte kan ägas och att det finns alternativ till att avliva sitt byte för att fullborda upplevelsen, så är det faktiskt så. Däremot håller jag helt med dig om att catch & release inte är fiskevårdande. Det kan det aldrig bli. Däremot kan "no kill-regler" vara fiskevård.

Dee gick inte att säga nej.

I Spey blev det nej.

Redan förra året frågade Jonas Runnberg på Fiskeresor.nu om jag ville följa med till Skottland och river Dee v. 13. Jag funderade lite på det men jag tackade nej. Ett beslut som grundade sig lite på att jag hade en ganska ökenmässig fisketur till Spey fyra år tidigare. Tre fiskedagar och inte så mycket som en dragning.

Här såg Palle en fisk i ytan.

Fel tid, fel plats, fel ghillie och för min det även fel mängd kunskap om laxfiske. Sällskapet var oklanderligt så turen till Spey var inte helt bortkastad. Men beslutet att stanna hemma visade sig vara ett ganska bra beslut då förra årets galna vecka hade skapat ganska mycket bekymmer. Och jag hade inte klarat en dålig vecka till mentalt. Istället för att åka till Skottland i fjol var jag, vid ett flertal gånger under våren, i Mörrum där jag hade ett, för mig, mycket bra fiske. Och det gav mig det självförtroende som gjorde att när Jonas i år frågade om jag ville med till Dee, kände att jag skulle kunna hålla min egen och rent av lyckas landa en skotsk springer. Så nu är flyget bokat och även den här gången blir det fiske i oklanderligt sällskap. Hinner dessutom med att testa mitt nya Loop Opti och min Rio Powerspey-lina i Mörrum den 20:e mars då det blir årspremiär för mig, som tillsammans med Markus Lindsjö och ett glatt gäng ska fiska Valhallasträckan. Det ser ut att bli en fin vår det här! Riktigt fin. De e bra dee.

Äntligen något jag känner igen mig i.

Äntligen har ett nyanserat begrepp initierats av ett par kloka fiskare. Det är Nicolas Jändel på Allt om Flugfiske, Lars Terkildsen på Fiskeshopen All Fly i Mörrum och Jonas Nordigårds på Edgeflyfishing.com som tagit fram "Limit your kill".

"Begreppet Limit your Kill står för ett förhållningssätt vid fiske som innebär att vi sportfiskare tar vårt ansvar för fiskresursen. Föregår vi med gott exempel bygger vi samtidigt en bättre grund att stå på när vi jobbar för att påverka andra aktörer som husbehovsfiskare, fritidsfiskare, yrkesfiskare och myndigheter. Alla parter behöver enas och följa det goda exemplet Limit your Kill står för så att vi tillsammans hjälps åt att återskapa en så livskraftig fiskeresurs som möjligt."

Limit your Kill innebär att man:

• Begränsar sitt uttag av matfisk och fiskar med fokus på ett långsiktigt hållbart sportfiske.
• Man tar inte upp fler matfiskar i ett ekosystem än att ett fiskbestånd kan anses minimalt påverkat av uttaget.
• Man väljer även i möjligaste mån vilka fiskar man tar upp. Riktigt stora och välvuxna individer av respektive art bär på en stark genetisk bas som man bör eftersträva att bevara samt att det är de fiskarna som ger flest yngel vid lek.

Jag tycker detta är ett mycket bra initiativ och jag har personligen levt efter denna devis ända sedan jag började flugfiska för 20 år sen. Under hela denna tiden har den heta debatten angående C&R brunnit och varit en het potatis bland alla sportfiskare. "No killarna" har eldat på debatten från sitt hål med sina argument och "Köttfiskarna" har spätt på med lite extrem tändvätska från sitt håll. Problemet med dessa falangers "argument", i alla fall för mig, är att det inte är några argument. Det är bara "antingen eller" men livet är nästan aldrig så enkelt att man kan placera sig längst ut på kanten och tro att man är nyanserad. För det är det jag strävat efter och det är det jag gillar med dessa tre vise mäns nya begrepp. Det tar hänsyn till och nyanserar argumenten. Jag har sagt det förr, jag tycker inte om att fiska i vatten eller efter fisk som man inte får eller vill ta upp. Karpfiske är t ex inget jag kommer att brinna för och jag undrar hur engagemanget för våra vatten skulle se ut om det var "no kill" som gällde alltid. Jag är rädd för att fisket bara skulle bli för ett fåtal, en elit som inte skulle vara särskilt stor. Och för att vi ska få fortsatt fokus på våra vattendrag och dess innevånare krävs att många är engagerade och drar åt samma håll. Det klarar inte en liten elit. Hur engagerad den än är. Vi måste ha bredden. Därför är det bra att vi får ett begrepp som står för sunt förnuft och ansvar. Ett begrepp som en stor mängd sportfiskare redan lever efter och kan sluta upp kring. Så Limit your kill!

Nu ska julen ut!

Själv får man stanna inne och sköta om lille sonen som har vattkoppor. Annars var det ett mycket lämpligt kustöringsväder idag. Men nästa tur får skjutas på framtiden. Förutom att rå om den "lille prickige" har jag använt dagen till att bekanta mig med julklappen jag fick av mina två äldsta söner. En julklapp som jag blev mycket glad över. Men gladast blev jag nog över att de verkar gå in här på bloggen då och då. Fast det gör de nog mest för att se hur pinsam fadern är.

Nu har jag plockat över allt det nödvändiga i den nya ryggsäcken som dock har en nackdel, det är djupt ner till botten när man öppnar den och det är mycket mörkt där nere så det kan bli svårt att hitta rätt. Men jag antar att man vänjer sig.