Åtankar

Personligt rekord på kustöring!

2012-01-17T19:31:00.000+01:00

Tack farbror i grön verkstadsoverall, för hjälp med foto.

Ett inställt möte gjorde en lucka i kalendern och efter en titt på klart.se så begav jag mig ner till sydkusten. Jag var där i söndags men då satte gammal sjö och "kaffesumpsvatten" käppar i hjulet. Att sitta i bilen i nästan två timmar och fiska en kvart är aldrig bra för själen eller för fiskesuget som inte stillades. Det förvärrades dessutom när Martin ringer och berättar att de hittat fiskbart vatten och att en fiskare hade fått en knallblank på 72 cm. Så det var med tillförsikt jag riggar spö och beger mig till det där gamla vanliga revet som man gått och nött i snart 20 år. Det var fortfarande högt vatten men det var halvklart och ganska optimalt. Lagom grumligt blandat med klara stråk är alltid bra. Provar i bägge ändar av revet men där var ingen hemma. Träffar en lokal förmåga som också nött revet under 20 års tid. Skillnaden är vår fångststatistik. Han menar på att "ett bra år så får man en sådär 90 - 100 havsöringar." !?!? Förra året var kass, då fick han bara nio och året därpå var också kass, då fick han bara runt 20 st. !?!? Jag tröstar mig med Mammas gamla devis, att om man får chokladpudding varje dag så är det inte lika kul med chokladpudding. Fast trots all den "chokladpuddingen" såg han allt annat än blasé ut. Jag berättade om ett ställe jag varit på i söndags som jag tyckte såg "hett" ut. Han bekräftade mina aningar och jag blev plötsligt sugen på att öka på min fångststatistik, så jag sa hej och körde vidare.

Var är dom? Där, där, där det bular upp sig!

Väl framme såg det ännu hetare ut än i söndags. För ett otränat öga kan det kanske bara se ut som ett stort plant hav. Men om man studerar vågorna och ser var de "bular" upp sig eller bryter så kan man lokalisera var reven finns även om man inte ser några stenar. Det är dessa som är mina favoritlokaler. Ställen med sten massa sten som sticker upp gör det inte för mig. Hävdar med bestämdhet att det är stenarna under ytan som gör mest nytta.

Klockan är strax efter 13.00 när jag slår mig ner på stranden och spanar ut över vattnet. Mycket vatten är det där ute. Jättemycket. Det är jämngrått men nästan vindstilla dagar med 4 plusgrader i januari är man inte bortskämd med. Lunchmackan smakar extra gott och teet lika så. Vill börja fiska men har under åren lärt mig hur viktigt det är med pauser, då man tillåter sig att stanna upp, njuta en stund och bara ta in omgivningarna. Ni hör hur man blir när man fångat personbästa, mjuk, finstämd, sentimental och inte så lite naturromantisk. Nåja, det får ni liksom ha överseende med.
       Jag stänger ryggsäcken slänger upp den på ryggen och tar några kliv ut i vattnet. Har sikte på en sten som vid var tredje dyning avslöjar sin position. Jag börjar kasta och jag har kanske fiskat mig fem, tio meter västerut när det plötsligt tar stopp i hemtaget. Jag lyfter spöet, gör mothugg och löslinan fullständigt fräser genom mina fingrar. Jag har glömt spänna bromsen på rullen så jag kan inte bedöma storleken på fisken när den drar ut lina från rullen. Jag spänner bromsen något och får då känna gunget i spöet. Precis då bryter fisken ytan, 25 meter ut. Och ur mig kommer ett genuint förvånat "HELVETE!!!". Jag inser direkt hur stor fisken är och pulsen dubbleras. Fisken rusar i sidled och hoppar igen. Återigen kommer det ett "HELVETE!!!". Börjar bli lite orolig att den nog kan bli svår att få stopp på. Ännu ett hopp där den visar sig. Gissa vad? Ja, det blir ett "HELVETE!" till, fast nu bara med ett utropstecken. Känner mig plötsligt som Mikael Nyqvist i Millenniumtrilogi-filmerna. Det trista med stora rekordfiskar (tror jag, har inte fått så där jättemånga) är att man oroar sig mer för att tappa dem än man njuter av att ha något stort på. Det är synd.
     Den gör några rusningar till men sen blir den så där havsöringsslö och därmed ganska medgörlig. Ja, nästan väldresserad för den tar riktning rakt upp mot land och synen av strandade valar dyker upp i mitt adrenalinstinna huvud. Landningen blir odramatisk och jag lägger den i den våta tången. Jag tar fram måttbandet och sträääääcker ut det över fisken. Från stjärt till nos mäter den 82 centimeter. 82! Jamen fatta vilken fisk alltså. Och det är inte direkt en besa. Bra kondition, ganska fet men långt ifrån blank och med liten skada på stjärtfenan. Och det var med full vigör som den spratt iväg när jag satte tillbaka den.
      Har ni några kvalificerade uppskattningar av vikten så varsågod att kommentera. Jag vill också passa på att tacka den snälla förbipasserande farbron i den knallgröna verkstadsoverallen som hjälpte mig att ta en bild på mig och min personbästa kustöring.
Behöver jag säga att jag inte var helt fokuserad när jag fortsätter fiska efter en liten paus. Det blir en kort vända med ett fånigt leende på läpparna som enda resultat.

Kolla in fisken. Och notera gärna 50 cm-tejpen på spöet.

Jag har nog världens bästa vänner!

2012-01-13T15:40:00.001+01:00

Det kom ett brev med posten idag. Det var från min kompis Malin. Först såg jag inte vad det var. Men hon hade hittat något som jag skulle vilja kalla för unika rariteter. Något som verkligen reflekterar ABU:s glansdagar. Det var en påse med drinkpinnar! Underbart Malin! Så glad jag blev. Undrar vilket år de var med i Napp & Nytt? Och undrar varför de inte tillverkas längre? Nu måste man komponera en lämplig drink som passar till pinnarna. Förslag någon?

Fredningsområdena för havsöring i Skåne

2012-01-11T09:01:00.003+01:00

Svårt att hålla koll på fredningsområdena och tiderna som gäller för havsöringsfiske runt de skånska åarnas mynningar? Nu kan du hitta direktlänken till Länsstyrelsens hemsida här ute till höger.

Årets nolla är spräckt!

2012-01-10T18:16:00.001+01:00

Det tog fyra turer innan årets första kustöring ville kliva på. Nu kan jag väl i ärlighetens namn inte kalla alla de tre tidigare turerna för några helhjärtade insatser. På gårdagens tur fick jag tex sällskap av de minsta barnen. Det var studiedag och vindarna var gynnsamma för en fisketur. Och de var inte direkt svårövertalade. Men, det tog ungefär fyra minuter för yngste sonen att sätta sig på rumpan i vattenbrynet. Och det är svårt att koncentrera sig när man får släppa spöet för att lyfta upp barn, hjälpa att kissa, byta blöta vantar och svara på tretusen djur-, natur-, väder och vindrelaterade frågor. Men de var tappra och jag imponerades av mig och mitt tålamod. Det har förbättrats med åren. Väsentligt. Men det blev bom för tredje gången det här året. Och även om det inte är en helt katastrofal statistik så blir jag alltid frustrerad och stressad innan årets första är landad.

Emellanåt var vädret ganska bra.

Så när det sprack upp i förmiddags och solen kom fram så kunde jag inte hålla mig utan tog en paus från mina uppdrag och körde ut till havet. Lagom framme vid vattnet så går solen i moln. Det mojnar dock och jag kan kasta åt alla håll jag vill. Något som vinden inte alltid tillåter. Jag fiskar mig runt udden och närmar mig gränsen till fredningsområdet. Och då kommer det förlösande suget i linan. En Polarmagnus med orange fronthackel var tydligen intresant för denna lilla gynnare på 31 cm. Men förstafisken kan i stort sett vara hur liten som helst. Den psykologiska effekten är lika stor oavsett om fisken är 20 eller 70 cm. Hade jag satt i batteriet ordentligt i kameran så hade ni dessutom fått en bild på den. Nu ville inte kameran.
Jag lägger några kast till men den var ensam. Det blir fika och SMS. De närmaste måste ju få veta att det är slut på humörsvängningarna.
Solen tittar fram igen och vinden ökar och jag börjar på pålandssidan. Känns het i ungefär tre kast men sen blir det för blåsigt att kasta in i vinden. Rundar udden och börjar närma mig platsen där fisken tog. Då kommer det en glad fiskare, mossar på mig, sätter ner sin ryggsäck och riggar sitt haspelspö. När han är klar spanar ut över vattnet och kliver i 30 meter precis framför mig. Det måste varit uppenbart att jag fiskade av revet i den riktningen. Tålamodet har som sagt blivit bättre med åren och trots att det bubblar inombords ropar jag inget utan fiskar mig utåt istället. När jag sen tar en paus korsas våra vägar och vi har en givande diskussion om var fredningsgränsen egentligen går och lär oss båda något nytt. Jo, jag kunde ju inte låta bli att undra om han inte klev i lite väl nära. Och då ber han så mycket om ursäkt och erkänner att han var lite osäker. Trevlig pratstund och bekantskap trots den irriterande starten. Och vi var helt överens om att flugfiskaren som dök upp definitivt fiskade innanför fredningsområdet. Och även om man kanske inte borde bli förvånad så blev jag det ändå.

Spinnfiskaren till höger står på gränsen till fredningsområdet. Flugfiskaren längst bort står en bra bit innanför. Jag tycker att det minsta man kan begära är att folk har koll på gränser och regler innan de ger sig ut.

Den "felfiskande" fiskaren undviker oss när han passerar. Annars brukar man ju stanna till och höra hur det gått. När jag sen passerar honom på vägen till bilen gör han inte den minsta ansträngning att mossa. Han tittar bara rakt fram. Att han var en "sån" som skiter i sin omgivning och regler var ju ganska tydligt. Och jag lovar att han hade bett en fara åt helvete om man påpekat att han fiskat innanför fredningsområdet. Fast med tanke på att det här är det närmsta en "idiot" jag stött på under mina 20 år längs de skånska kusterna så får man vara ganska nöjd.

På västkusten intet nytt!

2012-01-02T20:04:00.001+01:00

Idag var det dags för kustöringspremiär. Vädret var ganska bra. Sydvästliga vindar mellan fem och sex s/m. Det kändes mer april än januari. Men jag gick en tjock och tung bomrunda! Inte ett enda hugg på hela dagen. Fiskekompisen Christoffer lyckades däremot landa tre småttingar. Och det är ju fisk det med. Året kan med andra ord bara bli bättre.

Det verkar som om den vilda laxen ändå har lite goda vänner.

2011-12-22T12:40:00.001+01:00

I tisdags kom så beslutet angående laxfisket i Östersjön från HaV, Havs och Vattenmyndigheten. Och för alla oss som oroat oss för den vilda laxen var det ett mycket välkommet beslut.

Yrkesfisket efter lax i öppet hav i Östersjön fasas ut till 2013. Det är följden av Havs- och Vattenmyndighetens beslut idag. Syftet med beslutet är att öka skyddet för den vilda laxen i Östersjön. Den svenska laxkvoten ska istället i första hand gå till det fiske som görs med fällor nära älvarnas utlopp, framför allt i Norrland där de flesta och viktigaste laxälvarna finns.

Beslutet om att stoppa fisket i öppet hav är för att man vill kunna styra fisket så det bedrivs på platserna med de mest livskraftiga bestånden. Kustnära fällor är att föredra då lax från vilda respektive odlade bestånd blandas ute i Östersjön. Och fisket i öppet hav kan inte särskilja hotade vildlaxbestånd från odlad lax eller vild lax från starkare bestånd.

Läs pressreleasen från HaV här

Med såna vänner behöver laxen inga fiender

2011-12-07T09:01:00.001+01:00

I gårdagens BLT kunde man läsa artikeln ovan. Och om man bara läser rubriken kan man tro att vinden vänt, tuppen galt, klockorna slagit och helvetet har frusit. Och man blir för ett kort ögonblick lite varm i hjärtat och glad att den vilda Östersjölaxen får hjälp från oväntat håll. Men jag behöver inte läsa många rader förrän värmen sipprar ur mitt hjärta och mitt glada leende omvänds till ett snopet uttryck. Jag vet ju att jag inte ska ta emot godis ifrån främmande. När den värsta besvikelsen lagt sig blir jag mest förbannad. Inte över yrkesfiskarna utan över hur en tidning så ensidigt tar ställning för en sida av problematiken.

För artikeln handlar inte om hur yrkesfiskarna anser att laxen ska räddas, den handlar bara om yrkesfiskarnas kamp om att få fortsätta fiska vild Östersjölax. Det finns inget som antyder på att yrkesfiskarna skulle visa på något slags intresse i att ta ansvar för fiskens fortlevnad.
Och att man som reporter i Blekinge, inte har koll på att den minskade tillgången av lax sätter tydliga spår i ett samhälle som Mörrum, är för mig ett mysterium. Denna lilla by och bygden däromkring har alltid levt av laxen. I något mer modern tideräkning är det laxen i form av fisketurism som utan konkurrens bidraget med mest till samhället. Och om laxen fiskas ut ännu mer är och spöfiskarna slutar komma till Mörrum är det betydligt fler som förlorar sin sysselsättning än de yrkesfiskare som "kämpar" för laxen. Och att skriva att "Yrkesfiskare kämpar för laxen" är lika absurt som att skriva att "Pedofiler kämpar för barnen". Och nä, jag menar inte att yrkesfiskare är pedofiler. Vill bara visa på rubriksättarens idiotiska val av ord. Läs gärna mitt inlägg om "Den siste kustfiskaren" här. Då ser ni att jag inte vill bli av med det kustnära yrkesfisket.

Tack Normann för inscanning av artikel.

Julklappstips

2011-12-06T11:20:00.004+01:00

Konstaterar att det bara är 26 dagar kvar till Öringspremiären. Och som en del av er redan är bekanta med så "begår" jag alltid premiär den 2:e januari. (Sonen fyller år den 1:e.) Men innan dess hinner vi med lite Lucia-, jul- och nyårsfirande. Och för en flugfiskare finns det mycket prylar att plita ner på en önskelista. Och om det står "keps" på någon i din närhets önskelista så kan du hitta den här hos Hunden och Herden som drivs av min gode vän Peter. Förutom kepsar till fyndpriser hittar du det mesta som behövs för att se riktigt "lantengelsk" ut.

Ekologisk mångfald eller girig enfald?

2011-11-23T11:37:00.002+01:00

När man ser en sån här film om hur man efter nästan 100 år släpper floden Elwha fri känner i alla fall jag, förutom glädje, någon slags förståelse inför människans innovations- och utvecklingskraft. En förståelse för det som med dagens kunskap framstår som ekologisk galenskap. För hundra år sen var naturen lika mycket kopplad till död som till överlevnad. Där fanns djur att jaga, fisk att fånga, vatten att dricka. Och allt man behövde fanns i till synes outsinliga mängder. Men det fanns också mörker, vilda djur, kända och okända faror. Naturens kraft är stor och det var inte så konstigt att människan kände ett behov att kontrollera den. Man ville tämja naturen, allt för att den skulle kunna utnyttjas i människans tjänst. För detta krävdes uppfinningsrikedom och innovationer. Vildmarken var så stor och så oöverskådlig att tystandet av några forsar, tämjandet av några floder inte skulle göra någon skillnad. Och det var ju för mänsklighetens framåtskridande. Något som den nordamerikanska ursprungsbefolkningen inte direkt höll med om.

Det är denna strävan att utvecklas som tagit oss hit, som gjort oss till dom vi är idag. Att bara förakta och ta avstånd från detta vore som att älska biffen på tallriken men hata bonden som fött upp kon. Så det är inte helt okomplicerat med mänsklighetens utveckling. För utan utvecklingen hade många mindre lyckade "framåtskridande" fortfarande stått och stampat. Det vi måste göra är att dra nytta av dåtidens både bra och dåliga lösningar och sträva efter ett bättre sätt. Här får du lära dig mer om vattenkraftens effekter på naturen.

Vår kunskap är ju så mycket större än för hundra år sen. Och vi vet nu att vattenkraft, förvisso fortfarande är en klimatsmart energikälla, också är en ekologisk katastrof. Trots detta vill kraftbolag fortsätta att tämja och tysta våra forsar och stoppa våra lekvandrande fiskar från att föröka sig. Och det innan de ens tagit ansvar för de kraftverk som redan finns. Färre än 3 % av Sveriges vattenkraftverk har fungerande vattenvägar för lekvandrande fisk. Och det är inte i mänsklighetens framåtskridandes tjänst de vill göra detta. Utan av girighet. Och om det inte är för klimatets skull de vill bygga ut vattenkraften och om det står mellan ekologisk mångfald och girig enfald så är det inte längre särskilt komplicerat. Och att göra på samma sätt som för 100 år sen är ju direkt korkat.

Hur bra är bra egentligen?

2011-11-16T10:35:00.003+01:00

Utan att vara särskilt vetenskaplig kan jag bara konstatera att i stort sett alla kraftbolag som det senaste året figurerat i samband med negativ miljöpåverkan finns med på Naturskyddsföreningens lista Bra Miljöval. Fortum har precis torrlagt Bollnäsströmmarna, vilket knappast kan vara ett bra val för miljön. Och en bråkdel av kraftbolagen har byggt vattenvägar, vilket utarmar den biologiska mångfalden då lekvandrande fiskarter dör ut.

För SNF:s trovärdighet så kanske de borde ompröva hur "grön el" ska ut. Ska jag våga tro på SNF så skulle jag vilja se tuffare tag. Tag som förmodligen kommer att kännas i deras bokslut. Och om de inte vill riskera att stöta sig med kraftbolagen så får de nog finna sig i, att deras certifiering fortsättningsvis kallas för "Halvbra Miljöval". Och då är jag ändå generös. Läs gärna mer om vattenkraft och dess miljöpåverkan på Älvräddarna.se

Ibland kan man faktiskt rapportera om goda nyheter.

2011-11-15T13:29:00.007+01:00

Hedefors kraftverk. Bild: Christina Lindhagen

Lerums Fjärrvärme, Kammarkollegiet och Sportfiskarna har kommit överens om att det ska byggas en fiskvägen vid Hedefors kraftverk när Länsstyrelsen ombildat området till naturreservat. Det kommer inte ske i morgon men om några år kommer laxen i Säveån få betydligt större lek- och uppväxtområden. Även ålen kommer att gynnas av fiskvägen. Om det nu finns någon ål kvar när fiskvägen väl är klar.

Det blir en fiskväg i Säveån | Allt om flugfiske

Mer om pengar mindre om miljö.

2011-11-10T09:52:00.006+01:00

Kan läsa i Dagens Media att Vattenfall ändrar i sin kommunikationsplattform. Från att ha pratat miljö ska de nu adressera plånboksfrågorna.

– Vi har pratat om miljö hela tiden, men för få är villiga att lyssna. Sedan kan det bli en negativ spinn, ju mer man slår sig för bröstet, desto mindre trovärdig blir man, säger Linus Almqvist, varumärkes- och sponsringschef på Vattenfall.

Tycker det låter som en lysande ny inriktning. Att Vattenfall och de övriga kraftbolagen vet mer om pengar än miljö är ju ingen direkt nyhet. Sen kan ju villigheten att lyssna ha något att göra med att kraftbolagen inte haft någon trovärdighet i miljöfrågorna på mycket länge.

Naturintresse, inget för förortsbor?

2011-10-06T17:41:00.009+02:00

Jag vet att man inte ska uppröras av aftonbladet.se men när jag läser Jan Guillous uttalande om Zlatan och hans jakt- och naturintresse så blir jag inte bara upprörd. Jag blir förbannad, irriterad, förvånad och börjar leta tecken på att han blivit felciterad. SÅ korkat var det han sa. Vad sa han då när han fick höra om Zlatans jaktintresse?

– Zlatan? Söte Jesus. Det verkar kolossalt pinsamt. Han har inget naturintresse, ingen anknytning till jakt och kan säkert ingenting om saken. Sådant är alltid pinsamt.

– Jag tror inte att Zlatan har ett genuint jaktintresse. Han har vuxit upp i en förort med mycket begränsad tillgång till natur och har haft fotboll som sitt stora intresse. Det är lika absurt som att Zlatan plötsligt skulle få för sig att han var svampplockare.

Man dånar, eller hur?! Spontant skulle jag vilja säga att det kanske just är avsaknaden av vildmark och natur som gör att han vill utforska det nu. Han har ju dessutom de ekonomiska förutsättningarna att ta igen det han missade i förorten. Menar Jan Guillou på fullaste allvar att om man är uppväxt i förorten så kan man, eller får man inte ha ett naturintresse utan att vara pinsam?

Att bege sig ut och njuta av naturen är kanske inte det första man tänker på när livet man lever är ansträngt på alla möjliga sätt. Och jag undrar om inte det där med natur är en klassfråga.

Tror det är många i förorten som skulle tycka det skulle vara hur spännande som helst att hänga med på jakt eller på en fisketur.

Man kanske skulle hålla flugfiskekurser där bara "asfaltsblommor" är välkomna. Tror jag ska börja leta en sponsor med en gång. Så se upp Guillou snart är vildmarken full av killar och tjejer med konstigare efternamn än dig, med spö i hand och kanske till och med med något så absurt som en svampkorg.

Det där med att "stänga" ån.

2011-10-01T11:50:00.045+02:00

Höst i paradiset.

Säsongens sista dagar i Mörrumsån är speciella. Speciellt på så vis att man vet att ingen, inte en endaste en kommer att fiska här förrän i mitten på mars nästa år. Lugnet sänker sig över ån och dess innevånare får lov att sköta sig själv i 4,5 månader. Men lugnet är bara på ytan. Där nere i det höstmörka vattnet råder en ständig kamp för överlevnad. En kamp mycket längre och allvarligare än den som utkämpas när en fiskare lyckats lura en lax eller en öring till hugg. Under ytan fortgår aktiviteterna och det bråkas om ståndplatser, lekbottnar och det kämpas om honornas gunst. Allt i fortplantningen och överlevnadens namn. Säsongen må vara slut men bara för oss fiskare. För andra året i rad fick jag den stora ynnesten att bli medbjuden att "stänga" ån tillsammans med Jonas Runnberg (Fiskeresor.nu) och hans vänner på en privat sträcka av Mörrumsån. Och med sträckan kommer en fin liten röd stuga alldeles invid ån. En stuga med alla tänkbara bekvämligheter, inklusive en helt ny "relaxavdelning" med duschar och bastu. Mycket fint. Jag kommer upp till Svängsta strax efter åtta på onsdagskvällen. Bengt från Öland har varit där sedan sex och Ingolfur David, islänningen från Trelleborg, som fiskat Vittskövle under onsdagen, håller precis på att lasta ur sin bil. Jonas blev kvarhållen på jobbet och är lite sen. "Jonas! He is always late! Always!" Konstaterar Ingolfur David med ett stort leende. Han dyker dock upp efter lite late night frukostshopping i Karlshamn och vi hjälps åt att plocka fram kvällsmaten. Lyxmiddagen är en något mer rättvisande beskrivning, för vad sägs om ostron, havskräftor, krabba, musslor, musselsoppa och färska räkor. Väl värt väntan. Både Bengt och Ingolfur David är nya bekantskaper för mig och efter den lyxiga middagen bekantar vi oss lite mer och Bengt bjuder på Dalmore's Spey Dram. Det blir sent som sig bör och vi intalar oss att gryningsfisket är överskattat och jag ställer klockan på "sena" 07.00.

Frukosten blev god och lång och avslutades med att vi delade in den en kilometer långa sträckan i fyra delar, som sedan lottades. Jag fick översta sträckan, den närmst kraftverket. Som vanligt när man ska rigga upp och fixa i ordning kläder, väskor, kameror och annat första dagen så tar det lite tid. Men den heta övre sträckan lockade och motiverade till att snabba på lite. Men när sällskapet är trevligt så blir det lätt att man står kvar, tjötar lite mer och njuter av gemenskapen.

Den översta delen denna strålande Brittsommardag.

Ingolfur David, som fortfarande har att spräcka den svenska laxnollan, är förvånansvärt lugn. Kanske är han luttrad. Kanske vet han att dagen ska ställa saker och ting till rätta. Han är inte särskilt begeistrad över att börja fiska på sträckans tredje del. Den ytterst och mest lugnflytande delen på hela sträckan. "The fly hardly moves!". Men när han kommer flanerande förbi mig går det inte att undvika det där stora leendet från öra till öra. En stor pjäs hade sugit i sig hans lilla "Yokanga Gold" en "Black & Orange" bunden på dubbelkrok. Jag får en sån av honom, "In case you get desperate". Gruppens första fisk är i alla fall landad och därmed är en hedersam avslutning säkrad. Tack för det Ingolfur David!

Ingolfur David med turens första! En hona på 107 cm. (foto: Ingolfur David)

En av de svåraste sakerna med laxfiske är att "våga" gå ner och fiska riktigt små flugor. I alla fall för mig. Jonas "stora" flugor är alltid mindre än mina minsta. Och han missar inte en chans att berätta om laxarnas oförmåga att låta bli små flugor. Och när man tittar i mina flugaskar så skulle man kunna tro att det bara är flugor för vårfisket. Och med för stora flugor blir testunden efter att ha fiskat av min beat inte belöning för landad fisk. Utan mer en mysig stund att fundera på varför i hela fridens namn jag inte har fler små, små flugor. Hade ju samma dilemma i Skottland i våras. Nåja, nått smått ska man väl kunna hitta. Fast den här Black & Yellow ser ju giftig ut. Och den är ju nästan liten. En självsuggestion som gjorde mig fisklös första dan. Hade dock en dragning på min "stora" fluga på precis samma ställe som jag tog säsongens första i våras. Samtidigt ringer Jonas och frågar om jag ska med på lunch. Dragning till trots blir det lunch och den tar vi i Laxerian tillsammans med Lars Terkildssen från Fiskeshopen i Mörrum. Det blev en del gött snack med honom och lunchbuffén på laxerian var både god och generös. Lunchen och besöket i Fiskeshopen drar ut på tiden och ån börjar dra på riktigt. Väl tillbaka vid ån dröjer det inte länge förrän ett vrål ekar i ådalen. Är det fisk på eller har någon trillat i? För att ha sett så många laxar fångas är Ingol fortfarande lika entusiastisk. Jag rullar in och springer upp. Oavsett anledning till vrålet kan jag antingen hjälpa till eller ta foto eller både och. Jodå det är fisk på och den här gången är det Jonas som lurat till hugg.

Jonas sätter tillbaka 100 cm laxhhona.

De nöjda fiskarna drar ner på tempot medan jag och Bengt kämpar på. Och mitt i "kämpet" ringer min gode vän Dennis och undrar om jag vill följa med och se på MFF - Austria Wien. Han har VIP-biljetter! Lockande men jag tror inte jag hinner till Malmö på en halvtimme. Mörkret faller denna första av de sista dagarna vid ån och jag lommar upp till stugan för att börja med maten. Det vankas lammgryta. En långkokare som passar alldeles utmärkt vid höstfiske. Vadarna åker av, plockar fram ingredienserna, häller upp ett stort glas vin och rattar in matchen på radion. Kan väl säga att grytan gjorde större succé än MFF. Och det är en proppmätt skara som rundar av en lyckad första dag med några läppar av Bengts goda whisky. Fredag och säsongens sista dag börjar tidigare än gårdagen och jag är så metodisk som mitt tålamod tillåter. Fiskar av nedre sträckan bra och effektivt men utan någon större framgång. När jag kommer upp till översta sträckan har Ingolfur David återigen landat en fin fisk runt tiokilosträcket. Återigen har jag missat möjligheten att se hur ett elva-fots Guideline Lpx switchspö hanterar så stor fisk. Uppenbarligen är det inga problem och i kombination med den gode islänningens långa erfarenhet av att drilla lax så kan det inte gå annat än smidigt.
Ingolfur David med turens andra! En hane på 97 cm. (foto: Ingolfur David)

Jag möter Ingolfur David och Jonas när de beger sig nedströms. Och det har varit mycket aktivitet på den övre sträckan där Bengt nu prövar lyckan. Jag pausar lite och låter Bengt fiska klart innan jag går uppströms. Sätter mig och spanar ut över ån utan att se någon direkt aktivitet. Men Jonas sa att det var hett och den sträckan borde fiskas "hårt". Så det får jag väl göra då. Flugan som sitter på tafsen är den jag fick av Ingolfur David. Ja, jag är lite desperat nu. Bara lite. Och som vanligt när man är desperat och sträckan är "het" så kastar man som en kratta. Jag försöker ändå vara effektiv och metodisk. Men det är lite nedslående när all fisk man ser röra på sig, gör det precis på den plats man precis fiskat över. Det blir en lååång tepaus och jag tittar uppgivet på klockan. Är det inte lunch snart? Läge för lite ny energi. Nope, klockan är bara elva. Elva schmelva! Det får bli lunch ändå, tänker jag och går uppströms mot stugan. Då tycker jag att vattnet ser annorlunda ut. Gräset och vassen där ute i ån var inte ovanför ytan innan. Tittar snabbt på stenarna i strandkanten och mycket riktigt. Ån har sjunkit nästan 30 centimeter på bara en kvart. Den "heta" sträckan har nu blivit ännu hetare! Lunch tar vi sen! Sicket trams att ta tidig lunch. Här ska fiskas. Tänk vad snabbt saker ändras. Jag repar ut skjutklumpen och fiskar av ganska kort. Inget. Dra ut några meter till och lägger ut, mendar uppströms och låter flugan gå. Den hinner bara halvvägs när "laxeløkken" dras ur mina fingrar i ett lugnt men distinkt drag. Lyfter spöet och sätter kroken. Ska jag tappa en fisk så gör jag det hellre efter fem sekunder än efter två minuter. Därför gör jag alltid några mothugg. Den känns inte jättestor och när jag känner att den fortfarande sitter, ropar jag efter Ingolfur David som fiskar längre nedströms.
Att ha erfaret folk på åkanten känns alltid tryggt och Ingolfur Davids lugn var till stor hjälp.

Ingolfur David kommer sättande och när fisken som inte visat sig än kommer i höjd med honom, säger han lugnt: "It's a very small sea trout... not!" Sen visar han med händerna hur hög den var. Och då blir jag nervös på riktigt. Och när den går ut i ån och hoppar blir benen darriga. Den här fisken vill jag väldigt gärna landa. Jonas kommer förbi och utan att tveka tar han min ryggsäck och min kamera och börjar dokumentera. Mycket tacksam för det. För adrenalinet gör en hel del med minnet i såna här situationer. Då kan lite bilder vara bra i efterhand.
Ingolfur David är redo att landa fisken. Men det är inte fisken.

Fisken går upp och ner längs ån, hoppar, tjurar på botten och rusar långt nedströms. Och när den går nedströms passar jag på att ta mig ifrån den steniga delen som inte har några bra ställen att landa fisk. Jonas coachar hela vägen och är till stor hjälp när jag slutligen får in fisken till en väntade Ingolfur David. Som lugnt och erfaret "tailar" min stora fina fisk.
"Take it easy, breathe, no rush, enjoy the moment." Lugna ovärderliga ord från en som vet.
Laxhanne på 105 cm. Inte världens största men det är MIN största. Och visst är den stor!
Så här glad blir man när man spräckt 100-sträcket, tagit personbästa och satt tillbaka fisken i gott skick.

Nu kan vi ta lunch! Det blir hämtpizza från pizzerian i Svängsta. Hur gott som helst, kanske inte i klass med dagarnas övriga mat. Men just där och då hade jag kunnat äta vad som helst och tyckt det var det bästa jag ätit i hela mitt liv. Eftermiddagen blev en enda lång njutning vid ån. Mer fokus på det sociala än på fisket och jag sätter mig för att titta på Jonas när han bestämmer sig för att vada djupt och nå rätt ställe. Härligt att se målmedvetna Jonas vada ut med bara fem centimeter kvar tills vadarbyxorna tar slut. Denna välriktade insats behöver bara två kast för att ge resultat. Han är grym den gode herr Runnberg.

Hur det hade gått om inte "lyftkraften" funnits vet jag inte för det var brant ner.
Att fiska är att "njuta" när tillfället ges.

Ingolfur David verkar gilla att landa fisk. Och han gör det bra.

Jonas med en riktigt fin laxhona på 102 cm.

Och som alla de andra fiskarna, simmar denna vidare för att kunna ägna sig åt leken senare i höst.

Klockan är halv fyra och hittills har Jonas och Ingolfur David fångat vars två fiskar och jag en. Alla fem var över tio kilo och det måste, trots att Bengt blev utan, räknas som ett mycket bra resultat. Särskilt med tanke på hur Dahlbomssträckan fiskat den senaste tiden. Det är därför inte konstigt att det inte görs några fler hårdkokta insatser för att landa en till. Alla fyra verkar nöjda med att packa ihop och bege sig hemåt för den där låånga vänta på nästa säsong. Väntan på att återigen få lägga ut sin fluga i hopp om att en av Mörrumsåns giganter åter ska irritera sig på den tillräckligt mycket för att hugga efter den. Det är en lång höst och vinter vi har framför oss men med den här fina avslutningen blir väntan lite lättare. Sen är det ju bara tre månader till man kan fiska havsöring i havet igen!

"And the crack was good."

2011-09-21T10:42:00.003+02:00

Lika vackert och mäktigt som vanligt vilar stens huvud i Östersjön

Efter en veckas fiske tillsammans med irländare kan man bara konstatera att umgänget har varit rikligare än mängden landad fisk. Och då fick vi ändå en del fisk. Ray Sheehan var mycket nöjd med sin kanonfina havsöring på 77 cm som han landade i Mörrumsån på onsdagen. Garrett hade en fisk på uppe i "Five minutes pool". Och fick därmed känna på fisk för första gången på två besök i ån. Rory hävdade att han landade åns kanske minsta lax och Trevor hade ett skenande tåg på i några minuter. Så visst landades fisk. Men som sagt skratten, gliringarna och historierna fyllde med råge sin "bag limit" varje dag. Och även om vi inte lyckades ta någon kustöring av någon storlek så fick "gubbarna" några minnesvärda dagar på Österlenskusten. Tidvis fantastiskt väder och jag lyckades "sätta" gänget på stor vakande fisk. De ville inte hugga men alla var imponerade över våra svenska havsöringar, dess storlek och omgivningarna som de uppehåller sig. Sen hjälpte det ju inte att en fiskare kom och lade ut ett nät precis där fisken vakat. Det dog och sen hände inget mer.

Tackar Hotell Maritim i Simrishamn för ett fint och trevligt bemötande. De gillar flugfiskare där.

Tack också till Syster Karin, den svenska sjukvården och Simrishamns sjukhus som tog emot och grävde ut fästinghuvudet ur Ray på mindre än 15 minuter. Det var med saknad och vemod som jag sa hej då för den här gången. Och jag hoppas att jag får nöjet att fiska med detta glada gäng snart igen.

Cathal Walsh, Bill Holmes, Garrett Byrne, Ray Sheehan och Rory Sheehan.

Ska det verkligen vara så här?

2011-09-13T09:16:00.002+02:00

Att fisken har det svårt i Östersjön är ingen nyhet. Och det krävs ju inte ett geni för att räkna ut att det även måste påverka de som livnär sig på fisket. Det är tydligen så illa att yrkesfiskarna behöver lika mycket bidrag som de får för sin fångst, för att överleva. Det skriver Södermanlands Nyheter. Och enligt miljöorganisationen Oceana så är dessa bidrag betydligt större än vad EU tidigare rapporterat. Det här är galenskap och en bransch på land hade aldrig fått dessa bidrag och subventioner. Inte ens bönderna. Dags att vakna nu!

Sill i Kivik och tji havsöring i Vik.

2011-09-08T23:40:00.004+02:00

Mer dramatik på himlen än i vattnet.

Det har varit några märkliga dagar när det gäller vädret. Störtskurar, åskmuller, solsken och kraftiga vindar om vartannat. Lite skotsk väder och som man säger i Skottland "om du inte gillar vädret i här, vänta i fem minuter.". Efter en fin men fisklös morgon i Mörrumsån lämnade vi ABU-stugan och ber att få tacka för den här gången. På vägen till Simrishamn och Hotell Maritim stannade vi till i Kivik och åt nystekt sill på Buhres. Cathal ville ha rökt sill och pommes frites, en beställning som tjejen i luckan höjde inte så lite på ögonbrynen åt. Han fick dock sina rökta sillar och var nöjd men förundrad att hans "kippers" inte var varma. Men är det inte konstigt att ett ställe som Buhres hanterar och säljer så många rödlistade fisk- och skaldjurarter? Bättring där Buhres. Sillen var för övrigt fantastisk. Efter lunchen kommer vi till Maritim där vi möts av glada leenden lite kaffe och fina rum. Men var är parkeringen Maritim? Man kan inte be sina gäster att ställa sig på parkeringen på andra sidan Hotell Svea. Efter en tvåtimmars tupplur åkte vi norrut till vik där Rays kära klippor skulle återses. Regnet öser åter ner men slutar snart och en gigantisk regnbåge väntar ute på Östersjön när vi kommer ner på klipporna. Och då menar jag inte en sån med fenor. Det är stilla på havet och jag hoppas på att vi snart ska se fisk i ytan. Det är ett par fiskar som hoppar, inga stora, men det fins ändå indikation på att det är fisk där. Efter ett par vändor upp och ner längs stranden för att ge tips och råd till våra "noviser" satte jag mig ner för att spana vatten lite. Såg en liten virvel och vadade ut. Ingen hemma i virveln men andra kastet resulterade i en liten pjodd! Så små räknas knappt. Men det är ändå en havsöring. Och kvällens ända. En kväll som inte blir lika lång som önskat då hotellrestaurangen väntar oss 21.30. Vi hoppas på gryningen. Och vi hoppas på fisk till mina irländska vänner.

Inte så stor direkt.

Spridda skurar och ösregn.

2011-09-07T23:54:00.007+02:00

Idag hade naturen bestämt sig för att tömma hinkar över alla glada fiskare längs ABU:s sträckor. Men om den trodde att det skulle ta ner stämningen så hade den fel. Sällan har väl ett dylikt spöregn ignorerats på så många plan. Även denna morgon blev tidig. Till och med lite tidigare än gårdagen. En snabb kopp te och sen bar det iväg. Gissa var? Precis, "Five minutes", poolen som lovar runt och håller tunt. Rory börjar och han fiskar sig en bra bit ner mot vägbron och det är på nacken där som en liten lax på 55 cm kliver på. Var är havsöringarna som ska stå under ekarna? Nåja vi kämpar på under hela dagen. Garrett åker söderut för att prova på Kronolaxfiskets vatten och jag och Rory håller flugfiskefanan högt i Åkeholm. Det hjälper dock inget.Däremot ringer Ray halv sju för att berätta att han landat en 25-30 lbs havsöring. Han låter mycket exalterad och det smittar av sig. Det är ju nästan en 12-kilosöring. Grymt tänker jag och fortsätter att fiska den fisklösa poolen. Väl tillbaka i stugan ser vi den böjda håven som inte tålde vikten av den stora öringen. Efter lite ingående studier av bilden på Rays fisk så kunde vi uppskatta fisken till 77 cm vilket innebär att den vägde ungefär 6-6,5 kg. Även Bill var i kontakt med fisk men den vill inte alls vara med så den tog linan innan Bill hann säga "Wow den var stor!". Imorgon bitti fiskar vi i ån. Efter lunch rullar vi söderut till Simrishamn för lite kustöringsfiske. Och då får vi hoppas att fiskarna inte är lika spridda och att regnet inte är lika "ösigt".

Fem minuter räcker inte till när det kommer till "five minutes pool".

2011-09-06T23:22:00.002+02:00

Vi var uppe tidigt idag. Trots den sena men ack så pratglada morgondagen. Vi körde upp till "Five minute pool" poolen där det bara ska ta fem minuter att fylla sin "bag limit". Det är en ganska kort sträcka att fiska av. Det var jag, Rory och Garrett som halv sju gjorde oss redo att ge denna underbart vackra pool fem minuter av vårt liv. Garrett var första man ut och det gick som det oftast går när man försöker bekanta sig med en ny sträcka. Inget. Nästa man ut var Rory som begick fem-minutaren utan någon lycka. För att korta ner historien lite så kunde jag fortsatt sitta på åkanten med min termos med te och mina åtankar. Vi lät vattnet vila för att göra ännu en vända. Inte heller den ville leva upp till poolens namn. Efter en lunchpaus i ABU-stugan begav Garrett och jag oss åter upp till den där pollen med det kaxiga namnet. Mitt på eftermiddagen är inte den bästa tiden på dygnet men det var trots det då som Garrett hade fisk på. Nu ville inte den här fisken detsamma som Garrett så därför klev den av efter ett par minuter. Återigen lät vi vattnet vila och åkte bort till Skrea Hage där de andra fiskade. Bara för att planera en "rematch" lite senare. Men det var inte riktigt idag som det bara skulle ta fem minuter att fånga en fisk. Väl tillbaka i ABU-stugan väntar ett glatt gäng och Cathal, den pensionerade veterinären, verkar ha skolat om sig och serverar oss alla åtta en fantastisk tallrik med biff, lök, irländska prinskorvbar och black pudding. Stadig mat efter en stadig och lång fiskedag. Som avrundades med fem svenska fotbollsmål. Imorgon lär jag ge fem minuter, kanske rentav 10, vid poolen med garanterat störst "feeling". En känsla som mycket väl kommer att revideras efter morgondagen.

64 cm 5 minuter

2011-09-05T23:27:00.002+02:00

Ibland blir man förvånad hur lyckligt lottad man är. Eller rättare sagt så blir man förvånad hur lätt man glömmer. Men så fort man träffar sina irländska fiskevänner sköljer tacksamheten och kom-ihåget över en. För visst är det underbart att träffa ett gäng irländare som är allt från 29 till 79 år och där känna att man har en del att säga och framförallt en massa att lyssna på och njuta av av konversationen. Nu är klockan mycket och vi har haft en bra första dag. Kanske inte när det gäller fisket men maten drycken och historierna som susade kring middagsbordet ha varit en lisa för själen. För vad kan man säga om när Bill, änkemannen Bill, berättar om hur han sju år efter sin frus död får uppleva lyckan av kärlek igen. Det sätter fiskelyckan lite i perspektiv. Och jag inser genast hur stor del av fisket det är som innebär gemenskap, bra historier och ärlighet. Och det är så mycket viktigare än att jag fångade dagens ända fisk. Precis nedanför ABU-stugan. En lax/hybrid på 64 centimeter. Det var svårlandat och jag var tvungen att "spela" fisken länge innan jag kunde landa den. Det innebar att jag fick kämpa en del del innan jag kunde släppa tillbaka den. Men vilken tillfredsställelse det är att få en "sliten" fisk att repa sig och för egen maskin ta sig ut och simma vidare i den mäktiga Mörrumsån. Jag tackar alla inblandade för dagens fina upplevelse! Imorgon är det dags för nya utmaningar och jag hälsar eder alla från anrika ABU-stugan, där jag sitter och skriver på en stol med drottning Silvias plakett. Godnatt och på återhörande. Just det, det blir inga bilder på fisken för förutom att jag glömde mitt kustöringspö, så glömde jag också att ladda batterierna till kameran.

Harasjömåla

2011-06-20T22:48:00.001+02:00

Idag har jag fiskat flugströmmen i Harasjömåla. Nuff said.

Varför identifierar ni er med rötäggen?

2011-06-15T16:46:00.004+02:00

Peter Kadhammar gör en lysande observation i sin krönika på aftonbladet.se. Han skriver om hur upprörda Yrkesfiskarna blivit efter att ett inslag i ett barnprogram visat tjuvfiskare. De ojjar sig att programmet framställer yrkesfisket som något negativt. Men det är väl ändå tjuvfisket som framställs som negativt. Men det kanske är samma sak för Fredrik Lindberg som är ombud för Yrkesfiskarna? För mig är det inte det! Och det är en gåta för mig att yrkesfiskarna hela tiden ska envisas med att skydda allt och alla som sysslar med professionellt nätfiske. Oavsett var och vad de gör. De vill tydligen inte att missförhållanden kommer i dagen så att branschen blir smutskastad. Jamen, skydda då inte urskiljningslöst alla som bryter mot regler och lagar bara för att de är fiskare. Istället för att bli kränkta och springa och klaga som försmådda barn kan ni ju istället stå upp för branschen och fördöma de som väljer att bryta mot reglerna. Regler som finns för er skull, för att er bransch ska kunna finnas även i framtiden. Som finns för att mina barn och deras barn ska kunna äta fisk i framtiden. Men nä, istället ska man göra ett barnprogram till syndabock som orättfärdigt förtalar en hel näring. Varför inte istället ta avstånd från rötäggen och svartfiskarna som bryter mot reglerna och som därmed väljer att ställa sig utanför och därmed inte borde vara förtjänta av ert stöd och skydd. Eller finns det någon outtalad kod?

Stöd Hugh's Fish Fight. NU!

2011-05-31T12:42:00.003+02:00

EU Hugh's Fish Fight - Half of all fish caught in the North Sea is thrown back overboard dead

Jag har skrivit på! Gör det du också! Det här vansinnet måste å ett slut.

För en mycket god sak!

2011-05-26T09:39:00.004+02:00

CSR eller Corporate Social Responsibility är inget nytt fenomen, det har funnits länge. Skillnaden är nu att fler och fler har förstått att man inte måste vara en rosenrasande marxistisk kommunist för att tycka att företag kan ta ansvar för saker som inte är reglerade av lagar och regler. Samtidigt ser vi hur medvetna konsumenter mer och mer förväntar sig att producenter och varumärken tar ett större ansvar för såväl hållbarhet som arbetsförhållanden. Det blir en del av marknadsföringen och även om en del hävdar cynism och att det enkom är för en ökad vinst som företagen gör det så är jag övertygad att detta i förlängningen leder till positiva förändringar. I längden blir dessa tankegångar och värderingar så väl förankrade och förknippade med varumärket så att det inte går att sluta ta socialt ansvar. I dagens snabba värld där "djungeltrumman" går med fiberoptikens fart sprids varumärkens godheter eller dumheter blixtsnabbt. Och att göra medvetna konsumenter besvikna kan sluta i katastrof för ett företag. Konsumentmakt har blivit på riktigt.

Nu har min favoritglass Ben & Jerry tagit ett steg för att sälja mer glass. Ett steg som dessutom gynnar det som jag känner så passionerat för, havet och fiskarna. Det är bra för Östersjön och Ben & Jerry men sämre för min färd mot Beach 2011.

Chris Davies passionerade och vältaliga inlägg gör det mycket enkelt att ta ställning.

2011-05-11T09:43:00.001+02:00

På torsdag är det omröstning huruvida fiskeindustrin ska få ännu mer bränslesubventioner. Chris Davies sätter ett passionerat finger på denna fråga. Och man undrar ju lite när tokerier som det här ska sluta och ens ska kunna röstas om?

Älvräddarna i manifestation för Arjeplogs strömmar

2011-04-24T13:57:00.004+02:00

Älvräddarna som är en ideell och partipolitisk obunden samorganisation av lokala älvräddarorganisationer från hela landet manar nu till aktion för att rädda Arjeplogs Strömmar från utbyggnad. Kraftverksplanerna kommer, om de genomförs, innebära stora konsekvenser för Arjeplogsöringen. Konsekvenser som kan betyda att denna stam försvinner helt. Kan man inte vara med och manifestera på plats i Arjeplog den 2:e juli, går det bra att bidra genom att köpa T-shirten. Då visar du att du lever 2011 och vet att vattenkraft inte är en särskilt naturvänlig energikälla!

Artikel hämtad från The Arjeplog Times

Påskfynda på Tradera!

2011-04-20T13:42:00.003+02:00

Köpte en lina som var lite för tung! Nu slumpas den bort på Tradera! Med tanke på att de kostar 595:- i butiken så lär det bli ett rejält kap.

Export av vassa verktyg!?

2011-04-19T11:11:00.003+02:00

I morgon är det ett år sedan oljekatastrofen i Mexikanska Golfen. En tragisk händelse som parallellt drev världsmästerskap i "pudel"! Man trodde att huvudpersonen hade lärt sig något... Men om man läser hans senaste uttalande i aftonbladet blir det ganska tydligt att det är lika få pommes frites på tallriken, att alla hästarna inte är i stallet, att det är tänt men ingen hemma och att han inte är det vassaste redskapet i skjulet. Vad är dessa män i glansiga kostymer bra på? Vad är det som gör att de tjänar dessa enorma summor pengar? Vad är deras talang? Lite pinsamt är det allt att omvärlden tror att det här är det bästa vi har. En tanke: Varför inte casta BP:s ordförande till nästa säsong av Big Brother? Det hade blivit succé och löpsedelsmakarna hade förmodligen jublat.

Från Dee via Wounded Knee tillbaka till "Bee".

2011-04-18T21:30:00.005+02:00

En minibesa på 45 cm

Då var man tillbaka i hemmavattnet igen. Efter en utflykt till Skottland och en artroskopi i knäet förra onsdagen så stapplade jag ut i Barsebäck denna stilla och fina vårkväll. Hade förhoppningar om att få se öringar i ytan både här och där men jag fick nöja mig med att få se en hoppa hundra meter bort. Så det var bara att bege sig till stället som alltid levererar och börja blindkasta. Det dröjde inte många kast förrän det satt en mycket tunn och liten "slips" på min Magnus. Det är nog den minsta "besan" jag fått. När de är i den storleken brukar de alltid vara i fin kondition. Men det verkar som denna har varit uppe och lekt. Förmodligen för första gången. Förhoppningsvis inte den sista. Påsklovsveckan börjar bra och fortsätter ännu bättre? Jag kommer som traditionen bjuder hänga vid Klockstapeln på skärtorsdagen. Vi ses kanske där? Jag kommer dit med solen.

I am haunted by Commonty

2011-04-13T18:44:00.019+02:00

På verandan utanför Ghillie-stugan på Commonty står det en bänk. En skön träbänk som är behaglig att slå sig ner på en stund för t ex en te-paus. På denna bänk sitter en minnesplakett över Jonathan Gordon 29/1 1977 - 2/7 2006. Och på plaketten finns ett citat från Norman Macleans "A River Runs Through It". Jonathan som bara blev 29 år var en kille från trakten som brukade fiska Commonty. Och enligt Ian, vår ghillie, fiskade han gärna i The Boat Pool med sitt enhandsspö, sittande på en stol. Men tragedin var ett faktum, han drabbades av en elakartad hjärntumör och denna unga fisketokiga man blev inte ens 30 år. Och för att hedra hans minne har någon placerat denna bänk på första parkett vid The Garden Pool.

Jag undrar lite hur bunden Jonathan var eller hur besatt han var av floden som rinner genom Commonty? För om följande händelse verkligen hände så är han fortfarande ganska bunden till platsen...

Det var onsdag kväll och klockan var väl runt sex, halv sju. Solen hade dalat ner bakom träden och ljuset började lämna dalgången. Jag tänkte passa på att kvällsfiska The Garden Pool. Mikhael syntes inte till, han var uppströms. Dennis var inte heller där, han var nog också uppe på Commonty:s övre del. Han hade i alla fall inte slutat för dan för hans väska och spötub var kvar på soffan vid verandan. När jag bara har ett par kast kvar på The Garden Pool ser jag, i det skumma ljuset, någon komma på vägen ovanför ghillie-stugan. Det är väl Dennis, tänker jag, som kom för att hämta sina grejor innan han skulle bli upphämtad av sina fiskekompisar Thomas och Göran. Han slår sig ner på soffan och vinkar bort till mig. Jag vinkar tillbaka. Det är säkert inte mer än 100 meter mellan oss men det svaga ljuset gör att jag inte kan urskilja ansiktsdragen. Jag kastar tre kast till, är då längst ner i poolen och vevar in. Jag tänkte gå upp och snacka lite med Dennis, höra hur det gått för honom på eftermiddagen. På förmiddagen hade han ju fått en fin springer i The Boat Pool. Jag traskar upp till stugan men då är han borta. Han är kanske runt hörnet och slår en sjua? Nä, ingen där. Jag kollar överallt men ingen Dennis. Märkligt, har han kanske blivit upphämtad utan att jag märkt det? Men hans väska och spötub är ju kvar. Mycket märkligt. Och att han gått uppströms igen utan sina prylar verkar osannolikt. Men vem var det som satt på bänken vinkade då? I det skymmande ljuset tänker jag en tanke som jag gör mitt bästa för att sluta tänka. Var det kanske Jonathan Gordon som hade vinkat.

Nä, det var nog Dennis som varit förbi och gått igen, intalar jag mig och går ner till The Loop Pool för den sista mörkervändan. Det är beckmörkt och jag kan inte sluta grubbla över vem det kan ha varit där på bänken. Håren reser sig i nacken och jag har svårt att koncentrera mig på fisket där jag står utvadad i älven, omsluten av det kolsvarta, suggestiva mörkret. Jag gör så gott jag kan för att tänka rationellt, man vill ju inte vara en sån som ser spöken, avslutar min vända och beger mig upp till bilen vid stugan, där Mikhael väntar. Dennis saker är borta och enligt Mikhael har han åkt för länge sen...

På lördagen är det åter dags för fiske på Commonty och äntligen ska jag få tillfälle att fråga Dennis om det var han som kom gående på vägen och som vinkade till mig på onsdagskvällen. Jag blev lite snopen när han bestämt sa att inte hade varit vid stugan mer än för att hämta sina saker. Och då hade de kört med bilen dit. Jaha... nu letade jag febrilt efter vettiga förklaringar och kan bara komma fram till att det varit någon i allra högsta grad levande person från trakten som varit ute på sin kvällspromenad, slagit sig ner på bänken och vinkat till mig. Så har det ju såklart gått till! Eller?

Fjorton kunde varit femton

2011-04-12T16:37:00.011+02:00

Mikhael, eller "The king of Commonty" drillar fisk nr fyra i The Bend.

Morgonen började på Commonty och till skillnad från förra gången jag var där så var det inte mycket fisk uppe och visade sig. Jag började allra längst ner men utan någon större framgång. Mikhael som hade fått en trippel på Commonty dagen innan verkade vara vän med denna fina sträcka för det dröjde inte länge förrän han var i fisk. Snacka om ketchup-effekt.

Tunn koppling mellan man och lax

Ingenting på fyra dagar, sen fyra laxar på två. Han drillade och återutsatte fisken precis sådär lugnt och rutinerat som man gör om man har fått hundratals laxar. Själv passade jag på att låta kameran jobba.

Mikhael knäckte koden för Commonty efter fyra dagar.

Alla laxar i Dee måste sättas tillbaka och den här hade bråttom iväg.

Efter lunchen på Potarch Hotel tog jag en desillusionerande runda längst upp på Commonty. Vinden och en för tung klump försatte humöret på en gnällspik som trängde längre och längre in i min slitna kropp och fisklösa självförtroende. Att fiska från 9-21 varje dag tar på krafterna.

Just som vinden och det faktum att jag inte fått någon lax på fem fiskedagar gjorde sitt bästa för att få mig att tappa sugen. Och gnugga bort det där fåniga leendet som jag haft under hela veckan, träffade jag Dennis nere vid Loop Pool (är det kanske världens enda pool som är ett palindrom?). Ett litet snack och jag bestämde mig för att så här ska det banne mig inte få sluta. En kanonvecka ska inte få förstöras bara för att jag inte kan koncentrera mig några timmar efter middag.

Dennis försvinner bort efter en upplyftande pratstund

Dennis gick uppströms och jag klev ner i Loop Pool för att ganska raskt ge det hela en ny chans. Jag repade ut linan och gjorde ett dubbelt Spey-kast med full koncentration och linan vände ut fint över den snabba forsen. Flugan svingade in fint, i rätt hastighet. Ja, allt gick plötsligt bra igen. Innan det sitter i muskelminnet så är koncentration högst väsentligt när det kommer till flugfiske. Jag hade bra tempo genom Loop Pool och var snart nere i slutet på The Bend. Det är fiskar uppe och visar sig hela tiden, mest snett bakom mig. Jag vadar djupt, så djupt att jag kan konstatera att jag har ett hål i vadarna i höjd med höger skinka. Härligt tänker jag men är åter inne i min positiva bubbla och vadar vidare.

Sista sträckan att fiska av för den här veckan

Jag kliver upp på ett par stenar och har ett kast kvar innan poolen är slut. Linan seglar ut över älven, landar och efter en mendning går linan i fin sving. Precis innan linan når en sten suger det till hår och aggressivt i linan, jag släpper öglan perfekt men i ren förskräckelse, lyfter spöet och känner att fisken är kvar i andra änden. Vilken glädje, vilken rusch hugget gav och så lycklig jag är. Jag skriker och skrattar om vartannat, okontrollerat och ohejdat. Jag ropar på Mikhael som är uppe vid Loop Pool, kände att jag behövde hans rutin närvarande.

Inte bara Mikhaels rutin var närvarande, även hans kamera fanns till hands.

Fisken går runt i poolen och stimmar upp massa fisk och det börjar hoppa lax lite här och var. Sen går den nedström och det är bara att låta den gå. Den är stark. Mitt i euforin börjar jag så smått fundera på hur jag ska landa fisken, det går inte att göra det på stenen där jag står. Jag inser att jag måste ta mig iland för att inte få fisken på för kort tafs.

Det är något speciellt med att höra en flugrulle när fisken rusar

Efter sex, sju minuter bestämmer jag mig för att ta mig ner för stenen och upp på strandkanten. Ett beslut som var rätt men feltajmat. Jag har full kontroll på fisken när jag kliver ner i vattnet och allt går som planerat. Men när jag är på väg upp på strandkanten så börjar fisken simma in mot mig. Och jag vevar in samtidigt som kliver upp på sttranden. Puh, jag är uppe på land och fisken är kvar. Men då fortsätter den in och hamnar ovan på en platt sten som ligger precis under ytan, där får den väl panik och hoppar och hamnar på sidan ovanför mig, på kort lina.

Stenen jag står på är platsen som blev så fel

Det kunde bara sluta på ett sätt, det blev en ”quick release”. Jag skulle gissa att den vägde en 5-6 kilo, vilket är en bra storlek. Jag fylldes med en tomhet men den hade inte en chans mot den tillfredsställelse jag kände över att ha lyckats lura en lax till hugg. Och att få uppleva det hugget! Fantastiskt. Det hade ju varit kul med en bild men det känns inte som om det är så himla viktigt. Och vad som räknas som landad fisk bryr jag mig inte heller om.

Så istället för att tappa sugen och börja planera att sätta in en annons på blocket, fick den här veckan en alldeles utom ordentlig avslutning. Och känslan när laxen tog flugan kommer jag aldrig att glömma. Och jag vill uppleva det igen. Och igen och igen.

Veckan resulterade i fjorton laxar och några kelts. Jonas fick fyra, Mikhael likaså, Dennis 3, Dennis 2, Mattias 1.

Idag lax men mer om det senare

2011-04-10T05:08:00.005+02:00

Håll till godo med denna bild av Potarch Bridge som skymtar i bakgrunden sålänge.

Sex laxar i en...

2011-04-09T00:06:00.007+02:00

Idag var en mycket bra dag vår del av gänget tog faktisk sex laxar idag. Mikael tog tre! Jonas två och Dennis en. Mattias och jag är fortfarande fisklösa den här veckan. Men trots det går jag omkring och mår oförskämt bra. Jag känner att jag vet vad jag gör, man ser fisk, det fångas fisk, vädret är fint, naturen underskön, sällskapet är bra. Det är rogivande och trots motgångar med inställda flyg, för lätt lina och ingen lax, är allt bara bra. Maken till helande semester...

Jag fick låna Jonas spö och plötsligt nådde jag över hela älven. Koncentrerad...

Blanklax.

Jonas med sin första lax för kvällen.

Laxen på väg igen, något överraskad men vid god vigör.

In på Boat Inn för ett nummer, till Jim, Ghillien

Vi nollade idag, nästan.

2011-04-08T01:44:00.007+02:00

The Water of Feugh är River Dees största biflöde. Här rinner det ut i Dee

Idag inleddes andra halvan av vår fiskevecka, vilket innebar att jag var tillbaka för fiske på Banchory. Det kändes himla bra och jag började nedanför "The Water of Feughs" utlopp i Dee. Det var massor av fisk uppe och visade sig men det var fisk "på väg" och svår att få till hugg. Jonas hade en dragning där precis innan lunch. Jag fiskade Summer Pool ett par repor på eftermiddag och hade ett litet, litet nyp. Sena rapporter gör gällande att Dennis i andra gruppen återigen varit lyckosam uppe på Commonty. Grattis.

Walter Ghillie på Banchory

Lunch på Douglas Arms Hotel

Busy Banchory.

Ghillie-stugan i kvällsljus igen.

Jonas på jakt i mörket

Att blanklaxfiske är svårt visste jag sedan innan men att det var så här svårt... Det visar sig fisk hela dagen men ingen vill ta hand om våra flugor som garanterat ser olika ut och fiskas på en rad olika djup och med ett flertal hastigheter. Ändå inget. Men solen skiner och det är vår i luften och jag kommer får kanske en springer ändå. Har två dagar kvar ju, Nu sen middag (som vanligt), en 300-grams entrecote med sallad och rostade rotsaker. Det blir fint att gå och lägga sig på. Imorgon är det dags för Aboyne Water med finfina Lummels.

Commonty ett litet paradees.

2011-04-07T01:07:00.009+02:00

Är det det här som kallas "jordtoner"?

Idag fiskade jag Commonty som är en lååång sträcka med många och varierande pooler inbäddat i underskön natur. Naturen bestod idag även av riktigt mycket vind och det var ganska svårfiskat till en början, Men när jag hade släppt tanken på att vänta på att vinden skulle lägga sig såg jag helt enkelt till att jobba fram en kastteknik som funkade i vinden. Ni kanske tycker jag är lite känslig nu men faktum är att det blåste 15-20 m/s byarna. Och jag höll bokstavligt talat på att blåsa i älven.

Det svårt att inte vara nöjd när man är i Royal Deeside

Men det var varmt idag trots vinden och man blir glad över ynnesten att få vistas på en så vacker plats. En plats som dessutom bjöd på en Springer idag. Det var inte jag som fick den. Det var Dennis från andra gruppen i vårt gäng. Även Jonas tog en riktigt fin springer nere i summer pool på Banchory. Se bild på fiskebloggen.se

Jag fick den här lille öringen och en dragning på kvällen i kolmörkret.

Huset på andra sidan har ett, kan man säga, ganska bra läge.

Lunch på Potarch Hotel.

En kelt är också en lax, en ful lax.

2011-04-05T22:15:00.008+02:00

Idag blev det fisk. En utlekt laxhona eller välmatad slips. Bara att välja.

Nåja ovanför sträckan som jag fick Kelten ligger en pub. Och det är mycket praktiskt när man är törstig och ska fira att man fick en fisk. Hunden Robbie höll sällskap.

Bron i Aboyne.

Lummels

Första dagen i Dee

2011-04-05T00:04:00.008+02:00

Dagen började ju inte direkt optimalt med bagage på villovägar. Men att få vara på plats i Banchory och direkt på morgonen få höra att väskan är på väg över Nordsjön gjorde ändå att fortsättningen på dagen blev ganska bra. Efter åtskilliga samtal till British Airways bagage claim åkte jag upp till huset för att invänta budbilen som skulle komma vid lunchtid, vilket innebar att jag faktiskt stod utvadad i älven klockan ett. Jag skulle kunna hävda att en halv fiskedag var förlorat men eftersom vi fiskade till nio på kvällen är det inte helt sant. När jag var i huset och väntade på väska, lyckades Jonas landa en springer nere på Banchory.

Uppe på Aboyne Water där Dennis och Mattias fiskar har vinden ställt till det ordentligt, 15 m/s rakt mot en är aldrig bra. Men, Dennis hade ändå två tappade på förmiddagen och en landad i mörkerfisket. Jag har mest gått och njutit av fisket och om jag får säga det själv så har kasten blivit både längre och bättre. Och så har jag ju mitt bagage!

Nya tag imorgon!

En låååååång dags färd mot gonatt!?

2011-04-04T00:36:00.004+02:00

Så sitter man här i gate C26 och väntar på att få borda planet till Aberdeen. Kan inte låta bli att spana över rummet för att se om det kanske finns fler som ska till Dee och fiska lax. Det sitter en äldre man men grön jacka och lårfickor på byxbenen. Kanske är han en sån som jag? Nu trillade det in ett gäng som med klingande göteborgska hälsar på ett annat stort gäng. Märkligt men många av de flugfiskare som jag känner kommer från Göteborg. De har väldigt stooora klockor som ser väldigt vattentäta och stöttåliga. En låter som han var ifrån Karlskrona. Militärer? Eller är det killar som ska ut på oljeriggarna i nordsjön. Kan man inte få en namnbricka från Fiskeresor.nu så man kan tjöta med rätt snubbar.

Ja, här sitter man och fantiserar som bäst när en tjomme med ytterjacka tar micken för att meddela att det är ett problem med kommunikationsanläggningen mellan kabinpersonal och cockpit. Planet som dessvärre är det enda tillgängliga skall dock få lite handpåläggning av teknikerna. De ger det en hel till timme sen ger de upp och ställer in planet. Det blev rask marsch till transferdiskarna för ombokning. Jag var tvåa i kön men nackdelen med att vara snabb är att då har systemet inte hunnit bearbeta min bokning. Ombads att stiga åt sidan. Artig och väluppfostrad lydda jag självfallet. Lika väluppfostrad var inte den lille skotske mannen från Perth som hade mycket svårt att förstå varför det inte gick fler flyg mellan Cph och Aberdeen. Nåja efter ca en timme var han klar… Då var det åter min tur. Jag hade hört hur folk hade fina val som att vänta till i morgon och flyga till Stavanger och därifrån till Aberdeen. Eller sätta sig på väntelistan för direktflyget 08.50. Var lite skeptisk till hur min resa skulle utveckla sig men det blev ganska bra när mannen bakom disken sa att jag skulle flyga till London och därifrån till Aberdeen. Helt plötsligt kände som om jag hade vunnit på Lotto eller nått. Jag meddelar mig till Jonas som har ett gäng gäster som inte kommer hem. Just det, de skulle flyga med planet jag skulle ha kommit med. Han kommer att hämta mig vid flygplatsen vilket är bra då jag kan fortsätta behandla min flygrädsla.

Nu sitter jag på planet till Heathrow för byte till ett flyg till Aberdeen. Och istället för att landa 15.50 kommer jag att anlända 21.50. Sex timmars försening är enligt SAS värt 50 danska kronor! Det är hårda pix i flygbranschen nuförtiden.

Nu har jag förärats min andra säkerhetsgenomgång för dagen, nu på Heathrow. Något mer avslappnad stil på personalen här i London jämfört med Köpenhamn. Nåja jag var fortfarande ”piip-fri” och sitter nu ombord på nästa flyg som ska ta mig till Aberdeen. Där väntar Jonas och en högerstyrd hyrbil som jag ska ratta till Banchory. Att ratta till höger har jag gjort många mil.

Jag undrar när jag ska åka till London på riktigt. Har bara sett flygplatserna hittills. Och alla gångerna på väg till fiske. Tillhör inte det allmänbildningen att ha varit i London?

Efter alla dessa flighter och efter att ha varit på gång sedan tolv undrar jag hur effektiv jag kommer vara i älven i morgon. Älven som enligt Jonas är klädd i sin mest gynnsamma skrud!

Men vafan! Var är mitt bagage? Framme i Banchory men utan bagage. Tack för det British Airways. Börjar bra det här! Gonatt nu ska jag ta ut mina linser, inte!

Dee time!

2011-04-03T11:07:00.002+02:00

Så, nu är förhoppningsvis allt packat inför en vecka i Skottland. Enligt rapporterna så "sprutar det upp lax i älven". Hur det blir när jag väl står där utvadad återstår att se. Läs gärna om förra veckans fiske på Fiskebloggen.se. Om det blir som i fjol så var v. 13 bra men v. 14 var fantastiskt! Nu bär det av till Kastrup och sen vidare mot Aberdeen och sen Banchory!

Itzaks Rusty – The Dee Springer Edition

2011-04-01T10:14:00.003+02:00

Om nu Pattegrisens är en variant av en Spey Shrimp och Itzaks Rusty är en variant av Pattegrisen, då vore det ju inte en dum idé att göra en Itzaks Rusty för fisket i Dee nästa vecka. Jo jag vet det kanske är ett "långskott" men jag har Black & Yellow och Black & Orange med mig och så har jag bundit upp några Sunray Shadows. Och tänk, bara tänk om jag skulle få en springer på en "Rusty". Legendariskt! Tror jag binder några till!

Vad är en forell?

2011-03-31T01:18:00.005+02:00

Jag såg på Sveriges Mästerkock på TV4 igår. Ett kul program tycker jag. Och efter att ha startat originalformatet troget, med stränga och hårda påhopp från domartrion, har det nu blivit en ganska varm, respektfull och positiv anda i programmet. Leif Mannerström, Markus Aujalay och Per Morberg är på många sätt mina idoler och jag hyser stor respekt för deras kunnande. Men jag måste ändå undra när Markus Aujalay presenterar förrätten, laxtartar med forellrom. Vad är forellrom??? Vad är en forell? På tyska heter öring forell men det finns inget som heter forell på svenska. Är detta bara något som restaurangbranschen hittat på för att det låter godare? Kanske men jag tycker nog att öring låter godare än forell. Och att kalla det för forell känns lika daterat som att ställa fram en burk Aromat istället för en skål med flingsalt. Så jag ber, kan vi inte enas om att fiska ut ordet forell från de svenska restaurangerna?

Snålheten bedrar visheten men trägen vinner och den som spar han har.

2011-03-29T13:49:00.013+02:00

Jag beställde en ny lina till mitt nya Loop Opti 13'2" från Atkins Angling i England. Det var en Rio Powerspey Versitip 9/10 och den kostade ju bara 1100:-. Här hemma kostar den 16-1700:-. Det tog ganska lång tid innan den dök upp och när den kom fanns det inga versitips i asken, bara huvudlinan "bellyn". Meh! Jag fick kontakt med Atkins och de beklagade självfallet det inträffade och bad att få återkomma. När de återkom menade de att ingen av de Rio Versitip-linor som de hade fått från Rio hade några spetsar. En ganska osannolik historia. Men de var välvilliga och benägna att lösa situationen. Det var ju nya linor på väg från Rio och det var ju ändå någon vecka kvar till min premiär i Mörrum. Men när måndagen innan premiären kom och ingen lina hade dykt upp, den hade inte ens kommit till Atkins Angling började jag bli lite nervös för mitt premiärfiske. Nerverna låg nästan på ytan, intermediate-nerver. Jag hade vägarna förbi Fly Fishing Masters i Malmö och stack inom för att bunkra upp med lite trekrokar. När jag sitter där på huk och letar krokar så känner jag mig lite iaktagen. Jag tittar upp och det är en Rio Sjunk 4 som hänger där och glor på mig. Prislappen måste vara fel för det står ju 279:-. Men det stämmer och enligt René är den perfekt för 40 m3 på Dahlboms sträcka. Lina inhandlas och nerver lugnas, för nu kan jag ju fiska på lördagen även om Atkins Angling inte lyckas få fram min lina. Den kom inte. Och Rory på Atkins Angling ber generat om ursäkt för fadäsen och erbjuder mig pengarna tillbaka. Vilket var väl för när jag pratar om min linproblematik med "minkarna från norr" utbrister de unisont att en Rio Powerspey inte är en lina att satsa på. Den har en alldeles för lång klump. Köp en AFS. Det kunniga gänget från norr berättar också att en Rio Sjunk 4 motsvarar alla andra fabrikats Sjunk 2. Vilket vore bra om han som sålde den till mig hade vetat. När jag kom hem från Mörrum började jag leta efter en lämplig lina för springer-fisket i Dee. Och det verkar vara svårt, ja nästan omöjligt för mig att gå in i en butik och betala normalpris för något. Så jag började scanna nätet och på ebay.co.uk hittade jag Anglers Choice i Dundee som hade linan jag letade efter på REA, endast £39.99. Hemma kostar den 595:-. Jag beställde den och lite annat i torsdags och det kom idag. Det var snabbt! Öppnar snabbt paketet och suckar. Jag trodde att jag hade beställt en 9/10 men jag fick en 8/9. Den väger i och för sig 34 gram så med en polyleader på 3 gram och en fluga så lär det bli ganska perfekt. En 9/10 hade nog blivit för tung.

Så nu har jag allt jag behöver för nästa veckas fiske i Skottland och River Dee, det tog lite tid och energi. Kanske lite för mycket energi. Men jag betalade inte normalpris! Jag gjorde ett klipp och då är allt bra. Eller? Bor det kanske en skotte i mig som bedrar visheten men är trägen och vinner och som spar och har. Eller är det bara tävlingsinstinkten som får mig att jaga bästa priset, för sporten skull. Oavsett blir det till en eller två pints extra på puben i Banchory.

Då var årets första kustöringar landade.

2011-03-26T15:25:00.006+01:00

Njä, även om det ser så ut var det inte badväder idag.

Enligt alla visa, kloka och "förstå-sig-påare" så var vädret idag alldeles för fint för att ödsla på fiske efter havsöring. Det var strålande sol, inte ett moln på himlen och en svag frånlandsvind som ibland la sig helt. Men nu var det så att min fiskebästis Palle för en gång skull hade en jobbledig lördag. Då kan petitesser som strålande fint vårväder inte få stå i vägen. Det fanns en tid då våra gemensamma turer var betydligt mer frekventa och när det nu ges tillfälle så är det bara hugga till.

En fulladdad flugask är inte alltid avgörande för om man får fisk. ;-)

Vattnet var riktigt kallt, runt 3°, men jag valde ändå bort de färgglada "kallvattenflugorna" och knöt på en Itzak's Rusty. Började på lite djupare vatten men där var inte mycket vegetation så efter en kopp te gick jag längre bort där det var betydligt mer tång och samtidigt lite grundare. Vadade ut några meter, repade ut hela fluglinan, nästan. Kastade ut, dock långt ifrån hela linan, och började ta hem linan. Ett tag, två tag, slurp. Ett försiktigt hugg och årets första kustöring var krokad. Det är en bra pjäs men inte mycket energi i den. Så jag kan snart landa den på stranden, kroka av den, mäta den, knäppa ett kort och sätta tillbaka den. Om någon vecka eller så lär den vara lite blankare. Frågan är om den hinner bli längre än de 71 cm den var idag. Klockan var halv elva när den högg.

71 cm halvblank slips.

Fika är viktigt och den här fikapausen gick åt att konstatera att "Pattegrisen" från Flugor.se som Palle försöker knyta på tafsen äter knutar. Då är ju inte jag sen att lobba lite för Itzak's Rusty. Palle hittar en i sin ask och snart går vi båda mot vattnet med flugan som "garanterar" fisk. Väl ute i vattnet så dröjer det inte länge förrän min fluga är borta. Jag passade på att byta garantiflugan mot en annan som alltid betyder säkra leveranser, en Magnus. Jag gör ett kast med Magnus. (Kul mening förresten! Låter som jag är i en brottarring.) Och det hugger direkt, nu med mer energi och kraft och det hoppar och far där längst ute på linan. Och det blänker fint i solskenet. Det såg ut att vara årets första blänkare på gång. Och jag blir alltid extra glad de få gånger som jag får blank fisk. Efter en energifull kamp landade jag 59 cm silver! En finfin fisk i kanonkondition.

Årets första blänkare! Undrar hur mycket dioxin det finns i den här skönheten?

Och den är säkert full av dioxin men eftersom jag bara snittar på en hemtagen fisk per år så är det nog ingen fara. För den här blänkaren valde jag att behåll. Har en tre- och en sjuåring hemma som börjat undra varför jag aldrig har fisk med hem. Och det blev självklart succé när jag kom hem och la upp öringen på köksbordet. Och om barnen inte luktar fisk efter deras handfasta nyfikenhet så jag inte. Vi rensade fisken tillsammans och vi kollade maginnehållet. Jag blir alltid lika fascinerad över deras diet av små, små märlor. Räkfrossa i miniatyr. Så trots att det var en alldeles underbar dag med helt fel förhållande så blev det en mycket lyckad dag. Men man undrar om vårt kära ställe har blivit känt för den breda massan av havsöringsfiskare, för idag kunde vi räkna till 10 fiskare på en plats där man nästan alltid varit själv. Men finns det hjärterum...

Salus per aquam

2011-03-22T10:04:00.012+01:00

En frostnuppet vacker morgon med sångsvan och vår i luften.

Det har varit en mycket trög förhandspremiär i Mörrumsån och även vid gårdagens premiär i Em vittnas det om få landade fiskar. Vad det beror på kan man bara spekulera i och jag tror att det är den senaste tidens kalla men snölösa väder som sänkt tempen i marken och ända långt ner i åarnas "märg". Och därför gjort att premiärfisket stelnade lite. Men till den "riktiga" premiären på fredag lär graderna i vattnet ökat lite till och då blir det lite mer fart i vattnet.

Med van hand landar herr Wiklund havsöringen själv.

Men att fisket skulle vara kallt, trögt och stelt verkar inte hindra en som Christer Wiklund, laxminken från Gävle, som är nere i ABU-stugan med Anton från ABU och branschkollegorna Andreas och Kim. Christer fiskar inte länge förrän han är i en riktig bjässe. En som dock valde att kliva av en hållplats innan Wiklund. Men han får snart sin revansch och under morgonen och förmiddagen tar han tre öringar, varav jag lyckades bevittna två.

Att landa, kroka av och sätta tillbaka fisk när det bara är 1° i vattnet är kallt, särskilt när man som vissa landar, krokar av och sätter tillbaka många fiskar.

Efter lunch tog jag och Christer upp till Skrea, uppströms Svängsta där Anton och Kim hade tagit tre laxar på morgonen. Men nu måste det varit trögt på riktigt för Christer hade inte ett känn på hela sträckan. Det hade inte jag i heller men det behövde jag nästan inte berätta.

Andreas sträcker ut.

Det blev en repa till ovanför stenbron vid stugan innan jag styrde hemåt efter tre fina dagar vid ån. Och jag är trots allt mycket nöjd med denna "SPA-helg", att få se att trögt inte är detsamma som omöjligt. Något mer oroväckande är att man har en mycket lång väg kvar innan man är så skicklig, som minkarna från norr, att man kan smörja upp det tröga. Men tålamod lär ju vara en dygd. Tack Olle för att jag fick komma och tack Anton för gästfriheten! Tack Christer för alla goda tips och råd. Ibland blev det komplicerat men jag lägger det i kunskapsbanken så kanske det kommer till nytta i framtiden. Nu ska jag ut och träna med tvåhandsspöet, det har jag ju lovat.

Kungen till Em?!

2011-03-21T20:41:00.002+01:00

Det ryktas om att Zlatan ska fiska Em på premiären. Men han var inte där idag. Kanske dyker han upp i morgon. Jag hade också tagit ett rött kort och avstängning om jag hade en inbjudan till Emåns premiär. En premiär som enligt en kort rapport, var en mycket köldslagen och trög historia.

Den laxen satt långt inne

2011-03-20T19:30:00.002+01:00

Gårdagen var trög och de sex som fiskat på Dahlboms sträcka under lördagen hade inte haft ett hugg på hela lördagen. Efter att ha skrapat rutorna kändes det inte direkt som dagen skulle bli mindre trög. Men humöret var på topp och vi riggade spöna och jag och Christian begav oss till den nedre delen av sträckan. Lugnstryket såg hett ut trots det nollgradiga vattnet. Klockan var kvart över nio när jag plötsligt får känna ett mycket försiktigt hugg. En fisk, jag har fisk på! Att jag skulle ta första fisken kändes ganska otippat men så var det och när fisken började gå nedströms började pulsen öka och benen darra. Efter en ganska stillsam men stram kamp och habil landning av Christian kunde jag begrunda och mäta skönheten, en laxhona på 89 cm. Lika lång som min treårige son Bille! Dock inte lika tung. Hon fick gå tillbaka och nu var det kollektiva självförtroendet i gruppen åter på topp. För då visste vi ju inte att min fisk skulle bli dagens ända. Tack Allan för att du hanterade min kamera så fint.

Men det var en fin dag och det känns i ansiktet att solen har förgyllt denna fina vårsöndag. Just nu sitter jag på Urho Kekkonens stol vid matbordet i ABU-stugan och skriver ett blogginlägg och väntar på att minkarna från norr ska dyka upp. Mäktigt. Det ska bli mycket intressant att se hur de hanterar det tröga fisket. Lita på att jag ska observera dessa kunniga fiskare mycket ingående.

Bendarr i Mörrumsån

2011-03-20T09:26:00.001+01:00

09.15 Lax på 89 cm

Trög start

2011-03-19T23:04:00.005+01:00

Vackert men ack så kallt. 0-gradigt i vattnet.

Dagen var en vacker dag. Solen sken och värmde en vinterfrusen natur med sina strålar. Det hjälpte dock inte och jag gick bom på ABU-sträckorna. Vännerna som fiskade Valhalla-sträckan blev också utan idag. Däremot var det ett gäng på ABU:s vatten som fick lite spöböj. Två tappade varav en stooor och så en laxhona uppe vid Skrea. Imorgon fiskar jag Valhallas sträcka. Då lossnar det kanske.

Tobias med en laxhona innan hon fick gå tillbaka.

Dags att lägga teorierna åt sidan

2011-03-18T10:03:00.003+01:00

Det har varit mycket med det fiskepolitiska på sista tiden. Kanske för mycket tycker en del. Jag tycker nog att det är bra att saker debatteras för det är bara när två infallsvinklar möts som man kan hitta en ny. Men nu är det dags att packa väskorna, spöna och rullarna för lite mer handfasta aktiviteter. Det har redan varit premiär på Mörrumsåns privatsträckor och det verkar som det har varit bra fiske, något som bådar gott för de nästkommande dagarnas fiske. I morgon har jag fått den stora äran att fiska på ABU Garcias sträckor, uppströms och nedströms Svängsta. På lördagkvällen möter jag upp med gänget som fiskat på Valhallasträckan för övernattning på Hotell Valhalla och fiske på hotellets sträcka i Svängsta på söndagen. Därefter blir det övernattning i ABU-stugan för fiske på måndagen med ett gäng storöringsminkar från Sundsvall, Gävle och Falun. Då ska jag passa på att suga ut så mycket kunskap som det går. För de här killarna är grymma. Har dessutom ett nytt spö som jag är mycket spänd på att få prova. Låter det här som en OK helg? Jag tycker det. Och jag ska försöka rapportera här på Åtankar så gott det går.

Inte direkt giftig argumentation

2011-03-17T10:54:00.018+01:00

Som sig bör har nu ordföranden, Joakim Ollén och generalsekreteraren, Stefan Nyström i Sportfiskarna (förbundet) gått ut med en debattartikel i Aftonbladet. Det är ju deras uppgift att föra sportfiskarnas talan och efter dokumentärfilmen "Den siste kustfiskaren" var vi nog några som väntade oss ett agerande. Och nu har agerandet kommit i form av en debattartikel som vinklar sig helt på att regering bör ta bort undantaget som gör att vi i Sverige kan sälja Östersjölax som människoföda. Något som på grund av fiskens höga dioxinhalter är förbjudet i resten av EU. De vill stoppa yrkesfisket efter lax och istället satsa på sportfisket.

Det vill jag också. Och jag har många gånger hävdat att man, sett ur ett nationalekonomiskt perspektiv skulle lägga ner yrkesfisket. I alla fall det storskaliga. För jag är helt övertygad om att småbåtarna och de lokala fiskarna bidrar till att människor får en naturligare koppling till och förståelse för havet, fisken och kretsloppet. Och ett totalstopp av laxfiske i Östersjön hade säkert varit bra för laxen som förhoppningsvis hade fått lite andrum. Och de uppfinningsrika småfiskarna skulle säkert hittat något bra alternativ till laxen. Så långt är allt frid och fröjd. Men att hävda laxens dioxininnehåll som anledning till detta laxfiskestoppet känns lite för "listigt" och beräknande för att det ska vara rätt väg att gå. För så länge herrarna Ollén och Nyström inte är beredda på att kräva "No Kill" och "Catch & Release" på all lax så finns det stor risk för att denna "listiga" debattvinkling snabbt snurrar runt och biter dem där bak. För frågan: "Varför ska det vara OK för sportfiskare att ta upp och äta lax men inte för andra?" kommer att komma som ett brev på posten. Och om de ändå drev igenom C&R på all lax, så är jag helt övertygad om att det skulle komma ett ramaskri även från de egna leden. För alla är faktiskt inte "fina" fiskare som bara fiskar för upplevelsen och naturen. Visst det finns väldigt många men det finns också en stor skara som fiskar för frysen. Jag menar att denna debattartikel är illa genomtänkt och konsekvenserna av den riskerar i förlängningen att splittra sportfiskarna. Borde inte Ollén och Nyström varit mer eftertänksamma än så? Två svingar, två missar. Nu har Ollén har bara en strike kvar. Men det här är bara min åsikter mina åtankar.

Den siste kustfiskaren.

2011-03-14T10:22:00.025+01:00

Såg "Den siste kustfiskaren", Per Anders Rudelius dokumentär om Jim Svensson, yrkesfiskaren som kämpar mot hot, orättvisor och myndigheter. En dokumentärfilm som inte ger några svar. Framförallt gör den inget för Östersjölaxen. Det kan bero på att hela filmen fokuserar på Jims svårigheter att få ha sina garn ifred och få fånga sin fisk som han gjort i nästan hela sitt vuxna liv. Ett fokus som en filmare kan tillåtas göra. Och hans fokus, om än lite ensidigt, blir ändå intressant, för när man ser och lyssnar på de som kommer till tals blir i alla fall jag triggad att objektivt syna polemiken. Utan att falla i Rudelius "sympatiskaparfällor". Vinklingen är uppenbar och det är att det är sportfiskarna som är problemet. Och sportfiskarna, med Joakim Ollén i spetsen, målas med illa vässad penna. För att inte tala om de ljusskygga typerna som saboterar Jims redskap. Visste man inte bättre så skulle man kunna tro att alla sportfiskare antingen är arroganta stroppar, aggressiva översittare eller lynchmobbiga hillbillies. Denna polarisering mellan Jim och Sportfiskarna har inga vinnare, bara förlorare. Vilket man nästan kan skönja i Percy Assarssons uppgivna, ja nästan apatisk ansiktsuttryck. För han verkar vara den som insett att den största förloraren i det hela är laxen och i förlängningen även bygden. Och det är oroväckande lite som handlar om laxen och dess drastiska minskande. Istället är den största sorgen och tragedin i filmen att Jim inte ska få fortsätta att göra det som han älskar. Inte att Mörrumslaxen är nere för räkning. Tänk om man gjorde samma film men om mannen eller kvinnan som sedan barnsben fiskat med spö i Mörrumsån och som de senaste åren fått det svårare och svårare att få en lax att hugga. Vinkla det gärna att det är näten i Pukaviksbukten som saboterar för spöfiskaren och som hotar att han kanske inte ska få göra det han alltid gjort och som han älskar. Undrar var sympatierna hamnat efter en sån film. Jag känner verkligen med Jim och jag vill att han ska få vara kvar. Men det kanske är läge för en kompromiss, kanske måste han finna sig i att fredningszonerna intill Mörrumsåns mynning blir större. För det känns inte relevant att hävda sin rätt från dokument som är 300 år gamla. Då fanns det helt andra förutsättningar för fasta redskap i Pukaviksbukten. Jim hävdar att han på ett år får ca 450 laxar. Och tillsammans med de två andra som har fiskerätt i mynningsområdet pratar vi om nästan 1500 laxar per år. En summa som känns obarmhärtigt hög för Mörrumsåns sköra laxstam. Betänk då också att Mörrumsån var helt oexploaterad och helt utan vandringshinder på 1700-talet, vilket innebar att det rymdes betydligt mer lax i ån. Jag tror inte att det är Jim som står för den markanta nedgången av lax i Mörrumsån. Han har såklart del i att de få individer som finns kvar skattas extremt högt. Men jag tror att långrevsfiskaren Bengt Larsson kan ha en poäng i att en del lax blir bifångster i skarpsillstrålarna. Och/eller att skarpsillen fiskas så hårt att balansen mellan laxen och dess stapelföda har rubbats. Vi vill nog alla ha kvar det småskaliga och kustnära fisket. För vem vill inte kunna ta sig ner till hamnen eller till torget för att köpa en fisk av den lokala fiskaren. Om man förbjöd de stora industritrålarna och bara tillät lokala mindre båtar med begränsad räckvidd så hade detta varit möjligt. För dessa lokal båtar kommer aldrig att kunna skatta ut ett helt bestånd av fisk. Så istället för att ensidigt ta den ena eller andra sidan så borde sportfiskare och de lokala, mindre yrkesfiskarna ta gemensamma grepp mot den stora industrifiskeaffian som har sina långa och smutsiga lobbyfingrar långt in i storpolitikens borgar. Trots journalistisk frihet hade man ändå önskat att filmen på ett mer initierat sätt hade behandlat det faktum att en industri/yrkesfiskad fisk bara är värd åtta kronor/kg. När jag läste Isabella Lövins "Tyst hav" tror jag att det handlade om fyra kronor kilot. Och att sportfisket generar så mycket mer pengar (1250:-/kg). Istället vinklas det till "att varför måste det alltid bara handlar om pengar". En vinkel som gör, att när Ollén kallt och beräknande konstaterar att alla inte får plats, ja då förstår jag om sympatierna hamnar i Jims båt. Sympatier som egentligen borde ligga hos de få laxar som fortfarande kläcks, växer upp och leker i Mörrumsån.

Dagens Traderafynd

2011-03-08T17:16:00.001+01:00

Det var väl kanske inte världens klippigaste Tradera-klipp men de var ganska fina. Sen går vi se om de levererar. Mörrum bara 10 dagar bort.

Världens största arapaima på fluga!?

2011-03-03T09:18:00.004+01:00

Fick ett mail från min gode vän Jonas i Thailand. Han har precis haft besök av två unga svenska flugfiskare, Sandra och Martin (Punkarn på El-Ge?). De hade ett ganska bra fiske första kvällen men andra kvällen lär nog Sandra minnas ett tag. Efter att ha sett något stort och kastat efter det, smäller det på något riktigt stort. Fisken spolar henne nästan och det tar en timme att landa fisken, en gigantisk arapaima (en av världens största sötvattensfiskar). Fisken uppskattades till 110-120 kg innan den sattes tillbaka. Något som kan vara bra att veta för alla som känner sig sugna på att åka ner och fiska med Jonas Läs mer här på Jonas hemsida.

Hellre "hycklare" än gammalmodig kvasifilosof

2011-02-27T17:55:00.016+01:00

Allt om Flugfiske damp ner i brevlådan häromdan och jag satt mig genast ner och ögnade igenom tidningen. Jag fastnade på uppslaget där en duell skulle utspela sig. En duell mellan en som är för Catch & Release (Ingemar Kristell) och en som var emot (Reidar Winerö). Mycket spännande tänkte jag och började genast läsa vad "motsidan" hade för argument. Snacka om att jag lyfte på båda ögonbrynen, högt, mycket högt, när han inleder med att citera en "jägare och filosof". (Mer källanvisning än så fick vi inte.)

"Den som njuter av en vacker melodi utan att vilja lära sig den, av en vacker kvinna utan att vilja äga henne, eller av ett magnifikt villebråd utan att vilja skjuta det – hans hjärta är inte mänskligt"

Som sagt står det inte vem som sagt detta men det luktar lite Izaak Wallton, ni vet han som skrev "Den fulländade fiskaren". Om än en klassiker i genren lustfiskelitteratur och full av tänkvärda tankar, är denna bok full av faktafel när det gäller fiskar, fåglar och natur. Hur kan det komma sig? Jo, den skrevs 1653 och den enkla förklaringen är, att man inte visste bättre då. Nuförtiden vet vi att man inte kan "äga en kvinna". Och det är väl just denna del av citatet som får mig att sluta ta Reidars argument på allvar. Saker och ting förändras och det som var "sanning" för 40 år sen är det förmodligen inte längre. Jag fortsätter ändå läsa för att se om det finns något som kan få mig över på hans sida. Men så skriver han:

"För att lyckas krävs planering, erfarenhet, förfarenhet och slughet och när hjorten faller för skottet, eller när öringen är bärgad och mött "the priest", så är allt fullbordat. Fiske, liksom jakt, är en "blood sport" och då finns bara två alternativ: att ta bytet eller låta det vara helt och hållet. Något mellanting finns inte."

Men Reidar, det är ju precis det som skiljer fisket från jakten. En fiskare har ofta ett alternativ till att låta fisken träffas av prästen. Alternativ som grundar sig på frågor som: Är den i fin kondition? Är det "rätt" fisk? Är fisken stor nog? När jag fiskar efter kustöring händer det att jag får en besa och den vill man inte äta. Det händer även att man får en id på flugan. Och väldigt ofta får jag havsöringar som är under 50 cm. Detta gör att jag väljer alternativet återutsättning. Och att upplevelsen först är "fullbordad" när fisken är död är ju bara någon slags morbid kvasifilosofisk dynga. Till skillnad från jakt så kan man ju inte alltid se sitt byte innan man har det på kroken. Hur gör Reidar om han får en fisk som är under minimimåttet? Eller om det är en fridlyst fisk som hugger på hans fluga? Sätter han tillbaka den då? Och påståendet att man ägnar sig åt "skadeskjutning" av fisken när man återutsätter en fisk är en tankevurpa jag inte riktigt hänger med på. I så fall är ju det Reidar sysslar med också att skadskjuta. Eller? Han utsätter ju fisken för samma "lidande" som den som sätter tillbaka fisken. Men med skillnaden att efter lidandet väntar ett något mer fatalt slut för fisken. Han avslutar sen med att fråga och svara på om C&R, där man fångar och sätter tillbaka fisk efter fisk för att bekräfta sin skicklighet:

"Är det ett respektfullt sätt att behandla levande varelser i naturen? Naturligtvis inte!"

Nähä!? Är det mer respektfullt att döda varelsen? Undrar ifall varelserna håller med? Nä du Reidar, även om det kanske känns omvälvande att kvinnor inte kan ägas och att det finns alternativ till att avliva sitt byte för att fullborda upplevelsen, så är det faktiskt så. Däremot håller jag helt med dig om att catch & release inte är fiskevårdande. Det kan det aldrig bli. Däremot kan "no kill-regler" vara fiskevård.

Dee gick inte att säga nej.

2011-02-11T14:28:00.006+01:00

I Spey blev det nej.

Redan förra året frågade Jonas Runnberg på Fiskeresor.nu om jag ville följa med till Skottland och river Dee v. 13. Jag funderade lite på det men jag tackade nej. Ett beslut som grundade sig lite på att jag hade en ganska ökenmässig fisketur till Spey fyra år tidigare. Tre fiskedagar och inte så mycket som en dragning.

Här såg Palle en fisk i ytan.

Fel tid, fel plats, fel ghillie och för min det även fel mängd kunskap om laxfiske. Sällskapet var oklanderligt så turen till Spey var inte helt bortkastad. Men beslutet att stanna hemma visade sig vara ett ganska bra beslut då förra årets galna vecka hade skapat ganska mycket bekymmer. Och jag hade inte klarat en dålig vecka till mentalt. Istället för att åka till Skottland i fjol var jag, vid ett flertal gånger under våren, i Mörrum där jag hade ett, för mig, mycket bra fiske. Och det gav mig det självförtroende som gjorde att när Jonas i år frågade om jag ville med till Dee, kände att jag skulle kunna hålla min egen och rent av lyckas landa en skotsk springer. Så nu är flyget bokat och även den här gången blir det fiske i oklanderligt sällskap. Hinner dessutom med att testa mitt nya Loop Opti och min Rio Powerspey-lina i Mörrum den 20:e mars då det blir årspremiär för mig, som tillsammans med Markus Lindsjö och ett glatt gäng ska fiska Valhallasträckan. Det ser ut att bli en fin vår det här! Riktigt fin. De e bra dee.

Äntligen något jag känner igen mig i.

2011-01-22T13:58:00.010+01:00

Äntligen har ett nyanserat begrepp initierats av ett par kloka fiskare. Det är Nicolas Jändel på Allt om Flugfiske, Lars Terkildsen på Fiskeshopen All Fly i Mörrum och Jonas Nordigårds på Edgeflyfishing.com som tagit fram "Limit your kill".

"Begreppet Limit your Kill står för ett förhållningssätt vid fiske som innebär att vi sportfiskare tar vårt ansvar för fiskresursen. Föregår vi med gott exempel bygger vi samtidigt en bättre grund att stå på när vi jobbar för att påverka andra aktörer som husbehovsfiskare, fritidsfiskare, yrkesfiskare och myndigheter. Alla parter behöver enas och följa det goda exemplet Limit your Kill står för så att vi tillsammans hjälps åt att återskapa en så livskraftig fiskeresurs som möjligt."

Limit your Kill innebär att man:

Begränsar sitt uttag av matfisk och fiskar med fokus på ett långsiktigt hållbart sportfiske.
Man tar inte upp fler matfiskar i ett ekosystem än att ett fiskbestånd kan anses minimalt påverkat av uttaget.
Man väljer även i möjligaste mån vilka fiskar man tar upp. Riktigt stora och välvuxna individer av respektive art bär på en stark genetisk bas som man bör eftersträva att bevara samt att det är de fiskarna som ger flest yngel vid lek.

Jag tycker detta är ett mycket bra initiativ och jag har personligen levt efter denna devis ända sedan jag började flugfiska för 20 år sen. Under hela denna tiden har den heta debatten angående C&R brunnit och varit en het potatis bland alla sportfiskare. "No killarna" har eldat på debatten från sitt hål med sina argument och "Köttfiskarna" har spätt på med lite extrem tändvätska från sitt håll. Problemet med dessa falangers "argument", i alla fall för mig, är att det inte är några argument. Det är bara "antingen eller" men livet är nästan aldrig så enkelt att man kan placera sig längst ut på kanten och tro att man är nyanserad. För det är det jag strävat efter och det är det jag gillar med dessa tre vise mäns nya begrepp. Det tar hänsyn till och nyanserar argumenten. Jag har sagt det förr, jag tycker inte om att fiska i vatten eller efter fisk som man inte får eller vill ta upp. Karpfiske är t ex inget jag kommer att brinna för och jag undrar hur engagemanget för våra vatten skulle se ut om det var "no kill" som gällde alltid. Jag är rädd för att fisket bara skulle bli för ett fåtal, en elit som inte skulle vara särskilt stor. Och för att vi ska få fortsatt fokus på våra vattendrag och dess innevånare krävs att många är engagerade och drar åt samma håll. Det klarar inte en liten elit. Hur engagerad den än är. Vi måste ha bredden. Därför är det bra att vi får ett begrepp som står för sunt förnuft och ansvar. Ett begrepp som en stor mängd sportfiskare redan lever efter och kan sluta upp kring. Så Limit your kill!

Nu ska julen ut!

2011-01-13T17:04:00.006+01:00

Själv får man stanna inne och sköta om lille sonen som har vattkoppor. Annars var det ett mycket lämpligt kustöringsväder idag. Men nästa tur får skjutas på framtiden. Förutom att rå om den "lille prickige" har jag använt dagen till att bekanta mig med julklappen jag fick av mina två äldsta söner. En julklapp som jag blev mycket glad över. Men gladast blev jag nog över att de verkar gå in här på bloggen då och då. Fast det gör de nog mest för att se hur pinsam fadern är.

Nu har jag plockat över allt det nödvändiga i den nya ryggsäcken som dock har en nackdel, det är djupt ner till botten när man öppnar den och det är mycket mörkt där nere så det kan bli svårt att hitta rätt. Men jag antar att man vänjer sig.

Bom i kaffesumpen.

2011-01-08T16:55:00.006+01:00

Bara för att isen är borta betyder det inte att sydkusten är så värst vidare fiskbar. Det var inte isen och det var inte vinden som var problemet denna fantastiska vårvinterdag. Vi kom fram vid halvtiotiden, det var isfritt och vinden var inte allt för besvärlig. Den begränsade kastvinklarna något men det gick. Det var däremot en uppstormad sörja som likt kaffesump guppade omkring på det grunda vattnet. Kaffesumpen kan ibland vara bra om man kommer åt där det grumliga vattnet möter klart. Men denna dag var det grumligt så långt vadarna räckte och lite till.

Jag och grannen Christoffer gav det ändå ett seriöst menat försök. Det var lite kallt om tårna och om man ska klara en hel dag utvadad så är täta pauser ett måste. Det var behagligt att sitta där med sin mugg och njuta av det milda tövädret. Solen började till och med att tränga sig fram mellan molnen.

Den nya rullen fick inte visa vad den gick för men de känns ju så fin och jämn när man drar av lina. Men den lär väl tids nog få visa vad den går för. Och en som visade vad han går för är Laxlängtan-Markus som inte kunde hålla sig från kusten denna soliga dag. Med i följet hade han sonen Truls och hunden Tobbe. IHan hade även med sig en grill som han genast satte igång. Måste säga att fisket i kaffesumpen bara lockade sådär. Men det blev en kort runda innan det var dags för en galant lunch. En varm lunch. Något jag aldrig varit med om vid kustöringsfiske. Men det lär väl inte bli den sista för det var extremt trevligt.

Trötta på sumpen drog vi oss västerut för att hitta klarare vatten men det enda vi hittade var dimma. Kraftig sådan. Vi fiskade en halvtimme till innan vi gav upp och konstaterade att vår premiärtur blivit en bomtur. Men det kommer fler gånger och om vädret får fortsätta vara så här milt så ser jag an på denna säsong med tillförsikt.

Ett nytt år, nya vadare, en ny rulle fast med samma gamla heta passion och milda vansinne!

2011-01-06T17:01:00.006+01:00

Isen ligger solid i Öresund och Barsebäck lär inte vara fiskbar förrän i mars någon gång. Sydkusten däremot är isfri och "gäddproffset" rapporterade om bra fångster i närheten av Trelleborg. Så det är med pirr i kroppen som jag ser fram emot morgondagen då det är dags för min första havsöringstur för året. Det lär bli några jönsiga kast som efter hand hyfsar till sig ända tills spöringarna fryser igen. Men oavsett så ska det bli riktigt kul att få prova den nya rullen och de "nya" vadarna. Tre lager fleecebyxor ska hålla mig varm och de har dessutom lovat tögrader imorgon. Så det lär väl, som vanligt så här års, vara fötterna och fingrarna som får ta mest stryk.

Spenderade dagen med att flytta över linan till den nya rullen. Så nu har man ännu en rulle som ska "pensioneras" eller som min bättre hälft var snabb med att föreslå, "Traderas". Det blev också till att knyta en ny tafs men jag var så flitig vid bindstädet i fjol så jag har gott om flugor i askarna. Itzaks Rusty är med lita på det.

En riktigt god jul!

2010-12-24T10:49:00.002+01:00

Jag ber att få önska er alla en riktigt god jul. Hoppas att ni har varit lika snälla som jag så att ni också får många fina fiskeprylar i julklapp! Och i allt överflöd så skänk en tanke på alla de där ute som inte har det lika bra som vi! God Jul Thomas

Vadarn detta?!

2010-12-22T17:56:00.005+01:00

Efter några oroliga dagar då jag inte var säker om mina vadare hade kommit fram till Guideline så verkar de nu för evigt vara förlorade. Men som man sa förr: "Kungen är död, länge leve kungen!" För när allt såg som mörkast ut så dyker mina reklamerade vadare upp och de hinner väl knappast packas upp förrän Guidelinekillarna har ett paket på väg ner till mig. Och när det dyker upp idag så visar det sig att de inte har lagat mina fina favoritvadare! De har helt enkelt skickat mig ETT PAR ALLDELES NYA! Dessa nya har det senaste membranet och gravel guardsen är uppdaterade. De är inte snyggare men jag hoppas att funktionen och hållbarheten är bättre. Jag gillar oväntade julklappar och det här var en extremt uppskattad sådan. Dessutom hade de full koll på att att mina skosnören tuggas upp av mina vadarskor, för de skickade med ett par extra skosnören. Bra jobbat Guideline! Nu kanske det blir en Alta-jacka också!

Julklappstips 5.

2010-12-14T15:52:00.002+01:00

Att rekommendera en film man inte har sett är väl inte helt 100. Men om Tellis bara är en bråkdel så duktig filmare som han är en bra flugfiskare eller en sympatisk person, så är detta femte julklappstips lika säkert som Samarin på juldagen. Jag hade dessutom förmånen av att vara med på en av turerna till Mörrum som är med på DVD:n "Från roll till spey" som du kan köpa här på Tellis hemsida. Kolla gärna trailern här.

Julklappstips 4.

2010-12-11T18:48:00.008+01:00

När jag jobbade för Abu Garcia och skrev Napp och Nytt jobbade jag tillsammans med en marknadschef på Abu som heter Björn. Han var en livnjutare av rang och han gillade sin tobak och sina cigaretter. Dessa konsumerade han sittandes bakom skrivbordet i sitt rum, som jag bara behövde ett första besök för att döpa till "Abu-röken". När Björn var nere hos oss på byrån så var rökning givetvis tillåten, varhelst han ville. Det var tider det! När det sedermera skulle införas rökförbud på kontoret i Svängsta var det med ett enda förbehåll, förbudet gällde inte i "Abu-röken". Om man går i korridoren idag så kan nog någon med bra luktsinne peka ut vilka rum som huserat den gode Björn. Och det är med kära minnen av honom som jag kommer med ett fjärde julklappstips, Nya Abu-röken som är en nyare och bättre upplaga. Du hittar den för 549:- bland annat på Hobbex. Jag har en själv, inte denna nya varianten utan en som är ganska medtagen och som har rökt både det ena och det andra. Här har jag tillagat allt från abborre, torsk och horngädda till röding, regnbåge och kycklingfilé! Tycker man om att laga mat är Abu-röken ett måste. Dess användningsområden begränsas bara av fantasin. Kom ihåg att köpa rökspån från lite olika fabrikat. Annars blir det lätt att allt smakar samma! Om ni är osäkra så lyssna gärna på när fiskekompisen och kocken Jonas Runnberg berättar i radion hur man röker fisk i en röklåda.

Julklappstips 3.

2010-12-10T09:18:00.004+01:00

Det här är egentligen ett "måstetips", mer än ett julklappstips. För endast 70:- får du en liten "magisk" tub med ett lim som fäster på både våta och torra vadare. Det härdar på bara någon minut med hjälp av UV-ljus. Och att det håller kan jag gå i god för. Efter ett slarvigt "lyft" av min 550 grains-lina i Mörrum i våras, kom det en trekrok med en farlig hastighet och gjorde två smärtsamma hål i mitt skenben OCH i mina nya vadare! Det blev lite blött men jag fortsatte morgonens fiske. Jag tillbringade sen min korta lunchpaus på en pall i Fiskeshopen i Mörrum där Lars trollade mina vadare täta med detta eminenta botemedel. Det funkar även under mer strapatsrika förhållande med mycket blöta och mulet väder, som i höstas i Blekinge då jag halkade och "klämde" ett hål i vadarna mellan en sten och mitt smalben. Det blev ett stort hål och jag hade väl ingen större förhoppning om att det skulle hålla. Men det gjorde det. Nu är denna tub alltid med på fisketuren. Köp den hos Lars på fiskeshopen i Mörrum eller på Flyfishingmasters hemsida.

Separationsångest

2010-12-09T17:41:00.003+01:00

För snart ett år sen så låg detta eminenta "kit" på vårt vardagsrumsgolv. Det var kärlek vid första kastet. Mina Guideline Alta-vadare var betydligt bättre och skönare än vad jag hade hoppats. Men säg den lycka som varar. Efter att isen släppt någon gång i maj, det kändes i alla så, användes dessa vadare ganska ofta. Och under denna tid "dog" resåren i höger "gravel guard". Ett fel som inte menligt gjorde byxan sämre. Men den såg lite sorglig ut men jag härdade ut under de fyra, fem tillfällena under min hektiska höst som tillät en fisketur. Sen har jag tänkt att jag skulle skicka dem till Guideline för lagning men inte fått tummarna loss. Förrän idag och nu slår det mig! Hinner jag få tillbaka dem till havsöringspremiären? Vi får verkligen hoppas att Guideline är lika bra på att serva kunder och hantera reklamationer som de är på att göra flugfiskeprylar (resåren får vi se som undantaget som bekräftar regeln)! Och det tror jag att de är. För en premiär utan mina nya favoriter blir bara trist och förmodligen ganska blöt.

Julklappstips 2.

2010-12-08T14:29:00.004+01:00

Fick ett mail från min gode vän konstnären! Han som så många andra i vår skara har klara symptom på öringabstinens. Han kan dock skingra tankarna något när han samlar ihop sin fårskock eller när han säljer allt du behöver för att driva en fårfarm eller allt du behöver för att bara vara anglofil i största allmänhet. På Hunden & Herden.se hittade jag precis vad jag behöver när jag inte är i mina vadarkängor, ett par robusta jodphurs med stålhätta. Och dessutom till det facila priset av 850:- inkl. moms + ca 100:- i frakt. Och inte nog med att de är snygga och skyddande, de finns i storlekar för fullvuxna!

Julklappstips 1.

2010-12-08T08:21:00.013+01:00

Även om jag inte brukar drutta i plurret när jag vadar, så har det faktiskt hänt. En av de mest dramatiska tillfällena var en iskall dag i mars för en 15 år sen när jag åkte med en bit i 50 kubikmeter Mörrumså. Men det är inte risken för att hamna under vattnet som jag vill ha en vattentät ryggsäck. Nä det var höstens regnblöta gäddhelg i Blekinge som gjorde behovet ganska uppenbart. Allt i ryggsäcken var i stort sett genomblött och en ryggsäck som ovan hade kommit till sin rätt mycket väl. Sen undrar jag om inte en ryggsäck som denna (Overboard backpack) kan fungera som flythjälp om man återigen skulle råka åka med en vårfull Mörrumså. Fast denna funktion ska man nog inte förlita sig på. Men lita på dess fräckhet, för det här är en väska som inte bara är vattentät och har en massa coola spännen och annat, den är ju dessutom grymt snygg, på ett "Jason Bourne-snyggt-sätt".

Nämen vad i hela fridens namn är det på gång?

2010-12-04T15:16:00.004+01:00

Märkligt att krypa ur idet så här mitt i smällkalla vintern, eller hur? Men så är det efter ett långt uppehåll så kanske jag kan komma till skott lite oftare än på sistone. Det som hänt är i alla fall att jag köpt nytt tvåhandsspö. Ett Loop Opti 13',2 "#9. Nu är jag på jakt efter lämpliga klumpar. Har börjat kika på Rios Power Spey Versi Tip. Men jag är inte säker. Med tanke på att jag blivit lurad att fiska med en klump på 22 g till ett 14' #9-10, så lär allt bara bli bättre. Kan i min vildaste fantasi inte förstå varför Herr Terkildsen tyckte det var en lagom vikt för mig. Måste blivit något fel. Men skit i det nu. Nu är det jul och alla ska vara glada. Fast när vi närmar oss havsöringspremiären och vädret är som nu så lär jag kunna hålla mig för skratt! Tänk, bara tänk om det blir en vår som den ifjol! Nåja den dagen den sorgen.

Älvräddarna behöver vårt stöd!

2010-07-16T17:22:00.008+02:00

Jag fick en förfrågan från Christer Borg, Älvräddarnas ordförande, om jag ville länka till deras sida och stötta dem i deras kamp för att rädda våra älvar. Självfallet ville jag det. Läs mer om deras arbete på Älvräddarna.se

Tveksamheter längs åkanten

2010-05-31T06:23:00.003+02:00

Såg att det dykt upp en sida på Facebook som heter "stop killing salmon on Morrum" en sida som visar bilder på fiskare som behållit fisken de fångat i Mörrumsån. Förutom att de "snor" andras bilder så finns det en del övrigt att önska i sidans retorik och nolltolerans. Alla "ytterligheter" i åsikter gör en vettig diskussion svår för inte säga omöjlig. Och när man är för extrem i sitt ställningstagande så finns det en risk att man inte blir tagen på allvar och därmed ställs utanför debatten.

För mycket fisk, inte alltid bra.

2010-05-24T23:24:00.003+02:00

Tänk att ett överflöd av fisk och hugg på varje kast kan vara så frustrerande. Man skulle ju tro att det var varje fiskares dröm. Men så är ju inte fallet. Men att drilla grönbenade är väl kul, eller?! Kanske, men horngäddorna är klen tröst om du är på jakt efter riktigt silver. Och särskilt inte en säsong där havsöringarna varit besor så långt in i säsongen och man längtar så hårt efter en blänkare.

Ökad förnuftfångst!?

2010-05-20T06:36:00.003+02:00

Läser i Sydsvenskan att fisken kan vara slut om 40 år och att något måste göras! Och det verkar som om EU:s fiskepolitiker har börjat inse allvaret. Sen om detta uttalande bara är att gjuta olja på vågorna för att sen bevilja fiskekvoter som innan. Men att skrota 13 miljoner fiskebåtar låter annars som en bra start.

Laxminken från Gävle tog lite bilder

2010-05-12T06:28:00.003+02:00

Det kom lite bilder från Gävle. Bilder på när jag drillar 85 cm havsöring i Mörrum. Tack för det Christer Wiklund.

Askungesaga?!

2010-05-11T07:19:00.001+02:00

Fick ett mail från Ken Whelan på Irland med en bild på denna best. En så kallad "Ferox trout" på ca 12 kilo (25lbs2oz) fångad i Lough Corrib av Karel Sourek. Med bara några gram från irländska rekordet är denna 90-centimetersfisk den största öring som fångats i Irland på 100 år. Den tjeckiske fiskaren och hans vänner hade blivit strandsatta på den gröna ön på grund av den gråa askan i skyn. Istället för att oroa sig för hemfärd fortsatte de att fiska. Vilket Karel nog är glad för. De fångade på dessa dagar 8 feroxöringar över 70 cm där "jätten" blev kung. Alla fiskarna återutsattes. En "Ferox" är en brunöring som helt gått över till fiskdiet.

Nytt från This Is Fly!

2010-05-04T06:22:00.004+02:00

Ett nummer av This is Fly är ute och de har "förbättrat" bläddraren säger de. De ser bättre ut och bilderna blir större men min browser lirar inte riktigt med den, för sidvisningen strular för mig. Hoppas det går bättre för er.

En osannolik fisketur till Mörrumsån

2010-04-21T20:54:00.032+02:00

Jag hade stämt träff med min irländske vän Ray Sheehan och hans kompis Cathal Walsh på hotell Walhalla, klockan åtta på måndagsmorgonen. De kom på fredagen och hade redan hunnit med en bomtur efter gädda i Blekinge skärgård på lördagen och en riktigt bra söndag på Walhallas sträcka, där de tillsammans tog fyra laxar. Alla på spinn. Men alltså, Hotell Walhalla vilket "kyffe", vilken"time warp" det stället bjuder på.

Det är ett kärt återseende och det är alltid lika glada och positiva miner på Ray. Över en kopp kaffe la vi upp taktiken för dagen. I bilen upp hade jag pratat i telefon med Anton på Abu som då precis tagit en bild på landad fisk och när vi pratade som bäst sög det till i hans lina. Att deras morgon hade börjat ganska bra var en underdrift. Eftersom Anton och hans två gäster var vid Abu-stugan i Ekeberg så styrde vi kosan mot Skrea Hage. Inget som jag hade något emot. Jag älskar ju den sträckan, trots dess under många år aviga inställning till mig och mina flugor.

Vattenföringen ligger runt mäktiga 65 kubikmeter och strandbrinkarna är översvämmade. Jag börja fiska ganska högt upp på sträckan och föreslår för Ray att fiska av slutet på det snabba vattnet. Han söker metodiskt av vattnet med sin "Devon Spinner" eller "Flying condom" som de också brukar kalla detta irländska universaldrag. Men den här gången lockar den inte till hugg. Ray kliver ner från den lilla bryggan. Jag fiskar mig nedströms mot bryggan Ray just lämnat och det dröjer inte länge förrän det suger till i min lina, en meter uppströms bryggan som Ray precis stod på. En liten havsöring på 56 cm. En paus och en rapport på bloggen med ett, ska det visa sig, olyckligt ordval. För "dagens första" blev också dagens sista för mig.

Anton, Andreas och Christer anländer till Skrea med en otrolig rapport från morgonens fiske vid Ekeberg. De hade väl landat en åtta, nio fiskar och vi undrade då varför de bytt sträcka. "Vi ville ju prova något nytt", säger Christer, travar ner till åkanten lägger ett par kast och krokar omgående en fin havsöring. Att han har en bra morgon är ingen överdrift.

Eftersom Skrea inte låter sig charmas mer av mig och mina irländska vänner så vi väljer att åka ner till Ekeberg och Abu-stugan. Cathal som hittills spinnfiskat, har nu svidat om till fluga och det är en liten, liten Ally shrimp/Cascade-variant som han börja fiska med. Jag är precis på väg uppströms bron när jag hör hur att något är på gång. Jag ställer ifrån mig mitt spö, plockar fram kameran och springer ner för att se Cathal lugnt och vant drilla en ganska stor fisk.

Utan några större åthävor landar de båda vännerna en havsöring på 74 cm tillsammans . Vi fortsätter att fiska dagen ut men utan någon mer kontakt med fisk. De tre grabbarna från norr däremot, fortsätter med sitt osannolika fiske. Jag gör mitt bästa för att insupa deras tips och råd och kan snabbt konstatera att de söker fisken på ställen i ån som jag aldrig skulle välja att fiska . Även om kvällen inte resulterade i mer fisk så var den ytterst givande och lärorik. En ny morgon och jag och Ray satsar på att ta ett tidigt pass innan frukost. Bara för det så har natten bestämt sig för att vara riktigt kall och när vi kommer Ekeberg är det -3 och håven vi glömde kvar igår är dressad i rimfrost. Spöringarna fryser ganska snabbt och grabbarna från når har också haft en trög morgon. De har bara fått två, varav en hybrid på nästan tio kilo. Vi åker tillbaka till Walhalla för lite frukost med Cathal som tagit lite sovmorgon. Jag är imponerad hur hurtiga de är för att vara 70+. Ett faktum jag ofta glömmer bort när jag planerar dagens aktiviteter eller rusar iväg för att fiska hela tiden alltid. Efter frukost dra jag i förväg upp till Skrea. Jag har nu bytt till min 550 grains-lina. En tung rackare men den skjuter iväg som en pil och kasten går bättre även om det är lite bökigt att lyfta den ur vattnet. Och att den är svårmanövererad visar sig snart när jag ska vända upp linan och den kommer farande mot mig och trekroken stannar i mina nya fina Alta-vadare. Svordomarna ekar i hagen och fortplantar sig nerströms längs stränder som säkert har besvurits av finare folk än jag. Mörk i blicken och med ett litet åskmoln hängade över mig tar jag en te-paus. Försöker tänka vackra tankar men de där två hålen i vadarna känns oöverstigliga. Skit också! Ray och Cathal dyker upp och jag får annat att tänka på och när jag går längs ån för att leta efter lugna stryk börjar humöret återigen ljusna. Det är i ett lugnstryk jag åter får känna hur det suger till i linan. Härliga Skrea! Efter 13 långa år har jag äntligen blivit värdig denna fagra dams ynnest. Inte en dag för tidigt.

Ray och Cathal åker in till Karlshamn för lite lunch, själv åker jag ner till Ekeberg för att se hur Antons gäng har det. Uppströms bron har fiskat bra under dagen och de har sett massor med fisk som backar ner. Jag tar en lång paus och snackar lite med Christer som mer än gärna delar med sig av sina kunskaper. Solen börjar falla något och det direkta solljuset "steker" inte upp ytan längre som den gjorde mitt på dan. Det är med andra ord dags att ta en runda på sträckan. Kasten har börjat hyfsa sig på riktigt. Jag får till ett långt och bra kast och hinner bara tänka, att så här skulle man kasta varje kast, när det suger till i linan. Drar till så in i Norden är nog en mer rättvisande beskrivning och jag känner att det är något stort på. Stenbrons två valv känns plötsligt gigantiska och hotfulla. Bara fisken inte går in under bron. Då är det kört. Men fisken verkar också tycka bron verkar läskig för den går rakt emot mig och jag får veva febrilt för att inte få slaklina. Den står och stångas och går emellanåt som den vill men jag håller den ändå hela tiden under press. Plötsligt och utan några hopp, ruskningar eller rusningar, blir linan slak och jag tror först att den stigit av. Jag började något besviket veva in linan och märker då att den inte alls klivit av. Men den hade bara gjort ännu en rusning rakt emot mig. Lyckan fyller upp mig igen och adrenalinet sprutar ur öronen. Christer Wiklund står bredvid och verkar precis lika upprymd som jag. Med tanke på hur många fiskar "minken från Gävle" har landat i sina dar är jag högst imponerad över den oförstörda fiskeglädje han utstrålar för att någon annan har fått en fisk. Mycket sympatiskt. Att Christer tillhör svensk "laxfiskearistokrati", att han är "royalty" hade jag inte en aning om just då. Men jag har för länge sen insett att han är en skicklig fiskare och visar tydligt att jag gärna tar emot lite coachning under drillningen. "Försök att inte drilla på för kort lina" säger han och ber mig istället backa upp på land. Han har varit med och landat fisk förr och det är förmodligen därför som han så ödmjukt och försynt frågar om det är okej atthan hjälper till att landa fisken. "Ja, självklart" ropar jag lättad över att få proffshjälp. Upp kommer en 85 cm lång havsöring i extremt fin kondition och Christer uppskattar den till 5,5-6 kilo, vilket är min största havsöring någonsin. Jag sätter tillbaka fisken och slår mig ner något urlakad och bara njuter. Benen har slutat darra men upplevelsen och den fina vårkvällen känns i varenda millimeter av min kropp.

Anton dyker upp och gratulerar till den fina fångsten men dröjer sig inte kvar på torra land särskilt länge. När han närmar sig slutet av sträckan sitter fisk på kroken. Och det är inte många meter från där min högg. En grym sträcka att nå backande fisk som stannar upp innan de går igenom brovalven.

Anton har åtskilliga fiskar i sin sin CV men lyckas ändå ha ett nyfiket och tacksamt leende på läpparna där han står och drillar sin under dessa dagar tionde eller så fisk.

Anton förärar mig en av sina egenbundna och grymt effektiva flugor. En fluga jag lyckas sätta nästan direkt dagen därpå i Skrea. Skit också.

Som sagt, onsdagsmorgonen börjar vi åter i Skrea men vi bestämmer oss snart för att prova lyckan uppströms bron vid Abu-stugan. En sträcka som visats sig vara löjligt produktiv de senaste dagarna. Anton, Christer och Andreas har fiskat några timmar på morgonen, med framgång såklart och är nu packade och klara för den långa bilresan hem. Ray som spinnfiskat hela veckan utan att ha någon som helst kontakt med fisk på Abu-sträckorna har bytt frustrationen mot fascination över hur de uppenbart stora antalet i ån ratar hans drag till förmån för våra flugor. Inte ens när han fiskar så nära övre gränsen som är nästgårds Walhallas sträcka är han lyckosam. Han håller för den här gången och packar ihop sina grejor och just då ser han en backande fisk som är upp och visar sig. Han ropar på mig som också är på gång att packa ihop. Ray tycker att jag ska ta några kast på fisken som visade sig. Han menar att om de inte velat ha drag innan så...

Jag tror inte mycket på mina chanser att få den där fisken men jag tycker det hade varit ofint att inte göra några försök när han nu så osjälviskt överlämnat vaket till mig. Jag har inga "heta" flugor kvar. Anton tyckte inte att mässingstuber var något att ha, då de får en alldeles för "jiggande" gång, men nu var de de enda som fanns i asken. En orange buskig sak knyts på och jag lägger ut ett ganska hyfsat kast. Andra kastet blir bättre och det är när flugan precis ska stanna i sin pendling, alldeles inne vid brinken, som det drar till i linan. Jag kan knappt tro att det är sant. Dessa dagar har varit rena drömmen och när det dessutom kommer upp en lax på 74 cm, så känns det riktigt overkligt. 2,5 dagar och fyra fiskar, i Mörrumsån dessutom är ett facit som är väl godkänt. Anton, Christer och Andreas som tillsammans tog 33 st får ett gigantiskt MVG! Vi packar ihop våra laxfiskeprylar, tackar Abu för den här gången, omgrupperar och styr kosan mot Hotell Svea i Simrishamn, vårt nya base camp!

Utförlig rapport kommer alldeles lax!

2010-04-20T07:23:00.001+02:00

Hej alla otåliga därute, jag börjar mitt nya jobb som marknadsföringsansvarig på Finja AB den här veckan och är därför lite sen med en längre och utförligare rapport från förra veckans fisketur med mina irländska vänner. Den kommer alldeles strax!

Lax!

2010-04-14T13:05:00.002+02:00

Lax 74 cm! Tack Abu för den här gången! Nu blir det kustöring!

Ny favorit!

2010-04-14T11:08:00.001+02:00

Skrea hage i morgonsol

2010-04-14T08:01:00.001+02:00

Spöböj och bendarr, del 2

2010-04-13T18:40:00.002+02:00

Havsöring 85 cm kanonfin kondition! Helt darrig!

Dagens sista!?

2010-04-13T11:44:00.004+02:00

Havsöring 75 cm, stark som bara den! Och så en trekrok i vadarna. Men det känns inte nu!

Kall morgon efter het gårdag

2010-04-13T09:48:00.006+02:00

Gårdagen resulterade i makalösa 20 fiskar. Två av dessa fångades av mig och Cathal. Resten stod trollkarlarna från norr förr. Anton som är säljare på ABU har två kunder från Gävle och Sundsvall med sig. De killarna vet vad de gör. Inte fisk under 70 cm.

Efter en kall natt var vi vid ån vi 6-tiden och då var det -3 grader. Men det hindrade inte Andreas från PO:s Cykel & Fiske i Sundsvall, att landa en hybrid på nästan tio kilo. Christer Wiklund från Berras i Gävle, hade när vi bröt för frukost vid halv nio "bara" fått två! Nu ska vi åter ge den övre sträckan en chans. Hoppas på skitfiske.

Dagens första

2010-04-12T10:00:00.003+02:00

Havsöring 56 cm. Skrea hage.

Packar för några dagar i Mörrumsån

2010-04-11T21:57:00.001+02:00

Nu är snart förberedelserna för den kommande veckan klara. Den sista veckan innan mitt nya jobb börjar, kommer jag att fiska med irländska vänner, Ray och Cathal. De har fiskat hotell Valhallas sträckor idag och de fick fyra fiskar, varav den största, en lax, uppskattades till ca nio kilo. Veckan fortsätter med fiske på ABU:s sträckor i Mörrum och avslutas på Österlen- och sydkusten för havsöringsfiske. Jag ska försöka komma med lite rapporter varje dag. Om jag får tid över vill säga. För är det något som är säkert när man fiskar med irländare så är det att det tycker om att prata och berätta historier, mest hela tiden.

En iskall fredag i värmande sällskap.

2010-04-09T18:30:00.007+02:00

Ställde klockan på okristliga 04.15 för att vara i Kivik vid 6-tiden. Jag skulle träffa bloggkollegan Andreas och hans vänner för lite havsöringsfiske på Österlen. Jag kommer fram vid halvsextiden och riggar mitt spö som bäst när Andreas, Peter och Lucas rullar in på parkeringen.

Vi hälsar och snacket är snart igång samtidigt som spön riggas. Det dröjer inte länge förrän vi är i vattnet. Det dröjer heller inte särskilt länge förrän Lucas kan konstatera att hans vadare läcker. Peter får äran att låna ut sina alldeles nya och oanvända vadare till kompisen. Snart därefter krokar Peter dagens första fisk. Lite överrumplad över den snabba fiskelyckan, låter han fisken dra det längsta strået. Den lossnar precis som han ska landa fisken. Och alla som varit på lång fiskehelg med polarna vet att en tveksam insats lätt används emot en, mest hela helgen.

Andreas som jag av någon underlig anledning inte fick en bild på har en massa hugg inne i bukten men det är ingen som stannar på kroken. Nä, det är inte bara de som får fisk som får vara med på bild. Eller?

Lucas med "sina" nya vadare krokar fisk nummer två och det är en fin fisk på prick 60 cm som är i mycket bra kondition.

Vi fortsätter på samma ställe vi har alla kontakt med fisk, både via ögonen och via flugorna. Men det händer inte mer. Jo vinden går igenom alla mina kläder och jag fryser mer än jag gjort någon gång i vinter. Välkommen till Skåne, där vinden kan göra 10 plusgrader till tre minus. Vi drar söderut till Vik där det redan är smockfullt med fiskare.

På klipporna står en hel drös spinnfiskare men närmare sandstranden dominerar flugfiskarna, varav en står och drillar fisk. Det dröjer en stund innan han kompis kan håva fisken. En lång besa på hela 74 cm. Fiskaren som jag inte fick namnet på är märkbart lycklig och det är hans livs fisk. Tyckte dessutom att han sa att det var hans första havsöring. Att då göra som han, sätta tillbaka drömfisken är stort.

Lucas som är dagens mest energiska av oss fyra denna kalla dag är också den som är mest lyckosam. För det tar inte lång stund i Vik förrän han landar fisk nummer två.

Själv går jag bom denna dag som ändå har varit fantastiskt givande med tre nya och trevliga bekantskaper. Vi skiljs åt på parkeringen då de ska tillbaka till stugan för lite välbehövlig mat och vila för att orka med ett kvällspass. Morgonpasset på sju timmar gick inte av för hackor. Själv styr jag kosan mot Lund och lite fredagslugn med familjen.

En vinnare! En klassiker!?

2010-04-07T23:07:00.003+02:00

Omröstningen är nu klar och det vinnande bidraget är Itzak's Rusty. Jag ber att få gratulera Flyfiction-Andreas som kom på namnet. Och jag vill tacka alla er som röstade fram hans fina bidrag. Jag vill också passa på att tacka alla er andra för era fina och kreativa bidrag.

Ni som läst Åtankar de senaste dagarna har sett att Itzak's Rusty nu inte bara fått sitt namn utan att det även bekräftats att den faller havsöringsrna i smaken. Den stolta kreatören kommer att få ta del av några exemplar av denna blivande (?) klassiker på fredag när jag ska träffa honom och hans gäng av goa Gbg-gubbar på Österlenkusten.

Blankt som ett nybonat golv, del 2.

2010-04-06T22:02:00.008+02:00

Det var som igår fast i andra änden av dagen. Hakade på en nyvunnen fiskevän och vi drog västerut i den fina vårkvällen. Tillbaka till Öresund som likt gårdagens arla morgonstund bjöd på ett blankt nybonat golv. Men i kväll så gick det lite krusningar på ytan och det var strax innanför denna krusning som jag såg första fisken visa sig. Men det var långt ut och jag fick anstränga mig för att nå dit. Tog en paus med lite kvällsmacka och te med ögonen hela tiden spejande ut över vattnet. Det dröjde men så såg jag en rörelse i ytan långt där ute. Nu dristade jag mig till att vada längre ut, jag skulle ju inte skrämma någon fisk, den var ju långt därute. Jag hade börjat med en Magnus men hade nu bytt till en Itzak's Rusty. Jag fick till ett långt kast och halvvägs hem så började det nafsa i flugan flera gånger men jag missade mothugg varje gång. Jag tror att flugans långa karaktär kräver ett lite speciellt sätt att göra mothugg på, eller att man tar hem den med kortare och mer distinkta tag. Jag bommade den men fick bekräftat att där var fisk. Fem, sex kast senare sköt jag ut all löslina och flugan landade nu mitt i hetluften för det krävdes bara två hemtag innan det virvlade till i ytan och en fisk hade tagit flugan. Den var en pigg liten rackare men en ful sådan. Mörk och slipsig och bara 45 cm.

Fiskekompisen försöker glädjas för min skull men jag hör att han kämpar. Men tar man en 2,5-kilos på sin första havsöringstur så kan man ju lätt få för sig att det ska hända varje gång. Och trots att det är kul att dela med sig av sina erfarenheter så känns det lite tråkigt att behöva berätta att det kan gå lååång tid mellan huggen. I alla fall om man inte har flyt som jag.

Vilket jag har den här kvällen för det är när jag får till de där riktigt långa kasten som det sker, hugg nästan direkt. Den här gången är det härligt, frejdigt ja ett riktigt aggressivt hugg. Och det är en stark fisk i andra änden. Men den ger sig snart och det är en mörk fisk som har fullt med iglar på sig. Jag rensar bort iglarna, mäter den till 54 cm och sätter tilllbaka den.

Jag skrämmer ett stort stim, som när de kommer nära mig virvlar upp en virvel som oroar en tre meter stor yta. Mäktigt och läskigt på samma gång. Förutsättningarna var som gårdagsmorgonen men den här gången vadade jag djupare och nådde fisken därute. Hade jag gjort det igår så hade jag kanske fått fisk då också.

Det händer inte mer den här kvällen men det som hänt räcker gott. Jag lyckades bemästra det nybonade golvet men det krävdes att jag kastade på toppen av min förmåga.

Blankt som ett nybonat golv.

2010-04-05T19:54:00.004+02:00

Öresund låg stilla idag, mycket stilla. Tänkte i mitt stilla sinne att det skulle gå hur lätt som helst att se fisken när den avslöjade sig i ytan. Och det stämde, de tre virvlarna och den där head n' tailen jag såg, syntes bra. Men hugga det ville de inte.

Disigt, kristallklart och spegelblankt vatten utan ens en endaste liten krusning var inga bra förutsättningar. Men bomturer är bra för ödmjukheten. Särskilt efter en dag som gårdagen.

Noterar att ledaren i omröstningen har ryckt i täten och nu är det inte många timmar kvar tills vi kan kora en vinnare.

Barsebäck är återuppstånden från de döda, inte en dag för tidigt!

2010-04-04T12:50:00.012+02:00

Den roströda har levererat, äntligen!

Det finns fördelar med att bli äldre. Det är inte lika jobbigt att gå upp tidigt om morgnarna. Och ska man slippa horderna i påsk så är riktigt arla morgnar ett måste. Jag var vid vattnet kvart i sju och det var extremt lågt vatten. Jag gick längs stranden och spanade ut över vattnet och såg nästan direkt en fisk som röjde sig. Jag lägger ifrån mig ryggan, strippar snabbt av lite lina, med betoning på lite, och lägger min "Magnus" sex, sju meter ut. Jag står fortfarande på land när jag lägger ut mitt andra kast. En liten blänkare tar min fluga och far runt som en skottspole! Fisken mättes till 45 cm, sattes åter och jag lägger ut ett kast på samma ställe. Pang, där sitter nästa fisk men som alltid när fisket får en osannolikt bra start blir man slarvig och högmodet gör ofelbart att fisken kliver av.

Årets andra blänkare går tillbaka.

Jag tar en liten paus, njuter av ensamheten och den fina starten och spanar och spanar. Jag har lä från den ganska friska frånlandsvinden, vilket gör att fisk i ytan syns. Ja, det blåste frånlandsvind och jag har redan haft fisk på två gånger. Ännu ett bevis på att det är dags att göra sig av med den seglivade myten, om att det MÅSTE vara pålandsvind för ett bra havsöringsfiske.

En ganska blank besa fast med en hel del skavanker.

Jag flyttar mig söderut, eller ja, nu är det ju inte så att jag flyttar söderut som svalorna om vintern, jag går ynka 15 meter ner längs stranden och börjar fiska mellan blåstångsruskorna som syns i det låga vattnet. De är många de där ruskorna men flytet håller i sig, för jag fastnar nästan aldrig i dem. Försöker ändå lägga linan där det finns tångfria gångar och det betalar sig för snart är det en fisk som tagit min "Magnus". Den här är större men det är en "lång" en och den ger sig ganska snart. Jag krokar av besan som var 52 cm. Nu är dagen officiellt godkänd så jag känner att det är tillåtet med lite obeprövade kort. Jag byter ut "Magnus" mot den roströda räkan, som i skrivande stund, enligt omröstningen, heter "Itzak's Rusty". Den är inte lika förtyngd som "Magnusen" och fastnar inte alls i botten på det grunda vattnet. Tar några kast men utan resultat. Det blir ytterligare en paus, med utsikt över stället där jag såg de första fiskarna.

Många äntligen idag. Räkan fångar fisk och Öresund har på allvar vaknat till liv.

Värt att notera är, att jag har inte sett fisk på något annat ställe än där jag såg de första visa sig. Jag plockar fram min macka häller upp lite te. Jag har väl tagit tre tuggor på mackan när jag åter ser fisk på precis samma ställe. Lägger ner mackan drar ut lina och lägger ut "Itzak's Rusty" där fisken var uppe. Tar hem flugan och det hugger direkt men ingen fast fisk, hugger igen ingen fast fisk, en tredje gång, nä! Men på fjärde hugget sitter den där. Den har levererat! Äntligen har flugan fått den bekräftelse jag ville ha. Nja, en fisk kanske inte är något att grunda någon statistik på. Men det känns oerhört tillfredsställande i alla fall. Den var en ganska liten fisk, 48 cm, och jag misstänker att det var de långa spröten på flugan som gjorde att den missade huggen. Krokar av och lägger ut igen.

Dagen sista är också dagens största.

Inget händer på ett par kast men på det tredje försöket smäller dagens största på i en panikattack på 30 cm djupt vatten inte långt ifrån mig. Som sagt den var dagens största, 57 cm men även den var en lång och slank en.

Regnet tilltar och vinden friskar i och jag sitter mest och kurar på stranden bara för att slås av häpnad när det efter en kvart åter syns fisk i ytan. På exakt samma ställe. Jag sprang upp för att ta dagens femte! Men som sagt, övermod och havsöringsfiske är något som är mycket nära sammankopplat och jag fick "nöja" mig med de fyra.

Men Barsebäck har vaknat igen efter en lång och kall vinter och det är jag mycket glad för.

Ensam, ja en stund i alla fall!

2010-04-03T16:01:00.007+02:00

Soluppgång i Kivik

Premiär för västkustfiskarna, högtid för practical jokers, inledningen på påskhelgen och den traditionella påskturen till Kivik. Jag rullade in på parkeringen vid klocktornet en kvart över sex på morgonen och stod som bäst och njöt av att vara först på plats, riggandes mitt spö när två bilar rullar in. Det var två trevliga gentlemän från Trelleborg som jag inte skulle ha några problem med att trängas med. Med vinden i ryggen börjar jag fiska längst ut på udden utan att känna något under de första timmarnas fiske. Men det gjorde inget för att för varje kast jag gjorde kände jag hur jag och min nya coastal-lina började komma överens. Riktigt väl överens måste jag säga. Och jag har på känn att det här kommer att bli en mycket lång och givande vänskap.

Lugnet före stormen

Jag förflyttade mig in mot bukten och även om det blåste så gjorde solen sitt bästa att värma upp såväl vatten som fiskare. Vinden kom nu rakt från höger, vilket inte är kul men jag har ju fått fisk här förr så jag härdade ut med flugan vinande oroväckande nära huvudet ett par gånger.

Jag pausar medan gentlemännen från Trelleborg nöter på.

Jag fiskade över ett ganska djupt parti så jag lät linan sjunka innan jag började ta hem flugan, som nu var en rosa Glimmerreje, (jag började med en orange räka) så långsamt jag någonsin kunde. Jag hade mer eller mindre bara linan sträckt, allt för att linan skulle sjunka ännu mer. Det gav resultat direkt och jag hade snart en übersprallig blänkare på kroken. Och som den for i kring. Den körde tre varv under ytan, hoppar rakt upp, körde tre varv under ytan och sen rakt upp igen. Den är inte särskilt stor så jag den var snart i håven. Den är knallblank och i mycket fin kondition. Jag mäter den till exakt 50 cm. Jag har en bit eltejp runt spöklingan och från ändbutten markerar den en halv meter. Praktiskt när man snabbt vill bedöma storlek. Jag satte tillbaka fisken och gick upp för att ta en fika.

Årets första blänkare och årets sämsta fiskbilder.

Klockan var väl en kvart över nio när jag fick fisken och det var strax efter som det ramlar ut en fyra fem ganska högljudda figurer ur husvagnen som hade stått parkerad uppe vid parkeringen. Samtidigt kommer det två yngre killar och en äldre man. Den ene killen ställer sig där jag precis fångat fisk. Min paus är slut och det stora antalet tillkomna fiskar gör plötsligt att jag måste byta plan. Jag går därför norrut och börjar fiska mot Vitemölla, fast utan resultat.

Kameran ville inte som jag och jag ville ha tillbaka fisken i vattnet så fort som möjligt.

Jag tar några ord med gentlemännen från Trelleborg när en av de yngre killarna verkar ha fisk på. Vi är dock lite osäkra för han har spötoppen nästan rakt mot fisken. Jag går närmre och ser honom bogsera in en ärkebesa upp på land. "Grattis", säger jag och han tackar. "Det är min första havsöring någonsin och på ett hemmagjort drag". Jag kan bara gratulera till ett havsöringsminne han aldrig kommer att glömma.

Kompisgänget från husvagnen sprider ut sig i bukten och trots att avståndet mellan dem är ganska stort så hindrar det inte dem från att konversera. Jag räknar till tolv fiskare, 13 med mig och jag börjar undra vad som hänt. Förra året var här inte en kotte på hela skärtorsdagen. Nåja, jag ger det en timme till innan jag beger mig hemåt för att fira påsk med familjen. Årets första blänkare är landad och jag ser fram emot nästa.

Tidig påsktradition!

2010-03-31T10:29:00.004+02:00

Resultatet från förra årets Skärtorsdagstur, en knallblank på 3,2 kg.

Nu är påsken snart här och det är dags att ge sig ut i "konstrundetrafiken" för att stångas med konstintresserade och havsöringsfiskare. Jag väljer dock att fokusera på att fiska tidigt på Skärtorsdagens morgon. Tänkte rulla in på parkeringen vid Klocktornet vid sex-tiden. (solen går upp ca 06.40) För att njuta av lugnet och ensamheten. Få några timmars lugnt och stilla fiske. För sen kommer Österlen- och sydkusten att explodera och under resten av påskhelgen lär det stå fiskare, om inte med armbågs lucka, så med 20 meters mellanrum där mellan Kivik och Vitemölla.

Min tidiga Skärtorsdagsmorgon vid Klocktornet har blivit lite av en tradition och jag har nästan alltid varit helt ensam. Förra året blev succé med sex landade och tre tappade. Sen lär det väl ändå bli en eller två turer till under påskledigheten, man lär ju få svårt att låta bli. Men då får man verkligen vara uppe med tuppen, så man slipper den värsta trängseln och rusningen.

En bra premiärdag vid Mörrumsån

2010-03-26T20:13:00.010+01:00

Först vill jag tacka Olle på Abu Garcia för att jag fick komma och fiska på deras sträckor idag. Det känns alltid som en ynnest att få fiska dessa fina platser.

Dagen började med solsken och jag hade mina aningar om att Skrea Hage skulle leverera idag. Varför jag hade dessa aningar vet jag faktiskt inte. Det grundar sig i alla fall inte på statistik, för jag har aldrig någonsin fått fisk på den här sträckan. Och jag har tampats med denna ABU-sträcka åtskilliga gånger. Många andra har tagit fisk här men jag har alltid gått bom där. Nu undrar du säkert varför jag envisas med att återvända. Titta på bilderna, eller ännu hellre, åk dit och ta en promenad längs med ån, så förstår du varför jag gillar stället. Där är så himla vackert. Och det är den sträckan som passar bäst för flugfiske. Dessutom är det nästan aldrig någon där så man får hela sträckan för sig själv och man kan inta bara njuta av lugnet, man kan låta vattnet "vila" precis som man vill för att sedan fiska av dem igen. Nere på Kronolaxfisket är det en dag som gårdagen en omöjlighet.

Att lägga upp dagens strategi tar för en ovan strömvattenfiskare något längre tid och kan lätt misstas för "en titt på utsikten"

Jag började längst uppe vid kröken och tog några kast från bryggan. Men min "Spey-teknik" är inte något jag skryter med och att stå en meter över vattenytan hjälpte inte direkt. Med 28 kubikmeters vattenföring så var det plötsligt möjligt att vada, vilket vid "normala" vårar med vattenföring på över 40 är helt omöjligt. Och att vada underlättar för en kass Spey-kastare som jag. Å andra sidan så står havsöringen ofta precis invid kanten i det lugnare vattnet. Men där var strömmen nu nästan obefintlig så det hade ändå inte gått att flugfiska av kanten.

Jag hade en intermediate-lina och satte på en "extra super fast sink-spets". Den var något för snabbsjunkande, vilket resulterade i att jag fångade mycket grenar på botten. Flugan för dagen var en "Candy Fair" på mässingstub. Den väger 1,8 gram och det var den tunga spetsen och den tunga flugan som gjorde det svårt att kasta. Det och det faktum att jag förmodligen gör helt fel när jag kastar.

Det tredje kastet som jag gör när jag vadar, 09.45, verkar också fasta i botten. Jag står och fundera på om jag inte ska byta till en lättare spets när det plötsligt tar stopp, för att sen dra till i linan. FISK! Inget hopp, inget upp och vältra sig i ytan utan det är bara nedströms i en rasande fart som gäller. Tre snabba rusningar rakt ut i det snabbaste vattnet och nu har jag mycket lina ute känns det som. Fortfarande inga hopp. Pulsen hårt och adrenalinet sprutar ur öronen. Jag får in lite lina, sen rusar den igen för att kort därefter stiga av. På darrande ben och med en ekorres puls staplar jag upp på strandkanten och pustar ut. Det är sannerligen något speciellt med kombinationen stor fisk och strömmande vatten.

Jag tar en lång paus och passar med darrande händer på att byta spetsen till en "fast sink". Jag kliver ner i vattnet efter en halvtimme eller så och fortsätter att fiska mig nedströms. Precis innan det snabba vattnet går in i ett lugnare sel finns det tre alar vid strandkanten och strömmen har bra fart där, även ganska när strandkanten. Det ser hett ut tänker jag, novisen och försöker få till några bra kast som ska svinga in i "Hot spotten". Jag låter flugan ha sin gång och när det kommer in och stannar i det lugna vattnet känner jag botten, eller? Nä, det är ju fisk! Den här gången uteblir rusningarna och den går nästan direkt upp och vältrar sig, precis samma beteende som "besorna" på kusten har. Inte så konstigt kanske. Jag får snart upp fisken där den mäts till 74 cm och fotograferas för att sedan få simma vidare.

En 74 cm lång havsöringhanne och en glad fiskare

Klockan är 11.05 och jag har fått fisk vid Skrea Hage! Efter alla dessa år det är ju en sensation. En välförtjänt fikapaus och ett sms till laxlängtaren Markus som fiskar nere på Kronolaxfiskets premiär. Ett sms som kommer att oroa tills han läser "öring 74 cm". Jag undrar om den jag tappade kanske var en lax.

En 58 cm havsöring och en ännu gladare fiskare

Efter pausen gör jag samma repa en gång till. Kasten går OK ibland sämre något oftare och ibland blir allt bara pannkaka. När jag kommer ner till alarna 12.45 så är det dags igen. Några meter nedströms från där den förra fisken högg, hugger det så där försiktigt igen. Den går upp och vältrar sig och det råder inga tvivel om att det är en havsöring. Den här är dock mindre. Den mäter "bara" 58 cm. Ett foto och sen tillbaks i ån med den.

5-minuterspoolen i Åkeholm

Går samma repa en gång till men den här gången utan resultat. Jag bestämmer mig för att åka upp till Åkeholm och "5-minuterspoolen" Uhro Kekkonens favoritpool. Inte heller där har jag fått någon fisk och undrar därför om den heter som den heter för att man får fisk inom fem minuter eller om den tar fem minuter att fiska av. Den fisnke presidenten var ingen flugfiskare och han stod på bryggan och kastade in mot djuphålorna vid landsvägsbron. Klart han tog fisk på fem minuter. Men dit når i alla fall inte jag med flugspö.

Jag kommer dit och på andra sidan står det tre, fyra spinnfiskare. Jag hejade och de hälsade att de inte hade fått något. Det är ganska smalt där man börjar fiska så jag misstänkte att den fisken som eventuellt fanns där nu var skrämd.

Ett enda spö utanför Abu-stugan en vacker dag i april och det är mitt.

Jag gav poolen fem minuter sen åkte jag ner till Abu-stugan för att kolla in poolen rakt nedanför stugan där jag en gång tog en ganska stor laxhona på fluga. Men det var ingen hemma på den delen av ån som jag nådde, för nu kastade jag riktigt illa. Det gjorde dock inte så mycket för minken som försökte dra upp en död fågel uppför ett lutande isflak stod för underhållningen. Den bytte taktik och simmade uppström mot mig med sitt byte och drog upp den på gräskanten precis bredvid mig. Helt orädd.

Skrea Hage, som nu hade fått vila i ett par timmar, lockade så jag åkte upp dit igen. Jag fick två vändor till på denna fina sträcka, dock utan fler hugg, innan min axel och övriga kropp sa stopp. Och jag avslutade faktiskt med ett par, tre helt godkända kast.

Det var en fantastisk dag och jag har äntligen landat fisk vid Skrea Hage, vilket ger mig ännu en anledning att längta tillbaka dit. Men det dröjer inte så länge tills dess, jag är tillbaks med ett par av mina irländska fiskekompisar den 12:e april. Det blir fint.

Öring #2 är landad!

2010-03-26T12:39:00.002+01:00

Havsöring 58 cm. Den högg nästan på samma ställe som den första. Det verkar bli en bra dag det här.

Dagens första!

2010-03-26T11:10:00.001+01:00

Öring 74cm.

Jaaaaa! Va härligt!

Spöböj och bendarr!

2010-03-26T10:26:00.001+01:00

09.45 Skrea hage hugger det och rusar och rusar och rusar för att sen stiga av. Helt darrig i benen den var stor! Måste pausa!

Krutrök och potentater!?

2010-03-26T06:40:00.003+01:00

Hur det är med storfräsarna och potentaterna nuförtiden vet jag inte men kanon avfyras idag klockan nio och premiären och uppståndelsen är i full gång. Strax före nio räknar jag med att rulla in på parkeringen vid ABU Garcias sträcka vid Skrea Hage. Räknar med att vara ganska ensam där. Och att få gå och "påta" där själv en dag som denna är det inte mycket som slår.

Mot Svängsta, mot Mörrumsån!

Bèsame mucho!

2010-03-24T15:30:00.010+01:00

Åter dags för en tur till sydkusten. I bagaget en sprillans ny Guideline Coastal. Kom fram och det blåste en nätt liten vind från sydost. Bra vindriktning för oss högerhänta flugfiskare. Jag började fiska där jag tog "årets första" förra veckan. Det visade sig snart att den däringa fluglinan inte direkt bjöd på kärlek vid första kastet. Inget riktigt "skjut" i den. Det blev många bak-kast innan den stack iväg. Om det beror på mig, linan eller mitt spö har jag inte riktigt kunnat utröna. Misstänker att jag skulle behöva gå upp en klass. Någon aha-känsla bjöds det i alla fall inte på. Däremot var den mjuk och smidig och inte det minsta tendens till "telefonsladd". Sen hade jag knutit på en 12' färdigtaperad tafs som inte lirade med räkimitationen jag började fiska med. Mina förväntningar var ju skyhöga och när det dessutom inte var mycket liv i vattnet kunde jag konstatera att dagen inte börjat särskilt tillfredsställande.

Bytte fluga från den orangea räkan till Glimmerrejen som var så lyckosam förra veckan. Den är ju väl förtyngd, med såväl kulkedjeögon som tungstenstråd och plötsligt gick det något bättre att kasta. Men jag bröt för fika och flyttade mig västerut.

Det riktigt grumliga vattnet, "kaffesumpen", längst in gjorde att jag valde att fiska grundpartiet som börjar en bit ut. Och nu är det bra att vara bekant med en havsöringslokal, för det är inte stenarna man ser som spelar den viktigaste rollen. Det är stenarna som inte syns men ligger en bit under ytan som man vill åt. Det dröjde inte många kast förrän det försiktigt sög till i linan. Först trodde jag att det var en liten fisk men den gick direkt upp och vältrade sig i ytan och blottade en rejäl stjärtfena. Ganska typiskt besa-beteende. Jag backade in mot land och den följde ganska villigt med. Krokade av den och mätte den till hela 71 cm. Snabb bild och sen tebax med den. Vi ses om en månad! Firade med lite fika och lät stället vila lite.

Upprepade samma runda efter fikan men det hände inget på "huggplatsen" så jag fortsatte att fiska av där revet övergår till ett djupare parti med många stora stenar under ytan. Tyckte jag såg lite virvlar i ytan men inget hugg. Ibland kan vågorna och vindarna spöka till det på ytan. Kastade igen och den här gången sög det till ordentligt i linan. Och som skjuten ur en kanon kommer det en riktigt stor och fet havsöring. Det är bara det att den hoppar 1,5 meter från där linan pekar och drar! Det var inte den som hade huggit! Det var en liten rackare på prick 50 cm som snuvade sin större kusin på min rosa räka. Den var något piggare än den förra men den hade ungefär samma proportioner som den på 71 cm.

Dagen som började sådär avslutades med "Väl Godkänt". Och linan då? Jo, jag blev väl lite mer vän med den och med två fiskar på sitt samvete får man väl gen den ett par chanser till. Nu stoppar jag undan kustprylarna och packar för en tur till Mörrumsån på fredag. Mina generösa vänner på ABU Garcia har förärat mig med ett kort på deras sträckor, vilket plötsligt öppnar ett fönster att ta en lax före allas vår laxlängtare Markus. Det blev därför en panikbeställning av lite färgglada tubflugor hos flugor.se. Nu får vi se om de hinner komma fram, de brukar ju vara grymt snabba.

Lina ger lusta!

2010-03-23T13:06:00.008+01:00

Så kom den äntligen, min nya Guideline Coastal. Beställd från pojkarna på EL-GE i GBG. Trevliga typer det där, kunniga och nytänkande. Och nu har man även blivit med i deras kundklubb. Jag väljer att kalla det för VIP-kort.

Nu är frågan bara vilken rulle som ska föräras med denna nya pärla. Det får nog bli min gamla Fenwick F-Series 6-8. En gedigen rulle med en fantastisk broms. Jag hade säkert rullat på den på min Creative VLA, som jag köpte på Fly Fishing Masters i höstas om den hade hållit måttet. En fin rulle, att titta på i alla fall. Men att drilla fisk mot bromsen var inte att rekommendera. Den borde heta "wipe out". Och efter ett 15-tal fisketurer som alla avslutats med att jag sköljt rullen i sötvatten låter det och känns riktigt illa i kullagret. Så det får bli Fenwick-rullen, trots att det inte är en storspole-rulle i modernare snitt. Får väl investera i en bättre och modernare rulle framöver.

Väderleksrapporten säger att min nya lina ska blötas på sydkusten i morgon.

Dags att göra din röst hörd.

2010-03-21T15:12:00.002+01:00

Det har nu kommit in så pass många namnförslag på den roströda versionen av "Pattegrisen" att det börjar bli dags att rösta fram det vinnande förslaget. Lägg din röst på din favorit i spalten till höger. Omröstningen är igång tills efter påsk. Och då presenteras namngivaren och vinnaren.